Det var bara en tidsfråga.
Nu är vi där.
Mot Thorengruppen dröjde det bara 10:35 – sedan hade Alexander Galante Carlström skickat in två bollar vilket betyder att han nu gjort 400 SSL-mål i karriären.
En mäktig siffra, så klart.
Bara tre spelare – Hannes Öhman 476, Magnus Svensson 474 och Niklas Jihde 422 – har lyckats skjuta 400 mål i världens bästa liga tidigare, så han är sannerligen i exklusivt sällskap.
En milstolpe som inger respekt.
Inger respekt gör också hans målsnitt.
För kollar vi in antalet mål per match hos de där fyra storskyttarna så är Alexander Galante Carlström klart vassast:
Hannes Öhman, 1,02.
Niklas Jihde, 1,13.
Magnus Svensson, 1,185.
Alexander Galante Carlström, 1,41.
Jag har varit inne på det innan och säger det igen: får Alexander Galante Carlström vara hel och frisk, och inte faller för några locktoner från Schweiz, så kommer han att bli tidernas bästa målskytt i SSL.
Så är det bara.
Hans målsinne är ju exceptionellt.
Vi såg hela verktygslådan mot Thorengruppen där Falun vann med trygga 8-2 och där poängligaledaren satte hela fyra (!) mål (och alltså nu står på 402 totalt):
1-0 Skott som tog på målvakten och gick i en båge över honom och rullade in i nätmaskorna.
2-0 Ett patenterat skott från bortre.
4-0 En ren och skär Thorengruppen-bjudning, en indianare som friställde Galante Carlström som inte gjorde något misstag.
5-1 På straff, fint åt vänster och sedan backhand upp i nät.
Försökte luska ut framgångsformeln för Galante Carlström i år – för han är ju bättre än någonsin.
Ett av svaren:
Han springer mindre än tidigare.
– Innan sprang jag och var överallt, nu har jag mer tanke med mina löpningar. Jag rör mig hela tiden, men har fokuserat att vara i de farliga ytorna, sa han.
– Det har också gjort att jag gjort mål på fler sätt i år. Innan har det varit mitt patenterade dragskott, men nu har jag gjort mål på volley och direktskott också. Det har stor del i att det blivit så många mål.
Coachen Thomas ”Brolle” Brottman talade om flera saker när jag frågade honom om Galante Carlström – inte minst vinnarskallen.
– Han är en extrem vinnarskalle. Ibland blir han nästan för grinig, vi har snackat en del om det där. Sedan har han någon sjuk jävla gen som gör att han hittar målet hela tiden. Framförallt så vågar han skjuta hela tiden. När andra spelare fått sina skott täckta tre gånger så slutar de skjuta, men han fortsätter, sa ”Brolle”.
– Jag har också pratat om honom om att bevisa sin storhet som framspelare. Han är en av de bästa framspelarna också, men han värderar inte assisten lika högt. Jobbar han med sina framspelningar tror jag han blir ännu mer framgångsrik som målskytt. Börjar han spela fram så kommer motståndarna inte våga täcka bort honom med tre man som det blir nu när de vet att det kommer ett skott.
Annars?
Ja, det var ju inget snack om att Falun var vassare än Thorengruppen, så det var en lika säker seger som siffrorna indikerar.
Noterbart är ju att brunkarbacken Adam Fernqvist satte ett sällsynt mål – men han kunde faktiskt inte missa öppet mål i en spelvändning efter fin passning av Jonas Adriansson.
Unge Jonas Larsson, 19 bast, fick en del speltid – och borde ju verkligen satt sin första SSL-kasse. Han hade ett gäng chanser.
Thorengruppen?
Ja, trots att man skrällde mot Falun i höstas så var inte det här en av matcherna som man ska vinna i jakten på nytt kontrakt.
Så enkelt är det.

***

Tungviktsmöte på förhand.
Mullsjö hade poäng i 16 av de 17 senaste matcherna.
Linköping hade poäng i 16 av de 18 senaste matcherna.
Formmaskiner.
Men på plan blev det faktiskt en ganska ensidig historia.
Mullsjö var klart bättre än Linköping och vann också med solida 6-2, anförda av sin stekheta förstakedja med David Gillek, Sebastian Palmqvist och Johan Nygårdh som är i praktform. Jämnheten brukar ju pekas ut som västgötarnas främsta styrka – men att en förstakedja nu växer fram med det här spelet och den effektiviteten höjer slagstyrkan på laget avsevärt.
Topptrion låg bakom 2-1, 3-1, 4-1 och 5-1 – så de satte verkligen tonen, även om ett par av målen var i powerplay.
Ska vi lyfta någon annan så är det ju backen Viktor Wibring som satte 4-1-bollen. Backen har blivit lite av den där sagan som Pelle Tarenius (jag ska snart sluta älta den där storyn…) aldrig blev. Han har ju lirat i Mullsjö tidigare men spelade ifjol division ett-innebandy med Hovslätt under nuvarande Mullsjö-tränaren Andreas Elfs ledarskap, och fick sedan ett avtal med Mullsjö efter att Jesper Kivipaasi gått sönder. Reserven har varit sensationell under säsongen och kritade inför matchen mot Linköping också på ett nytt tvåårskontrakt – något som han alltså firade med att bli målskytt.
Igen.
Tionde målet i år.
Riktigt bra.
Linköping då?
Ja, såg ganska tama ut. Förvisso utan långtidsskadade Anton Karlsson och sjuke Gustav Fritzell, men ändå. Med tanke på lagets form borde det kunna krävas mer av östgötarna, kan jag tycka.

***

Poängkungen Joel Kanebjörk.
Ja, energicentern fortsätter att leverera sedan återkomsten till Storvreta och landets mest ifrågasatte landslagsspelare skickade in dubbla mål – första med ett riktigt fint avslut – när Storvreta vann med klara 6-1 borta mot Karlstad.
Kanebjörk har därmed hunnit med fem mål och två assist på fem matcher i Vreta, och alla poängen har kommit i de tre senaste matcherna.
En tydlig kontrast mot hans två mål och åtta poäng på 16 matcher i AIK.
Nu tror jag inte att Storvreta ska vänta sig att Kanebjörk håller samma poängtakt resten av säsongen, men hans bidrag i poängprotokollet är så klart välkommet i ett lag som saknar Alexander Rudd.
Mycket lutar dessutom åt att Rudd får lira forward när han kommer tillbaka, i en kedja med just Kanebjörk och Albin Sjögren.
Medan Henrik Stenberg, Victor Andersson och Jimmie Pettersson huserar i den andra.
Det är två kedjor som inte går av för hackor.
Matchen mot Karlstad var annars ganska grinig, det var irriterat, inte minst i mittperioden där Jesper Karlsson och Henrik Stenberg rullade runt på golvet och hade kramkalas och där flera spelare var irriterade på varandra vid periodsignalen. Även om det är skönt att se känslor, så var det lite väl burdust stundtals.
Annars?
Ja, Storvreta tog en ny solid seger.
Fyra segrar på de fem senaste.
Bland annat mot topplagen Växjö och Falun.
Joel Kanebjörk-effekten?
Ja, lite kanske.
Föresten, visste ni att Joel Kanebjörk gjort tolv poäng i en VM-match en gång? Mot Australien, men ändå…

***

2-1.
Dalen-siffror.
Inte AIK-siffror.
Ja, lite så kan man väl sammanfatta Dalens 2-1-viktoria mot AIK. Dalen är det där tajta och snåla laget och AIK är det frejdiga och målglada laget – men den här gången var det hemmalagets system som nådde längst.
Sedan kändes det som att den här matchen kunde ha gått hur som helst.
Både Måns Parsjö-Tegnér och Stefan Odebring storspelade i målen och höll nere siffrorna. Ja, Parsjö-Tegnér satte ju tonen direkt när han i matchupptakten räddade en straff slagen av Andreas Stefansson.
Målen:
Jim Johansson petade in 1-0.
Andreas Stefansson sköt 1-1 via en motståndare och in.
Mattias Ljunggren skottade in 2-1 i början av tredje perioden – och slutakten blev en tajt kamp. Det saknades inte chanser, men det blev inga fler mål.
Blytung seger för Dalen så klart.
En seger som betyder att laget studsar upp till sjätteplatsen i tabellen med 39 poäng.
Och en AIK-förlust som innebar att Solnalaget föll ner till niondeplatsen.
Men det är sjukt tajt:
6 Dalen 39 poäng
7 Pixbo 39 poäng
8 Helsingborg 37 poäng
9 AIK 37 poäng
Alla har spelat lika många matcher utom Pixbo som har två färre kamper och därmed chansen att skapa andrum i kommande hängmatcher.
Slutspelskampen går vidare.

***

Just det, vill ni redan nu veta vilka som vinner SM-guld så kan ni läsa den här PLUS-krönikan:
”De tar hem SM-guldet” (PLUS)

***

Mer innebandy imorgon!

Helsingborg har i min bok varit känt som ett jojo-lag.
I år är det mer upp som en sol och ner som en pannkaka.
Så har det faktiskt sett ut hittills.
Helsingborg är ju ett av de här lagen som verkligen vill nå den absoluta toppen, som har resurser för att nå dit, men som aldrig lyckats blanda sig i guldkampen på allvar. Man har under många år haft bra lag, men har haft en tendens att vara väldigt ojämna. När laget vunnit tre raka har man mer eller mindre vetat att det är dags för en förlust.
I höstas såg vi något annat.
Vi såg ett jämnare och mer solitt Helsingborg.
Det var oväntat för mig. Efter en turbulent vår där man fick klart med tränare först under sommaren och där spelartruppen kändes något sämre än året innan, så trodde jag knappt att man var slutspelsmässiga.
Men höstsäsongen var faktiskt magnifik.
Linus Nordgren såg ut att ha konserverat fjolårsformen, Daniel ”Magic” Johnsson matade in mål på löpande band, Jonathan Nilsson såg ut att ha tagit sitt nästa kliv, Jami Manninen kunde leverera, Mika Kohonen såg inte 39 år gammal ut och i kassen agerade landslagskeepern Jonathan Paulsson vägg.
En känsla av att Helsingborg äntligen hittat rätt började infinna sig.
Helsingborg var i den absoluta toppen vid nyår då man parkerade som fyra i tabellen på 30 poäng. Bara en pinne efter storfavoriten Falun. Bara två poäng efter de två senaste årens serievinnare Pixbo som dock hade en match mer spelad, och lagens poängsnitt var närmast nog identiska (Helsingborg 1,875; Pixbo 1,882). Fyra poäng efter Växjö, som dock hade spelat tre matcher mer och hade ett sämre poängsnitt (1,789).
Sedan har något hänt.
Januari var blytung.
Poängsnittet 0,75 under årets första månad var näst sämst (samma som Karlstad, bara Warberg var sämre).
Många i laget har dalat. Keepern Jonathan Paulsson och målmaskinen Daniel Johnsson håller uppe ångan, men Linus Nordgren, Mika Kohonen och framförallt Jonathan Nilsson är inte alls lika vassa, och produktionen för Hampus Dargren och Jami Manninen har sjunkit.
Tar orken ut sin rätt?
Helsingborg har en tunn trupp.
Linus Nordgren hade en annan förklaring – lättja.
Han menade att Helsingborg inte jobbar lika hårt som i höstas.
När vi summerar 25 omgångar kommer Helsingborg att vara åtta i tabellen (Dalen och AIK möts under onsdagen och ett av lagen kommer gå förbi) och hittar man inte formen snart så lever slutspelet riktigt, riktigt farligt.
Derbyt mot Höllviken – inför finfina publiksiffran 3107 i Helsingborg Arena – blev inget kvitto på att FCH är på väg upp ur någon svacka. I två perioder var Höllviken smartare. Sedan växlade Helsingborg upp i sista och radade upp chanser – men då storspelade gästernas Robin Johansson.
Det var ingen glamourinnebandy under tre perioder, men väl en härlig poängnerv. Det märktes hur viktiga poängen var för lagen som jagade slutspel respektive SSL-kontrakt. Man ville inte bjuda på något.
Johannes Wilhelmsson var matchens kung. Hans 3-2-mål var en fantastisk soloprestation och han var så nära att peta in 5-3 i sista perioden också – men då svarade Jonathan Paulsson för en makalös räddning. Hade Wilhelmsson satt den där bollen så hade kanske Höllviken tagit en trea.
Helsingborg räddade istället kryss genom att hämta upp ett 2-4-underläge där Hampus Dargren sopade in 4-4 i slutet, i spel sex mot fem.
Övertiden var matchens spelmässiga behållning.
Full fart.
Och otroliga målvaktsräddningar.
Inte minst av Paulsson som först räddade Fredrik Sjöstedts friläge och sedan lyckades hinna tillbaka när Axel Persson fick slag på returen.
Men det slutade 4-4.
En pinne till Helsingborg alltså.
En pinne som faktiskt höjer lagets poängsnitt per match under 2017.
Lika galet som det låter.

***

Mer innebandy imorgon.

16 november skrev jag att slutspelståget kanske går redan där och då.
Jag skrev också att jag hoppades att jag hade fel.
Jag lägger mig platt.
Jag hade fel.
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte trodde att AIK skulle ha förmågan eller kunnandet att blanda sig i slutspelsstriden, men det har man bevisligen lyckats med.
Därmed är det nio lag som slåss om åtta slutspelsplatser (nej, jag tror inte Sirius orkar hela vägen, men jag kan ha fel igen).
Det vore så klart en stor sensation om AIK går till slutspel.
Men kanske en ännu större sensation om Dalen eller Helsingborg INTE går till slutspel. Visst, jag tippade Helsingborg som nia inför säsongen, samma position som man just nu har i tabellen, men med tanke på spelet man visade upp under inledningen av säsongen så vore det ändå anmärkningsvärt om man inte är med när det hela ska avgöras. Samma med Dalen, som var bra redan ifjol och som uppgraderat laget till i år.
Det återstår nio omgångar och sju till nio matcher för varje lag att spela vilket innebär att 21-27 poäng per lag kan inkasseras, så det är mycket kvar att spela om och det hinner hända en hel del innan vi glider in på slutomgångarna – men redan nu känns det som att vi kommer få en otroligt häftig slutspurt i SSL.
Det gäller både slutspelsstriden och bottenstriden.
Det vi kan konstatera är att januari  – precis som många flaggade för – blev en månad som pekade ut en hel del av färdriktningen i serien. En månad med intensivt schema mitt i serielunken som sållat agnarna från vetet.
Är man bra i januari, hittar ett matchvinnande spel, så rasslar poängen in snabbt och det ger utslag i tabellen.
Jag roade mig med att räkna ut poängsnittet i just januari.
Det snittet avslöjar att Linköping, Falun, Växjö, AIK, Mullsjö och Storvreta har gått bäst – och där är det ju AIK som sticker ut.
Samma snittuträkning visar att Sirius varit överlägsna sina bottenkonkurrenter, och det har också gjort att man lämnat bottenstriden och låter fyra andra lag göra upp om två SSL-kontrakt.
Snittet avslöjar också att tre lag måste steppa upp:
Pixbo, Dalen och Helsingborg.
Tre lag som ett tag såg ut att glida mot säkra slutspelsplatser, men som alla nu är inblandade kring slutspelsstrecket.
Pixbo har fortfarande tre poängs marginal ner och en match mindre spelad än konkurrenterna, men måste börja leverera.
Dalen, semifinalister ifjol, har rasat till åttondeplatsen och har bara en poängs marginal ner till strecket.
Helsingborg har bara jumbon Warberg bakom sig när det gäller januaris poängsnitt. Skåningarna toppade en haltande tabell när vi firade nyår – men efter en svag första månad 2017 så är laget vips nia i sammandraget, utanför slutspelet.
Nu börjar februari.
Slutspurten på serien.
Pixbo, Dalen och Helsingborg är tre av lagen med mest att bevisa.

***

FORMKOLL I JANUARI
(baserat på poängsnitt eftersom lagen spelat olika antal matcher)

1 Linköping 2,63
2 Falun 2,38
3 Växjö 2,00
4 AIK 1,89
5 Mullsjö 1,86
6 Storvreta 1,71
7 Sirius 1,56
8 Pixbo 1,17
9 Höllviken 1,14
10 Dalen 1,00
11 Thorengruppen 0,88
12 Helsingborg 0,75
12 Karlstad 0,75
14 Warberg 0,43

***

Dags att tippa veckans matcher.

Tisdag:

Helsingborg – Höllviken 1: Derby i Skåne och det väntas bli publikfest i Helsingborg Arena där man hoppas på runt 4 000 åskådare. Det vore en inramning som heter duga. På planen möts två stukade lag. Helsingborg hade en svag januari och tog bara sex poäng på åtta matcher vilket gjort att man rasat från toppen till niondeplatsen i tabellen, och Höllviken, som sliter för nytt kontrakt, har bara två poäng på de fyra senaste. Helsingborg brukar vara bra hemma och är favoriter här – och jag tror också att man pallar pressen.

Onsdag:

Falun – Thorengruppen 1: Thorengruppen har gjort några bra matcher på slutet och chockade ju också Falun i höstas när man vann på hemmaplan, men den här fajten är jag ganska säker på att Falun tar tämligen komfortabelt. Dalalaget kommer inte underskatta nykomlingen med tanke på senast, är rejält taggade efter förlusten mot Storvreta senast och är väldigt, väldigt bra på hemmaplan. Svårt att se något annat än en etta.

Dalen – AIK X: Svårtippad match mellan två lag som slåss för att nå en slutspelsplats – och det är oerhört viktiga poäng på spel. Sjuan AIK har 37 pinnar, åttan Dalen 36 pinnar – och nian Helsingborg skuggar på 36 poäng. Dalen har mött de fyra bottenlagen i de fyra senaste omgångarna och spelat in sju av tolv möjliga poäng, ett ganska svagt facit om man har slutspelsambitioner. AIK har tre raka hemmasegrar – men två raka bortaförluster. Nja, drar in ett kryss.

Karlstad – Storvreta 2: Kampen för nytt kontrakt går alltjämt vidare för Karlstad som efter blott en pinne på sex matcher lyckades övertidsvinna i nyckelmatchen mot Warberg senast. Att vinna mot ett stabilt Storvreta blir dock väldigt svårt. Gästerna känns på gång, 9-2-vann borta mot Helsingborg och 6-3-besegrade Falun hemma innan uppehållet, och borde ta den här matchen också. Viskas om att Alexander Rudd gör comeback, dessutom.

Mullsjö – Linköping X: Två av SSL:s främsta maskiner mot varandra. Mullsjö har poäng i 17 av de 18 senaste matcherna, Linköping har poäng i 16 av de 18 senaste matcherna. Båda har dessutom bärgat tre raka trepoängare. Det här är två lag som lyckas gneta till sig poäng i så gott som varje match – därför doftar det ju också kryss lång väg. En match som kan gå hur som helst, faktiskt.

Torsdag:

Warberg – Pixbo 2: I första västkustderbyt så vann Warberg efter övertid, och det här kan också bli en nagelbitare. Båda lagen är i stort poängbehov, vilket sätter en riktigt bra krydda på den här matchen. Warberg slåss med näbbar och klor för att behålla sin SSL-status och Pixbo letar efter en väg ur sin svacka och har bara har tre poängs marginal ner till slutspelsstrecket (en match mindre spelad än konkurrenterna, men ändå…). Pixbo är favorit i kraft av tabellplacering och lag, men jag tror det blir en ganska jämn historia. Dock: Pixbo vinner till slut.

***

Kul innebandyvecka!

Instängd i hockeybunker ikväll och har inte sett någon innebandy.
Men konstaterar:
Storvreta levererade ett styrkebesked när man slog tillbaka Falun med 6-3 på hemmaplan.
Falun som varit det lag som imponerat mest den här säsongen, samtidigt som Storvreta varit lite mer upp och ner.
Ett Storvreta som för en tid sedan var nere och dansade vid slutspelsstrecket, som torskade AIK-matchen som kändes så viktig, som föll i det prestigefyllda derbyt mot Sirius, men som också tvålat dit Växjö, Helsingborg och nu Falun, och som därmed skapat lite mer fast mark under fötterna i slutspelsstriden.
Det skiljer bara tre poäng ner till niondeplatsen, men då har man en match mindre spelad än jägarna.
Men som sagt: segern mot Falun var ett styrkebesked.
Inte minst med tanke på förutsättningarna.
Storvreta vann trots att man saknade två av sina största stjärnor: keepern Viktor Klintsten och magikern Alexander Rudd.
Rudd som föresten satt med på bänken för första gången sedan han ådrog sig hjärnskakningen mot Mullsjö – så en comeback är nog inte speciellt långt borta, och det är så klart välkommet för Uppsalalaget.
Som ändå alltså slog Falun.
Andra fick kliva fram.
Rivjärnet Nicklas Paulsson satte två bollar.
Hemvärvade Joel Kanebjörk satte en – och med totalt tre mål så har han redan överträffat sin AIK-målskörd som stannade på två mål.
Två spelare som blir viktiga för Storvreta framöver, eftersom man behöver bredd i en ganska tunn trupp.
Med Rudd tillbaka så blir ju centersidan, där Kanebjörk och Victor Andersson också finns, riktigt stark.
En centrallinje att luta sig mot.
Storvreta blir säkert att räkna med i guldkampen i år också.
Precis som Falun.

***

Ses på andra sidan landslagsuppehållet.

Snart är det dags att lista SSL:s 25 bästa spelare den här säsongen.
Ett knivigt uppdrag, som vanligt.
En spelare har prenumererat på platser på den där listan.
Men i år hänger han på repet.
Martin Östholm.
Pixbos superstjärna, backen som stämplats som världens bästa ibland, har inte stått att känna igen den här säsongen.
Ifjol, när han vräkte in både mål och poäng i grundserien, så kunde han ensam driva igång hela Pixbo med sina fantastiska rusher, sin genombrottsförmåga och sitt fullständigt makalösa skott.
Det har vi bara sett glimtvis av i år.
Spelmässigt hade det hackat.
Poängsnittet från de två senaste åren har halverats.
VM-turneringen var blek.
Vad har hänt?
Jag frågade honom – och han var inte nöjd med säsongen och menade att många saker spelar in. Pixbos ojämna spel, hans skadebekymmer och experimenterandet som forward, inte minst.
Samtidigt sa han att han struntar i sina poäng i år.
För första gången.
– Tidigare har det varit en morot, men inte i år. Jag har insett att jag inte är 20 år längre, min kropp är sådär, nu handlar det inte om mig utan att laget ska vinna matcher. Sedan hade jag inte tänkt vara kall för det och jag är inte nöjd med säsongen. Men jag har fått bättre ordning på kroppen efter nyår, det känns bättre och bättre tycker jag, sa han när jag pratade med honom.
Jag har inte sett Pixbos alla matcher, men har faktiskt noterat att han sett lite piggare ut på sistone. Tagit fler löpningar, hittat fler skottlägen. Det syns även i statistiken, där han pillat in lite mål.
Idag mot Helsingborg klev han också fram och avgjorde.
Ett fint skott fram till 4-3.
De där skotten som han brukar lasta in på löpande band.
Formen verkar vara på uppgång – och det är så klart en nödvändighet för Pixbo om man ska bli ett slutspelshot.
Pixbo var bra under första halvan av det som spelats av säsongen. Åkte på några näsbrännor, men reste sig alltid. Men andra halvan har varit trögare. Inför matchen mot Helsingborg hade det bara blivit tre segrar på elva matcher.
Svagt med Pixbo-mått mätt, så klart.
– Om jag ska vara kritisk så har vi varit lata och bekväma den senaste tiden, sa Östholm och fortsatte:
– Vi har haft en för hög tro om oss själva. Trott att vi kan fiska lite och rulla ut motståndarna. Det går inte. Man måste göra jobbet i varje match. Speciellt i år när det är så jämnt. Mot Helsingborg hade vi fart under fötterna och hade fått upp aggressiviteten. Har vi fart och rörelse så är vi bra.
Pixbo har ju vunnit serien två år i rad vilket medfört ett favoritskap i slutspelet.
Nu får man kämpa för att ens ta sig till slutspel.
Men det kanske inte är någon nackdel…
– De två senaste åren har vi kanske vunnit matcher som vi inte förtjänat, i år är det inte så. På ett sätt kan det vara bra att förlora matcher, vi tar inget för givet. Jag tror inte det skadar att kliva in i slutspelet som lite mer underdog. Det kan kanske gynna oss.
Det tror jag också.
Sedan ser jag inte Pixbo som ett mästarlag.
Men man vet aldrig.
Speciellt inte om Martin Östholm hittar fjolårets grundserieform i årets slutspel.

***

Med 21 sekunder kvar att spela direktsköt Ketil Kronberg in 3-3 för Dalen i Umeåderbyt mot Thorengruppen, och det gick inte att ta miste på den norske konungens glädje efter dem fullträffen.
Men frågan är om inte Warberg, Höllviken och Karlstad jublade ännu mer.
Hade Thorengruppen tagit en trea där, vilket man verkligen var på väg mot, så hade man skapat stor fördel i den tajta bottenstriden, där man då hade gått upp på 27 poäng, och skapat lite andrum ner där Karlstad, Höllviken och Warberg står på 24, 22 respektive 21 poäng.
Istället blev det bara en pinne för Thorengruppen till slut – Dalen avgjorde i sudden sedan Jonas Svahn vallat in bollen via Thoren-kaptenen Victor Öberg – och därmed står laget på 25 poäng.
En poäng är bättre än noll poäng, men Thorengruppen hade verkligen chansen att ta ett stort kliv mot nytt kontrakt.
Så blev det alltså inte.
Men Thorengruppen har verkligen lyft sig den senaste tiden.
Laget har fått en kick av nya tränaren Peter Sjöström och sina spelartillskott.
Det var ju verkligen de nya som stack ut mot Dalen också.
Stefan Lindberg-Dellsand, som nyligen förlängde över resten av säsongen efter sin comeback, var en av matchens bästa spelare mot sitt gamla lag – lirade i Dalen så sent som ifjol – och var involverad i mycket i offensiven.
Peter Reinholdt, poängkung ifjol som nu gjort comeback, tillför spetskompetens i offensiven och är ständigt ett hot.
Tobias Bergfors, inlånad från Djurgården, var stekhet. Han gjorde 1-0 (i protokollet i alla fall, frågan är om inte Stefan Lindberg-Dellsand hackade in den bollen) och det där 3-2-målet som länge såg ut att ge en trea. 21-åringen stack fram näsan fler gånger och kunde petat in två, tre bollar till.
Som sagt – förändringarna har skjutit in energi i Thorengruppen.
Förändringar som kan leda till ett nytt kontrakt.
Även om det var ett bittert poängtapp här.
För Dalen fortsätter det att hacka rejält. Det där tajta försvarsspelet och det där fruktade omställningsspelet man hade i början av säsongen är inte alls lika effektivt längre och det känns segt under långa stunder.
Sedan har man Ketil Kronberg och Jonas Svahn – och det räcker långt ändå.
Utan dem hade det inte blivit några Dalen-poäng i den här matchen. Svahn hade solouppvisning vid 1-1-målet och slog sedan ett snabbt frislag när Thorengruppen sov vilket gav Mattias Ljunggren chansen att skjuta 2-2, och avslutade alltså kvällen med att valla in 4-3. Kronberg sköt det blytunga 3-3-målet – och borde kanske gjort ett par mål till med tanke på alla chanser han hade. Inte minst spelvändningen i andra perioden när han i en två mot etta fick bollen perfekt serverad – men där Erik Ställ svarade för en av säsongens svettigaste räddningar.
Men Dalen måste få igång fler händer och fötter om det ska bli slutspel.
Sådan är känslan.

***

Jag har ju omnämnt några heta kedjor på slutet.
Joakim Olsson, Axel Larson och Andreas Stefansson i AIK.
Jacob Drews, Mattias Jansson och Peter Berlin i Sirius.
Här kommer en till:
David Gillek, Sebastian Palmqvist och Johan Nygårdh i Mullsjö.
Den sistnämnda trion är glödheta just nu, sprutar in poäng i varje match och det var inget undantag mot Höllviken där västgötarna till slut tog en 8-3-seger.
David Gillek, två mål och en assist.
Johan Nygårdh, två mål och en assist.
Sebastian Palmqvist, ett mål och tre assist.
Det där är en välkomponerad kedja, med tunga duon Gillek och Nygårdh längst fram, två lirare som går över lik för att få bollen i mål, och sedan Palmqvist som speldirigent mellan dem.
Palmqvist är en av SSL:s mest underskattade lirare, skulle jag nästan vilja påstå.
River sällan ner rubriker – men är otroligt skicklig.
Hans poängform just nu skojar man inte bort heller. Fjorton pinnar på de fyra senaste matcherna.
Han har hållit nästan identiskt poängsnitt de tre senaste åren, han levererar på kontinuerligt basis, och lär slå sitt personbästa i år tack vare det utökade antalet omgångar.
På tal om kontinuerlig basis.
Det är det som Mullsjö levererar på och har gjort länge. Poäng i 17 av de 18 senaste matcherna och nu har man dessutom tre raka trepoängare.
Matchen mot Höllviken var dock inte enkel.
I alla fall inte till en början.
Skåningarna, som är i desperat poängbehov vilket också syntes, var pigga, ledde med 3-1 efter halva första perioden, men tappade till 3-3 innan 20 minuter var spelade (första perioden var föresten matchens stora behållning, otroligt underhållande). Trots tappet gav sig inte Höllviken, men orkade inte hela vägen.
Mullsjö är tunga över 60 minuter.
Att hamna i tidiga underlägen har nästan blivit standard under säsongen, men det bekommer dem inte, de hittar alltid vägar att bita tillbaka. Det gjorde de nu igen.
Efter Höllvikens 3-1-mål så svarade man med sju (!) raka mål.
Snacka om att växa in i matchen.
Mullsjö blir bra i slutspelet.
Definitivt.
Nu har man dessutom en glödhet ”leading line”.

***

Nu tar jag lite innebandylov.

Het.
Hetare.
Andreas Stefansson.
Jävlar vad han sätter fyr på SSL för tillfället.
Fem mål mot Sirius när AIK vann med 10-4. Fem stycken Andreas Stefansson-mål, alla inopererade från nära målburen.
18 mål på de sex senaste omgångarna.
40 mål totalt.
Bara sju efter Alexander Galante Carlström i Falun som länge såg ut som ohotad målkung, men som nu börjar bli jagad på allvar.
Ja, Andreas Stefansson kan komma ikapp.
Så het är han just nu.
Hans resa är ju anmärkningsvärd.
Han var en snackis redan innan säsongen. Han satte allsvenskt rekord i Järfälla med sina 50 mål ifjol, blev klar för AIK och sa att han hade potential att slå målrekordet i SSL också (om inte i år, så senare…).
Många skakade på huvudet.
Tänkte: vem fan tror han att han är egentligen, den där rookien som ska lira i renoverade AIK som kommer kravla i botten, och som tror att han ska lasta in bollar på löpande band i SSL?
Nu vet vi.
Andreas Stefansson har visat att han är the real deal.
Han kan mer än att bara snacka.
Han är en ensidig spelare, en renodlad målskytt, men ändå är han på något sätt en av seriens mest underhållande spelare att titta på. Alla vet att han öser in mål, alla vet hur han gör sina mål – nära målburen, returer, volley – och ändå så gör han sina mål. Varje gång han rullar in en boll till så bara skakar man på huvudet och undrar vad det är som händer. Hur kunde han peta in en boll till bara genom att stå på rätt plats vid rätt tillfälle?
För så är det:
Det känns som han alltid är på rätt plats vid rätt tillfälle.
Som att han inte behöver söka upp bollen, utan att bollen kommer till honom.
Jag ska erkänna: jag trodde bubblan skulle spricka någon gång.
Karln kan ju inte stå på rätt ställe en hel säsong.
40 mål senare får man väl konstatera att han kan det.
Sedan är Andreas Stefansson ingen lirare som glider runt och har flyt.
Det finns mer.
Han har en stark karaktär, ett driv att hela tiden blir bättre. Han brinner verkligen för innebandyn och att leverera.
Han står och nöter volleyskott på egen hand i timmar. Han brukar stå på löparbanorna i Solnahallen, skotta på en plint och få tillbaka volleybollar som han tränar på att sopa in i mål. Magnus ”Binge” Jäderlund har sagt att det är som att titta på cirkus nästan, att man fastnar och bara kan stå och glo på det han gör. Att det är underhållning.
Volleyspelet sticker ju ut. Han har en bakgrund som tennisspelare också. Han berättade att han håller klubban med ett speciellt tennisgrepp, hammargreppet, och det menar han är en del i succén.
En lagkamrat sa att han höll klubban fel.
Fast egentligen så håller han ju den helt rätt.
Han är en av ligans mest ensidiga spelare, men hans målskytte är exceptionellt. Helt otroligt, faktiskt.
”Binge” om spetskompetensen:
– Det sättet han spelar på är elitinnebandy för mig. Den är inte den här allroundskolan som kommit de senaste åren, där alla ska spela likadant. Förr hade man en ”skill” som man jobbade med, sådan är Stefansson också. Det är lite ”old school”. Han spelar på sitt sätt.
Inte nog med målsinnet.
Inte nog med att han är hetast i SSL just nu.
Andreas Stefansson gillar att snacka, kan hylla sig själv och vågar sticka ut hakan.
Det är otroligt befriande i en sport där det kan uppfattas som väldigt mycket mellanmjölk i intervjuerna stundtals.

***

Mer innebandy imorgon!

Jag är godtrogen.
Det är både en styrka och svaghet.
Det innebär att min spontana reaktion på det som händer ofta handlar om att någon handlar i god tro. Om det blir fel så är det inte meningen, inte medvetet, utan något som händer i stridens hetta, i glädjens eufori, eller bara en ren olycka.
Jag tror därför inte heller på konspirationsteorier.
Att domare till exempel skulle favorisera vissa lag.
Att domare till exempel skulle straffa vissa lag hårdare.
Därför blir jag förvånad när jag läser och hör Storvretas utspel kring de avstängningar som drabbat laget under säsongen.
Jag snor min egen formulering från något tidigare blogginlägg:
”Idrotten har en förmåga att stänga av objektiviteten, man ser om sitt eget hus i första hand och ser allt med sina egna lagglasögon. Så ska det vara, det är liksom lite av idrottens tjusning. Den inbitna lojaliteten mot de egna färgerna står över allt annat.”
Men Storvreta har haft de egna lagglasögonen väl upptryckta på näsryggen när det gäller anmälningarna på sistone, kan jag tycka.
När Johan Nygårdh aldrig blev anmäld efter smällen mot Alexander Rudd, och Vreta själva valde att anmäla, sa sportchefen Kim Knudsen bland annat så här till innebandymagazinet.se:
– Vi är också upprörda att ingen av domarna agerar. Jag kan inte förstå att de inte efter matchen väljer att anmäler detta precis som med Jimmie Petterson. De står bara och tittar, vad är det för domare som går in i en sån här match och rycker på axlarna när något sånt här händer.
När Viktor Klintsten nu blev avstängd i väntan på dom efter smällen mot Jesper Sankell, lät det så här från Knudsen i innebandymagazinet.se:
– Man går in här och kör över domaren som står tre meter ifrån, en av Sveriges mest respekterade domare, som dömer två minuter utvisning. Inte fem, inte matchstraff och likt förbannat väljer man nu att tolka hela situationen i Juridiska Nämnden att det på sannolika skäl ska utdömas ett avstängningsstraff och därför väljer man nu att stänga av Klintsten.
Först kör man själva över domarna och är förbannade för att de missade något man tyckte skulle ha anmälts.
Sedan blir man själva förbannade när någon annan kör över domarna och anmäler något man inte tyckte skulle ha anmälts.
Dubbelmoral, någon?
Lojaliteten mot den egna klubben och de egna färgerna är det som skapar den fantastiska atmosfär idrotten har – men här blir det nästan lite löjligt faktiskt.
Nej, domarna och Juridiska Nämnden är inte ute efter Storvreta som klubb.
Nej, Storvreta straffas inte hårdare än andra.
Mitt tips:
Lägg ner konspirationsteorierna.
Låt domarna döma.
Lira innebandy – för det är Storvreta förbannat bra på.
Sedan ska nivån på avstängningar och vad som leder till avstängningar absolut diskuteras, men det krävs ett större forum än bara de inblandade lagen i varje incident för de egna lagglasögonen har en tendens att bara se runt husknuten, och inte det stora sammanhanget. Det är en diskussion som får tas efter säsongen och vars syfte ska vara att utveckla sporten, inte kasta paj på varandra.

***

Tippning av veckans matcher.

Tisdag:

AIK – Sirius 1: Två formraketer den senaste tiden, men som båda fått se sina fina sviter ta slut. Efter fem raka vinster så har det blivit dubbla förluster för AIK som också haft en del frånvaro, och Sirius sex matcher långa matchrad utan förlust tog stopp mot Linköping i helgen. Lagen är nia och tia i tabellen och jagar slutspelsbiljetter – och laget som vinner här får så klart en skjuts framåt. Ganska svårtippat, men tror AIK grejar det här då man är starka hemma i Solnahallen.

Onsdag:

Dalen – Thorengruppen 1: Dags för derby i Umeå igen. I första derbyt vann Dalen med klara 5-0 efter bland annat strålande spel av keepern Måns Parsjö-Tegnér – men det har flutit en hel del vatten under broarna sedan dess. Dalen brottas med formen samtidigt som Thorengruppen har ett par fina prestationer i ryggen, så även om Dalen kliver in som favorit så kan det bli betydligt jämnare än senast. Drar in en etta – men kryssvarnar.

Pixbo – Helsingborg 1: Svårtippat möte mellan två lag som var bra i höstas men som inte alls varit lika bra under 2017. På de elva senaste har Pixbo bara tre trepoängare och senast fick man stryk borta mot Falun, medan Helsingborg bara har en trepoängare på de åtta senaste och blev 2-9-förnedrade mot Storvreta senast. Från att ha varit givna topplag har lagen sjunkit ner som sexa och sjua i tabellen – och vinner Dalen och AIK sina matcher så är förloraren här utanför slutspel när vi går till landslagsuppehåll. Viktiga poäng på spel alltså. Tippar Pixbo, men det känns öppet.

Mullsjö – Höllviken 1: Mullsjö har hittat en stabilitet i sitt spel som gör att man plockar poäng i princip alla matcher, men samtidigt så har man ganska svårt att plocka trepoängare. Laget har poäng i 16 av de 17 senaste matcherna, men ”bara” åtta treor. Nu har man dock vunnit två raka treor, mot Karlstad och Thorengruppen, och jag tippar att man tvålar dit ytterligare ett bottenlag i form av Höllviken. Jag skulle bli förvånad om det inte blir en hyfsat klar etta här.

Torsdag:

Storvreta – Falun X: Rivalmöte som alltid är intressant, där Falun gått bättre under säsongen, men där Storvreta så klart inte ska underskattas. Falun 7-4-vann säsongens första möte på hemmaplan, har fem raka segrar och kliver in som favorit, men Storvreta har knutit näven efter AIK-debaclet, slagit Växjö och utklassat Helsingborg, och har en spirande form. Storvreta saknar både Viktor Klintsten och Alexander Rudd vilket urholkar spetsen, men tror ändå Uppsalalaget kan gneta till sig någon pinne här.

***

Intressanta matcher den här veckan!

Idrott när den är som bäst.
Ja, det är de där matcherna som känns lite extra.
Som typ Karlstad mot Warberg.
De två sista lagen i SSL-tabellen som möttes idag, som kämpar frenetiskt för att upprätthålla SSL-statusen, som går kräftgång just nu och som har förtvivlat svårt att vinna matcher.
Det var ingen glamourinnebandy.
Det var stressat stundtals, det syntes att nerverna satt utanpå vissa spelare, man såg att rädslan för misstag var stor.
Men helvete – sorry att jag svär – vilken dramatik.
Trots att man inte har sympatier hos något av lagen, trots att man egentligen bara kan luta sig tillbaka och konstatera fakta, så är det svårt att inte ryckas med, att inte känna spelarnas nervositet.
Vilken resa det blev.
Karlstad startade klart bäst, gjorde ett drömmål redan efter en minut (Anton Vestlund bakom ryggen till Kevin Björkström som crossade direkt till Adam Colling som rakade in bollen), och gick också upp i en 2-0-ledning. Sedan åt sig Warberg in i matchen, kändes stabilare och tryggare än nervösa hemmaspelare, och lyckades också vända på matchen och hade 3-2 inför sista perioden.
I tredje malde Karlstad ner Warberg, speciellt sista tio.
Att inte Adam Colling lyckades göra mål när han var ren i slottet med Per Svedin simmandes på backen var otroligt. Skarpskytten fick inte upp bollen och Svedin kunde göra en riktigt svettig räddning.
Svedin var grym för övrigt, hade flera fina parader.
Till slut kunde dock inte ens han hålla emot när Anton Vestlund – en av matchens bästa – kvitterade med fyra minuter kvar.
Kryss efter 60 minuter.
Sedan avgjorde Karlstad genom Jonas Wiberg – av alla.
Snacka om högoddsare.
Eller som han själv sa om vad det var för odds på honom som matchvinnare:
– De är miljoner. Det finns inte ens, sa han.
Nej, han hade gjort ett mål på två säsonger innan han stormade fram, struntade i att passa Jesper Colling och skyfflade in segerbollen.
Snacka om att kliva fram vid rätt tillfälle.
Jublandes efter målet så hoppade Wiberg över kortsargen och brakade rakt in i Warberg-klacken där hela Karlstad sedan samlades och jublade. Kanske inte det snyggaste, men jag tror inte det var medvetet – Wiberg gjorde mål på den kortsidan, hade hög fart och flög över sargen för att inte braka in i densamma, och sedan kom hela högen av spelare och då var man där man var.
Men förstår också att det sticker i ögonen på Warberg.
Det hade säkert kunnat undvikas, även om det inte var medvetet.
Men.
Två poäng till Karlstad.
En poäng till Warberg.
Den rysare som målades upp på förhand blev verklighet.
Bottenstriden i år är något speciellt.
Warberg?
Ja, tufft så klart. Man orkade resa sig efter den tuffa starten, vände och hade ledningen efter två perioder, men var rejält pressade i sista perioden. Men med lite marginaler med så kunde man ha vunnit – Mattias Kongstad hade ju ett fint läge men där Nicklas Nilsson i hemmaburen kunde plocka bort bollen på mållinjen, och i sista minuten så flög ju målfarlige Robin Blåberg fram och hade öppet skottläge men brände.
Hur sjutton Karlstad kunde släppa honom där i matchens sista minut är ju en stor gåta – men så nära var Warberg en vinstboll.
Små marginaler.
Vilken rysare.

***

Storvreta värvade inte Joel Kanebjörk för att vara någon Alexander Rudd.
Men AIK-förvärvet och hemvändaren gnistrade lite av Rudd-klass när han satte 5-0-kassen borta mot Helsingborg. Landslagscentern gled ner i plan, hämtade boll, vände upp, klev mellan tre motståndare och sköt förbi de två sista.
Eller för att klara klarspråk:
Han luggade en hel femma och satte ett mål på egen hand.
Det brukar man ju inte se från Kanebjörk precis.
Han var inne på samma linje.
– Nej, det ska ju inte gå egentligen. Det är de som ska ha bakläxa, sa han och valde att skylla på Helsingborg istället för att lyfta sig själv.
Alexander Galante Carlström hade ju inte gett samma svar, precis.
Men det säger mycket om Joel Kanebjörk och den spelare han är och det han ska bidra med till Storvreta.
Han är spelaren som sätter laget före jaget, som vägrar lyfta upp sig själv, som vet varför han uppskattas.
Han pratade om sitt uppdrag att skapa stabilitet i Storvreta, en röd tråd att följa, bilda fundament för laget att stå på.
Det är kanske precis det som Uppsalalaget behöver.
Mästare ifjol, inte ens i slutspel året innan dess. Något svajig säsong i år, få spelare att tillgå, skador och sjukdomar hit och dit, kryddat med lite avstängningar. Det har spretat kort och tvärs, men Joel Kanebjörk är en spelare och ledare som kan ena styrkorna. Det kommer Vreta må bra av.
Dunkar han in ett och annat solomål så klagar man nog inte heller, i och för sig.
Han satte två bollar idag, och dubblerade därmed säsongens målskörd eftersom det bara blev två fullträffar i AIK i höstas.
9-2 borta mot Helsingborg smäller föresten högt.
Det var faktiskt första gången skåningarna lämnar hemmaborgen utan pinnar den här säsongen.
Var det utklassning som siffrorna skvallrar om? Nja, såg inte allt, men framförallt så var Storvreta gedigna. Man var strålande defensivt, täckte många skott, och var effektiva i sina spelvändningar. Det kanske inte gnistrade, men det var effektivt.
Jonas Gustafsson var bra i kassen också.
Föresten:
Jag såg ovanligt få mållägen för Daniel ”Magic” Johnsson. Han brukar alltid hitta sina ytor, men inte den här gången. Visst, han hängde en kasse, men annars stängde Storvreta av honom.
Det om något är ett bra kvitto på ett försvarsspel.

***

Nej, nykomlingen Thorengruppen orkade inte sno poäng av Mullsjö, men man var inte så långt ifrån.
Umeålaget sprang ifrån till en 3-1-ledning i den första perioden, innan Mullsjö bet tillbaka och kvitterade i andra.
I tredje gjorde Johan Nygårdh 4-3 efter bara ett par minuter och mitt i perioden skottade kaptenen David Gillek in 5-3-bollen, men Thorengruppen bet tillbaka, reducerade och försökte också forcera in en kvittering.
Men istället så kunde Mullsjö springa ifrån i slutet och segersiffrorna stannade vid 8-4.
Grym poängform på underskattade Sebastian Palmqvist föresten. Den skicklige spelfördelaren svarade för tre poäng i matchen och har gjort tio pinnar på de tre senaste fajterna. Det är bra det.
Annars:
Väntad seger för Mullsjö.
Västgötarna är i toppen för att stanna.
För Thorengruppen fortsätter kampen för SSL-överlevnad. Det kommer bli tajt ända in på slutet.

***

Största guldfavoriten?
Ja, Falun växer alltmer fram som laget att slå i år, precis om de flesta trodde inför säsongen.
Seger med 7-3 mot Pixbo ikväll.
En match där Pixbo öppnade piggt, men där Falun åt sig in och sedermera tog över. Pixbo hade 2-1 där i första perioden, men drog sedan på sig ett par utvisningar, målkungen Alexander Galante Carlström kunde kvittera, och sedan malde Falun på i andra och tredje perioden.
Rasmus Enströms skott fram till 3-2 tog väl på något och in, små marginaler, men gav också Falun den skjuts man behövde.
Dalalaget tog femte raka segern.
Man toppar tabellen med fyra poängs marginal, och då har tvåan Växjö ändå spelat två matcher mer – så ledningen kan bli ännu större om man vinner de där hängmatcherna som man har gentemot serietvåan.
Kul att se Casper Backby föresten, han har tagit ett kliv till år, både spel- och poängmässigt, och är numera en gedigen SSL-spelare. Det är svårt att komma ihåg att han bara är 19 bast, känns som han varit med i evigheter.
Blickade på flera matcher, men såg Pixbos nyförvärv Albin Jansson sticka fram näsan flera gånger och det var inte långt ifrån att han fick hänga en kasse i sin SSL-debut. Den där 23-åringen blir säkert nyttig för göteborgarna.

***

Det var ju inga höga odds på att det skulle bli ett målkalas mellan offensiva lagen Växjö och AIK – och det blev hela 19 mål till slut.
Växjö vann med 12-7.
En stor anledning till det var kedjan med Valdemar Ahlroth, Ludwig Persson och Jesper Sankell som sattes ihop efter en period, och som stundtals hade stor lekstuga.
Totalt fjorton pinnar på de grabbarna:
Persson, fyra mål.
Sankell, två mål och tre assist.
Ahlroth, ett mål och fyra assist.
De tre har ju spelat mycket tillsammans under säsongen, och visade återigen vilket stäm de kan ha när de är på topp.
Annars var det ju en match med öppna spjäll, där ett AIK med några avbräck – Carl Nordström och Adam Forslöv på backplats inte minst – inte orkade stå emot malande Växjö under den sista tredjedelen.
Notis:
Måste bara notera Andreas Stefansson igen. Två nya mål nu. Ett på friläge, ett på retur. Alltså, alla vet ju att han ligger på rulle och fiskar, att han står framför mål och suger in alla returer, men ändå klarar man inte att stoppa karln? I början kändes det som flyt att varenda retur och lös boll framför mål studsade ut till just hans blad, men 35 mål senare tror jag inte på det där längre. Han är otroligt skicklig på att hitta lösa bollar, returer, fria ytor. Vilken jäkla målkänsla.

***

På damsidan så bjöd söndagen bara på en match.
Där Iksu som väntat – ja, man förväntar ju sig alltid att storfavoriten ska vinna – slog tillbaka Rönnby på bortaplan.
Men det satt verkligen långt inne.
Hemmastarka Rönnby, en av säsongens positiva överraskningar, ledde med 5-3 en bit in i den sista perioden, men sedan svarade Iksu med fyra raka mål och kunde till slut vinna med 7-5.
Noterbart för Iksu är att Amanda Delgado Johansson verkar vara igång ordentligt efter sina skadebekymmer nu.
Två mål mot Rönnby och nio poäng på de tre senaste matcherna.
Som om inte Iksu hade nog med superstjärnor som sprutar in pinnar, liksom.

***

Så här gick det för damerna igår:

Karlstad – Malmö 7-6: Lagen följdes åt målmässig i hela matchen, men när Tilda Flodell sköt 7-6 i den sista perioden så orkade Malmö inte svara och nu har skånskorna förlorat sju (!) raka matcher. Därmed håller Karlstad i sin fina hemmatrend där man ännu inte torskat på hemmaplan den här säsongen. Noterbart är att danska succén Cecilia Di Nardo skyfflade in tre bollar för gästerna.

Warberg – Endre 3-7: Som väntat så orkade inte Warberg stå emot Endre, men gotländskorna fick jobba för segern. Warberg tog ledningen med 3-2 i inledningen av den tredje perioden, men Endre svarade tämligen snabbt och smackade sedan in fyra mål inom kort tid och avgjorde matchen. Sara Steen, som fortsätter gå i bräschen för Endre, gjorde fyra (!) av målen.

Dalen – Kais Mora 3-6: Jag trodde att Kais Mora skulle vinna med klarare siffror – men oavsett så var det en väntad vinst för dalalaget som aldrig var hotade efter att ha klivit upp i en 6-0-ledning i början av tredje perioden, och Dalen kom in i målprotokollet först efter drygt 51 spelade minuter. Anna Wijk lastade in tre nya pinnar och toppar nu poängligan med åtta poängs marginal.

Pixbo – Tyresö-Trollbäcken 3-1: Pixbo har börjat hitta vinnarspåret igen, men bjuder knappast på några målexplosioner. Efter 4-2 mot Malmö och 3-2 mot Dalen så blev det nu en 3-1-viktoria mot TT. Therese Landén satte både 2-1 och 3-1 i en match där Pixbo vann skotten med hela 31-12.

Täby – Kalmarsund 9-2: Omgångens mest givna match gick precis som alla trodde, där Täby höll i sin hemmasvit och där Kalmarsund alltjämt får vänta på säsongens första seger. Sara Attermo fortsätter att leverera och satte två bollar, medan Jennifer Stålhult, Matilda Sjödin och Geraldine Rossier alla hade en trepoängskväll.

Linköping – Uppsala 8-1: Jag flaggade ju för en skräll i den här matchen, men att Linköping skulle utklassa Uppsala trodde jag aldrig. Ska vi kalla det Amanda Larsson-effekten? Den förre landslagsforwarden satte två bollar, inklusive det matchvinnande 2-1-målet, i sin comeback. Snacka om att hon kommer betyda mycket för östgötskorna som jagar nytt SSL-kontrakt.

***

Två herrmatcher igår också:

Höllviken – Dalen 3-2 (ot): Snacka om viktiga poäng för Höllviken i den så täta och rafflande bottenstriden, och det där vinstmålet som specielle målskytten Pontus Karlson gjorde, och som betydde en extrapoäng, kan bli så viktig i slutändan. Dalen fortsätter att brottas med formen och måste börja få ordning på grejerna snart, annars blir det ingen slutspelsinnebandy för Umeågänget.

Sirius – Linköping 2-6: Mötet mellan de två formstarka lagen slutade med att Linköping tog en ganska klar seger. Fjolårets finalister sköt 1-0, sedan släppte man inte ledningen på hela matchen och vann till slut med komfortabla siffror. Petter Alm fortsätter att göra succé. Han satte tre bollar och hans succécomeback efter stora skadebekymmer skapar nytt djup åt Linköpings centersida.

***

Mer innebandy i veckan.

Misstolka inte rubriken.
Jag har egentligen inget emot klubben Gävle i sig, men däremot klassen som laget höll i SSL ifjol. Man var helt enkelt för dåliga för högsta serien, förvandlades till en slagpåse och brakade ur med buller och bång.
Deras spel ifjol gjorde att bottenstriden trubbades av, det var tidigt givet att laget skulle åka ur och därmed var det bara en nedflyttningsplats som det blev raffel kring.
Men vilket raffel det var.
En dramatik som höll i sig till näst sista omgången.
Då möttes Warberg och Granlo, en match som Warberg till slut vann efter att ha fått en rejäl islossning i sista perioden, ett resultat som säkrade Warbergs SSL-avtal och som skickade ner Granlo i allsvenskan.
Jag tippar att det blir samma visa i år, att det inte avgörs förrän i de sista – kanske till och med den sista – omgångarna.
Men den här gången handlar kampen om att undvika två nedflyttningsplatser, inte en.
Nu står Warberg inför en ny ödesmatch.
Det gör också Karlstad.
När lagen möts under söndagen så är det otroligt viktiga poäng på spel. Visst, matchen har inte alls samma dignitet eller avgörande betydelse som bataljen Warberg-Granlo ifjol då allt stod på sin spets i de sista skälvande omgångarna. Det kommer återstå åtta matcher (för Warberg och Karlstad, de andra bottenlagen har nio matcher kvar) och 24 poäng att spela om efter helgen.
Men ändå.
Det här är viktigt.
Just nu ser bottenstriden ut så här:
11 Thorengruppen, 22 matcher, 24 poäng.
12 Karlstad, 23 matcher, 22 poäng.
13 Höllviken, 22 matcher, 20 poäng.
14 Warberg, 23 matcher, 20 poäng.
Ett getingbo.
Matchen är viktigast för Warberg. Förlust och man har minst fyra poäng upp till strecket (beroende på vad Thorengruppen hittar på). Vinst och man passerar Karlstad (och även Höllviken om skåningarna tappar poäng mot Dalen). Skillnaden mellan vinst och förlust känns milsvid.
Det är inget avgörande skede.
Men det är ett viktigt skede.
Vilka tar den där fajten mellan Karlstad och Warberg då?
Alltså, det känns helt öppet.
Båda lagen har svag form: Karlstad har tagit en poäng på de sex senaste matcherna, Warberg har tagit två poäng på de sex senaste matcherna.
Men någonstans spelar nog det som varit ingen roll i den här matchen.
Det här blir en match med slutspelskaraktär.
Här handlar det mer om hjärta, mod och att vara kylig. Det kommer vara en stor anspänning i matchen, och att hantera den blir nyckeln.
Viljan att vinna måste överstiga rädslan att förlora.
En sak är klar:
Det blir nervigt.
För de som är inblandade är det en balansgång på knivseggen, en skör tråd mellan succé och fiasko, mellan nytt SSL-avtal och degradering Allsvenskan.
För oss utomstående är det någonstans idrott när det är som bäst, de där matcherna som betyder så mycket, som kan avgöra framtiden.
De här matcherna kittlar.
Bottenstriden blir rafflande.
Betydligt mer rafflande än ifjol.
På det sättet är det fruktansvärt skönt att slippa Gävle.

***

Dags att tippa helgens matcher, herrarna först ut.

Lördag:

Höllviken – Dalen 1: Det är inga formraketer som ställs mot varandra precis, men det är oerhört viktiga poäng på spel mellan ett Höllviken som jagar nytt kontrakt och ett Dalen som jagar slutspel. Dalen bröt sin negativa trend genom att klå Karlstad senast, men Umeågänget är inte i närheten av sin form från början av hösten – och jag tror att Höllviken absolut kan ta en trea här.

Sirius – Linköping X: Formstarkt möte mellan två maskinlika lag just nu, två lag där många spelare är i bra form och där man har ett bra lagspel. Sirius är obesegrade i de sex senaste matcherna medan Linköping har sex segrar på de sju senaste. Jag skulle sätta en knapp favoritstämpel på Linköping ändå, så pass bra är östgötarna, men Sirius går som tåget nu så skickar in ett kryss.

Söndag:

Falun – Pixbo 1: I höstas kändes Pixbo som ett av seriens jämnaste lag, man hamnade inte i några svackor. Men dalen har kommit nu istället, där man bara vunnit tre av de tio senaste matcherna och där man tappade ledning till kryss senast mot Sirius. Formen svajar alltså. Jag tror det blir svårt att slå Falun som tagit 19 av 21 möjliga poäng de sju senaste matcherna och som verkar segla iväg lite i tabelltoppen. Dunkar in ettan.

Helsingborg – Storvreta 1: Svårtippad match. Helsingborg har spelat elva hemmamatcher under säsongen och ännu inte lämnat utan poäng, det är ett facit som inger respekt och som jag tror håller i sig över matchen mot Storvreta. Gästerna gjorde en stark match mot Växjö senast, 4-3-seger hemma, och lär ha knutit näven efter AIK-debaclet – men jag tror ändå inte man räcker till här.

Växjö – AIK 1: Efter fem raka segrar så tog sviten slut för AIK senast mot Thorengruppen då man föll i Umeå, men man har alltjämt kvar sjundeplatsen i tabellen och kommer slita kopiöst för en slutspelsbiljett. Växjö har varit ett stabilt topplag hela säsongen, men föll senast mot Storvreta. Det lär bli en ganska öppen och frejdig match. Känns öppet – men tror Växjö vinner i kraft av hemmaplan.

Thorengruppen – Mullsjö 2: Thorengruppen tog en blytung skalp när man slog tillbaka AIK senast, en seger som skapade lite andrum i bottenstriden, men jag tror inte man orka rubba även Mullsjö. Vid sidan om plumpen mot Växjö så har Mullsjö varit bra länge, körde över Karlstad senast och är ett vassare lag – så västgötarna tar det här.

Karlstad – Warberg X: Omgångens smällkaramell så klart. Snacka om viktig match i bottenstriden, en match som kan avgöra om det blir SSL eller Allsvenskan nästa år. Åtminstone för Warberg, som om man torskar kommer ha minst fyra poäng upp till strecket. Hur det går? Omöjligt att sia om. Båda lagen har svag form – men här handlar det om att hantera anspänningen. Fegar ur med kryss.

Damerna!

Lördag:

Karlstad – Malmö 1: Ser man till statistiken så är det givet att Karlstad ska vinna, för värmländskorna har vunnit alla hemmamatcher hittills under säsongen samtidigt som Malmö kommer till spel med sex (!) raka förluster i bagaget. Trender är ju till för att brytas – men jag tror inte det blir så här. Karlstad plockar matchen.

Warberg – Endre 2: Warberg har visat gott gry under 2017 även om man torskat de två senaste matcherna. Att förlora stort mot Iksu, som man gjorde senast, är dock inget att älta. Jag har dock svårt att se att man ska sno poäng av Endre som verkar på gång igen efter sin tidigare svacka. Gotländskorna har tre raka segrar – och tar en fjärde här.

Pixbo – Tyresö-Trollbäcken 1: Pixbo har börjat hitta tillbaka till att vinna matcher igen, har slagit tillbaka såväl Malmö som Dalen på sistone, och kanske är maskineriet på väg att rulla igång igen efter en liten vägbula i december. TT har släppt in 25 (!) mål på de två senaste bortamatcherna och lär få svårt att sno poäng här.

Dalen – Kais Mora 2: Dalen är indragna i bottenstriden på allvar, bara en poäng ner till Linköping under strecket, och får svårt att förbättra läget i den här omgången då man nu ställs mot topplaget Kais Mora som efter ett par förluster körde över Tyresö-Trollbäcken med 13-1 i förra omgången. Känns som en given tvåa, faktiskt.

Täby – Kalmarsund 1: Täby har vunnit alla sina hemmamatcher under säsongen och Kalmarsund har inte vunnit en enda match på hela vintern. Allt annat än en vinst för hemmalaget vore således en gigantisk skräll – men den lär vi inte få uppleva. Täby har många spelare i fin form, inte minst Sara Attermo som vräker in pinnar (fyra senast) just nu.

Linköping – Uppsala 1: Amanda Larsson gör comeback i Linköping och hon kommer så klart att betyda massor för laget – och det är inte alls omöjligt att det ger en positiv effekt mot Uppsala. Gästerna är i bra form, har tagit tio av tolv möjliga poäng de fyra senaste matcherna, men det kan ändå vara upplagt för en skräll här.

Söndag:

Rönnby – Iksu 2: Rönnbys form är just nu inte lika bra som den var ett tag i höstas, plus att man saknar en del spelare, och även om man absolut inte är chanslösa mot serieettan och storfavoriten Iksu så tror jag det blir svårt att erövra poäng i den här kampen. Iksu har vunnit alla sina bortamatcher den här säsongen – och den sviten bryts inte här.

***

Bevakning på söndag!

Inlåst i hockeybunker ikväll så har inte sett någon innebandy.
Men gör ändå ett konstaterande efter att Dalen slagit tillbaka Karlstad med 4-2 där uppe i norr:
Nu är bottenstriden cementerad.
Det kommer handla om fyra lag:
Thorengruppen.
Karlstad.
Höllviken.
Warberg.
Så känns det verkligen.
Tian Sirius, med sin makalösa form, är hela åtta poäng före elvan Thorengruppen och har hela tolv poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Även om Sirius faller ihop som ett korthus så känns det osannolikt att hela tre lag där nere ska plocka så många poäng att de orkar passera Uppsalalaget.
Det kommer inte hända.
Kampen i botten handlar om fyra lag.
Hur det går?
Vet i sjutton.
Det känns ganska öppet.
Annars?
Viktig seger för Dalen ikväll. Enligt rapporterna ingen show uppe i Umeå, men man lyckades ändå betvinga Karlstad till slut efter att ha skyfflat in tre snabba mål i sista perioden.
Äntligen en trea för gänget som bara bärgat en pinne på fyra matcher.
Plus att man tätade till glappet upp till slutspelsplatserna.
Dalen – där veteranen Mattias Wallgren ikväll firade 400 SSL-matcher som blott 15:e spelaren någonsin – har nu samma poäng som åttan Storvreta (som dock har en match mindre spelad) och är bara en pinne efter sjuan AIK.
Det blir också en rafflande strid.
Men inte med lika mycket i potten som bottenstriden.
Att missa slutspel kan inte jämföras med att rasa ur SSL.
Inte ens i närheten.

***

Uppsnack inför helgen imorgon.