Dalen mot Karlstad.
Detta var en vattendelarmatch.
Med det menar jag att matchen skulle avgöra en hel del för lagens fortsatta öden. Visst, säsongen är bara i sin linda, men för lagen i som tippas botten – dit jag inför säsongen räknade Gävle, Karlstad, Granlo och i viss mån Dalen – så är de inbördes mötena naturligtvis otroligt viktiga. För att inte säga avgörande.
Det är de matcherna man ska vinna – poäng mot övriga SSL-konkurrenter är bonuspoäng.
I den där kvartetten så är det just nu stor fördel Karlstad.
Nykomlingen vann med 5-3 mot Dalen och jag tycker man gjorde det välförtjänt. Värmlänningarna spelade smart, var solida defensivt och hade oväntade spelare som klev fram.
Laget överraskar.
Är betydligt bättre än jag trodde.
Det ganska inte gnistrar i alla lägen, men man är gedigna.
Inför säsongen så trodde jag laget skulle åka ur, trots smarta värvningar och ett okej lag på pappret, men jag hade svårt att se att man skulle vara bättre än några andra (förutom Gävle då…).
Jag hade fel.
Än så länge så ser Karlstad bättre ut än både Granlo och Dalen.
Det här laget kan absolut fixa kontrakt och har redan skapat ett gigantiskt gap ner till nollpoängarna Gävle och Granlo. Och har även ett stort avstånd ner till Dalen.
Karlstad har vunnit rätt matcher hittills: Gävle borta, Dalen borta. Och tog en bonusseger mot Warberg hemma.
Frispråkige nyförvärvet Daniel Gonzales Palm talade sig varm om sitt Karlstad under upptaktsträffen och trodde på slutspel. Jag undrade vad fan han pratade om. Men det verkar ju bli jag och inte han som står med skägget i brevlådan till slut.
Dalen däremot hade inte alls den där energin jag tycker man kan efterfråga från ett hemmalag. Här måste man kräva mer av en härförare som Ketil Kronberg, till exempel.
Jag ifrågasatte ju Dalens försvar inför säsongen – men det är ju framförallt lagets anfallsspel som klickat.
På tal om måstematcher och vattendelar-matcher:
Dalen möter Granlo borta i nästa omgång. Vinner Dalen där så hakar man av Granlo i botten – förlorar man så är Granlo med i racet igen. Där kan mycket avgöras, trots att säsongen knappt startat.

***

Derby i Umeå imorgon.
Dalen mot Iksu.
Uppstickaren mot storlaget – något som verkligen är påtaligt i år.
Dalen har haft en tuff start på säsongen, Iksu har varit en oövervinnerlig maskin.
Lagen har släppt in ungefär lika många mål – men det skiljer en del i den offensiva produktionen: Dalen har gjort sju mål och Iksu 34 mål på de fyra inledande matcherna.
Iksu är alltid favorit i de här derbyna – och extra stor favorit i den här matchen, även om Dalen tog säsongens första seger i senaste omgången.
Derby är derby – men tippar klar seger för Iksu.
Inget talar för något annat.

Storvreta.
Vilken skillnad från ifjol.
Jag har inte sett alla minuter som laget gjort i höst, såg inte hela matchen mot Pixbo idag som Storvreta vann med 4-1, men det jag sett är ett Storvreta med ett betydligt större lugn än ifjol. Då kändes man stundtals stressade, ibland såg det inte ut som att man trodde på det man höll på med, det såg skärrat ut.
Det känns bortblåst nu.
Det andas mer självsäkerhet, mer kontroll.
Det är synd att säga att det gnistrar om Storvreta dock. Det märks att disciplin, noggrannhet och försvar finns högt upp på agendan. Saker som man vill ska sitta innan man – som jag tror är planen – släpper loss offensiven på allvar.
Det finns ju mer i spelarna, det är helt klart. Alexander Rudd kan släppa loss mer. Robin Nilsberth likaså. Och Henrik Stenberg saknar en del av sin aggressivitet.
Än så länge fogar sig alla – stjärna som vattenbärare – in i kollektivet. Det är det som varit lagets styrka hittills.
Resultaten hittills talar sitt tydliga språk: 4-2, 4-5, 3-6, 4-1.
Inga stora målkalas. Snarare täta, tajta resultat.
Arbetarsegrar.
Eller som Joakim Olsson beskrev det:
– Vi känns starka. Vi har fått in lite nytt blod i truppen men framförallt så krigar vi mer för varandra. Vi gör verkligen skitjobbet.
Coachen Stefan Forsman, ifrågasatt ifjol, har fått mer arbetsro inför i år, har kunnat nöta in sitt spelsystem och hittills har det gett resultat.
Storvreta imponerar, kort sagt.
Full pott och serieledning efter fyra omgångar. Härnäst väntar Falun på bortaplan. Återstår att se om Uppsala-gänget orkar neutralisera även mästarnas offensiv. Ser redan fram emot den kampen.
Frågade också Joakim Olsson om fjolåret. Hans analys:
– Alltså, jag vet inte riktigt. Jag har inte reflekterat så mycket utan släppte det ganska snabbt. Det enda man har med sig är att man absolut inte vill missa slutspel igen.
Då får du ett besked här, Olsson:
Storvreta missar inte slutspel i år. Du kan vara lugn.

***

Välkommen in i spelet, Mika Moilanen.
Tre matcher utan mål var anmärkningsvärt för den finske snajpern och det där har ju varit en liten snackis, men idag gav den normalt sett målfarlige forwarden svar på tal.
Det blev två mål mot Linköping:
Han satte först 1-0-målet, där han smög in bakom världsbacken Anton Karlsson petade in bollen. Ovanligt att se Karlsson luras på det där sättet.
Han satte sedan 3-2-målet, på klassiskt måltjuv-vis, när han dök upp på bortre stolpen och kunde sopa in bollen i öppet mål efter en delikat Jonathan Skoglösa-passning.
Viktigt för Helsingborg att få igång Moilanen också, för där har man haft ett gigantiskt sparkapital.
Men det går ändå inte att undgå att säga att Linus Nordgren ÄR Helsingborg. Han är motorn i detta lag, var grymt nyttig mot Linköping och ju mer jag tänker efter, ju mer absurt är det att han läggs åt sidan stundtals i landslaget. Jag vill påstå att han är en av SSL:s mest kompletta lirare. Om inte den mest kompletta.
Det var ju också han som sänkte Linköping till slut.
Och gav Gustav Fritzell troliga mardrömmar inatt.
Fritzell hade bollen under kontroll vid eget mål, men Nordgren gick helt sonika in och bara snodde bollen innan han satte 5-4-avgörandet på övertid vilket innebar två skånska hemmapoäng.
Sådana misstag har man inte råd med när lirare som Nordgren är i farten.
Starkt av Helsingborg.
Linköping – utan sjuke Mikael Karlsson – har fortfarande en del att bevisa, i min bok.

***

Alexander Galante Carlström.
Frågan är om det någonsin existerat någon större målskytt i svensk innebandy.
Han kliver fram när det behövs som mest.
Som idag – när Falun besegrade Växjö med 9-8 i en match med högdramatisk upplösning.
Falun hade både 7-4 och 8-6 i sista perioden, men Växjö knaprade ikapp och sköt 8-8 efter 19.44 – och då doftade det ju sannerligen förlängning.
Men som sagt: Alexander Galante Carlström kan man aldrig räkna bort.
19.51 stod klockan på när han rullade in 9-8-målet som avgjorde matchen.
Typiskt honom, om man säger så.
Växjö gjorde annars en heroisk comeback där i slutet när man åt upp Faluns försprång och verkligen hade häng på poäng, men smålänningarnas förbannelse mot Falun fortsätter. Växjö förlorade för nionde gången mot mästarna.
Växjö har varit nära poäng flera gånger – som idag – men inte nått ända fram. Ändå en stark prestation av laget, som pressade Pixbo senast, och som visat att man håller trots sommarens stora renovering av truppen.
Falun är på gång.
Offensiven har börjat spraka. Den har vi väntat ett tag på.

***

I fredags hyllade jag nya AIK och målade upp en ljus framtidsbild.
Idag var det tillbaka till ritbordet.
Eller ja, inte helt kanske, men det blev en lektion av Mullsjö på hemmaplan där västgötarna sköt fem raka mål i andra och början av tredje perioden vilket mynnade ut i en solklar 8-3-seger.
Ingen bra prestation av AIK, helt klart.
Bättre av Mullsjö, som börjat mullra igång, och som fick mål från massor av olika spelare ikväll. Precis den bredden som man vill få igång.

***

Gävle ledde med 5-4 mot Warberg en bit in i andra perioden – men sedan svarade hallänningarna med sex raka mål och kunde till slut ta en solid 10-6-seger.
Viktigt för Oscar Lundins manskap att få lite utdelning i offensiven för att skapa lite självförtroende i ett lag som gärna vill se fler killar än förstafemman bidra i poängprotokollet. Nu låg förstafemman förvisso – i alla fall enligt statistiken – bakom sju av målen, men Robin Blåberg, en av lirarna som värvats för att just göra poäng i år, fick äntligen in sina första kassar i höst då han blev tvåmålsskytt.
Att få igång Blåberg och vapenbrodern Efraim Björnell är en av säsongens Warbergs-nycklar.
För att det ska bli slutspel måste Warberg nämligen ha lite ”secondary scoring” och det kan den duon bidra med. De kommer nog behöva några matcher till för att växa i SSL-kostymen på allvar, men de har sett pigga ut i spelet – av det jag sett i tidigare matcher, såg ej fajten idag – och kommer lära sig mer och mer om hur man får och tar tillvara på chanser i SSL vad det lider.
Gävle?
Förlust igen. Inget nytt där, alltså.

***

Damerna då.
Där Rönnby givetvis är den stora snackisen.
Vad händer egentligen?
Laget vann silver ifjol och tippades i toppen i år – jag vill minnas att jag till och med satte laget som etta – men har fallerat totalt hittills. Att Madelene Backlund skulle saknas var givet, men att Mira Wickman skulle gå sönder var givetvis ett avbräck som man inte räknat med, och det hämmar ju anfallsspelet rejält.
Idag föll laget mot Pixbo med 5-3.
Ingen skam alls på bortaplan.
Om det inte vore för att man bara – i alla fall enligt den officiella statistiken – fick iväg elva skott på mål. Då vinner man inga matcher, det är ett som är säkert.
Rönnby har nu torskat tre av fyra matcher. Pixbo borta, Iksu hemma är väl inget att säga om. Malmö hemma är värre. Och segern borta mot Jönköping satt långt inne, enligt rapporterna.
Det är tidigt att ropa kris – men visst har Rönnby startat uselt.
Malin Wickström:
– Det är svårt att säga vad som inte stämmer. Kontringarna sitter inte, försvarsspelet är inte klockrent, inte anfallsspelet heller. Det är många saker. Man är besviken och frustrerad.
Förståeligt.
Rönnby förlorade ju bara två matcher på hela grundserien ifjol.
Nu tre nederlag på fyra matcher.
Visst är Rönnby svagare än ifjol, men det är ju toppkonkurrenterna Kais Mora, Pixbo och Iksu också egentligen, om man läser pappret rakt upp och ner. Så det går inte att skylla på – även om Wickström var förvånad över att laget tippades så högt inför säsongen.
– Jag var faktiskt lite chockad över det. Vi har ju tappat en del spelare.
Nåväl, intressant läge inför helgen.
Dubbla matcher: Täby och Falun hemma.
Täby är ingen lätt match alls. Förlorar Rönnby där så lär det spridas lite panik. Intressant fortsättning följer.

I övrigt:

Linköping – Karlstad 4-6: Karlstad, som haft tunga tapp i spelatruppen senaste tiden, har nu tagit två skarpa skalper på bortaplan, först Dalen och nu Linköping, och det visar att det finns klass i det här gänget och att man inte ska behöva vara oroliga för sin framtida SSL-status. Viktiga Linnéa Wallgren svarade för två mål och en assist. Amanda Larsson gjorde tre poäng för Linköping – men det räckte alltså inte.

Iksu – Endre 5-3: Segermaskinen Iksu rullar vidare och fortsätter att imponera. Det tog ett tags bombardemang innan man fick hål på Liisa Kokkonen i Endre-målet, men till slut orkade inte gotländskorna stå emot. Det som imponerar i Iksu är defensiven – tre insläppta mot Anna Jakobsson och kompani är bra – och bredden framåt, där man hade fem olika målskyttar idag.

Uppsala – Huddinge 7-6: Uppsala fortsätter att imponera. 0-3 efter första perioden mot Huddinge, men laget vände och vann med 7-6. Då gör ändå Amanda Delgado Johansson ”bara” ett mål och en assist. Helt klart är att Uppsala hittat ett spel och ett system att vinna som inte är beroende av ”DJ”, och det talar sannerligen för laget i längden. Nyvärvade Madelen Jonsson slog förresten till med dubbla assist.

Kais Mora – Jönköping 14-3: Jo, det rann iväg här, men väntat med tanke på Kais Moras fantastiska offensiv och Jönköpings skadedrabbade försvar. Framförallt så orkade inte JIK och Kais Mora vann period två och tre med sammanlagt 10-1. Sex poäng av Moa Tschöp, fem pinnar av Anna Wijk och fyra mål av Malin Andréason. Där snackar vi spetskompetens.

Täby – Falun 12-3: Falun fortsätter att agera slagpåse och det är inga småsiffror som laget förlorar med precis. Målskillnaden efter fyra matcher: 6-42. Täby, som haft lite motigt i säsongsstarten, fick en rejäl självförtroende-boost. Fem mål och sex poäng av Ranja Varli och fem pinnar av Louise Wickström. Stjärnorna levererar.

***

Och ja, ett sent tillägg, då jag glömde bort lördagens två SSL-fajter:

Sirius – Granlo 4-3: Som väntat tajt, som väntat Sirius-seger. Uppsala-laget ska vara bättre än Granlo, speciellt på hemmaplan. Granlo ledde dock med 3-2 en bit in i sista perioden innan Sirius kunde vända och vinna. Enligt rapporterna var spelunderhållningen… begränsad, om vi säger så. Såg inte matchen själv.

Malmö – Dalen 1-4: Så kom den då, den efterlängtade segern för Dalen som haft en blytung start på säsongen, men som givetvis kan så mycket bättre än man visat. Umeå-gänget seglade iväg till ett 4-0-övertag innan Malmö tilläts komma in i poängprotokollet. Malmö då? Ja, hittills är det laget som man inte vet var man har, som blandar och ger. Men det kanske är logiskt som nykomling med en ung trupp – men säsongsinledningen har ändå, trots det här nederlaget, varit en positiv överraskning.

***

Vilken innebandyeftermiddag.
Och vilken vecka om väntar:
Match imorgon igen, Dalen mot Karlstad.
Och sedan Umeå-derby mellan Dalen och Iksu på tisdag.
Fem SSL-fajter på herrsidan på onsdag.
Sirius mot Linköping på torsdag.
Sex SSL-fajter på damsidan på fredag.
Helsingborg mot Granlo på lördag.
Och totalt tolv SSL-matcher under söndagen.
Högoktanig innebandy v-a-r-j-e dag alltså. Tidig julafton.

Jag har inte berört AIK så mycket ännu.
Men det är på sin plats.
Laget som hade en skaplig trupp ifjol, men som misslyckades kapitalt och höll på att åka ur innan man räddades av mitt i säsongen-värvningen Rickie Hyvärinen som inte bara kom in som en poängfrälsare utan som också fick med sig resten av lirarna som höjde sig ett par klasser.
För er som följer hockeyn så var det lite som VM 2013, där Tre Kronor hade ett hårt arbetande gäng som slet men som inte lyckades vinna matcher. Men när bröderna Daniel och Henrik Sedin anslöt från NHL och började dra loket och spotta in poäng så förvandlades den grå massan till en effektiv segermaskin. Jag säger inte att Hyvärinen hade riktigt samma inverkan på AIK, men lite åt det hållet. Plötsligt fanns någon som kunde måla och avgöra matcher – och då höjde sig alla.
I år ser vi ett annat AIK, sprunget ur den ekonomiska krisen i våras som tvingade fram en omstart och en nystart.
Man har börjat på en helt ny kula, även om många lirare är kvar.
Det finns ett helt annat självförtroende, en helt annan vilja.
Mikael Karlberg har präntat in ett spelsystem som truppen tror på. Lagledningen har värvat in ett gäng breddspelare som skapat konkurrens om platserna, vilket pushar på och tvingar alla att vara mer på tå än ifjol.
Inför säsongen kändes det som att AIK kunde bli fågel eller fisk.
Än så länge är det mycket fågel.
Laget kommer absolut att vara med och tampas om slutspelsplatserna.
Sportchefen Erik Bjerlestam sa till mig en gång att mycket handlar om att bygga upp en struktur, en stomme, en idé – en grund – och att laget ska vara flygfärdigt när Schweiz-proffset Kim Nilsson kommer hem nästa säsong.
Det är då man ska börja leverera på allvar.
Kim Nilsson kan kan ha samma inverkan på det här laget som bröderna Sedin hade i hockey-VM eller som Rickie Hyvärinen hade i AIK ifjol. Han är världens bästa innebandyspelare, har en otrolig offensiv och ett härligt driv, och skulle ge laget extra dimensioner.
Om AIK redan är ett flygfärdigt slutspelslag i år – så kan man bli en utmanare nästa säsong.
Men det förutsätter förstås att resten av gänget blir kvar. Patrik Åman, Rickie Hyvärinen och Karl-Johan Iraeus – och säkert någon till – var tveksamma till att fortsätta redan inför i år, om jag har förstått det rätt. Å andra sidan: gör AIK en bra säsong och Kim Nilsson verkligen kommer hem nästa år, ja då kanske de väljer att fortsätta lira ett år till för att ha chansen att ta ett SM-guld.
För fortsätter man på årets inslagna väg och kryddar med Kim Nilsson så känns det som man kan utmana om medaljerna.
Det känns som att AIK faktiskt kan vara på väg att bygga upp något som kan bli riktigt, riktigt bra i år och nästa säsong.

***

Då kör vi den sedvanliga översynen av alla matcher.

Lördag:

Sirius – Granlo 1: Granlo har fått en blytung start på säsongen, det har rasslat rejält bakåt i de två senaste matcherna, och en uppstramning är ett måste. Sundsvalls-gänget – som tappat Christoffer Ekstrand på grund av skada, dessutom – har nog mått bra av det här miniuppehållet. Vasse Patrik Svensson är klar för comeback – igen – men när han är spelklar är oklart. Hur som helst så behöver Granlo den hjälp man kan få. Sirius är mer och mer på gång och ska ta hem det här. Uppsala-gänget är bra på hemmaplan.

Söndag:

Helsingborg – Linköping 2: Det är svårt att värdera Linköping än så länge. Enkla segrar mot tippade bottenlagen Gävle och Granlo och rejält med pisk mot Växjö borta. Det här blir en rejäl värdemätare för fjolårets silvermedaljörer. Helsingborg har blandat och gett en del men varit med i alla matcher, inklusive fajten mot Falun senast där man absolut kunde tagit poäng, och kommer vara med här också. Blir tajt, men tror på östgötarna.

Storvreta – Pixbo 1: Riktig smällkaramell. Ettan mot tvåan och de två lag som imponerat mest hittills. Ja, mest kanske Storvreta imponerat, inte med att vara flashiga men för att ha hittat ett solitt spel som skapat ett självförtroende som man inte var i närheten av ifjol. Pixbo har också öppnat hösten starkt men har en del skador, det tror jag kan fälla laget i Fyrishov.

Växjö – Falun 2: Falun har precis spelat hem Champions Cup – en turnering som Thomas Brottman menat att man haft mycket fokus på vilket kan vara anledningen till att man gått lite kräftgång i serieinledningen – och bör vara redo att varva upp på allvar nu. Mästarna har aldrig förlorat mot Växjö – som gjort en stark säsongsstart och var nära Pixbo senast – och gör inte det den här gången heller. Men mer än uddamålet skiljer nog inte.

AIK – Mullsjö X: AIK är lite av en överraskning så här i inledningen av SSL-säsongen, har tagit poäng i alla matcher och har en offensiv som är klasser vassare än ifjol. Jag tror absolut att Mikael Karlbergs gäng kan sno poäng av Mullsjö också. Västgötarna har inte haft samma sprakande start men slog Dalen komfortabelt senast. Dock: hur påverkas laget av de nya snacken och anmälningen på David Gillek? Inte något positivt, i alla fall. Sätter ett kryss.

Gävle – Warberg 2: Det är tidigt att sätta betyg på Warberg ännu, men säsongsinledningen har väl varit sådär, med förlust mot Karlstad, ”bara” övertidsvinst hemma mot Dalen och torsk mot Storvreta. Offensiven har lyfts fram som ett aber och tio mål hittills skrämmer inte. Vinst mot Gävle borta ska det bli i alla fall. Utan tvekan. Jumbon har släppt in skrämmande 38 baljor på tre matcher.

Måndag:

Dalen – Karlstad X: Det här är en hyperintressant match för båda lagen. Och för kampen om förnyad SSL-status. Förvisso så är Karlstad femma och Dalen tia i skrivande stund, men det är väl ingen vågad gissning att de här två lagen, och Granlo, gör upp i botten till slut. Så känns det i alla fall. Därför är poängen väldigt viktiga här. Dalen har haft en del skadebekymmer och kommer få fullt upp med de värmländska nykomlingarna. Drar in ett kryss, men det kan gå hur som.

***

Damerna, då!

Lördag:

Malmö – Dalen 1: Läser man statistiken är det inte så svårt att tippa den här matchen. Malmö, som överraskande tvålade dit Rönnby på bortaplan senast, har inlett serien piggt medan Dalen inte fått något att fungera och kammat noll hittills. Ett hemmalag med självförtroende mot ett bortalag i minikris. Skickar in ettan – även om Dalen borde vakna till snart.

Söndag:

Linköping – Karlstad 1: Karlstad har trubbel. Elin Forsberg tvekar vidare och Filippa Rosendahl har tagit timeout. Därmed urholkas den värmländska truppen. Linköping har varit en frisk fläkt hittills ledda av fixstjärnan Amanda Larsson och bör ta hem den här fajten också.

Iksu – Endre 1: Iksu har tagit full pott och gjort mest mål i serien. Och då har man ändå mött både Kais Mora och Rönnby. Snacka om succéstart. Nu kommer nästa tuffa utmaning i form av Endre, ett lag som har kapacitet men som inte kuggat i hittills, och jag tippar att Umeå-laget i kraft av sin solida defensiv och sitt breda material tar en trea till.

Pixbo – Rönnby 1: Rönnby, kanske den största guldfavoriten inför säsongen, om än med knapp marginal, har fått en usel start på säsongen. Föll mot Malmö senast och har fått besked om att finska stjärnan Mira Wickman missar resten av säsongen på grund av skada. Blytungt så klart. Tror inte heller laget rår på starka Pixbo, som inlett säsongen betydligt mer övertygande och bara släppt in tre mål (!) på tre matcher. Känns som en ganska säker etta, faktiskt.

Uppsala – Huddinge 1: Uppsala, nederlagstippade inför säsongen, har sannerligen imponerat i säsongsinledningen och kunde, om man inte fått en usel start, snott poäng borta mot Endre i senaste omgången också. Jag tror absolut att laget slår tillbaka Huddinge, även om gästerna också fått en fin start på säsongen. Stockholmarna har dock inte samma spetskompetens som hemmalaget, och det avgör.

Täby – Falun 1: Täby vann mot Huddinge senast, en viktig seger för att skapa lite arbetsro efter en tung start, och vi får se om det spännande laget kommer igång nu. Några problem med att slå tillbaka slagpåsen Falun – målskillnad 3-30 på tre matcher – blir det i alla fall inte. Solklar etta.

Kais Mora – Jönköping 1: Jönköping rasade samman totalt mot Iksu senast och har en skadedrabbad backsida. Inga optimala förutsättningar för att resa till Dalarna och möta offensiva maskinen Kais Mora med en Anna Wijk i högform. Klar hemmaseger och det här kan rinna iväg. Rejält.

***

Elva av fjorton matcher liras på söndag. Återkommer då med snack, artiklar och kommentarer.

Pixbo besegrade Växjö med 7-5.
Inför matchen pratade jag om att det inte var stjärnorna jag ville se.
Men det var sannerligen stjärnorna jag fick se.
I alla fall när det handlade om Pixbo.
Efter en start där Växjö straffade gästerna rejält i sina blixtrande vändningar och där i princip varje läge satt i nät, så vaknade Pixbos bollrullande så sakteliga i andra perioden och växte sedan rejält i sista perioden där Växjö-försvaret stundtals satt i knäet på keepern Eero Kosonen.
Ohållbart läge för hemmalaget, givetvis, som inte orkade hålla emot till slut.
Och det var spetskompetensen definierad som avgjorde.
Veteranen Daniel Calebsson, skottmaskinen Martin Östholm och måltjuven Patrik Malmström låg bakom alla Pixbo-målen i andra och tredje perioden. Det såg så enkelt ut. Visst, det var snygga spel, bra passningar, effektiva skott – men inget hokus pokus. Bara effektivt och bra innebandyspel. Så som det brukar se ut när riktiga stjärnor opererar. Men det de utför är inte så enkelt som det ser ut.
Då hade fler gjort på samma sätt.
Martin Östholm kan bara rusa upp och sätta en boll.
Daniel Calebsson kan bara trycka sig in och dra in en boll.
Patrik Malmström bara stod där på en helt öppen yta med öppet mål när Calebsson-passningen kom.
Så enkelt.
Så effektivt.
Så snyggt.
Vi hade det mesta i den här fajten: spänning, vändningar, snygga mål, omdiskuterade mål, utvisningar, känslor, stjärnor i sitt esse.
Pixbo tycker jag imponerar. Att trots en så svag start ändå arbeta sig in i matchen, ta över och ha ett malande spel som till slut avgör. Ett absolut topplag den här säsongen också, givetvis.
Växjö visar också gott gry. Många nya spelare, lite misstag, lite ork som tröt – men stod upp länge och hade med lite flyt kunnat sno poäng.
Och Eero Kosonen. Jag var lite tveksam till värvningen av anledningen att import-målvakter och succé varit en sällsynt SSL-kombination – men finländaren har verkligen imponerat efter den skakiga premiärmatchen och hade ett par svettiga parader idag. Han håller. Absolut.
Eero Kosonen mot Jon Hedlund. Kanske var detta en försmak på en framtida målvaktsduell i en VM-final?

Det blir inte stjärnornas kväll.
Det är inte stjärnorna jag vill se.
Missförstå mig rätt. Det är klart jag vill se Martin Östholms fantastiska bössa, Johan Roos rusher, Daniel Calebssons auktoritära centerspel och Valdemar Ahlroths dribblingar när Växjö och Pixbo möts i tisdagens enda SSL-fajt.
Men det är inte det som lockar mest.
Det är de nya profilernas framfart.
Det är kul att se nya stjärnor födas. Speciellt stjärnor som inte fått allt gratis. Jag tänker på spelare som valt att ta ett steg tillbaka, stärka sig själv – för att sedan ta sig an den stora scenen igen.
I hemmalaget Växjö tänker jag på Oliver Johansson. En talang som aldrig riktigt fick det att lossna i Helsingborg, som drog till Schweiz, samlade erfarenhet och har kommit tillbaka till SSL som en ny, bättre och mer mogen lirare. Han har gjort många bra saker för Växjö hittills.
I bortalaget Pixbo tänker jag på Alessandro Agus som verkligen fått chansen att visa upp sig då lirare som Kasper Hydén och Oskar Henriksson varit borta i inledningen. ”Sandro” som hade svårt under senaste Pixbo-sejouren, men som vuxit till sig i Allsvenskan och som nu lyser av ett annat självförtroende. Kvick, irrationell och underhållande lirare att kolla på och han har varit sylvass hittills, både spel- och poängmässigt.
Skönt med talanger som vågar ta klivet bort från SSL för att utvecklas – som inte övertalas att kriga på för ”chansen kommer”.
Som vågar ta sin egen väg.
Oliver Johansson och Alessandro Agus är två spelare som bevisligen mådde bra av ett SSL-uppehåll.
Ser verkligen fram emot att se dem ikväll.
Kuriosa: Växjö bjuder nyanlända flyktingbarn på matchen. En av flera insatser av innebandyklubbar runt om i landet för att stödja flyktingkrisen. Skönt att plasten drar sitt strå till stacken.

***

Så har vi då soppan mellan Dalen och Mullsjö.
Där Dalen påstår att Mullsjö skickat en censurerad version av matchen lagen emellan där incidenten mellan Lukas Harnesk och David Gillek klippts bort.
Jag har ingen anledning att tro att Dalen ljuger om det – och jag förstår inte varför Mullsjö ska skicka en censurerad match till Dalen när matchen i sin helhet finns på webben och klippet från incidenten mellan Harnesk och Gillek redan florerat runt i media.
OM det är så att matchen är censurerad så har jag svårt att tro att hela Mullsjö står bakom agerandet.
Mullsjö själva säger givetvis inget om det.
Hur som helst:
Dalen anmäler David Gillek.
Oavsett censur eller inte så känns det rätt. Situationen utifrån de vinklarna jag sett är inte helt lätt att tolka, men visst ser det ut som att knäet far upp från Gilleks sida. Sedan om Harnesk förstärker eller inte, vet jag inte.
Tufft för David Gillek – ny lagkapten – att hamna i blåsväder igen.
Dessutom:
Återfallsförbrytare har det tufft just nu.

17-5.
Siffror som egentligen inte är värdiga SSL. Om vi ska vara ärliga.
Även om jag inte sett Iksus bortakross av Jönköping så verkar kommentarerna entydiga: siffrorna speglar matchen.
Vilket är ännu mer pinsamt än om det varit en match där bollarna trillade in turligt, eller något annat.
Svagt av Jönköping, givetvis, även om man har en trist skadelista på backsidan vilket skapat ihåligheter i defensiven.
Men också imponerande av Iksu som trummade på hela matchen, trots att man avgjort redan under den första tredjedelen med en 8-0-ledning.
Iksu imponerar.
Och kliver fram som en tidig guldfavorit.
Givetvis inte på grund av resultatet mot Jönköping. Eller jo, lite det också. Laget visar att man maler på oavsett läge i matchen. Eller som Emelie Wibron sa när jag pratade med henne: ”vi går in i varje byte för att göra det så bra som möjligt oavsett vad det står på resultattavlan”. Det är en mentalitet som kommer räcka långt.
Dessutom har ju Iksu redan spöat båda vårens SM-finalister, och de två största favoriterna inför säsongen, Kais Mora och Rönnby.
– Nu när vi vunnit de här matcherna så tar andra oss på större allvar. Innan så var det inte så mycket snack om oss. Vi har visat att vi blir att räkna med, säger Wibron.
Så är det ju.
Visst snackade folk om Iksu inför säsongen också. Men det fanns lite tveksamheter:
* Den svaga fjolårssäsongen, trots ett stjärnspäckat gäng.
* Generationsväxlingen, där ett gäng veteraner slutat.
* Fjolårets uddlöshet i offensiven.
Än så länge existerar inte de där tveksamheterna. Fjolåret är glömt. Nya stjärnor har klivit i veteranernas kläder.
Och uddlösheten är ett minne blott: 29 mål på tre matcher. Bäst i SSL.
Jag frågade Emelie Wibron vad hemligheten var bakom det uppvaknande målskyttet. Det fanns två. Dels nyförvärven, där spetsar som Nina Bärtschi, Johanna Hultgren, Sofia Joelsson och Alice Granstedt (kom in sent ifjol) har tydliga kvaliteter i offensiven. Dels detta:
– I år har vi spelat innebandy under sommaren för första gången någonsin. Innan har man känt sig lite gipsad när man börjar med klubba och boll i augusti, men i år blev det enklare när man var inkörd och det känns som vi gått framåt innebandymässigt, säger Wibron.
Iksu har ett försvar i absolut världsklass.
Just nu har man också ett anfall i absolut världsklass.
Är storlaget Iksu tillbaka på allvar? Det börjar kännas så.

***

Fokuserade ju på Real Täby inför den här helgen.
Det nya stjärnlaget som fått en svag start på säsongen – och som nu hade chansen att visa klass i derbyt mot Huddinge, en svår match men en match man ska vinna komfortabelt om man ska vara ett topplag som utmanar om medaljerna, vilket många tror och tycker att man ska vara.
Nye coachen Josef Rosengren tippade ju till exempel sitt lag som etta i tabellen inför seriestart.
Något som skvallrar om kaxighet och en tro på laget, vilket inte är fel alls, och med spelarmaterialet man sitter på så finns det gott fog för höga förhoppningar.
Men som sagt: svag säsongsöppning.
Och frågan är om matchen mot Huddinge verkligen gav några tydliga svar.
Jag såg inte fajten – men Huddinge ledde med 5-3 en bit in i sista perioden, innan Täby tack vare sin toppkedja lyckades vända och vinna med knappa 6-5.
Enligt rapporterna ingen glamourseger, utan en kämpaseger.
Känslan är att Real Täby har en del att jobba vidare med. Det finns så mycket klasspelare i det där gänget att man – sorry, Huddinge – ska köra över dagens motståndare.
Så enkelt är det.
Täby har sannerligen inte visat några medaljutmanar-färdigheter ännu.

***

Uppsala fortsätter att imponera den här säsongen.
Såg delar av bortafajten mot Endre och trots en tung start, 0-4 i baken efter första perioden, så samlade laget kraft, reducerade två gånger om genom stjärnan Amanda Delgado Johansson i den andra perioden och skapade nerv inför sista.
Där skickade Klara Molin in 4-3 – och gjorde verkligen match av det hela.
Uppsala hade fler chanser – bland annat ett ribbskott av Caroline Rengren – och kunde absolut tagit poäng i den här fajten. Den svaga starten gjorde dock att det inte blev så.
Uppsala har sannerligen knutit näven i fickan för att visa innebandy-Sverige att man inte är så dåliga som man beskylldes vara inför seriestart, något som grundade sig i de tunga spelartappen, inte minst av playmaker-backen Elin Gabrielsson som gick till just Endre.
Som det ser ut nu så är Uppsala en hel slutspelskandidat.
Endre?
Nja, känns inte som laget tuggat igång riktigt. Bredden är ju den bästa någonsin i laget och man rullar på många spelare och i längden kommer det ge utslag. Det är jag ganska säker på.
Matchen idag var ju ett bevis på att man har fler vapen än firma Anna Jakobsson och Corin Rüttimann att luta sig mot. Som nya backen Stina Ander som dunkade in 6-3-målet i power play, till exempel. Hon kommer bli jäkligt bra.
Endre kommer växa.

***

Nej, det blev inga poäng för Falun idag heller.
Linköping vann med 5-0.
Fyra assist av storstjärnan och härföraren Amanda Larsson.
Allt enligt beräkningarna.
Eller ja:
Yamou Njai. Tre mål. Sex poäng på tre SSL-matcher. Under sin rookie-säsong. Av en 21-årig lirare som gjorde 13 poäng på 19 division ett-fajter ifjol.
Ett riktigt fynd av Linköping…?

***

Jag är skyldig er lördagen också:

Dalen – Pixbo 1-6: Väntat resultat – och det är helt klart att Dalen och nye coachen Christer Jernberg har en del att grubbla över. Jag har inte hunnit se Umeå-laget ännu men det talades om en offensivare innebandy i år, frågan är långe man håller fast vid den tanken innan man börjar spela klassisk, tajt Dalen-innebandy igen. Inte så länge, gissar jag. Pixbo visar styrka igen – och många lirare fortsätter att producera.

Rönnby – Malmö 2-3: Här snackar vi stor skräll. Rönnby har sannerligen inte startat den här säsongen som någon guldutmanare utan ser vilsna ut, framförallt offensivt där ingenting verkar fungera efter Madelene Backlund-hysterin ifjol. Hur länge dröjer det innan poängdrottningen är tillbaka? Starkt av Malmö givetvis: första ta poäng på Gotland, sedan vinna mot Rönnby. Nykomlingen imponerar.

***

Och om någon nu missat det: Kais Mora och Falun vann Champions Cup. Inga skrällar, precis.

Täby är ett av SSL:s mest spännande lag den här säsongen.
Tycker jag i alla fall. Djurgårdens urdragning skapade jackpott för Stockholms-kollegan som fick över Emelie Frisk, Jenny Gustafsson, Malin Eriksson, Ranja Varli och Matilda Sjödin – fem spelare som absolut är spets på SSL-nivå.
Att lägga till det spelarmaterial som Täby redan sitter på. Ett lag som inför förra säsongen renoverades rejält och där man träffade rätt i flera av sina värvningar, inte minst skyttedrottningen Jennifer Stålhult som gick från en okej poängmakare i division ett till en landslagslirare på en vinter, och där man hade en världslirare i murbräckan och poängsprutan Louise Wickström.
En spetsfemma – Stålhult, Wickström, Josefin Ulvhag – bar Täby ifjol och det räckte hela vägen till slutspel.
Med en spetsfemma till i år – gänget från Djurgården – så kändes laget helt plötligt som en utmanare till ”de fem stora” – Kais Mora, Rönnby, Endre, Iksu och Pixbo.
Låt gå för att laget överraskade ifjol och kanske överpresterade stundtals, det fanns ändå en grundkvalitet i laget och i år är många av lirarna ett år äldre och torde också vara ett år bättre.
Men säsongsstarten har inte imponerat.
Förvisso tuff start med match mot Kais Mora – men Täby var inte ens nära där.
Sedan hemmapremiär mot av många totalsågade Uppsala, där man föll med 2-6.
5-13 i målskillnad totalt.
Knappast det man förväntade sig.
Nu väntar bortaderby mot Huddinge – en match som inte alls är någon enkel uppgift, men som blir lite upp till bevis för Täby, tycker jag. Vi är förvisso bara i den tredje omgången av årets SSL, men ska Täby visa att man på allvar är en dark horse i årets medaljstrid så måste man visa att hemmatorsken mot Uppsala var en engångsföreteelse, och visa klass mot Huddinge.
Ska Täby utmana om medaljer är det här en match man ska vinna.
Derby är derby – men på pappret ska det vara skillnad mellan de här lagen.
Täby har mycket mer spets.
Det borde avgöra.
Det är dags att visa klass nu, Täby.

***

Då så, tippning av helgen!

Lördag:

Rönnby – Malmö 1: Malmö överraskade genom att plocka poäng mot Endre på Gotland, men det blir en tuffare uppgift att lugga Rönnby på pinnar i Västerås, även om fjolårets SM-finalister knappast glänst ännu genom att förlora mot Iksu och ha oväntade problem mot Jönköping borta. Tror ändå på en ganska säker etta.

Dalen – Pixbo 2: Dalen har fått en blytung start på säsongen och får ingen lätt uppgift när Pixbo kommer på besök heller. Gästerna har gjort det bra så här långt och dessutom fått produktion från fler än den absoluta spetsen, så jag tror att Jonas Eliassons lag drar längsta strået här. Dalen har en del att grubbla över.

Söndag:

Jönköping – Iksu 2: Iksu är det lag som imponerat mest hittills, även om säsongen bara är i sin linda, då man slagit tillbaka både Rönnby och Kais Mora. Känslan är ju att man inte kommer åka på någon mina borta mot ett skadedrabbat Jönköping heller. Solklar tvåa.

Endre – Uppsala X: Det här är en lurig match. Uppsala har överraskat hittills med full bott, bland annat vinst borta mot Täby, men ställs nu mot tuffaste motståndet hittills. Visst är Endre favoriter i sin nya arena, men luggades ju av poäng av Malmö under invigningen, och det är inte omöjligt att Uppsala kan upprepa den skrällen. Ska egentligen vara en etta, men har en känsla av kryss.

Huddinge – Täby 1: Intressant derby i Stockholm. Och lite ovisst. Täby ser ju jätteintressanta ut på pappret men har fått en miserabel säsongsinledning, bara gjort fem mål och det samlas lite tidiga frågetecken kring laget. Huddinge har inlett med dubbla vinster, mot Malmö och Falun, och har fått in lite självförtroende och jag tror man kan ta hem den här fajten.

Falun – Linköping 2: Falun har ju varit ihåliga från start, målskillnad 3-25 efter två matcher, och jag vet inte vad som kommer rädda laget den här säsongen. Linköping har gjort en bra säsongsstart och har en sylvass förstakedja ledd av Amanda Larsson som kommer fixa seger för östgötarna.

Jag trodde det skulle bli åka av mellan Falun och Helsingborg.
Jag kan inte påstå att det blev så.
Förvisso växte matchen efter hand: en tillknäppt öppningsperiod följdes av mer kreativt spel i andra och tredje, men visst har de här två lagen mer innebandy-godis att bjuda på. Inget snack om saken.
Något sprudlande Falun fick vi inte heller se.
Hemmalaget var till och med lite avvaktande i början. Startade på två femmor och stoppade in tredjefemman, med klasslirare som Johannes Larsson och Johannes Skog, först efter tio minuter.
Det var först efter att coachen Thomas Brottman tagit fram tombolan i första paus och skakat om samtliga formationer som man började se lite embryon till ”gamla” Falun. Då blev det lite mer fart. Omkastningarna innebar bland annat: Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström splittrades. Comebackande Jonas Adriansson fick sitta. Simon Palmén gick från center till forward.
Till slut vann Falun med 7-3.
Men ska vi vara ärliga så kunde Helsingborg absolut snott poäng. Skåningarna spelade smart, var tajta och tog tillvara på chanserna framåt. Linus Nordgren var som brukligt motorn.
Falun gjorde 4-3 först efter 53.53. De tre sista bollarna kom i tom bur.
Större marginaler var det inte.
Men viktiga besked för Falun:
Första trepoängaren i höst.
Defensiven var bättre och bara tre insläppta är starkt i innebandy.
Dock: varken Alexander Galante Carlström eller Rasmus Enström gnistrade. Osynliga i första, lite bättre i andra, som bäst i tredje när de återförenades med Casper Backby som tredjelänk och hade några snygga bolltrillar-byten.
Istället var Johannes Larsson man of the match: spelade fram till 1-1, gjorde 2-1, matchvinnande 4-3 samt rullade in 6-3 i tom bur.
Ett steg framåt för Falun, men man är en bra bit ifrån fjolårets klass. Än så länge, vill säga. ”Brolle” får fortsätta stämma pianot.
Helsingborg rasade ju ihop mot både Växjö och Sirius men höll hela vägen den här gången. Ett viktigt besked för Magnus Anderbergs mannar givetvis och matchen var ett kvitto på att Helsingborg kan vinna mot vilket motstånd som helst när man har en bra dag. Det hade man nästan idag.

***

Snackade kort med Thomas Brottman efter matchen.
Han pekade på Champions Cup som en anledning till den spelmässigt halvsvaga säsongsstarten av den stora guldfavoriten.
– Det var inte den snyggaste segern. Vi är där vi är just nu. Många spelare kanske fokuserat på Champions Cup kommande helg och inte riktigt varit på tå vilket sätter oss i lite prekära lägen. Men det var starkt att vi kunde ta hem matchen i slutet. Vi visade karaktär, säger han.
Champions Cup spökar i skallarna alltså?
– Jag får hoppas det annars har vi väldigt mycket att jobba med. Jag tycker vi såg glimtar av vad vi kan nu, men vi är lite räddhågsna, vågar inte slå den där passningen. Vi överarbetar situationer.

***

Herrarna tar paus. I helgen blir det damfokus.

Tisdag.
En släpmatch i SSL som ska komplettera den tredje omgången.
Falun mot Helsingborg.
En intressant batalj, som de flesta i SSL den här säsongen, men extra kryddad med tanke på Faluns oväntat svaga säsongsstart med bara en inspelad poäng på två matcher och, med mästarögon sett, otroliga 15 insläppta mål.
Bara fyra lag i SSL har släppt in fler – och då har alla andra, förutom Helsingborg, ändå spelat tre matcher jämfört med Faluns två.
Vilket ger lite perspektiv.
Jag har ju hintat tidigare att jag inte tror att Falun är oroliga. Eller behöver vara oroliga. Justeringarna i truppen till den här säsongen är tämligen marginella (jovisst, Jonas Svahn var viktig i defensiven, men inte 15-målviktig), det finns ett grundat kunnande och jag tror att den blåslampa som jag misstänker att coachen Thomas Brottman plockat fram kommer göra att saker och ting faller på plats.
Falun har en målvakt i världsklass, en av SSL:s bästa backbesättningar och en grupp forwards som arbetar över hela banan.
Plus tre raka guld och en riktig vinnarmentalitet.
Alla ackorden finns där – nu gäller det bara att få pianot att lira lika bra som ifjol. Jag har en känsla av att ”Brolle” sett till att pianot är stämt nu.
Jag tror att Falun visar klass mot Helsingborg.
Skåningarna är som vanligt svårvärderade. Fågel eller fisk. Ska man dra in en tipskupong där FCH finns med så är det bara att dra fram tombolan.
Att det finns klass i Helsingborg är det ingen tvekan om, men laget har ett säreget bergochdalbeteende. Jonathan Paulsson har vuxit ut till en spetsmålvakt, det vimlar av poängspets framåt – men backbesättningen är fortfarande lagets stora akilleshäl. Just de defensiva pjäserna tror jag kommer få känna på åka av mot Falun.
Varken Alexander Galante Carlström eller Rasmus Enström har gnistrat ännu. Det börjar bli dags för dem att visa klass.
Dessutom:
Jonas Adriansson är redo för comeback efter den omtalade knäskadan han ådrog sig i en fotbollsmatch i juni. Prognosen talade om vila i fem månader. Men redan nu, efter tre månader, så är han redo.
Han var förbaskat bra ifjol, en viljespelare som kommer driva på laget ytterligare och som inte kommer tolerera något halvdant lir. Om Adriansson finns med från start eller inte får vi se – men han kommer garanterat att få speltid.
Ska bli kul att se hur spelsugen han är.
Ja, det ska bli kul att se hur spelsuget hela Falun är.
Och det ska bli kul att se hur Helsingborg hanterar den storm jag tippar kommer.
Det här blir underhållande.

***

David Gillek.
Jag vet inte om det råder någon häxjakt på honom för att han är David Gillek – eller om han helt enkelt har svårt att hålla sig skinnet.
Nu har Dalen hotat med att anmäla honom efter en incident i söndags, enligt sporten.se. Jag har inte sett situationen och har ingen åsikt där.
Men en sak är klar: det händer saker kring Mullsjö-kaptenen:
”David Gillek kan bli anmäld”

***

Jag måste säga det igen: den här SSL-säsongen har sannerligen levererat från start.
Såväl spel- som rubrikmässigt.

Vissa saker ska bara inte kunna hända.
Som att pensionären och förre industribacken Staffan Jacobson slopar tränarkläderna, hoppar in i Storvreta och drar in det matchvinnande målet.
Den ekvationen torde vara omöjlig.
Men blev sann idag.
Förvisso spelade Jacobson några matcher på försäsongen – han la av i våras och har bara tränat lite sporadiskt med laget – så att han faktiskt lirade mot Warberg när Jesper Berggren fick kasta in handduken må vara hänt.
Men målskytt?
Och det matchavgörande målet dessutom?
Jacobson sköt ett mål på 26 matcher ifjol. Samma facit som säsongen dessförinnan.
Att då klampa in, hyfsat ovan vid boll och klubba, utan samma träning som resten av kombattanterna innanför sargen, och sätta ett avgörande mål ska ju inte kunna ske.
Dessutom i nättaket.
– Jag fick en diagonalpassning från hörnet och sköt från halva plan. Målvakten borde ha tagit den. Jag vet inte vad han gjorde. Det studsade på honom och in, så bollen satt faktiskt i nättaket. Det var lite otroligt, säger Jacobson. 
Ja, otroligt.
Annars var det linan med Victor Andersson – han har vuxit en klass i år! – tillsammans med Rasmus Sundstedt och Albin Sjögren som ledde styrkorna för Uppsalalaget som vann med 6-3 och därmed inkasserade tredje raka segern, och då har man ändå avverkat tuffa bortamatcher mot Mullsjö och Warberg.
Jag tycker – precis som med alla lag – att det är lite tidigt att stämpla succéer och fiaskon, men visst ser Storvreta stabilare och mer harmoniserade ut i år.
Då känns det ändå som att det finns mer sparkapital att kräma ur. Som Robin Nilsberth och Henrik Stenberg, till exempel.

***

Välkomna in i spelet, Mullsjö.
Efter två torskar så tog laget en storseger mot Dalen.
10-4 till slut.
Dessutom åtta olika målskyttar. Förutom att David Gillek och Isaac Rosén – de offensiva härförarna – skrev in sig i målprotokollet igen, så fick även lirare som Kim Ganevik, Sebastian Palmqvist och Johan Nygård leverera, och det är viktigt för Mullsjö att få igång bredden.
Laget har haft en tuff inledning mot tufft motstånd – så den här segern betydde mycket.
Dalen orkade inte ladda om efter den solida och uppoffrande insatsen mot Warberg i fredags.
Men:
Backen Mattias Ljunggren. Tre mål. Har det någonsin hänt och kommer det någonsin hända igen?
Tveksamt.

***

Så kom då Karlstads första torsk i årets SSL.
3-5 hemma mot Växjö.
En match som kändes oviss på förhand – men som Växjö alltså lyckades vinna till slut.
Jag tycker det är ett styrkebesked av smålänningarna att vinna i Värmland.
Dessutom utan playmakern Filip Kjellsson.
Storskytten André Andersson noterade trippla assist och schweizaren Manuel Engel fick premiärmåla i SSL.
Karlstad har gjort det bra hittills. Ingen skam att torska mot Växjö, om än på hemmaplan. Värmlänningarna är bättre än jag trodde.

***

Vad händer Granlo?
Först 4-10 hemma mot AIK och nu 4-11 mot Linköping.
Visst, det är matcher som kan förloras, men att bollarna trillar in i så strid ström – 21 stycken! – är sannerligen oroande för gänget från Sundsvall.
Jag hade en tes om att backarna skulle sluta samman, att försvarsspelet skulle skärpas, nu när Robin Nilsberth försvann. Att man skulle knyta nävarna i fickan och ge sig fan på att visa att man kan prestera utan storstjärnan. Jag såg ut att vara något på spåren sett till premiären mot Storvreta – men nu ser den tesen ser ut att spricka. Deluxe.
Även om det är tidigt.
Linköping är starka – och studsade tillbaka efter nederlaget mot Växjö. Hattrick av Mikael Karlsson och fem poäng av Matej Jendrisak.
Undrar om Johan Astbrant fortfarande skriker efter fler forwards?

***

Damerna då.
Där var det ju en hel del fokus kring Johanna Hultgren idag. Megatalangen som vann SM-guld med Kais Mora i våras, men som sedan – som en i raden av stjärnor – lämnade klubben.
Istället är det spel i Iksu i höst.
Där svarade hon för dubbla mål mot sina gamla lagkamrater när Iksu vann med 7-6.
– Jag kände att jag behövde något nytt, en ny omgivning. Jag fick inte ut det jag ville i Kais Mora och jag kände att Iksu är den klubb som skulle gynna mig mest, säger Hultgren.
Modigt val.
Och vi ska vara ärliga: Johanna Hultgren var bra i Kais Mora – men kanske aldrig exploderade så där som man kanske trodde hon skulle göra. Och konkurrensen i laget var ju dessutom mördande, inte minst ifjol, vilket gör det tufft att som ung spelare kanske få den speltid – även om hon lirade mycket med Anna Wijk – som behövs för att blomma ut på allvar.
Framförallt: hon behövde inte ta det ansvar som hon kanske skulle behöva för att ta nästa steg.
Visst, Iksu är också ett stjärngalleri, men har gjort en generationsväxling, bygger nytt och där får Hultgren en större roll, både på och vid sidan om plan.
Det kan föranleda ett (större) genombrott.
Ska bli spännande att följa.
Iksu imponerar ju dessutom. Bortaseger mot Rönnby i premiären och nu alltså seger mot Kais Mora. Därmed har man slagit de två största favoriterna – och seglar själva fram som en stekhet guldkandidat. Och det ska man vara med laget man har på pappret.

***

Damerna i övrigt idag:

Huddinge – Falun 14-3: Herregud. Om Huddinge, förvisso ett bra lag men absolut inget stjärngalleri, fullkomligen pulvriserar Falun så kan man ju undra var dalalagets säsong ska sluta. Idag lirade ju Falun med en icke anmäld spelare, dessutom. Nä, det är inte mycket som stämmer i Falun. Bara ett under kan förnya klubbens SSL-status.

Dalen – Karlstad 0-3: Starkt av Karlstad, som därmed tog den där segern som man så väl behövde för att inte få samma skitstart som ifjol. Stortalangen Frida Swahn inledde målskyttet – som också blev det matchvinnande målet. Där kan värmländskorna ha en guldklimp. Dalen? Torsk mot Uppsala och Karlstad i säsongsinledningen. Under förväntningarna, så klart.

Täby – Uppsala 2-6: Vad händer Täby? Det Djurgårds-boostade laget orkade inte vinna hemma mot Uppsala – helt klart en överraskning. Uppsala ledde med 3-1 efter två perioder, och sedan, efter fem poänglösa perioder, blixtrade Amanda Delgado Johansson till med två assist och ett mål och såg till att segla hem den till slut klara bortasegern. Uppsala har öppnat säsongen med dubbla segrar, imponerande bra.

***

Jag är skyldig er lördagen också.

Herr:

Sirius – AIK 4-3 (sd): Oavgjort efter en sen Sirius-kvittering och sedermera sudden-vinst för hemmalaget efter ett Johan Eriksson-avgörande. Uppsala-laget visar alltså moral igen, vi minns ju 0-4-upphämtningen mot Helsingborg förra helgen. Därmed bröts också AIK:s segersvit. Trodde att Solna-laget skulle ta hem den här fajten, och man var inte så långt ifrån, men kanske ändå ett logiskt resultat med lika då jag tror de här två lagen kommer slåss kring plats sju till nio.

Pixbo – Gävle 16-1: Oj, oj, Gävle. Hur ska det här SSL-äventyret sluta egentligen? Traditionellt sett så brukar ju nya lag sprattla till lite i början för att sedan falla igenom, men här är det fritt fall från start. Det är förvisso tidigt ännu, men det känns som att Gävle blir en rejäl slagpåse den här vintern. Jag är tveksam om ens oglamourösa hemmaarenan Träffen kan skapa tillräckliga fördelar för att norpa poäng.

Dam:

Jönköping – Rönnby 1-5: Sett till förhandssnacket så dröjde det oväntat länge innan Rönnby kunde dra ifrån, först i sista perioden kom 3-1-målet och segerrycket. Västerås-laget har inte imponerat speciellt mycket ännu, men å andra sidan vinns inga guld i september. Jönköping stretade emot bra långt in i bataljen.

Pixbo – Linköping 5-2: Inte så stora siffror som jag tippade, men ändå en solid och väntad Pixbo-seger, och jag misstänker att coach Jonas Eliasson var nöjd med att laget inte är helt beroende av spetsduon Julia Larsson (ett mål) och Sara Helin (noll mål) för att vinna. Nu klev Alicia Fylke fram som tvåmålsskytt och även talangen Frida Ahlstrand målade.

Endre – Malmö 6-5 (sd): Premiärmatch för Endre i nya ICA Maxi Arena – då passade nya SSL-stjärnan Ellen Rasmussen på att sno showen, notera fyra poäng och se till att nykomlingen Malmö överraskande kunde sno en pinne på Gotland. Endre fick sista ordet till slut i och med en sudden-seger – Sara Steen avgjorde – men oväntat att hemmalaget inte lyckades ta alla pinnar.

***

Falun-Helsingborg på tisdag – innan herrarna tar Champions Cup-uppehåll. Men damerna lirar på även nästa helg – så det blir gott om plast då också!