Många har frågat sig vad som ska kunna stoppa Falun i jakten på tredje raka SM-guldet.

Efter första semin mot Mullsjö, seger med 8-2, kan det ju vara befogat att ställa sig den frågan igen. Men: Mullsjö hemma och borta är två skilda saker, så jag visst kommer det att bli tajtare framöver. Inget snack.

Lika lite snack som att Falun kommer gå vidare, men ändå.

Första semin kan i enkelhet sammanfattas: Falun stampade gasen i botten från start och sprang iväg till 4-0, sedan lättade man på gasen samtidigt som Mullsjö spelade upp sig, men gästerna var aldrig nära att ens störa de regerande mästarna.

Faktum är att all spänning dödades redan under matchens första tredjedel.

Första perioden tog udden helt av Mullsjös eventuella chanser att skrälla: det var snabbt, rappt spel av Falun där bollen gick som på pärlband innan bollarna rasslade in i nät. Mullsjö var faktiskt statister under de första 20 minuterna.

Mullsjö fick, i underläge 0-5, sin chans att komma in i matchen via dubbla PP-lägen i andra perioden, men Falun raderade ut det helt. Var fantastiska i box play. Och då var matchen också helt stängd. Men visst: Mullsjö var ändå okej i andra och tredje perioden.

Det var första perioden som förstörde allt.

Många var bra i Falun. Rasmus Enström var på riktigt trix-humör, Alexander Galante Carlström var skottvillig och Jonas Svahn hotade hela tiden med sitt vindsnabba steg.

Mullsjö – för dagen utan Sebastian Palmqvist – gör bäst i att glömma den här matchen. Försvarsspelet, som var under all kritik första 20 minuterna, måste snäppas upp. Men man är bra hemma i den kokande Nyhemshallen, där man betvingat Falun förr.

Ny match, nya förutsättningar.

Men helt klart är att Mullsjö måste vara med bättre från start.

***

Faluns toppcenter Jonas Adriansson fick kliva av i mittperioden.

Efter en incident med David Gillek.

Adriansson var inte helt glad. Lite förbannad. Menade att det var en medveten smäll av Gillek, utanför spelet. Gillek menade att det inte alls var så, att han råkade springa in i honom.

Jag har ingen aning om vem som har rätt.

Å ena sidan: Gillek lyckas alltid vara där det hettar till. Å andra sidan: motståndarna vet hur Gillek spelar, och söker upp situationerna. Numera, efter allt som hänt kring Gillek, så förstår jag att motståndarna försöker utnyttja hans rykte.

Pratat med Gillek många gånger nu. Alltid lika sympatisk.

Fast nu var jag tvungen att be om ursäkt att jag skulle skriva om en skitincident till. Han höll med. ”Skriv om något positivt någon gång”, sa han. Inte ett dugg ironiskt.

Jag förstår honom.

Och jag lovar att skriva positiva saker också. Mullsjös resa kräver en hel del positiva superlativ för att beskrivas.

***

Tidigare ikväll rapporterade Upsala Nya Tidning, unt.se, att Storvreta inte förlänger med ikonen Mika Kohonen, 37.

Jag förstår beslutet. Mika Kohonen är inte den spelare han en gång var, haft skadeproblem de senaste åren och han blir inte yngre. Allt han gjort för klubben spelar liksom ingen roll – SSL är ingen social verksamhet där man kan låta spelare lira bara för att de har legendstatus.

Någonstans är det dags att gå vidare.

Storvreta nådde bottens botten den här säsongen, och det finns inget bättre tillfälle än nu att bygga något nytt som är bestående över tid.

I en sådan plan förstår jag att Mika Kohonen, med max ett eller två år kvar i kroppen, inte ingår.

Storvreta behöver bygga en ny stomme, något som kan leva över en längre tid än ett par år in i framtiden.

Således förståeligt beslut av Storvreta – men det öppnar också upp nya dörrar.

Eller för att tala klarspråk – övriga SSL-klubbar, här har ni ett öppet mål.

Mika Kohonen är inte så bra som han en gång var, men han är fortfarande en riktigt bra spelare. Finländaren, kanske den mest sympatiska världsstjärnan som jag haft att göra med, håller absolut för SSL, som centerstrateg, PP-specialist och glädjespridare. Dessutom sitter han på tonvis med rutin, något som alla unga lag – vilket är de flesta i SSL – skulle ha nytta av.

Men framförallt skulle han skapa en enorm hajp.

Om någon SSL-klubb värvade honom skulle det bli årets snackis, klubben skulle hamna i mediefokus och laget på orten skulle få ett riktigt affischnamn att bygga PR-verksamheten kring.

Visst, Mika Kohonen lär inte spela gratis.

Men investeringen ger så mycket mer än en bra innebandyspelare.

Hoppas någon slår till.

Jag ska inte ta ifrån Linköping något efter att vunnit den första kvarten mot Helsingborg, östgötarna var klart bättre, men skåningarna gjorde en omvänd Pixbo: det man gjorde bra i kvarten, gjorde man dåligt nu.

Tydligast:

* De individuella misstagen. Helsingborg bjöd Linköping på en hel del chanser – något som man inte såg speciellt mycket av i serien mot Pixbo, där skåningarna var väldigt tajta, noggranna och uppoffrande.

* Effektiviteten. Helsingborg var hänsynslöst bra när man högg på Pixbo. Mot Linköping fick man också en radda chanser, inte minst i mittperioden, men var otroligt trubbiga. Inte minst Marcus Gullstrand, som borde ha dunkat in ett par bollar.

Men som sagt, jag ska inte ta något ifrån Linköping.

Jag har ju liknat laget vid en maskin tidigare, och jag tycker man visade det igen. Man har tre femmor och maler på. Inget stressat spel, inga chansningar – utan man litar på att det raka, fysiska och defensiva spelet ska vinna i längden. Som det gjorde idag.

Resultattavlan visade 5-0 efter 60 minuter.

Linköping vann match ett på knock.

Men jag tycker denna matchserien har intressant potential.

Helsingborg har därmed fått sin tuppkam något stukad efter skräll-kvarten mot Pixbo, och det kan vara bra – nu är det tillbaka till grunderna, det uppoffrande försvarsspelet, som gäller. Det faktum att Jani Kukkola är het som en spis tycker jag också talar för att Helsingborg kan bita tillbaka bättre. Det brann i hans ögon i den här matchen, och det kommer att dra med sig mer folk. Helt övertygad om det.

Jag ser också fram emot fortsättningen i det fysiska spelet: vi såg flera bra närkamper idag, där känslorna började pyra. Att det sker redan i första matchen i bäst av sju är väl inte så vanligt, vilket skvallrar om att det kommer bli en hel del hetta i den här serien. Ju mer sandpappret gnids mellan de här två lagen, desto fler känslor kommer det att bli.

Men visst är Linköping klara favoriter.

Så var det på förhand och första matchen gav vatten på den kvarnen.

Helsingborg måste 1) slipa bort misstagen och 2) nypa dit lägena man får. Kan låta banalt – men idrott handlar sällan om något hokus pokus.

Till sist:

Det finns ju vissa detaljer man ser ibland, som gör att man älskar innebandy. Som när Linköping-coachen Johan Astbrant var inne på planen i slutet av den första perioden och torkade golvet. Vi lär ju knappast se José Mourinho gå in och rätta till någon grästuva eller John Tortorella kliva in och skrapa bort snö från isen, precis. Snyggt jobb, Astbrant.

Så är då även damernas semifinaler klara.

Kais Mora – Pixbo 3-1

Kais Mora är, och har varit hela säsongen, storfavorit till SM-guldet och det finns ingen anledning att rucka på det tipset. Dalalaget sitter på den överlägset bästa spelartruppen i SSL och har också haft en stegrande formkurva under säsongen, för att toppa formen till slutspelet. Pixbo har ett bra och homogent lag, men har varken samma spets eller bredd som Kais Mora, och det kommer fälla avgörandet. Tippar dock att Pixbo snor någon match på hemmaplan.

Rönnby – Iksu 3-1 

Rönnby har under säsongen seglat fram som den tydligaste guldutmanaren till Kais Mora, inte minst efter att ha förstärkt truppen med Helena Lundqvist, och efter chockförlusten i första matchen så gjorde man processen kort med Dalen i kvarten. Iksu har ett försvarsstarkt lag med massor av rutin, men har svårt att omvandla chanser i mål och det gör att man inte räcker till mot Rönnby. Försvarsspelet, med keepern Malin Marklund i bra form, kommer räcka för att ta någon match, men inte mer än så. Dock oroande för Rönnby att poängdrottningen Madelene Backlund har skadeproblem.

***

Iksu mot Liisa Kokkonen.

Ja, så såg det ut under långa stunder i den femte och avgörande matchen mellan Endre och Iksu i Södervärnshallen, där Iksu i första, men framförallt andra, perioden skapade massor av chanser men gång på gång stoppades av den finske landslagskeepern.

Hon var utan tvekan fenomenal.

Till slut blev det i alla fall en Iksu-seger, och avancemang till semifinal, med 5-3, och jag tycker det var klart rättvist. Sett över hela matchen så var Iksu spelförande, skapade mest och kändes lite tyngre.

Sedan så hade man lite flyt i hur man kom in i matchen, där vändningen från 0-2 till 3-2 skedde via power play-mål, där 2-2 kom i spel fem mot tre och 3-2 i spel fem mot fyra i samma överläge – då Endre-stjärnan Anna Jakobsson satt på botbänken. Alla utvisningarna var väl lite tveksamma, i alla fall som jag såg dem. Sedan fick ju Endre två kompensationsutvisningar med sig på Iksu-spelare.

Domarinsatsen kändes sådär…

– Eftersom det är två tajta lag som mötts så blir det mycket fokus på domarna och så har det varit i hela serien. Spelare hänger som ryggsäckar, slår något extra slag. Det blir så. De har det inte lätt och får mycket skit från läktarhåll. Jag tycker de gjort det bra, sa Cassandra Edberg till mig efter dagens match.

Endre kom förvisso tillbaka till 3-3 – men sedan dunkade ovane målskytten Iza Rydfjäll in 4-3 med sitt första mål på över två månader, och då var det klart.

Rydfjäll som tidigare var forward, parhäst till Cassandra Edberg – men som sedan skolades om till back och fick plats i landslaget.

– Ja, vad var det som hände? Det var helt underbart. Jag visste inte vad jag skulle göra när bollen gick in, så jag bara hoppade och skuttade. Jag måste börja skjuta mer, sa Rydfjäll om det matchvinnande målet.

– Det var helt sjukt. Det var längesedan jag gjorde mål.

Endre iscensatte dock en bra slutforcering, men då klev Iksu-keepern Malin Marklund fram stort. Men Anna Jakobsson fick inga kalaslägen, och Iksu låg tajt på henne hela matchen, av förklarliga skäl. Hon gjorde de två första målen i matchen, men plockades sedan bort. Lirare som Katarina Bjuhr och Sofie Andersson är blytunga att möta i Iksu-försvaret och gjorde ett hästjobb.

Bäst i Iksu var utan tvekan centertanken Cassandra Edberg och backen Cornelia Fjellstedt. De ledde Iksu med sitt snabba, raka och starka spel. Speciellt roligt med Fjellstedt som mest gått som center i år, men som var strålande som back.

Lite Iza Rydfjäll-varning där, alltså.

Annars: jäkligt rolig match. Ingen tillknäppt match fem som man kunde misstänka, utan det var full fart, snabbt bollrull, offensivt spel och heta närkamper. Ja, en av de bättre dammatcherna jag sett den här säsongen. Kanske till och med den bästa.

Och Iksu vidare alltså.

Viktigt för klubben efter misslyckandet ifjol, där man rök i kvarten efter nio raka semifinaler innan dess (där man gick till final åtta gånger…). Att åka ut i kvarten en gång till hade inte blivit populärt i Umeå.

– Ifjol var ett misslyckande och vi hade som mål att komma förbi kvarten i år. Serien var sådär, vi blev sexa och många tror nog att vi är sämre än vad vi är, sa Edberg.

Endre?

Gjort en kanonsäsong, givetvis. Ingen skugga över att ryka mot Iksu i kvarten, inte alls. Och Anna Jakobsson har ju redan kritat på ett nytt avtal. Således blir gotländskorna att räkna med nästa säsong också.

Här kommer ett snabbtips inför semifinalerna, där tre av lagen – Mullsjö, Linköping, Helsingborg – spelar sin första semifinal någonsin:

Falun – Mullsjö 4-2

Falun är storfavorit till att plocka SM-guldet men det kommer inte bli någon promenadseger mot ett inspirerat Mullsjö. Spelbilden är enkel att sia om: Falun kommer äga boll och försöka spela sönder motståndet, Mullsjö kommer krypa hem och leva på sina sylvassa spelvändningar. Falun har dock både bättre bredd och spets. Plus en förstafemma som i sin bästa form saknar motstycke i SSL – och den, plus hemmafördelen, tippar jag fixar Faluns finalbiljett och chans på tredje raka guldet.

Linköping – Helsingborg 4-2

Linköping har bredden, Helsingborg har spetsen. Så kan man sammanfatta den här matchserien, där skåningarnas Linus Nordgren och Jani Kukkola är semifinalens mest lysande stjärnor och som båda var lysande i den sensationella kvartsfinalskrällen mot Pixbo. Linköping sitter dock på en bättre bredd, maler på med tre femmor och har en större tyngd, inte minst på backsidan. Känslan är att östgötarnas jämnhet kommer ge utslag i längden.

***

Tack för underhållningen Mullsjö och Växjö!

Det är den första spontana tanken kring kvartsfinalserien mellan rivalerna, där Mullsjö till slut vann med 11-3 i den sjunde och avgörande matchen och tog sig vidare till semifinal.

Utan konkurrens den mest underhållande slutspelsserien jag sett.

Så, match sju. Växjö inledde piggt, förde spelet, men efter Elias Isakssons oväntade 1-1-boll så var det Mullsjös match. Västgötarna, framburna av 1870 personer i ett kokande Nyhemshallen, fick matchen precis dit man ville, satte skottäcken och fick till tillräckligt med spelvändningar för att vinna.

Men även om Mullsjö var spelmässigt bättre efter två perioder, så var det framförallt effektiviteten som skiljde, för Växjö hade en del bra lägen också.

Hemmalaget fick också målen i precis rätt lägen av matchen – 1-1-målet relativt snabbt efter Växjös 1-0 fick igång spelet, två snabba satte laget i ett övertag och 5-1-målet efter bara 13 sekunder av sista perioden, som kom efter ett grovt Växjö-misstag, stack hål på Växjös sista hopp.

Växjö gick ”all in” efter 5-1 i ett försök att komma ikapp, men var egentligen aldrig nära.

Känslan var att Växjö, utan Johan Roos, Linus Jämtdal, Jesper Sankell och Richard Hessmer (de två sistnämnda fick några byten till slut), inte hade kraften att utmana. Laget som malt på med tre femmor hela säsongen körde nu på två femmor, och orkade helt enkelt inte. Mullsjö såg betydligt rappare ut –  och gick ju också på mer folk.

Eloge dock till Växjö som gick för det hela vägen, där man trots stort underläge coachade hårt, tog keepern tidigt och verkligen försökte. Konsekvensen blev dock det rasade in mål bakåt. Till slut blev det nästan en förnedring – men som sagt, Växjö hade inget att förlora.

Växjö har gjort en bra säsong. Man ska minnas att det är föreningens blott andra SSL-år, där man tagit sig till slutspel båda åren, och där man tog ett tabellmässigt kliv uppåt i år.

Mullsjö har också gjort en bra säsong. Uppstickarna som chockade Storvreta i kvarten ifjol har vuxit ut till ett fullfjädrat SSL-lag moget för att utmana de stora drakarna.

Det är bara att gratulera Mullsjö – en serie över sju matcher ljuger inte. Mullsjö är värdiga semifinalister.

Nu får man tillbaka härföraren David Gillek.

Och ställs mot favorittyngda Falun.

Kan bli en kul serie.

***

Jag trodde att Iksu skulle tvinga fram en femte och avgörande match mot Endre – men jag trodde inte att man skulle göra det via en utklassning på hemmaplan. Match fyra-siffrorna stannade vid 7-2 efter skotten 33-16, där Endres två mål kom först i slutminuterna.

Inget snack alltså – och äntligen fick Iksu igång sitt målskytte.

Därmed har den här på förhand tippade tajta serien bjudit på två storsegrar, där Endre 8-2-vann matchen innan, efter att de två första mötena varit betydligt tajtare.

Matchbild match fem?

Ja, inte blir det någon storseger. Det kan jag inte tänka mig. Förväntar mig en jämn, tajt kamp där det kommer koka i Södervärnshallen.

Jag tippade Iksu inför matchserien – och får stå fast vid det. Men det kan gå hur som helst.

***

Tillbaka på söndag!

Flikar in ett grattis till Pixbo och Rönnby, som säkrade avancemang till semifinalerna på damsidan ikväll.

Därmed är de tre största guldfavoriterna vidare till semifinal – för visst kommer det att stå mellan Kais Mora, Rönnby och Pixbo? Med favoritskapet rangordnat i samma ordning som lagen radades upp.

Kais Mora har imponerat mest hittills, i och med att man svepte Täby ganska klart.

Rönnby chockförlorade första matchen mot Dalen, men har sedan tagit tre raka där man växlat upp för varje match som spelats.

Pixbo hade det på förhand tuffaste motståndet, men malde till slut ner Djurgården som dock stretade på bra med en tunn trupp.

Den fjärde serien mellan Endre och Iksu, där Endre leder med 2-1 i matcher, kan avgöras imorgon. Min känsla säger dock att Iksu vinner match fyra trots storförlusten senast, och tvingar fram en femte och avgörande match på Gotland i helgen.

Men oavsett om det blir Endre eller Iksu som går vidare, så tror jag inte att något av de lagen orkar med att ta sig till final, eftersom Rönnby kommer stå för motståndet i semin.

Den andra semin blir ju Kais Mora mot Pixbo. Mer oviss, även om Kais Mora givetvis är klar favorit.

Mitt tips, Kais Mora mot Rönnby i final.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg – först väntar vi in ett rafflande avgörande mellan Endre och Iksu.

***

Idag var nog sista gången vi såg Emelie Lindström och Hermine Dahlerus spela innebandy. Kanske de två bästa damspelarna genom alla tider. Sorgligt. Speciellt gällande Lindström, som inte är speciellt gammal. Hon brukar vara bestämd när hon bestämt sig – men det är bara att hoppas att innebandysuget blir så stort att hon inte kan låta bli att lira i höst.

***

Har ju inte riktigt hunnit behandla Helsingborgs dunderskräll mot Pixbo. Första gången på 17 år som seriesegraren ryker redan i kvarten. Ytterligare ett bevis för hur mycket jämnare SSL har blivit. En seriesegrare kan inte bara rusa igenom kvarten. idag är alla lag bättre tränare, bättre strukturerade – och mer svårslagna. Det finns inga givna matcher.

En del undrar om Helsingborgs skräll är den största någonsin.

Jag vet inte. Jag är för färsk i innebandysfären för att placera in skrällen i ett tidsperspektiv, men jag konstaterar att det är en dunderskräll.

Allt talade ju för Pixbo: hemmafördel, storsegrar mot Helsingborg under säsongen, spelarmaterialet, Daniel Johnssons skada.

Jag har inte förhört Helsingborg, och även om det låter som en paradox, så kanske Daniel Johnssons skada är anledningen till bragden. Med honom borta blev skåningarna ännu mer nerskrivna, ännu mer nedtryckta i skorna, vilket fick dem att sluta sig samman ännu mer, ge sig fan på att visa att man kan.

Plus att det gett utrymme och mer plats åt spelare som Nicklas Lidholm, Carl Nilsson och Marcus Gullstrand – tre lirare som lyft sig ur den grå massan och vuxit ut till slutspelsgiganter.

Stjärnorna Linus Nordgren och Jani Kukkola är navet i Helsingborg – men att den där trion klev fram och helt plötsligt såg landslagsmässiga ut, är anledningen att man kunde skrälla.

Det är ju också den typen av spelare som passar perfekt i slutspel: oömma, fysiska och hårt arbetande lirare som inte räds en radda blåmärken för att fixa segrar.

Den uppoffringen syntes inte hos Pixbo-stjärnorna, där målmaskinen Patrik Malmström försvann helt och hållet. Där Martin Östholm var en skugga av sig själv. Där Daniel Calebsson efter en rapp start inte orkade följa upp. Att leta fel i efterhand är enkelt. Det är lätt att fråga sig om det verkligen var rätt att redan innan slutspelet gå ut med att David Jansson var klar för Schweiz landslag till nästa säsong. Med facit i hand: nej.

Pixbo radade ihop.

Men Helsingborg gjorde dem också dåliga.

En praktskräll. Imponerande, Helsingborg.

Jag ska inte dra det här med Johan Roos-gate i långbänk, men en vända till.

Idag kom juridiska nämndens förklaring till varför domen inte kom före kvart sex. De hann helt enkelt inte sammanträda innan. Även om nämnden agerade inom ramen för regelverket, så förstår jag ändå inte varför. Anmälan kom in under måndagen – och redan då visste man att ett yttrande skulle vara inne en vis tid på tisdagen, så man kunde planerat in ett möte tidigt och fixat allt innan kvart sex. Jag har respekt för att ledamöterna i JN har ordinarie jobb, men alla behöver inte vara närvarande och man visste över ett dygn innan att det skulle bli ett möte. Det borde ha gått att lösa.

Man hade möjlighet, men inte skyldighet.

Vad jag tycker om det har jag redan ältat.

Jag ska inte hacka mer på juridiska nämnden, eftersom det uppenbart är systemet, som JN utgår ifrån, som det är fel på.

Så här funkar det:

Grundserien: anmälan ska vara inne inom två månader, yttrande ska ske inom 7-10 dagar, sedan ska dom komma så fort som möjligt.

Slutspelet: anmälan måste komma inom 24 timmar, yttranden ska komma inom ytterligare 24 timmar och sedan har JN 24 timmar på sig att delge domen.

Att tiden är för lång under grundserien behöver jag inte ens kommentera, eftersom det är galet att det går att anmäla något två månader efteråt, och att yttranden sedan ska få över en vecka på sig att svara. Det där borde man kunna avverka på några dagar. Ska man anmäla, så ska man göra det direkt.

Även i slutspelet är tiden för lång, eftersom matcher spelas inom 48 timmar. Händer något i match fem, ska det givetvis få konsekvenser för match sex, och inte först i match sju.

Sunt förnuft.

Det här systemet måste givetvis snäppas upp till nästa säsong.

För så här kan det inte fungera.

Det positiva jag kan se i den här fadäsen med Johan Roos är att det börjar ringa stora varningsklockor som gör att det blir förändringar. Uppmärksamheten som det blivit skvallrar ju om att något är väldigt fel i systemet och att det behöver rättas till.

Det som behöver redas ut:

1) Vem ska ansvara för anmälningarna?

2) Hur ska ledtiderna se ut?

Nu stänger jag ner diskussionen från min sida, hoppas på ändrade förutsättningar i framtiden och njuter av den återstående slutspelsunderhållningen.

Jobbledig ikväll. Men kan inte låta bli att skriva några rader.

Om dagens snackis så klart.

Mullsjö anmälde ju Växjö-backen Johan Roos efter kvartsfinal fem. Enligt vad jag har förstått så skickades anmälan in igår och Johan Roos fick till lunch idag att yttra sig. Trots det, att alla uppgifter ska ha funnits tillgängliga vid lunch, så kom ingen dom från juridiska nämnden. Den kommer efter matchen (i skrivande stund har den ännu inte setts till).

Om jag förstått rätt: juridiska nämnden hade möjlighet, men inte skyldighet, att behandla ärendet innan matchen.

Jag köper det inte.

Ingen skyldighet? Kanske inte. Men sunt förnuft, som brukar påtalas i livet i stort? Det hade varit så enkelt för nämnden att sammanträda, besluta och skicka ut domen innan match sex. Jag gillar inte att ta fram motorsågen eftersom jag är godtrogen och tror att alla gör sitt bästa, men i den här situationen kan jag inte låta bli. Jag ser absolut ingen anledning till att inte dela ut domen innan matchen.

Innebandy och professionalitet är ju en ekvation som redan ifrågasätts ganska hårt, och sådant här agerande stärker ju inte bilden direkt.

Jag tycker Mullsjös sportchef Jesper Axell sa det bäst:

”Jag vet inte om man ska skratta eller gråta”.

Varför väntade nämnden?

Jag hör argument om att det beror på vilken spelare eller klubb det handlar om. Det har dock inget i diskussionen att göra. Det går inte snabbare att behandla ett ärende för att det handlar om David Gillek. Jag hör konsperationsteorier om att förbundet av någon anledning vill gynna Växjö, men det köper jag inte heller. Skulle väl vara tvärtom i så fall, att man skulle vilja sätta dit klubben eftersom Växjö är den klubb, med coach Niklas Nordén i spetsen, som gormar högst om hur ruttet hela anmälningssystemet är. Nej, det där kan ni lägga ner. Det handlar inte om något av det där.

Men jag har inget svar på varför man väntade. Jag hoppas nämnden har det och jag hoppas svaret är bättre än att man inte hade någon skyldighet.

Oavsett lag, oavsett spelare – det är klart att en dom måste komma inför en så här viktig match. För sportens skull. Det är ju därför ledtiderna på anmälan och dom kortats i slutspel.

Hur matchen gick?

Växjö vann med 3-2 efter sudden och en viss Johan Roos sköt det oerhört viktiga 2-2-målet.

***

Som sagt ledig, men snabbkommentar:

Helsingborg-Pixbo 6-2: Vilken fullständig megaskräll. Helsingborg är vidare. Bara att säga grattis och berömma. Pixbo? Stort fiasko så klart. Frågan är hur mycket David Janssons annonserade Schweiz-flytt påverkade?

Växjö-Mullsjö 3-2 (sd): Starkt av Växjö att samla ihop sig, vinna och tvinga fram en sjunde och avgörande match i Nyhemshallen. Hetaste kvartsfinalserien, utan tvekan.

Endre-Iksu 8-2: Utklassning av Endre. Otroligt starkt, givetvis, och nu har man bra utgångsläge. Åtta Endre-kassar – men bara ett mål av Anna Jakobsson.

Kais Mora-Täby 3-2: Täby närmade sig match för match men räckte inte till. Storfavoriten Kais Mora som väntat enkelt vidare till semi.

Igår:

Rönnby-Dalen 5-0: Bensinen slut i Dalen nu? Fyra kassar av Madelene Backlund vars Rönnby är på väg mot semi.

Pixbo-Djurgården 1-2: Tanten Hermine Dahlerus spelade fram till matchvinnande 2-1, och Djurgården reducerade matchserien till 1-2 och har nu hemmamatch. Orkar DIF sno en match till?

***

På tal om innebandy och professionalitet. Sjuan Helsingborg slog ut ettan Pixbo, ärvde semifinalvalet och ställs mot trean Linköping. Samtidigt får tvåan Falun möta fyran Mullsjö eller femman Växjö. Antar att man jublar i Falun. Not.

Ja, slutspelspropaganda.

Då syftar jag till kvällens kvart mellan Mullsjö och Växjö som hemmalaget till slut vann med 5-4, efter ett avgörande av Kevin Lundgren.

Blir det bättre än så här i ett SSL-slutspel?

Nej.

Det är så uppenbart att det inte bara är en semifinalplats som står på spel mellan de här två lagen utan att det också är väldigt, väldigt mycket prestige. Det är kul med de här nya uppstickarna som ritar om den svenska innebandy-kartan och som är långt ifrån ribbstolshallarna med de närmast sörjande på läktarna, utan som är två moderna klubbar i fina arenor med massivt publikstöd.

Den här femte kvarten hade allt:

* Det var kamp om varje millimeter ute på planen, varje boll, varje närkamp kändes som avgörande för matchen, precis som det ska vara.

* Blickarna från spelarna var oerhört fokuserade. Markeringarna efter varje avblåsning tydliga. Lite tjuvsmällar, lite efterslängar, lite provokationer – men på en bra nivå.

* Momentum svängde, precis som i de tidigare mötena, under matchen: ibland sköljde Mullsjö över Växjö, ibland sköljde Växjö över Mullsjö. Det coachades friskt från båda håll: spelare bytte omgivning, bänkades, kastades in i igen.

* Inramningen i Nyhemshallen var elektrisk, vilket drag på läktarna.

* Upplösningen var högdramatisk – Växjö kunde lika gärna ha lirkat in en kvitteringsboll. Mer än så skiljde inte.

Nu har Mullsjö tagit tre raka segrar, och vänt 0-2 i matcher till 3-2 i matcher och vägt över fördelen till sig själva igen. Trots att David Gillek saknats i de två senaste matcherna, så har Mullsjö vunnit. Idag linkade ju också Gillek-ersättaren Johan Nygårdh ut skadad, men Mullsjö vann ändå.

Som sagt: den där anmälan kanske inte hjälper Växjö, utan snarare har tänt gnistan ytterligare hos Mullsjö.

Kan bli ett intressant efterspel till den här matchen också. Växjö-stjärnan Johan Roos satte in en tydlig armbåge i huvudet på Mullsjös stjärnback Kasper Hedlund. Om den anmäls, så kommer Roos stängas av. Inget snack, om man ska jämföra med liknande fall tidigare. Sedan är frågan om någon anmäler.

Vågar Mullsjö?

Eller kliver domarna in?

Vi får se.

Oavsett: den här matchserien är glödhet. Spännande fortsättning följer.

***

Falun är – som väntat – vidare till semifinal.

9-0 mot Sirius i den femte kvartsfinalen idag.

9-0!

Sirius är delvis ursäktade av sina skador, men inte helt.

De två sista matcherna i Falun slutade alltså med den totala målskillnaden 17-0. Målskillnaden totalt i matchserien blev 33-12. Trots det luggade Sirius en match där man vann med klara 6-1. Men förutom den matchen, där Falun inte lyckades förvalta ett massivt spelövertag i chanser, och där Sirius hänsynslöst utnyttjade i princip varje spelvändning, så har det varit klasskillnad.

Falun har varit ett par klasser bättre.

Dessutom har man stängt bort SSL-poängkungen Billy Nilsson helt. Ett mål på fem matcher är naturligtvis för lite för storstjärnan, som ju lirade i Falun ifjol.

Med honom neutraliserad blev Sirius ett beskedligt byte.

Idag så tycker jag att Sirius började hänga med huvudet tidigt. Det kändes inte riktigt som man trodde på att man kunde vinna – och har man inte den tron, då rasar det snabbt. Precis som det gjorde. Falun slog inte heller av på takten, utan malde på och gav inte ens Sirius en fingernagel gratis för att ta sig in i matchen. Jag ljuger nog inte om Falun hade 80 % av bollinnehavet.

Nu hittade ju målmaskinen Alexander Galante Carlström dessutom ytan framför mål flera gånger och då bränner han inte. Att släppa in honom i slottet är som att be om baklängesmål. Sirius orkade helt enkelt inte stänga defensiven – eller få fart i offensiven.

Bensinen var slut.

Enda orosmolnet i Falun: Rasmus Enström. Visst, han har fått spela mot en köttmur och mest trilla boll utanför en box, men man kan ändå kräva mer av världens bästa tekniker. Han öppnar en del ytor i det tysta – men tre poäng på fem matcher och poänglös i tre av kvartsfinalmatcherna är anmärkningsvärt svagt.

– Ibland får man göra grovjobbet istället och jag tycker ändå att vår kedja växlat upp. Jag är van vid att göra poäng och man tar gärna något mål eller någon assist för självförtroendets skull, men så länge laget vinner så är jag nöjd, sa han, och påpekade att det är svårt att vara missnöjd när hans femma spelade 5-0 mot Sirius idag.

Så sant.

Hur som haver: Falun är dunderfavorit till att ta guld.

***

Damerna idag då.

Endre kvitterade till 1-1 i matcher mot Iksu efter att ha vunnit med 3-2 uppe i Umeå. Ny bortaseger i den serien alltså, som säkert blir en rysare som går till fem matcher. Dubbla mål av Anna Jakobsson idag – den spelare i matchserien som har potential att göra störst skillnad.

Målmässigt tajtare än senast, men Kais Mora hade inga problem att gå fram till 2-0 i matcher mot Täby efter att ha 8-5-vunnit på bortaplan. Superstjärnan Anna Wijk noterade fyra nya poäng – och har nu gjort åtta poäng på de två första matcherna.

***

Dubbla damkvartar imorgon: Rönnby-Dalen och Pixbo-Djurgården.

Suttit inlåst i en hockey-lada i eftermiddag.

Men noterar att Helsingborg fortsätter att bita i mina ”expert”-fingrar. Vinst efter övertid mot Pixbo idag, och nu har skåningarna sensationellt nog 3-2 i matcher och matchboll.

Vem såg den komma?

Jag har sett delar av matchserien, imponerats över Helsingborgs sätt att ändå stå upp, men kände efter senaste matchen att den skånska bensinen började ta slut. Pixbo var ett snäpp bättre – framförallt mer koncentrerade. Martin Östholm och Patrik Malmström började leverera.

Det kändes liksom som att Pixbo vaknat.

Men idag alltså – ny seger för Helsingborg.

Skåningarna låg under två gånger i matchen, men lyckades kvittera två gånger om, och sedan avgjorde Nicklas Lidholm på övertid.

Utan att ha sett matchen så känns det lite talande att en kille som Lidholm får avgöra – för det är slitvargarna i Helsingborg som sannerligen snäppat upp i slutspelet. Stjärnorna Linus Nordgren och Jani Kukkola i all ära – de gör ett hästjobb och är navet i laget – men att killar som Lidholm, rivige Carl Nilsson och förre landslagsspelaren Marcus Gullstrand spelar årets bästa innebandy just nu är nyckeln till att man matchar Pixbo.

Egentligen borde man inte orka, med tanke på hur hårt man matchar laget.

Egentligen borde man inte orka skrälla, men tanke på hur laguppställningarna på pappret ser ut.

Men: det är därför idrotten är rolig.

Skrällar berör.

Men Pixbo. Vilket fiasko om man ryker i kvarten, efter den fantastiska grundserie som man gjorde. Detta lag som David Jansson format och vårdat under tre år, och som liksom kändes redo för att utmana om guldet i år. Nu lirar man med kniven på strupen i nästa match.

Snacka om nervpers mot ett Helsingborg som har allt att vinna.

Damerna:

Dalen sätter sannerligen oväntad färg på kvartsfinalserien mot favoriten Rönnby. Umeå-laget snodde första matchen efter en sudden-seger, och idag hade man 5-2 efter två perioder innan Rönnby iscensatte en stark forcering och vände och vann med 6-5. Veteranen Helena Lundqvist satte tre mål. 2-0 i matcher till Dalen hade satt enorm press på Rönnby – men nu har Västerås-laget ett bra utgångsläge.

Pixbo slog tillbaka Djurgården med 7-4 och har nu 2-0 matcher. Lagets egna tant Camilla Jordansson sköt två mål under andra halvan av mittperioden, som satte Pixbo i ett 5-3-överläge, och det släppte man sedan aldrig. Tufft för Djurgården nu, som ska lira borta i nästa batalj. Svepning på gång?

***

Inlåst i en hockeybunker igår också, så är skyldig er fredagen.

Och där lyckades ju Mullsjö 4-3-vinna efter övertid mot Växjö, och kvitterade till 2-2 i matcher.

En match som hade en kokande inramning med en stor Mullsjö-klack i Fortnox Arena.

Växjö valde ju som bekant att anmäla Mullsjös David Gillek efter den tredje matchen och under fredagen kom domen som förkunnade att veteranen missar resten av kvartsfinalen. Sett till förseelsen, som jag uppfattade den: ett motiverat straff.

Även om Gillek själv menade att det såg värre ut än det var i teve.

Jag tror hela den där historien kommer sätta stor prägel på matchserien.

I en eld som brann redan innan kvartsfinalserien, och som tagit sig allteftersom i de tre första matcherna, så kastade Växjö nu in en hel bensindunk och skapade ett inferno. Växjö gjorde givetvis det här för att plocka bort Gillek ur matchserien, Mullsjös pådrivare och slutspelsexpert, men får också betala ett högt pris i form av ett motståndarlag som fick en skopa tändvätska, som kommer sluta sig samman ännu mer och som kommer ta fram extra krafter.

Om anmälan och Gilleks avstängning verkligen blir till en fördel för Växjö återstår att se. Jag är tveksam.

Och match fyra verkar ha gett underlag för det.

Hade domarna gjort anmälan hade det inte alls blivit samma sak, men nu blir allt Mullsjö-fokus riktat på Växjö. Så klart.

Kul att Johan Nygårdh fick kliva fram som matchvinnare. Forwarden som haft en strulig och jobbig säsong, som sedan varvat upp men letat efter den produktivitet han visat upp tidigare, är en typisk lirare som kan lyfta sig med lite extra tändvätska.

Helt klart är i alla fall att den här matchserien lever upp till förväntningarna på förhand.

Det har varit hett – och kommer förbli hett.

Damerna lirade också dubbla matcher igår.

Kais Mora krossade som väntat Täby. Seger med 10-1. Knappt värdigt resultat i ett slutspel, men Kais Mora är fantastiskt bra.

Iksu snodde första matchen mot Endre. I Södervärnshallen. Starkt givetvis, men jag har ju tippat att Iksu tar det där och då måste de ta en bortamatch, och då kan man lika gärna göra direkt.

***

Mer innebandy imorgon.

Då utanför hockeybubblan.

Trenden med bortasegrar fortsatte mellan Helsingborg och Pixbo och nu står det 2-2 i matcher.

Men för första gången i den här matchserien så var det inte nära någon sudden. Min känsla var att Pixbo verkligen snackat igenom att inte bjuda Helsingborg på något gratis, och även om Helsingborg skapade sin beskärda del chanser så tycker jag ändå att Pixbo var en klass bättre och 8-5-segern går inte att diskutera.

Pixbos två mest ifrågasatta stjärnor Martin Östholm och Patrik Malmström, som tillsammans skrapat ihop ett ynka mål på tre kvartsfinalmatcher, levererade nu äntligen i paritet med förväntningarna: tre kassar för Östholm och två kassar för Malmström.

Östholms mål: klassiska backbomber.

Malmström: ett snyggt mål, ett i tom kasse.

Oerhört viktigt för Pixbo att få igång de där pjäserna, givetvis.

– Det var skönt för självförtroendet att sätta några kassar. Jag har varit som laget i stort tidigare. Lite uddlös. Samtidigt som Helsingborg har gjort det bra med att plocka bort mig. Jag brukar hitta nya ytor, men Helsingborg ligger lågt, men idag gick det bra, sa Östholm efter matchen.

Coach David Jansson, som faktiskt sett lite pressad ut stundtals, hade ju plockat bort Kasper Hydén från toppkedjan idag, och kastat in retstickan Emil Julkunen istället. Ett smart drag.

Helsingborg har ju några lirare – i främsta ledet Jani Kukkola, Kristoffer Fält, Carl Nilsson – som inte lägger några fingrar emellan, som smäller på och markerar, men i Julkunen har Pixbo en kille som står upp mot det där, och att få in den Julkunen-mentaliteten i förstafemman såg ut att göra resten av lirarna gott.

Sedan var det ju en egen story i Pixbos kasse, där landslagskeepern Jon Hedlund kastade in handduken på grund av sjukdom, och där oprövade Oskar Adler fick hoppa in. Hans tredje start i år – men en kanoninsats: två straffräddningar och överlag bra spel.

Insatsen blir än mer anmärkningsvärd när man hör Adlers story, som jag inte hade någon aning om. I somras diagnostiserades han med reumatism, var borta hela hösten och gjorde comeback först i januari.

Imponerande.

– Jag har fått bukt med det nu, men hur framtiden ser ut vet jag inte. Så länge jag tar mina mediciner är det lugnt. Jag kan inte springa fullt ut, det är enda problemet, sa Adler.

– Det har varit en resa tillbaka, framförallt konditionsmässigt. Därför var det kul att få chansen och leverera nu. Jag tar varje chans jag kan få.

Kul, säger jag.

Mindre kul för Helsingborg.

Jag har ju inte trott på skåningarna alls i den här serien. Det gör jag fortfarande inte, även om de fortsätter att slå mig på fingrarna. Nu tycker jag väl ändå att man såg tendensen att lite ork börjar tryta. Magnus Anderberg coachar i princip enbart på två femmor, och någonstans måste bensinen ta slut mot ett Pixbo som fortsätter mala på tre femmor. Till slut släpps den där lilla koncentrationen, man orkar inte göra den där extra uppoffringen – och då räcker inte Helsingborg till mot ett på pappret tyngre Pixbo.

– Jag kan inte säga att jag märkte av någon trötthet hos Helsingborg idag, men över sju matcher så tror jag det spelar roll. Vi känner oss trygga med tre femmor och maler på, sa Östholm.

Pixbo tar den här serien – men Helsingborg har överraskat enormt, läst på läxan ordentligt och gett serievinnarna en rejäl match.

Vilket är jäkligt skoj.

***

Linköping är första lag vidare till semifinal.

Jag trodde Warberg skulle ta någon match i den där serien, men man har inte orkat stå emot maskinen Linköping. Medan Warberg förlitar sig väldigt mycket på sin toppkedja – som varit bra, ska tilläggas – så har Linköping malt ner hallänningarna med en tyngre bredd där många olika spelare klivit fram.

Jag dryftade någon gång att Linköping känns byggda för slutspel. Efter serien mot Warberg finns det inte så mycket att rucka på i det påståendet: ett brett, homogent och fysiskt starkt lag.

Imponeras ju inte minst av comebackande Joakim Ström, som likt efternamnet antyder tryckt in massor av energi i laget.

Oavsett vilka som ställs mot östgötarna i semin, så blir det en tuff batalj.

***

Falun vann som väntat mot Sirius. 6-3 i Uppsala idag och 3-1 i matcher nu. Falun avgör det där på hemmaplan i nästa omgång, givetvis.

Sirius kommer inte orka, speciellt inte när måltjuven Johan Eriksson är uppsatt på skadelistan.

Förresten: Rasmus Enström poänglös idag, och har inte vräkt in poäng på hela säsongen egentligen, även om han spelmässigt fortfarande bjuder på godis. Inte för att Falun behöver vara oroliga då en lirare som Alexander Hallén klivit fram med besked, men Enström lär behövas i skarpare form framöver.

Där har Thomas Brottman något att jobba med.

***

Damernas slutspel dundrade ju igång idag också.

Med en dunderskräll dessutom.

Dalen vann med 4-3 efter övertid mot Rönnby i första matchen. Sandra Larsson avgjorde. Den såg man definitivt inte komma. Isabell Larsson har berättat för mig att Dalen nött in nya spelidéer under säsongen och att det är först nu man lägger ihop alla pusselbitarna, men att det där pusslet skulle räcka för att störa Rönnby trodde jag sannerligen inte.

Bara en match spelad, men ändå. Dalen visar att man kan.

Och sabbar ytterligare ett kvartsfinal-tips för mig.

I den andra kvartsfinalen så vann Pixbo med 4-3 över Djurgården. Målmaskinen Sara Helin avgjorde i den sista perioden. Tajt målmässigt precis som under grundserien, då båda mötena mellan lagen slutade oavgjort.

***

Plus en nyhet ikväll då: Växjö har anmält Mullsjös David Gillek. Man har inte gått ut med vad det är för händelse det handlar om, men enligt det jag luskat ut är det en armbåge som Gillek delade ut på Jesper Sankell i senaste matchen.

En armbåge som liknar den Henrik Stenberg delade ut tidigare under säsongen.

Den gav fem matcher för Stenberg.

Kan således bli kännbart för Gillek och Mullsjö.

Rätt eller fel att anmäla? Jag vet inte. Samtidigt är det juridiska nämndens jobb att utvärdera det. En sak är säker: detta spär på hettan mellan Växjö och Mullsjö.

Rejält.