Förväntningarna var uppskruvade inför matchserien mellan Storvreta och Mullsjö och bataljen är redan – och kommer säkerligen förbli – något alldeles extra.
Båda lagen har släppt säkerhetsbältena, kastat handbromsen och trampat gasen i botten. Det är fart och fläkt, det är känslor och irritationer, det är högklassig bollhantering och skott i världsklass, det är jämnt, tätt och ovisst.
Första matchen avgjordes först i sudden efter att inhandlade spetskompetensen Anton Vestlund avgjort för Mullsjö.
En match som införlivade alla förväntningarna på matchserien.
Andra matchen följde i samma tema.
Ett galet drama där momentum och målmässigt övertag skiftade hela tiden.
Kolla bara:
Storvreta gjorde snabbt 1-0, Mullsjö vände till en 3-1-ledning, Storvreta replikerade med fem raka mål och fick ett 6-3-övertag, Mullsjö åt ikapp till 6-6, Storvreta sköt tre mål på en och en halv minut och skaffade en ny tremålsmarginal och 9-6-ledning, Mullsjö reducerade två gånger om och var oerhört nära att också kvittera.
Västgötarna såg så starka ut när man fick in den där 6-6-kvitteringen, men såg så vilsna ut när Storvreta sköt sina tre raka mål, men lyckades ändå mobilisera en riktigt stark slutforcering och hade man fått in en kvittering i slutminuten så hade ingen kunnat skrika om orättvisa.
Till slut dock Storvreta-seger med 9-8, kvitterat till 1-1 i matcher och därmed garanti för att det blir minst fem matcher i den här serien.
En serie som mycket väl kan bli sju matcher, även om jag tippat att Storvreta ska plocka hem den med 4-2 i matcher.
Ibland kan det kännas överdrivet att spela slutspelsserier över sju matcher med tanke på att det ”bara” spelas 32 omgångar i grundserien, men när det blir sådana här serier så önskar man nästan att det är bäst av femton matcher.
Storvreta klev in i den här matchserien som givna favoriter i kraft av sitt stjärndrypande och inför säsongen spetsförstärkta lag, sin övertygande serieseger i SSL och sin hemmaplansfördel. Laget spelar också som en favorit, man vågar ta tag i spelet, driva på och vill hålla i taktpinnen.
Det som gör detta så bra är att Mullsjö inte agerar som den underdog man trots allt får vara i den här matchserien, utan att man bjuder upp till samma dans som Storvreta. Laget fortsätter kliva på som man gjorde i den så framgångsrika kvartsfinalkrossen mot Pixbo. Det är tydligt att man intalat sig själva att man är lika bra som favoriterna som står på andra sidan planhalvan.
Mullsjö är och har länge varit ett klubb med en stor inneboende tro på sig själva och man är inte rädda att vare sig uttala eller agera efter den devisen.
Just den tron på sig själva är lagets stora styrka.
Det är den som gjort att man chockat favoriter i tidigare slutspel också.
Vi minns den episka kvartsfinalserien mot just Storvreta för fyra år sedan där man var uppstickaren som höll på att ställa till med en av de största slutspelsskrällarna i modern tid innan man föll i den sjunde och avgörande matchen.
Vi minns den klassiska kvartsfinalserien mot Falun för två år sedan där man snabbt tog grepp om serien, lyckades radera ut Faluns så hypervassa spets och tvingade fram en sjunde och avgörande match där bensinen dock tog slut.
Samtidigt berättar de där två serierna något annat.
Man har stört och chockat favoriter förr – men man har inte lyckats mer än att sätta färg på slutspelet, för i de avgörande matcherna har man förlorat.
Nu färgar man en ny slutspelsserie mot en favorit, en serie man mycket väl kan tvinga till sju matcher, men frågan är om man har förmågan att knyta ihop säcken den här gången, eller om det går som det brukar när punkten ska sättas.

***

Effektiviteten har varit avgörande mellan Falun och Linköping i inledningen av semifinalserien där det nu står 1-1 i matcher.
Linköping gjorde mål på sina chanser i första matchen, Falun gjorde det inte.
Falun gjorde mål på sina chanser i andra matchen, Linköping gjorde det inte.
Lite så kan det i enkla ord sammanfattas.
Mästarna Falun har ett stjärndrypande lag i offensiven, en bred arsenal av artister och poängmaskiner, men har – som ältats många gånger nu – på denna sidan nyåret inte haft det där fantastiska flytet i anfallsspelet som bara Falun kan ha.
Jag tror att bytet av stickor har stor del i det där.
Klubben valde ju att överraskande nog byta materialleverantör mitt under säsongen, ett vågat drag men något som också, om jag förstått det rätt, var nödvändigt ur klubbens perspektiv eftersom man inte kunde få de leveranser man behövde från den gamla leverantören. Annars hade man inte bytt under säsongen, för det är ju inget optimalt läge att införa något nytt.
Faluns spelare har snuddat vid ämnet ibland, men jag har inte sett att man varken lagt någon skuld på materialbytet eller kritiserat de nya klubborna. Det gör man så klart inte offentligt, det handlar trots allt om en stort och viktigt samarbete för klubben.
Samtidigt har information sipprat ut att många spelare famlat med nya klubborna, och det är förståeligt.
Innebandy är en materialsport och det är inte bara att byta grejer över en natt och tro att allt flyter.
Falun har haft en inkörningsperiod med materialet nu, men det blixtrar fortfarande inte.
Visst, man vann senast, men det var inte det där flytande Falun-spelet som laget skämt bort oss med senaste åren.
Just det där liret är en nyckel för att spela sönder ett tungt och fysiskt Linköping.

***

Täby hade 3-0 efter nio minuter och 4-2 efter halva matchen mot Kais Mora i semifinalöppningen, men till slut kunde Kais Mora vända och vinna med 7-4 och ta ledningen med 1-0 i matcher.
Dalalaget sköt tre mål på de två sista minuterna i andra perioden vilket vände på matchen, och sedan höll man tätt i tredje akten – plus sköt två mål – vilket säkrade segern.
Ifjol möttes lagen också i semifinal och då gick det till fem matcher och hemmalaget vann alltid.
Nu har det börjat på samma sätt.
Blir hemmaplansfördelen avgörande för Kais Mora igen…?