Linköpings coach Johan Astbrant ligger nog och drömmer en och annan mardröm just nu.
Han är ju inget fan av att klubbar plockar in gamla avdankade lirare och menar att det devalverar sporten.
Jag förstår vad han menar.
På ett sätt är det ju ett svaghetstecken för sporten att lirare som lagt av eller tagit timeout kommer in mitt i säsongen och i många fall gör skillnad.
Gamlingar som petar undan unga lirare som slitit en hel försäsong och säsong för att leva drömmen om SSL.
Men jag kan inte låta bli att kittlas av alla comebacker.
Jag älskar profiler.
Jag älskar snacket som kommer igång när det presenteras värvningar, det skjuter in ny energi i innebandyn så här i serielunken (ja, med så många matcher i år kan man börja snacka om serielunk).
Januari är comebackernas tid.
Det slår aldrig fel.
Kolla bara:
Amanda Larsson, Linköping.
Mattias Helgesson, Helsingborg.
Peter Reinholdt, Thorengruppen.
Alexander Bodén, Dalen.
Sedan har ju Adam Fransson, Mullsjö, och Johan Barck, Sirius, redan gjort minicomebacker efter att ha varvat ner.
Det är ju inte speciellt många åldringar egentligen, det är ju Mattias Helgesson som sticker ut, i övrigt har ju de flesta spelat SSL-innebandy i närtid.
Kul med fler profiler.
Det här är spelare som sticker ut, som kommer göra skillnad, som skapar lite rubriker.
Jag tror inte det stannar där heller.
Jag blir snarare förvånad om någon relik till INTE dammas av innan januari månad är över.
Johan Astbrant får nog leva med en och annan mardröm till.

***

Roliga nyheter idag att Alexander Rudd ska börja träna igen efter sin hjärnskakning. Det dröjer innan det blir en comeback – om eller när det sker vet han inte själv – men nu ska han försöka i alla fall.
Det viktigaste av allt: han mår bättre.
– Jag har i princip levt som en björn i två månader. Bara sovit och ätit. Det mår man inte bra av, sa han till mig i förmiddags.
– Den senaste veckan har varit bättre. Jag sover fortfarande mycket, men det beror nog inte bara på hjärnskakningen utan att jag inte gör något, man blir seg av det.

***

Då tippar vi helgens matcher och startar med herrarna.

Lördag:

Pixbo – AIK 1: AIK har klivit fram och vunnit två nyckelmatcher – mot Warberg och Karlstad – vilket skapar viktigt andrum i bottenstriden, och därför kan man kliva in med en ganska skön känsla mot Pixbo där man inte har något knivblad mot strupen utan har allt att vinna. Pixbos maskineri hackar nu, fem förluster på de sju senaste, men jag tror ändå att man plockar hem den här fajten, för någonstans så har man en högre kapacitet än man visat på sistone.

Falun – Warberg 1: I sina två senaste hemmamatcher så har Falun kört över Linköping (12-4) och Dalen (8-3), och det finns inte så mycket som talar för att man skulle få stryk av Warberg, dels med tanke på sin form, dels med tanke på gästernas dito. Hallänningarna fick stryk med 1-6 mot Linköping senast, har en seger på de sju senaste, och kan få det jobbigt.

Storvreta – Linköping 2: Repris på SM-finalen och andra mötet mellan lagen den här säsongen, där Storvreta vann efter övertid i höstas, men där östgötarna gjorde en stark slutforcering och kvitterade i slutet. Linköping är i kanonform nu, har fin bredd och maler på – det tror jag räcker mot ett tunnare men spetsigare Storvreta. Linköping nyper absolut poäng, jag tror till och med att det kan bli tre.

Söndag:

Dalen – Växjö X: Dalen lyckades förvisso vinna hemma senast, men har haltat en hel del i Umeå den här säsongen, och jag tror man kan få det jobbigt mot ett frejdigt och formstarkt Växjö som sprudlar av revanschlusta efter torsken mot Thorengruppen senast. Det brukar bli jämnt mellan de här lagen så dunkar in ett kryss. Trolig comeback för Alexander Bodén, det blir en rolig krydda.

Helsingborg – Karlstad 1: Helsingborg – nu mer comebackande Mattias Helgesson i laget? – är starka hemma och tappar mer eller mindre aldrig poäng i hemmafortet, och jag tror man tar hyfsat säkra pinnar mot ett Karlstad som pendlar grovt när det gäller formkurvan. Skåningarna är hetare, bredare och spetsigare – och har en keeper i Jonathan Paulsson som är i kalasform. Och så klart: Mika Kohonen, 998 pinnar, jagar vidare mot sin magiska gräns.

Höllviken – Thorengruppen 1: Detta är en måstematch för Höllviken, mer eller mindre. Skåningarna har fyra poäng upp till nedflyttningsstrecket där Karlstad och just Thorengruppen finns, och att tappa en trea till Thorengruppen skulle vara ödesdigert. Jag tror Höllviken pallar pressen, men det blir inte med breda marginaler. Thorengruppen har ändå visat skaplig form på slutet.

Mullsjö – Sirius 1: Sirius svarade för smått galna elva mål senast när man vann nyckelmatchen mot Thorengruppen, och Uppsalalaget har nu två viktiga segrar i rad. Nu möter man ett lag i praktform – och då lär man inte räcka till. Mullsjö, som alltid är bra i Nyhemshallen, kan ta poäng för 14:e matchen i rad och det tror jag också att man lyckas med.

Damerna då!

Lördag:

Rönnby – Endre 1: Rönnby har en tung och diger skadelista – inte minst stjärncentern Adina Augustsson och stjärnskottet Jonna Sjöberg saknas – men har ändå stått upp ganska bra på sistone, och svarade för en imponerande upphämtning mot Uppsala senast. Jag tror man luggar Endre också, som vann mot jumbon Kalmarsund senast men som har sviktande form.

Warberg – Uppsala 2: Warberg har spelat in två viktiga segrar vilket skapat bra utgångsläge i bottenstriden, och det finns absolut poängchans mot ett Uppsala som haft en del trubbel på sistone, som drabbats av ett avbräck i Johanna Stenberg (motivationsbrist) och som föll ihop mot Rönnby senast. Men – Uppsala är i grunden ett bättre lag, så jag tror ändå gästerna tar det här.

Söndag:

Linköping – Malmö 1: Linköping är just nu under nedflyttningsstrecket och har tre poäng upp. Poängbehovet är alltså stort. Lirar Amanda Larsson så ökar slagstyrkan och då kan man absolut lugga Malmö som förlorat en del på slutet. Noterbart: Amanda Ljunggren, 17, i Linköping har gjort mål i fem raka matcher.

Tyresö-Trollbäcken – Dalen 1: Dalen har tagit en trepoängare på de tolv senaste matcherna, och det blir inte lätt att vinna mot TT heller för nykomlingen är stark hemma och har en hög arbetsetik. Jag tror TT tar den här fajten faktiskt. OM det blir på det viset så börjar nedflyttningsstrecket komma obehagligt nära Dalen – och det är så klart anmärkningsvärt.

Kalmarsund – Iksu 2: Jumbon mot serieettan, det kan så klart bara gå på ett sätt och frågan är bara hur stora segersiffrorna är. Visst, allt kan hända i idrott, men vinner Kalmarsund här – eller ens tar poäng – så får de anses som säsongens största knall. Nej, Iksu vinner klart.

Karlstad – Pixbo 1: Karlstad har vunnit alla matcher på hemmaplan den här säsongen och brukar traditionellt göra bra matcher mot just Pixbo, så jag tror att värmländskorna tar hem den här matchen. Pixbo sopade till Linköping med 9-3 senast, men har faktiskt bara tagit två treor på de sex senaste matcherna. Noterbart: Karlstads stortalang Frida Swahn har gjort mål i fem raka matcher.

Täby – Kais Mora 2: Omgångens stormatch mellan två lag som vill utmana om de ädlaste medaljerna. Täby har vunnit alla sina hemmamatcher medan Kais Mora vunnit två raka borta och tog poäng mot Iksu senast – så det är två formstarka topplag som ställs mot varandra. Hur det går? Svårtippat, men Kais Mora visade verkligen klass mot Iksu senast, och får min röst. Men det blir tajt.

***

Intensiv helg och full bevakning på söndag.

Sett noll innebandyminuter ikväll.
Flikar ändå in en kort kommentar om det som hände.
Och fastnar så klart vid Linköping 6-1-seger borta mot Warberg.
6-1.
Jag trodde att östgötarna skulle ta den där matchen, men inte att man skulle sno pinnarna så enkelt (som jag har förstått att det ändå var efter att ha läst lite kommentarer efteråt). Linköping är bra nu, det är bara att konstatera.
Samtidigt är Warberg inte bra.
Någon Ulf Hallstensson-effekt – i alla fall poängmässigt – har vi inte sett röken av.
Fyra poäng på fem matcher med honom vid rodret skrämmer inte.
Det börjar sannerligen bli dags för Warberg att leverera snart, för tåget har börjat rulla. Falun, Helsingborg och Dalen väntar i de kommande matcherna, det är inga lätta matcher precis.
Just nu är man nästjumbo med två poäng upp till säker mark.
Inget skrämmande avstånd.
Många matcher kvar att spela.
Men.
Jag har en känsla av att Warberg lever kvar i svunna tider. Att man fortfarande tror att man är ett topplag, på något sätt.
Jag kanske har fel, men det känns som att många i och omkring Warberg försöker hitta ursäkter.
Det skiner igenom inte minst på sociala medier.
Felaktiga domslut.
Dåligt golv.
Otur.
Det kanske spelar in.
Men det är lätt att skylla ifrån sig.
Svårare att analysera sig själv.
Men det kanske är dags att se verkligheten i ögonen. Man är inte längre den storklubb man en gång var. Man kanske kan komma dit igen, men det ligger en bra bit in i framtiden. Det går inte att drömma om gamla minnen, drömskt blicka in i prisskåpet. Verkligheten ser annorlunda ut.
Warberg kanske inte är bättre än tabellen skvallrar om just nu. Jag tror att alla i och omkring Warberg måste inse hur verkligen ser ut, att man just nu är förbisprungna av ett gäng andra klubbar, att man är ett bottenlag i SSL. När man insett det, då tror jag man också kan hitta sätten att resa sig.
Jag kanske inbillar mig.
Man kanske inser allvaret.
Har tänkt tanken att man kan rasa ur SSL.
Men jag uppfattar det inte så.
AIK är inte heller det storlag men en gång var, men där har man någonstans landat i verkligheten, insett att det är kamp för överlevnad som numera står högst upp på priolistan. Det hymlar man inte med.
Jag känner inte att Warberg insett samma sak.
Men det borde man kanske göra.

***

Elva mål av Sirius.
När hände det senast?
Uppsalalaget tog en blytung trea borta mot Thorengruppen efter ett rejält otippat målkalas, där Sirius vann med 11-6.
Efter att inte ha gjort mål på tre matcher så klev klumpmålskytten Johan ”Mr Distinkt” Eriksson fram igen och lastade in tre bollar.
Nu skapar Sirius andrum i bottenstriden.
Fem poäng ner till Warberg under strecket.
Thorengruppen:
Noll pinnar av comebackande Peter Reinholdt.
Men nya mål av Victor Nensén.
Det räckte dock inte.

***

Uppsnack inför helgen imorgon.

Införsnacket handlade om Mika Kohonen.
Eftersnacket handlade om Jonathan Paulsson.
Landslagskeepern Paulsson – i mitt tycke SSL:s bästa målvakt den här säsongen – var fullkomligt strålande när Helsingborg till slut lyckades 3-2-vinna mot Mullsjö efter övertid.
Han räddade skåningarna gång på gång i matchen, och vi minns ju inte minns pareringen av Gustav Svenssons avslut på nära håll i den tredje perioden, och bollen han vispade bort från mållinjen. Mullsjö malde verkligen på, men Paulsson var omänsklig.
Sedan kom ju det där misstaget (ja, det får vi ändå stämpla det som, även om alternativen var bristfälliga). Det korta utkastet till Mika Kohonen som direkt fick Daniel Gidske i ryggen som snodde bollen – och sedan fick det snabbt från Gidske till Sebastian Palmqvist till Kasper Hedlund på borte stolpen som enkelt vinklade in den poänggivande 2-2-bollen.
Det där utkastet kostade tre poäng, men hade inte Paulsson stått i buren hade det inte blivit några pinnar alls.
Han tog ju också revansch på övertid.
Han svarade för ett lika magiskt som hårt och precist utkast som friställde Daniel ”Magic” Johnsson som ensam med Benjamin Löfdahl inte gjorde något misstag när han lirade hem dubbla poäng till hemmalaget.
Själv menade han att utkastet inte alls var perfekt.
– Det var faktiskt inget perfekt kast. Jag fick inget grepp med ena foten och snubblade till. Jag trodde inte det skulle bli så lyckat. Det var lite tur, sa han.
Nåja.
En målvakt brukar ju säga att de svåraste skotten att rädda är de när det blir en halvträff eller så, de bästa utkasten kanske följer samma logik. Vad vet jag.
Passade också på att fråga om det var givet för Paulsson att stanna i Helsingborg i våras, då hans avtal gick ut och han till slut skrev på ett treårskontrakt.
– Ja, det var det väl, för ingen annan hörde av sig, sa han.
Låter ju absurt.
Ringde verkligen ingen till Jonathan Paulsson?
Tjänstefel, kan man tycka.
Mika Kohonen då?
Ja, han stod ju på 998 poäng inför matchen, alla väntar på att han ska spränga den där 1000-poängsplatån, men ska vi vara ärliga så var det inte speciellt nära den här kvällen. Poängchanserna var tämligen få. Det var i ett powerplay i mittperioden som han passade till ett Daniel Johnsson-skott (passningar till honom kan ju alltid ge poäng…) samt hade ett misslyckat avslut, men så mycket mer var det inte.
Jakten fortsätter på söndag.
Tristast:
Jonathan Nilsson som skadade sig i andra perioden, där han tog sig åt knäet och fick hjälp att lämna planen. Det såg verkligen inte bra ut.
Mullsjö är riktigt jäkla bra just nu. Västgötarna – ikväll utan kaptenen och härföraren David Gillek – borde ju tagit en trea här, men rånades av den där Paulsson. Trots det hittade man en väg att ta poäng igen när man fick in den där 2-2-bollen med mindre än tre minuter kvar att spela, och det innebär att man tagit poäng i tretton raka matcher.
Den sviten har verkligen respekt med sig, även om den ”bara” innehåller sex trepoängare.
Kim Ganevik stod föresten för matchens passning (ja, med klubban då, Paulssons utkast vid 3-2 var snäppet värre) när han friställde Adam Fransson med en direktpassning – men veteranen sköt över.
Den passningen var värd ett bättre öde.

***

Snacka om att vinna rätt matcher.
AIK slog ju Warberg efter övertid senast, och åkte nu till Karlstad och tog en tung, viktig och imponerande 11-5-skalp.
En seger som gör att man nu har hela sex poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Två spelare stod ut:
Simon Götz och Joakim Olsson.
Götz, som ju jämförts med Rasmus Sundstedt, skickade in tre mål och en assist, att jämföra med hans tre mål och två assist på hela säsongen innan dess. 19-åringen är ingen Sundstedt ännu, inte ens i närheten, men han är en modern, rörlig och dynamisk back som vuxit i SSL-kostymen allteftersom under säsongen. Nu kom han helt rätt, imponerade med sina rusher och sin förmåga att hitta ytor, och det var ju inga dussinbollar han drog in i nätmaskorna heller.
Han håller på att växa ut till något riktigt bra.
Det gör också Joakim Olsson.
Han är ju en megasuccé för AIK i år. En jackpott. När man ser honom lira nu är det ju ett under att Storvreta inte kunde hitta en mer prominent roll till honom. Eller så var det bara så att han behövde en ny miljö, lite blanka papper, istället för att hela tiden ha utgångspositionen som gnuggare i Vretas tredjelina.
Nu är han överallt hela tiden. Jobbar kopiöst åt båda håll, tar initiativ, vågar bryta fram, både skjuter och passar.
Han är lungorna i AIK just nu.
Matchen då?
Ja, det var verkligen AIK:s match på något sätt. I första perioden bara flöt det på och man fick en 4-0-ledning. 3-0-målet var talande: stark räddning av Albin Engholm, kontring, mål av Simon Götz. Pang, pang, pang. I andra perioden ägde Karlstad massor av boll, nådde så nära som 2-4, men sedan kom 2-5 som en blixt från klar himmel – fint skott av Kevin Lieback Asp – och sedan kändes det klart.
Karlstad är väldigt ihåliga bakåt.
Helt borta på vissa baklängesmål.
Där har man en hel del att grubbla över.
Dessutom: lägg ner det här med förstärkningar i innebandy. Daniel Gonzales Palm såg ut att ramla väldigt tungt, och ha väldigt ont, efter att ha fått en liten knuff av Joakim Olsson. Benen är till för att stå på – då ska de också användas till det.

***

Dalen hade ingen chans mot Falun på bortaplan.
Dalalaget var på rejält spelhumör, sprang ifrån till 7-1 efter halva matchen och vann till slut med klara 8-3.
I första perioden var det mer eller mindre bara ett lag på banan. Det satte liksom tonen för hela matchen, Dalen fick jobba och slita hela tiden, och fick liksom inget med sig.
När Falun rullar boll så här är det en fröjd att skåda.
Vi såg flera fina aktioner.
Inte minst Johannes Larssons Maradona-takter när han fotpassade fram Alexander Hallén till 5-1-målet.
Hallén som gjort 13 mål båda sina två första SSL-säsonger, och som nu står på 13 baljor igen. Han lär göra några till – så de här kommer bli hans bästa säsong någonsin. En av de där riktigt vassa spelarna bakom Faluns förstafemma som det sällan snackas om.
Annars var det ju stjärnorna som gnistrade:
Två nya mål av Alexander Galante Carlström – gjort nio på de fyra senaste – och totalt fyra poäng, och han leder nu skytteligan med tio mål och poängligan med 16 poäng. Snacka om galen dominans.
Rasmus Enström skickade in ett hattrick och gjorde mål för femte matchen i rad. Efter några 40-poängssäsonger så verkar liraren vara på väg mot 60-poängsformen igen. Det är ju där han ska vara.
Dalen då?
Ja, vid vissa av Faluns upprullningar så trodde man knappt själva på att det skulle gå att värja sig. Det såg oväntat passivt ut stundtals, faktiskt.
Dalen är en bra bit ifrån den form man uppvisade i början av säsongen.
Men fortfarande kul att se Fredrik Edholms bössa.
Det är bra löd i den.
Han satte två bollar idag.
För övrigt:
Med tanke på att Billy Nilsson och hans säregna frisyr vajar nere i alperna numera så kanske Edholm ska ha priset för mest udda frisyr i ligan (?) med den där tofsen som guppar mitt på huvudet.

***

Två matcher imorgon.

Historik, milstolpar, rekord.
Vi lever här och nu, det är det aktuella som hela tiden är i fokus, men det är historiken som bygger idrotten, som bygger stjärnor och profiler, som skapar hjältar och odödliga legender.
Innebandyn är en ung sport, men har redan hunnit skapa ett galleri av stjärnor, hjältar och legendarer.
Mika Kohonen står på 998 poäng och kan när som helst skriva historia som den förste att nå 1000 SSL-poäng (grundserie plus slutspel).
Kanske redan ikväll.
Men idag går inte hyllningen till honom.
För det finns någon annan som ska hyllas för de där tusen poängen.
Nämligen Klas Pettersson.
Det finns en tydlig gemensam nämnare mellan Klas Pettersson och Mika Kohonen: de har satt avgörande avtryck i statistiken.
På olika sätt – eller inte. Beroende på hur man ser det.
Klas Pettersson jobbade länge på Svenska Innebandyförbundet innan han tragiskt gick bort i cancer 2013, bara 41 år gammal.
Det gör fortfarande ont att tänka på att han är försvunnen, på många sätt. Han var en av dem som innebandyfrälste mig, inte minst.
Klas stora passion var statistik. Han berättade att han rotade igenom alla protokoll som var gömda i förbundets katakomber, digitaliserade och sammanställde all statistik för de högsta serierna på dam- och herrsidan, byggde upp den bank av noteringar, rekord och milstolpar som borde vara varje idrotts självklarhet, men inte existerade i innebandyn innan han tog saken i egna händer.
Ett fantastiskt arbete.
Ett viktigt arbete.
Nu står på Mika Kohonen på 998 poäng, en fantastisk notering på alla sätt och vis, men hylla också Klas Pettersson.
Hade inte han funnits hade inte en käft vetat att Kohonen just nu stod inför en fantastiskt historieskrivning.
Klas Pettersson sammanställde all statistik fram till 2012. Han visste att han inte skulle få uppleva Kohonens magiska notering på 1000 poäng, men han visste att det kunde ske någon gång. Därför bad han Mikas fru, Cecilia Kohonen, att ha koll på statstiken framöver. Så att det inte skulle falla bort.
Hedervärt av Klas.
Men – också en känga till innebandysfären.
Han litade inte på att någon skulle föra hans statistikarv vidare.
Dessvärre fick han rätt.
Det är tider nu där vi ska hylla Klas Pettersson, Mika Kohonen och innebandyn, men samtidigt är det sorgligt att Svenska Innebandyförbundet har slarvat bort det som Klas Pettersson byggde upp.
Ingen har fört statistikarvet vidare.
Idag får vi journalister sitta med egna miniräknare för att pussla ihop milstolpar och poängrekord.
Det hade aldrig hänt om Klas Pettersson fått leva vidare.
Ska någon hyllas när 1000-poängsvallen nu ska sprängas i SSL för första gången, så är det han.

***

Tippning av veckans matcher.

Onsdag:

Falun – Dalen 1: Intressant slag mellan ett av seriens bästa hemmalag och ett av seriens bästa bortalag, en kamp mellan fartfyllt bollrull och disciplinerad defensiv. Systemkampen mellan Falun och Dalen tilldrar sig alltid intresse. Det känns som en ganska öppen match, men Falun är som alltid favoriter och jag tror också att man motsvarar de förväntningarna i den här matchen. Misstänker att Emil Johansson är tillbaka hos dalalaget också, och då adderar man en dimension som man saknade mot Mullsjö senast.

Karlstad – AIK 1: De här sexpoängsmatcherna i bottenstriden återkommer i varje omgång och här har vi en ny sådan batalj. Båda lagen ligger ovanför nedflyttningsstrecket och har två respektive tre pinnar ner till Warberg, och laget som vinner den här kampen skapar sig så klart fördelar. Det här är två lag som man inte vet riktigt var de står, som kan bjuda både på fågel och fisk. Jag tror ändå att Karlstad i kraft av hemmaplan och en formstark förstakedja vinner.

Helsingborg – Mullsjö 1: Allt fokus inför den här matchen kretsar kring Mika Kohonen, veteranen som står på 998 poäng och som kan nå milstolpen 1000 poäng (grundserie och slutspel) som första spelare någonsin (och enda spelare på väldigt, väldigt, väldigt länge). Om vi lägger bort det så möts ett hemmastarkt Helsingborg och seriens formstarkaste lag Mullsjö. Någonstans säger logiken Mullsjö, men alla sviter (poäng i tolv raka) bryts någon gång. Jag tror det blir här, Helsingborg har bara en pinne på tre matcher och kan mer än man visat. Nu lossnar det igen, tippar jag.

Torsdag:

Thorengruppen – Sirius 1: På tal om sexpoängsmatcher i bottenstriden. En ganska lurig match mellan två lag som är disciplinerade, smarta och som framförallt vågar spela efter sina resurser fullt ut. Egentligen kan den här matchen gå hur som helst, men Thorengruppen är riktigt bra på hemmaplan – och just spelplatsen tror jag fäller avgörandet i en tät historia. Dessutom: Peter Reinholdt, den rutinerade poängräven, gör comeback hos Umeågänget. Kul krydda.

Warberg – Linköping 2: Warberg är i stort poängbehov då man just nu parkerar under nedflyttningsstrecket – men att klå Linköping blir inte lätt. Den östgötska maskinen har börjat rulla de senaste matcherna, Christian Mattsson har börjat visa spirande form och många har lyft sig. Warberg har absolut poängchans men… nej, jag tror Linköping snor samtliga tre poäng.

***

På återhörande ikväll.

Vi har sagt det förut va?
En innebandymatch är aldrig slut förrän domaren blåser i visslan, och det fick vi nya bevis för ikväll när Uppsala och Rönnby spelade 5-5.
Uppsala sprang ju ifrån till 5-1 i mittperioden efter några fina spelkombinationer – och det kändes avgjort.
Men Rönnby kom ut som ett annat lag i tredje perioden. Släppte på handbromsen, satte plattan i mattan, och det gav också utdelning.
Västeråslaget hämtade ikapp till 5-5.
Sedan handlade det om sekunddramatik.
I slutet av tredje perioden hade Uppsala en kanonchans att avgöra, men Helen Bircher rånade Maria Schoeps i slutsekunderna (sista räddningen gjordes nog när slutsignalen hade gått…).
Sedan sköt Rönnby 6-5 på övertid genom Elin Björkman, men det godkändes inte eftersom tiden hade bedömts gå ut.
Små marginaler på många håll alltså.
Bittert för Uppsala så klart, som spelade första hemmamatchen på evigheter, som hade en 5-1-lednining, som hade en superchans att göra 6-5 i slutsekunderna. Men man gick på hälarna stundtals i tredje perioden, och det kostade två poäng.
Rönnby är ju en riktig överraskning i SSL i år.
Talangerna fortsätter att imponera.
För de stack ut.
Izabell Rydell – 17-åringen som ju gjorde allsvensk fotbollsdebut för Eskilstuna United i somras – var hypervass matchen igenom, speciellt i den tredje perioden. Hon har inte minst ett riktigt bra skott.
Men framförallt:
Isabelle Nordin Persson, 19 bast.
Centermotorn och landslagsliraren Adina Augustsson är ju skadad och troligen borta i en månad (besked senare i veckan) så Nordin Persson har fått kliva in i toppkedjan med Linnea Nilsson och Elin Björkman.
Den chansen – det var andra matchen i kedjan – har hon tagit tillvara på.
Hennes aktion vid 4-5-reduceringen var fantastisk.
Hennes rush på kanten, hennes tempoväxling när hon klampade runt Agnes Wiklund, och sedan hennes passning in i slottet där Linnea Nilsson, som skickligt och smart lurat bort Klara Molin med ett par vändningar, ensam kunde trycka in 4-5-reduceringen.
Rushen, växlingen, passningen.
Toppklass.
Sedan stod Nordin Persson själv i slottet och snappade upp en boll när hon fullbordade upphämtningen med sitt 5-5-mål.
Båda prestationerna inom loppet av 37 sekunder.
SSL-rookien är ingen Adina Augustsson ännu, men vikarierade med den äran.
– Det är enormt roligt att få den chansen. Adina är en stjärna, det är svårt att ta över hennes roll helt, men hon är med och stöttar. Jag försöker lära av henne, och hon kommer med råd och tips hela tiden, sa hon.
Rönnby rusar mot slutspel.
Jag trodde absolut att laget, trots sin generationsväxling, skulle ta en slutspelsplats – men inte med de här övertygande marginalerna som det är just nu.
Tacka talangernas framfart för det.

Mullsjö maler på.
Efter att ha torskat fyra av de sex första matcherna i SSL, inklusive 4-13-smällen borta mot Falun, så har västgötarna varvat upp ordentligt.
Idag blev det en 5-4-vinst efter övertid mot just Falun, vilket innebär att Mullsjö tagit poäng i tolv (!) raka matcher.
En supersvit.
Kim Ganevik är också imponerad.
Men inte nöjd.
– Vi har kanske inte förtjänat det helt och hållet, det finns mycket kvar att ta spelmässigt, men vi tar poäng och det är bra, sa han efter matchen.
Matcherna mellan just Mullsjö och Falun håller på att växa fram till något extra. Överkörningen i höstas tror jag var en parentes, Mullsjö var inte där då, för det brukar vara hett, tätt och underhållande, något som framförallt började byggas i förra vårens slutspel, då de brakade samman i en underhållande kvart.
Ikväll var det underhållning igen.
Det var en fantastisk match mellan två lag som bjöd upp, ville lira offensiv innebandy och som bjöd på godis. Dessutom var det hett på planen, flera gånger om. Det snackades, tjafsades och gruffades.
Så som man önskar att alla matcher vore.
Det osade slutspel.
Mullsjö hade ju en 4-1-ledning och var nog ganska besvikna över att tappa till 4-4, inte minst för att kvitteringsbollen var omdiskuterad. Var Alexander Galante Carlströms boll inne eller inte?
Falunspelarna tyckte det, inte Mullsjöspelarna, jag vet inte. Domarna tog beslut att det var mål – men vet i sjutton. Men så länge det inte finns målkameror eller andra hjälpmedel så får domarna ta sina ögonblicksbeslut. Ibland blir det bra, ibland dåligt, men det är så det är.
Oavsett:
Mullsjö plockade alltså poäng igen.
Jag tror västgötarna blir livsfarliga i slutspelet. Det bygger jag inte i första hand på supersviten, utan att man har ett slutspelsbyggt lag, spelare som gillar när det hettar till, som vill vara där det händer.
Som David Gillek.
Som Kim Ganevik.
Som Johan Nygårdh.
Som Henrik Olofsson.
Det är en stor styrka – om det hanteras på rätt sätt.
– Så länge vi kan hantera våra känslor så är det en fördel. Ibland kan det bli lite väl mycket onödigt tjafs mot spelare och domare, men jag ser det ändå som en fördel att vi inte kliver undan, att vi vill vara där det händer, sa Ganevik.
Jag tror att Mullsjö lärt sig mycket de senaste åren.
Man har blivit rutinerade, lärt sig spela slutspel och har blivit bättre på att hitta balansen i känslorna.
Som sagt, Mullsjö blir riktigt vassa i slutspelet.
Kim Ganevik, föresten.
Han är stekhet. Han fick det övertidsavgörande målet mot Falun i protokollet, men ville inte ta åt sig äran då han trodde att Gustav Svenssons skott gick via Thomas Holmgrens ben och in. Han fick i alla fall målet, och har därmed gjort nio mål på fem matcher.
Med totalt 20 pinnar så gör han sin bästa SSL-säsong någonsin.
– Så kan det vara. Du jinxade ju det där för några år sedan, ringde och sa att jag var på väg mot rekord, och efter det gick det utför, sa Ganevik och garvade när surrade med honom.
Nåja, nu har han redan slagit det där. Eller ja, han blir väl av med målet på övertid och stannar på 19 pinnar resten av säsongen, vilket bara är tangerad toppnotering, bara för det.
Noterade också att Ganevik gör många mål i tredje perioden.
Han hade koll på det själv.
– Jag har tänkt på det. Jag gillar de lägena. När det ska avgöras. Jag vill inte låta som någon jävla superstjärna, men jag gillar att ha bilden av mig själv som matchhjälte när matcher står och väger. Jag trycker gärna dit en avgörande boll, sa han med glimten i ögat.
Den där mentaliteten blir värdefull för Mullsjö i slutspelet.

***

AIK mot Warberg.
Det är ju ett klassiskt möte i innebandy.
Numera handlar det dock inte om medaljmatcher för de gamla stormakterna, utan om överlevnad i SSL.
AIK vann till slut med 4-3 efter övertid, men ledde med 3-1 efter två perioder och spelade väldigt bra.
Istället för tre hemmapoäng gjorde Warberg två snabba mål på en halvminut i början av tredje perioden, vilket räddade en pinne.
Bestående intrycket?
Ja, jag ska inte skriva Andreas Stefansson faktiskt, även om hans målsinne är groteskt bra. Han står där framför buren och får slag på varenda boll som dansar in. Visst, han bränner en del lägen också, men han petar ju alltid in någon boll. Den här gången satte han alla tre under ordinarie tid för AIK.
Nej, jag ska skriva om Joakim Olsson.
Dags att stjärnstämpla honom. Han var bra i Storvreta, men fick gnugga i skymundan av de största, var inte med i de avgörande lägena, var inte en bärande spelare – utan han var den där superreserven som fick hoppa in i toppkedjorna när någon annan var borta, annars fick han finna sig i att harva i tredjekedjan.
I AIK har han fått en helt annan roll, spelar i alla viktiga lägen och överöses med speltid.
I Storvreta var han ynglingen, i kedjan med rookie-duon Axel Larson och Stefansson är han dem som ska vara motorn. Han limmar ihop enheten och den som driver spelet. Han är grymt stark med bollen, gillar att vrida och vända, och kan både skjuta och passa.
Idag var han assistkung: trippla assist, inklusive assisten till Axel Larsons avgörande balja. Warberg stod och sov när Olsson blixtsnabbt slog ett frislag till Larson som sköt direkt.
Påpassligt.
Snyggt.
Noterbart också att Albin Engholm gjorde debut i AIK-kassen.
Warberg?
Ja, eftersom Sirius och Thorengruppen vann så är man nu näst sist i tabellen igen, med två pinnar upp till strecket. Som sagt, du har fått din utmaning Ulf Hallstensson.

***

Sirius hade fått tillbaka Calle Kostov Bredberg, Johan Eriksson och Jacob Drews till hyperviktiga matchen mot Höllviken – och det hade stor del i att det blev seger för Uppsalalaget till slut.
Med de spelarna får Sirius en helt annan bredd och kan mala på med fler spelare.
Då orkade ju tredjekedjan producera två mål, bland annat.
Det var ingen högoktanig underhållning matchen bjöd på – men något annat var inte att vänta mellan två lag som hade otroligt mycket att spela för.
Sirius gled upp i en 3-0-ledning och det var inte alls orättvist, man skapade ett gäng bra chanser till, men Höllviken bet tillbaka och tredje perioden var det lite ställningskrig, men skåningarna kom aldrig kapp utan fick hela tiden jaga.
Bobby Edbergs 5-3-mål med sju minuter kvar stängde faktiskt matchen.
Sirius svarade för en väldigt solid avslutning, höll i bollen i långa stunder, och Höllviken orkade aldrig forcera igenom hemmalaget.
Resultatet innebär att Sirius kliver upp på 21 poäng i tabellen, där man nu har två pinnar ner till Warberg under nedflyttningsstrecket.
Höllviken som spelat bra på slutet och knaprat igenom luckan man hade i botten, har nu halkat efter lite igen. Fyra poäng skiljer upp till fast mark i tabellen.

***

Thorengruppen svarade för en maffig skräll när man snodde alla tre poängen mot Växjö på bortaplan.
Umeågänget har därmed tagit sex av sex möjliga poäng mot smålänningarna den här säsongen.
Växjö rivstartade verkligen matchen, tryckte ner Thorengruppen rejält, och fick också en 2-0-ledning – kolla in 1-0-målet, frislagsvariant som friställer en naken Markus Jonsson – men ju längre perioden led, desto fler spelvändningar fick gästerna och när Mattias Hedlund med knappa marginaler petade in en straff så fick Thorengruppen också med sig en hel del energi.
Thorengruppen vände på matchen i andra perioden, och fick framförallt in det viktiga 4-3-målet bara sekunder efter att Växjö kvitterat.
Ett psykologiskt oerhört viktigt mål.
Thorengruppen lyckades sedan – trots noll Victor Nensén-mål igen (!) – hålla undan och vinna.
Störste matchhjälten?
Keepern Oscar Öberg, som var strålande.
Viktiga pinnar in för Thorengruppen också, som klättrade över nedflyttningsstrecket.
Växjö – som inte hade Filip Kjellsson med – hade innan torsken tre raka vinster, men toppar alltjämt den haltande tabellen.

***

Karlstad, alltså.
Laget går överraskande bra den här säsongen och 6-5-segern borta mot Dalen, där man gjorde en imponerande vändning, var fjärde raka vinsten och nu är värmländskorna något sensationellt femma i tabellen.
Men framförallt: man har hela sju poäng ner till slutspelsstrecket.
Jag snackade med kaptenen Tilda Flodell efter matchen.
Men hon pratade inte om att de där sju poängen nedåt, hon snackade om att man nosar på en fjärdeplats och att man blickar uppåt.
Skön och kaxig inställning.
– Det är jättekul att vi ligger så högt upp. Vårt mål har hela tiden varit slutspel, men nu när vi är så nära och nosar på en fjärdeplats… ja, då vill vi klättra mer, sa hon med en stor självklarhet.
Den där mentaliteten mår Karlstad bra av.
Faktum är att det känns som att värmländskorna har något stort på gång.
Något som har gått ganska snabbt. För två säsonger sedan startade man hösten katastrofalt. Sju raka förluster, en seger på tretton matcher innan jul. Laget såg ut att braka ut SSL. Till slut lyckades man krångla sig kvar, trots att man bara vann fyra matcher på hela säsongen.
Det snackades om ett lag där alla inte drog åt samma håll.
Ifjol började man bygga något nytt, men det var inte oproblematiskt. Det var spelare som hoppade av, skador som störde, men man lyckades ändå krångla sig till sitt första slutspel någonsin, en plats som säkrades först i den sista omgången.
Nu tas nästa steg.
I år är det ett lugnare och tryggare Karlstad, ett Karlstad som hunnit bygga upp en spelidé, som fått in en helt annan bredd.
Ifjol handlade i princip allt offensivt som toppkedjan, i år har man fått in Jessika Eriksson och Luize Bilinska och helt plötsligt har man fler spelare som kan dunka in bollar.
Men framförallt: talangbanken.
Karlstad är unga, det finns otroligt mycket potential, och det kan till och med vara så att vi håller på att se ett medaljlag växa fram. Om nu alla spelarna stannar och man får chansen att bygga vidare på det man påbörja, vill säga.
Stjärnorna man har nu är inte gamla, de är 22-23 år, de håller länge ännu.
Keepern Julia Mossberg (18), Frida Swahn (17), Klara Danielsson (18) och Amanda Berggren (18) – bland annat – är grymt bra redan nu, men kommer vara ännu bättre om ett, två år.
Som sagt, Karlstad har något riktigt bra på gång.
Just det.
Måste återkoppla till den stora SSL-enkäten inför säsongen. Då menade SSL-spelarna att Karlstad var det tråkigaste laget att möta.
Tilda Flodell var inte förvånad:
– Jag tror många har bilden av oss för fyra, fem år sedan kvar. Då var vi ett tråkigt innebandylag och bara backade hem, sa hon.
– I år har vi visat att vi kan ha ett eget spel. Vi kan spela bort topplag också. Det har stor del i vår framgång.
Ja, Karlstad är inte alls tråkiga i år.

***

Damsvep från dagen:

Kais Mora – Iksu 3-4 (ot): Stormöte där Kais Mora såg ut att gå mot tre pinnar med en 4-2-ledning sent i den tredje perioden, men Iksu lyckades komma tillbaka och kvittera tillställningen i slutminuterna, och sedan också avgöra på övertid genom backen Iza Rydfjäll. Stark vändning av Iksu, men Kais Mora visade också att man kan bråka med storfavoriten. Och jo, Anna Wijk gjorde poäng igen – för 111:e seriematchen i rad.

Endre – Kalmarsund 4-1: Nej, det vill sig inte för Kalmarsund som förlorat a-l-l-a matcher hittills. För Endre var det ett viktigt och välbehövligt trendbrott efter fem raka nederlag och gotländskorna studsade också upp i tabellen igen där man återigen är på slutspelsplats med sin sjundeplacering.

Malmö – Warberg 2: Här har vi en av omgångens absolut största knallar – och ett resultat jag inte alls såg framför mig. Warberg sprang ifrån till en överraskande 4-1-ledning efter halva matchen, och Malmö orkade helt enkelt aldrig komma ikapp. Warberg, som läckte som ett såll i slutet av 2016, har därmed fått en fantastisk start på 2017 med två raka segrar och nu har man tre poängs marginal ner till nedflyttningsstrecket.

Pixbo – Linköping 9-3: Väntad seger men kanske oväntat stora siffror, men en skön och viktig lossning för mästarna Pixbo som haft det lite motigt de senaste matcherna, men som nu visade rejäl offensiv kräm. Huddinge-värvningen Linda Andersson sopade in ett hattrick och succétjeckiskan Eliska Krupnova petade in två nya bollar. För Linköping så börjar det bli pressat läge i tabellen där avståndet upp till nedflyttningsstrecket nu vuxit till tre poäng.

Täby – Tyresö-Trollbäcken 12-3: Oj, snacka om kross. Täby körde helt enkelt över TT och vann skotten med hela 43-17. Hemmalaget sprang ifrån till 7-2 redan i den första perioden och där var matchen så klart avgjord. Jennifer Stålhult dammade in sex pinnar (2+4) – men den största sensationen var Elin Wickström som efter fyra poäng på hela säsongen lirade in hela fem assist.

***

Igår:

Dalen – Helsingborg 9-4: Jodå, det blev ett trendbrott på hemmaplan för Dalen som tog sin första trea sedan premiären, och det var dessutom inga poäng man behövde be om ursäkt för. Umeågänget gjorde segerrycket i mitten av den andra perioden där man gjorde tre snabba mål, och sedan behöll man kommandot resten av matchen. Nio mål framåt, sju olika målskyttar – så Dalen visade bredd också. Daniel ”Magic” Johnsson, tillbaka efter sjukdom, satte så klart ett par bollar för skåningarna – det är målgaranti på honom just nu.

***

Mer innebandy i veckan.

Det är ganska galet när man läser Dalens hemmastatistik.
Umeågänget är ju traditionellt välkända för att vara ett starkt hemmalag, men så har det inte varit den här säsongen.
Laget vann premiären mot Storvreta, de regerande mästarna, och det var ett styrkebesked, men man var inte helt chockad eftersom Dalen är så starka på just hemmaplan.
Men sedan har framgångarna uteblivit.
Sju hemmamatcher till:
Noll trepoängare.
En övertidsvinst.
Två övertidsförluster.
Fyra förluster.
Sju inspelade poäng totalt på åtta hemmamatcher. Ett snitt på under en poäng per match på hemmaplan alltså.
Ifjol vann Dalen tio av tretton hemmamatcher. Hade ett poängsnitt på nästan 2,5 poäng per hemmamatch.
Jag har ingen bra analys av varför Dalen fallerat på hemmaplan, men det är säkerligen en mix av många olika saker.
Blickar man i statistiken så är det tydligt att både boxplay och effektiviteten framåt är skarpare borta än hemma.
Kanske kan man damma av en klyscha: Dalen kan spela sitt tajta spel borta utan att känna sig tvingade att bjuda upp, medan man hemma känner ett större behov av att spela publikfriande och därmed öppnar upp sig.
Oavsett.
Klart är att det måste åtgärdas om Dalen ska avancera i tabellen och få hemmafördel i kvartsfinalspelet.
För det är hemmaspelet som gjort att man dalat ner till en åttondeplats i sammandraget. Man har fem poäng ner till jagande Karlstad, och dessutom två matcher färre spelade än värmlänningarna, så det är ingen panik när det gäller att bli ett av de åtta bästa lagen ännu, men det är klart att hemmaspelet är den stora nyckeln för att Umeågänget ska bli ett hot framåt vårkanten.
Kanske dags att plocka fram vidskepligheten.
Blir det så att Dalen tar bussen till hemmamatchen mot Helsingborg under lördagen?

***

Dags att tippas helgens matcher, och herrarna är först ut.

Lördag:

Dalen – Helsingborg 1: Alltså, någon gång måste väl hemmaformen vända för Dalen? Umeågänget vann premiären, sedan har laget spelat sju raka hemmamatcher utan att ta någon trea och står just nu på tre raka hemmaförluster. Laget har dessutom dalat ner till åttondeplatsen i tabellen, och måste börja plocka pinnar för att säkra sin slutspelsbiljett. Helsingborg blandar och ger – så jag tror Dalen tar den här matchen.

Söndag:

Växjö – Thorengruppen 1: Växjö står på tre raka segrar, har visat bra form under en längre period, och bör också vinna mot Thorengruppen på hemmaplan. Nykomlingen har haft trubbel på bortaplan hela säsongen, även om man stod upp bra mot Storvreta i senaste omgången. Växjö har en både bredare och vassare spets än gästerna, och det avgör.

Sirius – Höllviken 2: Här kommer ytterligare ett av ångestmötena i den riktigt tajta bottenstriden. Höllviken har visat upp väldigt bra form på slutet där man vunnit två av de tre senaste (1-0 mot Pixbo senast!) och även pressade Storvreta. Kampen mot Sirius blir mot ett annat typ av motstånd än de senaste matcherna, men jag tror man har offensiven för att luckra upp hemmalaget. Sirius har en del jobbig frånvaro just nu och formen känns sisådär.

AIK – Warberg X: På tal om viktiga matcher i bottenstriden. AIK har bara spelat in tre poäng på de sex senaste matcherna och är på väg att bli indragna kring nedflyttningsstrecket på allvar, speciellt om det blir förlust mot Warberg. Hallänningarna har gjort en nystart med Ulf Hallstensson i båset och man har sett vassare ut på slutet. Svår match, drar in ett kryss.

Mullsjö – Falun X: Kul repris på förra vårens kvartsfinalrysare – som kryddats ytterligare av Faluns 13-4-överkörning i Jalas Arena i höstas. Det blir ingen sådan överkörning den här gången. Mullsjö har varvat upp ordentligt, har poäng i elva raka matcher och har vunnit fyra raka bataljer. Jag tror västgötarna tar poäng här också och smyger in ett kryss, även Falun går in som lite favorit (som man alltid gör).

Damerna då!

Söndag:

Dalen – Karlstad 2: Dalen är på allvar på väg att bli indragna i nedflyttningsstriden. Umeålaget föll mot Warberg senast och har nu bara tre poäng ner till strecket – och måste börja spela in lite segrar snart (en trea på de elva senaste). Karlstad bröt ner sitt bortaspöke innan jul, och jag tror man ta nya bortapoäng här.

Endre – Kalmarsund 1: Två lag som brottas med form och resultat just nu, där Endre har fem raka förluster och har halkat utanför slutspelsplatserna medan Kalmarsund är jumbo och alltjämt väntar på säsongens första seger. Endre går in som favorit, har ett bättre lag – och skriker efter trendbrott. Jag tror Endre ta det här.

Pixbo – Linköping 1: Vi har vant oss vid att segermaskinen Pixbo brukar rulla, men laget har faktiskt bara spelat in sex poäng på de fem senaste matcherna och föll borta mot Täby senast. I första mötet mot Linköping blev det en klar 9-1-viktoria, men östgötskorna har växlat upp sedan dess – men inte så mycket att det kan bli poäng. Pixbo tar det här.

Kais Mora – Iksu 2: Kais Mora är i bra form och vräker in mål just nu (30 mål på tre matcher). Spetsarna är i kanonform. Så det blir ett riktigt stormöte mot överlägsna ettan Iksu, som vann första mötet med 11-8. Iksu kliver, som i alla matcher, in som favorit – men det här blir en holmgång. Drar ändå in en tvåa.

Malmö – Warberg 1: Efter en fin segerrad så har det blivit två raka förluster för Malmö, men hemma mot Warberg har man en fin chans att studsa tillbaka och ta en ny trea. Warberg gjorde en stark insats senast mot Dalen och tog en värdefull hemmatrea, men det blir tuffare mot skånskorna. Känns som en ganska solid etta, faktiskt.

Täby – Tyresö-Trollbäcken 1: När lagen möttes i den andra omgången så vann Täby först efter övertid, men det har hänt en hel del sedan dess och Täby har – trots några stjärntapp, bland annat Jenny Gustafsson – visat att man vill tampas om medaljerna på allvar. Dessutom har man vunnit allt på hemmaplan hittills, och den sviten lär överleva den här matchen också.

Måndag:

Uppsala – Rönnby 2: Svårtippad match mellan två lag som slåss om de fyra slutspelsplatserna bakom de fyra stora. Uppsala har brottats med formen en tid men vann mot Kalmarsund senast. Rönnby har flera imponerande resultat den senaste tiden och går in som favorit – men det lär bli en tät och jämn batalj. Noterbart är att Uppsala kommer hem efter fem raka bortamatcher – och man har inte lirat hemma sedan 19 november.

***

Full bevakning på söndag.

Warberg vann med 6-3 mot Dalen.
En drömstart på 2017.
Extra skön med tanke på mardrömsavslutningen på 2016, där man åkte på tre raka förluster med den totala målskillnaden 10-37.
Det är en del sjuttonåringar som verkligen satt fyr på damernas SSL den här säsongen och Warbergs Andrea Envall är sannerligen en av dem.
Succérookien noterade sitt första hattrick när hon matade in tre bollar i segern mot Dalen, och hon har nu gjort elva mål och 16 poäng på 14 matcher.
Det efter att bara gjort ett enda mål på 16 matcher ifjol. 
Då platsade hon inte. Förvisso ett år yngre, men ändå – att över en sommar gå från bänklirare i ettan till måldrottning i sitt SSL-lag är anmärkningsvärt.
Snacka om att ha tagit för sig.
Hon berättar om sommaren:
– Jag bestämde mig verkligen för att ta en startplats. Det är inte så kul att åka till Umeå och Stockholm flera gånger och nöta bänk. Jag har tränat hårt i sommar och verkligen trott på mig själv, sa hon.
Att få den utvecklingen på unga spelare är precis vad Warberg behöver. Laget fick ju en friplats i SSL efter att Huddinge dragit sig ur och Hammarby tackat nej till att ersätta, och valde att inte värva eller förstärka nämnvärt, utan köra på med det man har.
Att en stortalang då hoppar i stjärnskorna, visar fin SSL-klass och matar in poäng är otroligt värdefullt.
Envall var lite segstartad – inte konstigt, hon är ju SSL-rookie – men hade sedan en mäktig målsvit på sex raka matcher i oktober och november.
En riktig målskytt.
– Jag hoppas fortsätta producera och bidra till laget. Sedan hoppas jag få chansen i U19-landslaget.
Till U19-landslaget ska hon så klart. Men det är tuff konkurrens. Som sagt, det är en hel del 17-åringar – 1999-kullen – som satt avtryck i SSL redan i år. Envall inte minst. Men även Amanda Ljunggren i Linköping som vräkt in bollar på slutet.
Multitalangen Izabell Rydell i Rönnby, duktiga Moa Gustafsson i Kais Mora, backen Madeleine Karlsson i Malmö är andra.
Karlstads Sara Dahlström och Frida Swahn var ju etablerade redan ifjol.
– Det är en stark kull. Det är många som är bra, sa Envall.
Nu är Warberg över nedflyttningsstrecket.
Linköping och Kalmarsund under.
Samma Kalmarsund som man föresten fick stryk av i SSL-kvalet förra våren. Efter 14 omgångar har Warberg spelat in tolv pinnar, Kalmarsund två.
Så kan det gå.
– Vi vill visa att vi gjorde ett dåligt kval, sa Envall.
Det har man verkligen gjort.

***

På tal om 17-åringarna.
Frida Swahn spelade fram till 1-0 och satte själv 3-1 när Karlstad slog tillbaka Tyresö-Trollbäcken på hemmaplan. Supertalangen var bra redan ifjol, men håller nu på att växa i SSL-kostymen på allvar.
Karlstad som verkligen är bra hemma i år. Där har man bara tappat en enda poäng på sju matcher.
Ett Karlstad som mer och mer ser ut som ett slutspelslag, där man nu har fem poäng att gå på ner till nian Endre.
TT sliter vidare för att säkra nytt kontrakt och har ett bra utgångsläge med tre poäng ner till Linköping under strecket.
Och just det: Linnea Wiregård hos gästerna gjorde INTE mål. Hennes målsvit stannade därmed vid åtta raka matcher.

***

Svep från dammatcherna igår:

Iksu – Endre 4-1: Väntat med hemmaseger så klart, men det blev inga gigantiska siffror. Iksu var oerhört nöjda med sitt försvarsspel och släppte bara en enda boll, som dessutom var ett självmål. Iksus Corin Rüttimann, de senaste åren storstjärna och centermotor i Endre, målade återigen mot sitt gamla lag när hon satte en boll. Gotländskorna har just nu fem raka nederlag och ligger utanför slutspelsplatserna.

Rönnby – Malmö 4-2: Rönnby fortsätter att agera slåttermaskin på hemmaplan och studsade tillbaka omedelbart efter den överraskande hemmatorsken mot Dalen. Stark seger mot ett formstarkt Malmö, och det var ju inte stjärnorna som levererade, utan det var ”doldisarna” Kajsa Andgrim, Sofia Olander och Jennifer Lindholm satte hemmalaget i det 3-1-överläge som bäddade för segern.

Kalmarsund – Uppsala 3-5: Fortsatt blytungt för Kalmarsund. Hemmalaget hämtade upp 0-2 till 2-2 där kvitteringsbollen satt i början av andra perioden, men bara några minuter senare tog Uppsala ledningen igen och gjorde tre snabba mål och det 2-5-underläget orkade Kalmarsund aldrig hämta ikapp. Viktig seger för Uppsala – där Agnes Wiklund, som ju är nedflyttad som back, gjorde mål för tredje matchen i följd – som efter tuff formsvacka fick en seger och nu är tillbaka på slutspelsplats.

Täby – Pixbo 6-3: Grymt starkt av Täby så klart som alltjämt inte förlorat på hemmaplan den här säsongen. Pixbo åt ikapp 0-2 till 2-2 efter en kvitteringsboll i början av tredje perioden, men sedan sköt Täby fyra raka mål och säkrade segern. Man är inte van vid att se Pixbo halta så här, även om man har ett mindre rutinerat lag än ifjol. ”Bara” sex poäng på de fem senaste matcherna.

Linköping – Kais Mora 6-9: Anna Wijk skyfflade in 1-0 och säkrade sin svit direkt (poäng i 110 raka seriematcher), men mest glädjande för dalalaget var ju comebacken för finska landslagscentern Mira Wickman. Får man igång henne så sitter man på världens bästa centerduo i Wijk och Wickman. Det kan inte ens Iksu konkurrera med. Annars: fyra mål av Amanda Wall och fem poäng av Therése Karlsson.

***

Fick Linköpings stora offensiva kreatör Christian Mattsson en ny trollstav i julklapp, trots allt?
Jag gav ju en till honom i min egenkomponerade julklappsutdelning, eftersom han trollat alldeles för lite under hösten.
Han missade mellandagsmatchen mot Falun (kanske lika bra, 4-12-torsk…), men har varit väldigt bra i de två senaste matcherna, först 5-4-segern mot Helsingborg där han bildade matchens bästa enhet med Matej Jendrisak och stekhete Marcus ”29” Johansson, och idag blixtrande han mot Karlstad.
Straffen som gav 4-3-målet var iskall.
Men 6-3-målet var den stora snackisen.
Mattsson fick bollen på kanten och Erik Nilsson Allansson gick ner för att täcka skott, då fintade Mattsson och gick runt (!) backen och trädde in bollen. Såg hur enkelt ur som helst. Nilsson Allansson stod som en staty, fattade nog inte alls vad som hände.
Det var riktig Mattsson-magi.
Det där man vill se från honom varje match, varje period, varje byte.
2017 har han inlett väldigt bra, jag har sett honom trolla en del, lirka fram läckra passningar, och det här drömmålet var liksom pricken över i. Det känns som att bolltrollaren är på väg mot fjolårets magiska vårform.
Linköping vann med 7-5 till slut.
Trots att Anton Karlsson är skadad, trots att Marcus ”29” Johansson och Eric Björk var sjuka. Ett styrkebesked så klart.
Segern innebär också att Linköping klev upp som sjua i tabellen, och att gapet mellan åttan Dalen och nian Karlstad nu är fem poäng.
Jag var inne på det redan innan jul – att de åtta lagen som är på slutspelsplatserna också kommer vara de lag som spelar slutspel när vi summerar grundserien. Den känslan har förstärkts. Dessutom är det inte nog med att Karlstad är fem pinnar efter Dalen, man har dessutom spelat två matcher mer än Umeålaget.
Nej, slutspelskampen är avgjord.
Men Karlstad lär inte behöva bekymra sig om bottenstriden. Visst, man blandar och ger, men bröderna Adam och Tom Colling är i så pass bra form nu att de kommer skjuta hem tillräckligt med pinnar till värmlänningarna att det blir spel i SSL även kommande säsong.

***

Uppsnack inför helgens matcher kommer imorgon förmiddag.

Jul och nyår är över – nu startar även damerna om SSL med dubbla omgångar i veckan, dels torsdag, fredag, dels söndag, måndag.
Mest intressant är så klart kampen om de åtta slutspelsplatserna.
Eller ja, inte alla åtta, det är ju fem lag som slåss om de fyra sista platserna, kan man säga.
De fyra bästa lagen har en bred marginal ner till ingenmansland. Fyran Kais Mora har hela tio poäng ner till strecket, och kommer så klart gå till slutspel, precis som Iksu, Pixbo och Täby.
Dalen är tia och där har avståndet upp till slutspelsstrecket vuxit till fem poäng. Det är inte alls omöjligt att äta ikapp, men det blir inte lätt. Umeålaget har inte imponerat nämnvärt under säsongen, och tar man sig till slutspel tycker jag nog närmast nog att det är en bragd. I min bok får Dalen i första hand blicka nedåt och hålla sig undan nedflyttningsstrecket, snarare än att chansa mot slutspel.
Således:
Fem lag gör upp om fyra slutspelsplatser.
Rönnby.
Karlstad.
Malmö.
Endre.
Uppsala.
Jag hade de där fem lagen på just placering fem till nio inför säsongen, och då tippade jag så här:
5) Endre
6) Uppsala
7) Rönnby
8) Malmö
9) Karlstad
Fem lag i kampen – vem ska bort?
Jag ska inte in och rucka på mitt tips egentligen, men jag gillar verkligen vad Rönnby, Malmö och Karlstad levererat hittills. Rönnby och Karlstad med sin uppsjö av talanger som verkligen tar för sig, och Malmö som gjort en liten satsning med flera rutinerade tillskott som gjort laget stabilare.
Jag ser gärna alla tre i slutspel.
Jag tror alla är där till slut också, faktiskt.
Karlstad är vassare än jag trodde.
Som det känns nu får Endre och Uppsala göra upp om den sista slutspelsplatsen.
Två lag som haft trubbel med formen på slutet.
Endre har mer spets, men Uppsala är verkligen ett lag.
Oavsett:
Kampen om slutspelsplatserna är det mest spännande i tabellen. Utan tvekan.

***

Okej, då tippar vi matcherna i veckoslutet.

Torsdag:

Iksu – Endre 1: Vi minns premiären, Corin Rüttimans första Iksu-match som blev mot gamla klubben i gamla hallen, där Iksu vann med förkrossande 9-2 efter att ha stampat gaspedalen i botten i sista akten. Det finns en risk att siffrorna rasar iväg den här gången också. Iksu pumpar på i Umeå och Endre brottas med formen med fyra raka förluster, även om man man tog en pinne av mästarna Pixbo senast.

Rönnby – Malmö 1: Jag trodde aldrig att Rönnbys mäktiga hemmasvit skulle överleva Kais Mora, men det gjorde den. Då kom Dalen helt oväntat och vann i Västerås istället, Umeålagets första bortapoäng på hela säsongen. Så kan det gå. Malmö föll mot Iksu senast, men hade innan dess fyra raka vinster och är sannerligen på gång. Skånskorna (med Ellen Rasmussen i storform, mål i sex raka matcher) kommer inte ge sig frivilligt och kan absolut sno poäng, men tror ändå på Rönnby som varit så bra hemma hittills.

Täby – Pixbo 2: Det här är ett jätteintressant möte mellan två av lagen som vill slåss om de ädlaste medaljerna framåt våren. Täby har dock några tunga skadetapp – bland annat Louise Wickström – och även om man har ett bredare lag än ifjol, så hämmas man när spetsen urholkas. Täby har vunnit allt hemma hittills, men jag tror Pixbo – som dock hackat lite på sistone – kan vinna här.

Kalmarsund – Uppsala 2: När ska första segern komma för Kalmarsund? Vi får se, men jag tror inte det blir enkelt mot ett disciplinerat, tajt och systemstarkt Uppsala. Gästerna har förvisso bara vunnit en av de sju senaste matcherna, men det har varit flera tajta resultat på sistone och nu tror jag vågskålen tippar över i deras favör.

Linköping – Kais Mora 2: Linköping har klivit in och vunnit några viktiga matcher innan uppehållet, men det blir inte lätt att rå på Kais Mora. I första mötet så vann dalalaget med 9-3, och det kan mycket väl bli liknande siffror här. Amanda Ljunggren, 17, har hittat målformen på riktig för östgötskorna på sistone – fem mål på tre matcher – och är ett av hemmalagets hopp. Men nej, Kais Mora tar det här.

Fredag:

Warberg – Dalen X: Alltså, jag är inte speciellt imponerad av Dalen den här säsongen, och jag är inte alls säker på att man lyckas slå tillbaka Warberg på bortaplan trots att man har en stark och imponerande bortaseger mot Rönnby närmast i ryggen. Warberg läckte som ett såll innan uppehållet – släppte in 37 bollar på tre matcher – men har tidigare visat att man kan spela bra, och jag tror man kan ta en pinne här.

Karlstad – Tyresö-Trollbäcken 1: Karlstad har varit grymt bra hemma hela säsongen och har vunnit alla matcher. Senaste hemmamatchen vann man med hela 8-2 mot Täby, vilket skvallrar om klassen. TT kommer närmast från nyckelsegrar mot Kalmarsund och Linköping, men här räcker man inte till. Fortsätter Linnéa Wiregårds målsvit? Är uppe i åtta matcher just nu.

En herrmatch på fredagen också:

Linköping – Karlstad 1: De två stora besvikelserna i inledningen av serien, men under hösten har båda lagen varvat upp, speciellt Linköping, men även Karlstad. Hemmalaget har poäng i tio av de elva senaste matcherna, slog tillbaka Helsingborg senast och har många lirare som steppat upp markant, inte minst generalen Matej Jendrisak. Karlstad har vunnit fem av de sju senaste matcherna och har en stekhet förstakedja, men jag tror ändå inte att man räcker till här.

***

Bevakning på fredag.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen: SSL är en otroligt, otroligt grym liga.
Två av fjorton lag åker rätt ner i Allsvenskan.
Inga livlinor, inga hängslen, inga snåriga kval.
Jag gillar att det är så, det sätter saker på sin spets, skapar en otrolig dramatik. Samtidigt är det grymt så klart, speciellt den här säsongen när vi har så bra lag, där två stycken kommer att åka rätt ner.
Vilken bottenstrid vi har i SSL just nu.
Höllviken svarade för en riktigt vass skräll mot Pixbo, vann med 1-0, och tätade därmed till läget i tabellbottnen rejält.
De fyra sista lagen ryms nu inom en poäng.
Karlstad och AIK är också inblandade i det där, och de sex lagen finns inom ramen för fyra poäng.
Det kommer bli en rysare.
Höllviken var ju några pinnar bakom ett tag, men den luckan är nu upphämtad, och i nästa omgång ställs man mot Sirius, och vinst där och man lär vara över strecket (ja, det beror ju på hur det går i övriga matcher, men det känns ju troligt).
Segern mot Pixbo idag var inget rån.
Den var rättvis.
Höllviken var otroligt solida i defensiven, låg hela tiden i skottlinjen, låg rätt i positionerna. Pixbo hade sin vana trogen mycket boll, men rullade mest runt och hittade inga ytor att avlossa kanonerna. Spelare som Martin Östholm och Daniel Calebsson – som ska driva Pixbo – var oväntat bleka. Att bara få igenom tolv skott på en hel match säger ju en hel del. Det var stängt.
Dels för att Pixbo inte var superbra.
Men framförallt för att Höllviken var bra.
Segern kunde ha blivit större. Skåningarna hade massor av heta chanser. Pontus Karlson, som sköt matchens enda mål med ett direktskott i bortre krysset efter en bakom ryggen-passning av Ted Nivestam, brände dubbla frilägen, bland annat.
Jag tycker att Oscar Adler i Pixbos kasse överglänste Robin Johansson i Höllvikens mål. Han hade mer att göra, han briljerade mer.
Höllviken är verkligen på gång.
Seger mot Warberg, bra insats – 37-19 i skott – mot Storvreta, seger mot Pixbo. Nytt kontrakt känns inte orealistiskt alls.
– Det finns bara en väg och det är uppåt. Vi är jägare nu. Vi har fullt fokus på vår del av tabellen, sa Karlson.
– Vår målsättning har hela tiden handlat om att säkra nytt kontrakt.
Noterbart:
Höllviken fick strul med sin buss efter segern.
Fast ikväll var det nog ingen som brydde sig. Hade priset för att vinna tre pinnar mot Pixbo varit att gå hem till sydligaste Skåne så hade nog majoriteten av spelarna tagit det budet.

***

Anton Vestlund är en av SSL:s största sensationer den här hösten, tycker jag. Det har jag ältat några gånger.
Men idag hade Karlstad tagit bort honom från kedjan med bröderna Colling, av någon anledning.
Men efter 0-2 i baken mot Sirius så möblerade värmlänningarna om, gick från tre till två femmor och petade in Vestlund med Adam och Tom Colling igen.
Då vann Karlstad de två sista perioderna med hela 8-1, vilket gav en klar slutseger med 8-3.
Colling, Colling, Vestlund hade stor del i det.
Anton Vestlund serverade en macka på silverfat rakt på läppen hos Adam Colling som bara behövde hålla i klubban när han vinklade in 3-2 i slutet av andra perioden, ett mål som fulländade hemmalagets vändning.
I sista perioden ångade den där trion på och kombinerade in flera fina mål.
Vestlund stannade på ett mål och tre assist, Adam Colling gjorde fyra mål och en assist, medan Tom Colling noterade två passningspoäng.
De där tre ska spela ihop, så är det bara.
Otroligt märkligt att de var särade, faktiskt.
Karlstad har nu skapat andrum i bottenstriden. Laget är bara tre poäng bakom en slutspelsplats. Men orkar man gå förbi Linköping eller Dalen? Knappast. Någonstans så är nog värmlänningarna förbaskat nöjda med att inte ligga nere i den värsta skiten som man gjort under stora delar av hösten. Även om slutspel var målet innan säsongen, så är nog nytt kontrakt prioritet ett nu.
Sirius då?
Ja, det går åt fel håll och laget känns som en av de hetaste kandidaterna för nedflyttning just nu. Laget har vunnit lite på sistone, men det var mot Falun och Helsingborg, det är egentligen fel matcher. Istället har man torskat mot AIK, Warberg och Karlstad – lagen som man måste vinna mot.
Idag saknades Johan Eriksson, Jacob Drews och Calle Kostov-Bredberg. Då är man för tunna.
Trots en drömstart med 2-0 efter första.
Någon flyt har man inte heller.
Karlstads 2-2-boll gick via Daniel Stenlunds fot och in.
Henrik Malmgren var lite väl brysk när han tacklade och fick rött kort och fem minuter (kanske lite hårt med rött kort, faktiskt).
Det grinar emot.
Det här blir en kamp för överlevnad.

***

Snacka om öppna spjäll. Efter knappa kvarten så hade det blivit tio mål mellan AIK och Falun (jämnt fördelade, 5-5).
AIK, som ju torskade med pinsamma 17-2 mot Falun i början av säsongen, gjorde sedan 6-5 innan första akten var över.
Men sedan tog det roliga slut för Solnalaget.
Falun bytte keeper efter en period, Emil Lilja ut, Johan Rehn in, och VM-ettan spikade igen totalt och höll nollan resten av matchen, samtidigt som hans lagkamrater framåt skickade in sex bollar till, och dalalaget vann till slut med tämligen klara 11-6.
Så det blev väntad bortaseger till slut.
Men vägen dit var oväntat underhållande, även om detta är två lag som brukar bjuda på just underhållning.
Det var många läckerheter vi bjöds på.
Oskar Hagbergs öppnande passning till Patrik Hagbergs 6-5 sorterar vi in i det facket. Innebandypoesi.
Vi noterar några saker:
Patrik Hagberg i AIK gjorde poäng igen, han är den ende herrspelaren i SSL som lyckats göra poäng i alla omgångar.
Alexander Galante Carlström i Falun visade fortsatt målform, även om det nästan känns snålt att han bara gör två mål när hans lag gör elva.
Dessutom:
AIK lär få kämpa för att säkra sitt kontrakt.
Bara två poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Inget betryggande avstånd alls.

***

Igår:

Växjö-Warberg 7-4: Växjö ångar på och byggde på sin svit mot Warberg. Smålänningarna har aldrig förlorat mot hallänningarna. En utvisning, en femma på Simon Bundgaard, blev avgörande i det här mötet – under det överläget sköt Växjö tre mål och stängde matchen. André Andersson fortsätter med sin sagolika comeback, två nya mål i den här matchen. Och än har han alltså inte lirat 60 minuter.

Storvreta-Thorengruppen 8-6: Vafalls? Gjorde inte Victor Nensén mål för Thorengruppen? Nåväl, sagor kan inte pågå för evigt. Galen match där Storvreta sprang ifrån till 5-0, men där Thorengruppen kom ikapp till 5-5. Gästerna orkade dock inte upprepa Höllvikens IFU Arena-bedrift, utan det blev torsk till slut. Brännheta duon Henrik Stenberg (1+1) och Jimmie Pettersson (2+1) fortsatte leverera för Uppsalalaget.

***

Nytt uppsnack imorgon.