Robin Nilsberth får symbolisera Storvretas växellåda i semifinalserien mot Mullsjö så här långt:
En assist i första matchen.
Två mål i andra matchen.
Fyra (!) mål och sex poäng i den tredje matchen.
Jag har inte sett alla minuter i matchserien, men Storvreta har vuxit med matcherna hittills och gjorde sin bästa match i den tredje matchen även om det, precis som tidigare, blev tajt målmässigt.
Det har varit symboliskt hittills: trots att något lag haft spelmässigt övertag så har man inte orkat rycka målmässigt.
Storvreta borde haft en större ledning än det 4-3-övertag man skaffat sig efter första perioden, sedan växte Mullsjö in i matchen, jämnade ut spelet och nosade på att hota favoriten från Uppsala.
Samtidigt…
Mullsjö gjorde sina mål och var hela tiden hack i häl, men känslan var ändå att man var något steg efter.
Jag beundras över Mullsjös sätt att hela tiden bita sig kvar i matchen trots att det kändes som att Storvreta skulle glida ifrån.
Västgötarna vägrade ge upp – men jag tycker Storvreta var ett nummer större sett över hela den här matchen.
Hemmalaget hade alltid ett svar när Mullsjö närmade sig.
Mullsjö kvitterade till 3-3 i första perioden, då svarade Storvreta med att göra 4-3 och sedan rycka till 6-3. Mullsjö reducerade två gånger om och låg bara under med uddamålet inför sista perioden också, då svarade Storvreta med två nya mål i början av den tredje perioden.
Mullsjö kom tillbaka igen, reducerade till 7-8 och hade sedan ett superläge att göra 8-8 men då svarade Viktor Klintsten för matchens räddning, spelet vände och veteranen Jesper Berggren kunde göra 9-7. Till slut blev det 10-7.
Små marginaler, men Storvreta var hela tiden på rätt sida gränsen.
En tillfällighet?
Nja, marginaler förtjänar man.
Man of the match?
Robin Nilsberth.
Stjärnbacken som varit bra sedan han kom till Storvreta för några år sedan, men som ändå inte nått Granlo-höjderna – men där var han å andra sidan den givne spetsspelaren, spelade så mycket han orkade och var den som skulle göra det i varje match.
Nu är #97 en av stjärnorna i mängden, en spelare som får dela speltid med ett koppel andra stjärnor, som inte står i centrum på samma sätt.
Nu gnistrade han.
Mest för sina mål, men också för spelet i stort (jo, jag såg den där missen vid Kim Ganeviks 6-8-reducering…).
Inför den här säsongen så hade Nilsberth gjort elva mål på 44 slutspelsmatcher.
I år har han gjort åtta mål på sju matcher.
Till sist:
Det sprakar sannerligen om den här matchserien där Storvreta nu leder med 2-1 i matcher: det är full fart, kul innebandy, snygga mål, spektakulära räddningar, mycket känslor. Ja, så mycket bättre underhållning kan den här sporten inte bjuda på.
Målrikt är det också.
49 mål på tre matcher.
Galet.
Lika galet som serien är galet underhållande.

***

Linköping rivstartade serien mot Falun genom att överraskande vinna den första matchen i Jalas Arena, men nu har mästarna svängt tillbaka och vänt, och leder nu med 2-1 i matcher efter dubbla segrar.
I den tredje matchen roffade Linköping åt sig en 3-1-ledning efter en dryg period, men sedan stängde Falun igen, sköt fem raka mål och vann med 6-3.
Superfemman – utan Rasmus Enström som tillbringade dagen på BB i väntan på familjetillökning – låg bakom segern, som så många gånger förr.
Alexander Galante Carlström gjorde 2-3 i den första perioden, Emil Johansson 3-3-kvitterade i den andra, Enström-vikarien Omar Aldeeb skickade in matchvinnande 4-3, Galante Carlström gjorde 5-3 och Jonas Adriansson avslutade det hela med en 6-3-boll.
Det är den där femman som ska kliva fram och leda vägen för Falun, och det var precis vad de gjorde här.
Trots att ”hjärnan” Rasmus Enström saknades.
Omar Aldeeb – som hajpades inför säsongen och som levt upp till förväntningarna och mer därtill – är sannerligen ingen dålig ersättare.
Aldeeb som hyllades för sina insatser under slutspelet ifjol när han lirade i Falun på dubbellicens. Då var han helt grön – men spelade SSL-innebandy som han aldrig hade något något annat.
Under den här säsongen, hans första i SSL, har han redan vuxit ut till en absolut superstjärna som knackar på landslagsdörren.
I vilket annat lag som helst (utom kanske Storvreta) så hade Aldeeb varit given i förstakedjan, men inte i Falun.
Ett hyfsat betyg på mästarnas offensiva spets.
Efter chockstarten i serien så är Linköping nu helt plötsligt mer eller mindre tvingade att vinna fjärde matchen på hemmaplan. Torsk där, 1-3-underläge i matcher och en femte matchen i Jalas Arena – nej, då är det kört för östgötarna.