Nykomlingen sa hejdå till bottenstriden

av Jonas Gustavsson

– Kontraktet är klart, sa Thorengruppens tränare Peter Sjöström när jag ringde honom efter vinsten i derbyt mot Dalen idag.
Skönt när någon vågar säga så rakt ut.
Det är vi inte bortskämda med i idrottsvärlden.
Men han har rätt.
Thorengruppen spelar i SSL nästa säsong.
Jodå, någon av Höllviken, Warberg och Karlstad skulle kanske kunna sprattla till, vinna några skalper och passera nykomlingen från Umeå – men absolut inte två av dem.
Thorengruppen vann Umeåderbyt mot Dalen med 5-4 och har, med en match mindre spelad än bottenkonkurrenterna under strecket, sju poäng ner till nästjumbon Warberg och åtta poäng ner till jumbon Höllviken.
Två lag som maximalt kan spela in tolv poäng under de fyra sista omgångarna.
De kommer inte ikapp Thorengruppen.
Inte en chans.
Så grattis till kontraktet, Thorengruppen.

Ingen trodde på laget inför säsongen, jag själv inräknad, men någonstans är det kul att man ändå klarar det här. Det visar att det går att klara sig kvar i SSL trots att man är uträknad från start.
Att hålla sig kvar i världens bästa liga är inte enkelt.
Som nykomling är det oerhört svårt att värva vassa spelare som gör skillnad på SSL-nivå. Det finns inte många av dem och de väljer sällan, eller aldrig, ett potentiellt bottengäng om de ska flytta.
Dessutom åker två lag rätt ur serien utan hängslen och livrem. Det finns inga kval som kan rädda en usel säsong. Man måste hålla minst ett lag som har spelade i SSL säsongen innan bakom sig.
Så det är bara att konstatera:
Thorengruppen har gjort det förbaskat bra.
Ändringarna man gjorde i janauri har ju också slagit väl ut. Coachen Peter Sjöström, som blev huvudansvarig efter att Tomas Hugosson Wallgren fått lämna, har fått fart på laget som vunnit tre av de sex senaste matcherna.
Men också tillskotten i spelartruppen har tänt laget.
Stefan Lindberg-Dellsand, Peter Reinholdt och Tobias Bergfors hittade alla målprotokollet mot Dalen – och alla har levererat kontinuerligt sedan de anslöt.
Ändå ganska sjukt:
En back som gör comeback och får spela center (Lindberg-Dellsand), en spelare som prioriterade bort SSL för division ett (Reinholdt) och en spelare som körde fast i allsvenska Djurgården (Bergfors) har alltså kommit in och varit strålande.
Men Dalen…?
Man fortsätter att gå svagt under 2017 och har fortfarande inte mäktat med att skjuta mer än fyra mål i någon match på den här sidan nyåret. Visst, man var ingen målmaskin i höstas heller, men gjorde i alla fall fem mål eller fler i mer än hälften av matcherna.
En bra defensiv kan vinna matcher. Men oavsett hur bra försvarsmässigt du är så rinner det ofta in tre, fyra, fem bollar innebandy – så man måste kunna leverera framåt för att vinna över tid. Det gör inte Dalen för tillfället.
Nu hängde Patrik Rokka tre bollar i derbyt.
Därmed verkar det i alla fall ha lossnat för honom med fem mål på tre matcher, efter att ha haft en lång, lång måltorka innan dess.
Men det är för många som inte levererar just nu.
Helsingborgs urusla form har räddat Dalens slutspelsbiljett hittills.
Men snart måste man börja hitta formen om det ska bli slutspel – för AIK rullar på och Helsingborg lär inte vara usla för evigt.

***

Nej, det ville sig inte för David Gillek mot Warberg.
Lagkaptenen, stjärnan och härföraren sköt ju ett mål i Kinnarps Arena-krysset mot Pixbo och noterade därmed poäng nummer 499 i SSL – men nummer 500 får alltså vänta på sig ett tag till.
Annars så låg det i luften i slutet när Warberg plockat keepern i ett sista desperat försök att närma sig, men trots ett läge att peta in bollen i de tomma nätmaskorna så misslyckades Gillek med att måla.
Annars hade det väl varit typiskt om det blivit ett öppen kasse-mål.
För det är ju lite som Mika Kohonen sa, det brukar inte vara snyggt när man når milstolpar.
Nåväl, det kommer snart för David Gillek.
Annars tycker jag, av det jag såg, att Warberg stod upp ganska bra mot Mullsjö. Men västgötarna är tunga just nu.
Som vanligt så släppte man ju in första målet, men den här gången lyckades man undvika att inte ligga under efter första perioden – och då kändes det som det var givet att det skulle bli seger.
Vilket det alltså blev – med siffrorna 5-2.
Inte flashigt, inte superimponerande – men man vinner ändå ganska komfortabelt på något sätt.
Man har ett grundmurat självförtroende.
För Warberg fortsätter jakten på poäng för att förnya sitt SSL-kontrakt. Men att sno poäng mot Mullsjö med den superform som västgötarna har nu var inte att vänta.
Grejen är bara att Warberg har ett avslutningsschema där det inte ser ut att vänta speciellt många poäng alls.
Eller ja, det krävs något extra för att ta dem, eftersom motståndarna är av riktigt bra klass.
Kommande fajt borta mot formsvaga Helsingborg förefaller mer och mer vara öppningen för hallänningarna…
Till sist:
Hoppas inte Jesper Kivipaasi skadade sig allvarligt efter den smäll han fick på knäet. Känns som den pojken haft sin del av skadebekymmer.

***

En vattendelare.
Ja, så kändes matchen mot AIK för Sirius.
Vinst och inkörsport till slutspelskampen.
Förlust och fast i ingenmansland.
Då vann AIK med klara 7-2.
Nej, det är absolut inte kört, men backen mot slutspel blev genast mycket brantare för Sirius.
Nu skiljer det fem poäng upp till nya åttan AIK.
Plus att man har sämre målskillnad än konkurrenten.
Det blir inte lätt att äta in.
Läget är ljusare för AIK som satt rejäl press på Helsingborg. Tre poäng skiljer åttan och nian i tabellen, men då har Helsingborg spelat en match mindre.
AIK som fortsätter visa frejdighet offensivt.
Det är inte många lag som dyrkar upp Sirius och gör sju baljor på dem.
Andreas Stefansson gjorde så klart mål igen. Femtonde raka matchen som han hittar målmaskorna. Målet han gjorde var ju också ett typiskt Stefansson-mål. Han stod framför kassen och petade in ett Joakim Olsson-instick på frislag.
Mest komiskt var dock att se backen Henrik Malmgren där – han fattade inte alls vad som hände, bara att bollen gick i mål, och snurrade på huvudet i förvåning.
Jag förstår honom.
Det är ta mig sjutton svårt att fatta att Andreas Stefansson alltid – a-l-l-l-t-i-d – har klubban på rätt ställe inne i boxen.

***

Det var en hel del spelare nere för räkning i mötet mellan Pixbo och Växjö.
Johan Roos fick matchstraff efter sin armbåge som skickade Linus Henriksson i backen i den första perioden.
Jesper Sankell smällde på Patrik Malmström som blev liggande på plan en bra stund innan han reste sig.
Max Wahlgren vispade till André Andersson oturligt med handen (så såg det ut i alla fall, lite svårt att se exakt vad som hände…) så att Växjöforwarden ramlade ner och tog sig för ansiktet.
När spelarna väl var i upprätt läge så var det helt okej underhållning mellan två lag som vill lira innebandy.
Det var 4-4 efter två perioder – Max Wahlgren sköt tre av Pixbos mål och visade återigen vilken snajper han är – och sedan blev det mållöst i tredje perioden.
Det märktes att det var viktiga poäng på spel och att inget av lagen ville förlora den här matchen.
Till slut avgjorde Växjö på övertid.
André Andersson på straff.
Andersson som ju missade nästan hela hösten på grund av skada, som gjorde succécomeback och vräkte in pinnar några matcher, men som sedan svalnat av lite i takt med att vardagen kommit ikapp.
Nu fick han sätta en straff, gjuta in lite med självförtroende och kanske kan lyfta.
Växjö vill ju ha igång sin största stjärna ordentligt inför slutspelet, så klart.
Annars?
Ja, Pixbo saknade stjärnbacken Martin Östholm.
En spelare som gör skillnad nu när han hittat formen.
Skottmaskinen är skadad.
Förhoppningsvis inget allvarligt – för Pixbo behöver honom.

***

Rönnby vann med 5-0 mot Tyresö-Trollbäcken och är därmed klart för slutspel med fem omgångar kvar att spela.
Det är ganska sensationellt med tanke på vilka rubriker laget skapade inför säsongen, där man tappat ett gäng rutinerade pjäser med Sanna Scheer i spetsen och där klubben gick ut med att det var nytt kontrakt som var målsättningen.
Jag trodde laget skulle ta sig till slutspel – men absolut inte så här komfortabelt.
Segern mot Tyresö-Trollbäcken var symbolisk för Rönnbys säsong och skvallrade mycket om vad som grundlagt årets succé.
Lagets alla mål gjordes nämligen av spelare under 20 år.
För det är just talangernas framfart den här säsongen som gjort att Rönnby kunnat bli ett solitt slutspelslag.
Idag gjorde ju Lisa Söderlund, 18 bast, mål i sin SSL-debut.
Isabell Nordin Persson, 19 år, som vikarierat en hel del för Adina Augustsson i toppkedjorna, satte en boll.
Men framförallt så briljerade ju lagets nya juniorkedja som gjort succé på slutet och matat in 16 poäng på tre matcher.

Den kedjan, som låg bakom tre av målen mot TT, som består av:
Jonna Sjöberg, 18.
Izabell Rydell, 17.
Sofia Olander, 19.
Att tre sådana talanger, som knappt lirat i SSL innan, kan gå in och leverera är otroligt imponerande.
Jonna Sjöberg har ju varit skadad ett tag. En knäskada. Hon befarade först att korsbandet hade gått, men det var bara en svullnad på skelettet, och därmed blev det ”bara” två månaders frånvaro.
Nu har hon lirat tre matcher.
Blivit tvåmålsskytt i alla tre.
Galen succé så klart – inte minst med tanke på att hon bara gjort sex mål på hela säsongen innan dess.
En av alla talanger som grundlagt Rönnbys framgångar.
– Alla unga har fått chansen. Vi har utmanat oss själva, tagit stort ansvar och utvecklats. Vi tror på det vi gör, sa Sjöberg.
Rönnby var osäkra på laget inför säsongen och ville inte sätta press på talangerna genom att ha någon annan målsättning är nytt kontrakt.
Samtidigt tror jag att den blygsamma målsättningen gynnat laget. Inte för att de sluppit pressen, utan för att de velat bevisa att de är bättre än så.
– Det var inte många som trodde på oss inför säsongen men det är skönt att visa vad vi kan. Vi har tappat många storspelare, men vi har andra som kliver fram, sa Sjöberg.
Så sant.

***

Mer dam idag:

Endre – Dalen 3-2 (ot): Dalen har verkligen samlat ihop styrkorna på slutet och Umeålaget följde upp den överraskande storsegern mot Uppsala med att sensationellt sno en pinne mot Endre på Gotland. Starkt. På övertid gick man för extrapinnen och tog ut målvakten, men åkte då istället på ett mål i baken. Men rätt att chansa, man behöver alla poäng man kan ta. Nu är gapet till Tyresö-Trollbäcken under strecket fyra poäng. Bra utgångsläge inför slutspurten.

Iksu – Linköping 11-6: Som väntat så blev det en storseger för serieettan Iksu på hemmaplan mot Linköping. ”Bara” 6-4 efter två perioder, men sedan vann Iksu sista med 5-2. De poängstarkaste spelarna fanns dock hos Linköping: talangen Amanda Ljunggren svarade för två mål och två assist medan Maja Liljeroth dunkade in hela fyra mål och en assist. Dock förgäves, alltså.

***

Igår!

Herr:

Linköping – Höllviken 5-1: Linköping kunde som väntat ta en tämligen solid seger mot Höllviken. Östgötarna gick fram till 4-0 redan i den första perioden – och det orkade inte skåningarna hämta sig ifrån. Noterbart är att hemmalaget hade en del frånvaro och att Joakim Ström då hoppade in och lirade igen. Resultatet? Ett mål och en assist. Två inhopp har således resulterat i tre poäng. Slutspelsjoker… ?

Falun – Storvreta 7-11: Wow, giganterna bjöd upp till ett nytt klassiskt möte. Hemmastarka Falun ledde ju med 6-3 efter halva matchen, men sedan replikerade mästarna med sju (!) raka mål och det 10-6 övertaget släppte man inte utan vann med 11-7 till slut. Dessutom utan Alexander Rudd. Men med Jesper Berggren – av alla – som hattrick-skytt. Alexander Galante Carlström satte två mål och är bara en fullträff från att tangera Johan Andersons målrekord – det närmar sig…

Dam:

Uppsala – Pixbo 2-6: Uppsala ledde med 2-1 efter halva matchen, men orkade inte hålla den ledningen utan gästerna kunde vända och vinna tämligen klart till slut. Linda Andersson satte två bollar för Pixbo och även Eliska Krupnova hade en stor match med tre pinnar (ett mål, två assist).

Malmö – Kais Mora 5-6: En stark insats och hattrick av stjärnan Elin Rasmussen räckte inte för Malmö, Kais Mora och lagets fantastiska spetsfemma drog längsta strået. Med tre minuter kvar sköt måldrottningen Amanda Wall sitt tredje mål för matchen fram till 6-5, assisterad av Anna Wijk som därmed noterade sin fjärde poäng i matchen (ett mål, tre assist).

Kalmarsund – Karlstad 4-4: Kalmarsund nådde kryss mot Karlstad och inkasserade sin tredje poäng för säsongen – men det räcker inte för nykomlingen som nu är klara för spel i Allsvenskan nästa säsong. Med bara fem omgångar och femton poäng kvar att spela om så har jumbon 16 poäng upp till strecket – så nu är det som varit kört i praktiken ett bra tag även kört i teorin.

Warberg – Täby 6-5: Vilken knall! Otroligt starkt av Warberg att lugga serietvåan Täby på hemmaplan så klart – trots att man torskade skotten med 15-27. Gästerna ledde med 5-4 efter 40 minuter innan succén Andrea Envall kvitterade i sista och veteranen Therese Arneson sedan avgjorde fram till 6-5. Segern innebär att halländskorna nu har sex poäng ner till nedflyttningsplats – så skrällvinsten var ett stort kliv mot nytt kontrakt för nykomlingen.

***

Mer innebandy i veckan!

Dags att hitta målmaskorna, Dalen

av Jonas Gustavsson

Att klockorna har börjat klämta för Helsingborg, som har en otroligt formsvacka under 2017 där det bara blivit sju poäng på elva matcher, är det ingen som har undgått och skåningarnas slutspelsplats har börjat hänga på en skör tråd eftersom AIK och Sirius verkligen flåsar i nacken.
Eftersom Helsingborg rasat så totalt så har Dalen kommit undan de värsta krisrubrikerna, men faktum är att laget är nästan lika formsvagt som sin skånska konkurrent.
Umeålaget har bara tagit elva poäng på elva matcher under 2017.
Två ynka trepoängare.
Jag trodde verkligen på Dalen inför i år.
Ifjol överraskade man, Måns Parsjö-Tegnér slog igenom som toppmålvakt i SSL, invärvade Jonas Svahn visade att han kunde bära en hel femma som vindsnabb center, Jim Johansson blommade ut som målskytt och försvaret, med överraskningen och skottäckningsmaskinen Lukas Harnesk i spetsen, var fenomenalt.
Till i år adderades defensiva generalen Mattias Wallgren och offensiven breddades med namn som Gävle-succén Patrik Rokka, schweiziska poängmaskinerna Simon Flühmann och Nico Scalvinoni och äntligen skadefrie Fredrik Edholm.
Det kändes som allt fanns:
En strålande målvakt.
Ett ramstarkt försvar.
Två centermotorer i Svahn och Ketil Kronberg.
Bredd på forwardsplats.
Hösten var också bra. 29 poäng på 17 matcher. Ett poängsnitt på 1,7.
Men efter nyår har det alltså inte alls varit lika bra.
Anledningen?
Ja, försvaret och målvaktsspelet har varit fortsatt bra, men offensiven har havererat totalt. Laget har inte gjort mer än fyra mål i någon match, och då är det svårt att vinna i SSL. Faktum är att man bara gjort fyra mål tre gånger på elva matcher 2017, i övrigt har man gjort tre mål eller färre.
Trubbigheten har gjort att slutspel är i fara.
En stor anledning till att offensiven dalat är i min bok att varken Ketil Kronberg eller Jonas Svahn kommit upp i samma kapacitet som i höstas. Det är bara att läsa poängprotokollen, de där två namnen förekommer betydligt mer sällan än i höstas. De två ska driva laget, är kittet som håller ihop försvar och anfall, de som ser till att forwards får förutsättningar att leverera.
Fredrik Edholm, Jim Johansson, Johan Eriksson och Patrik Rokka – lagets forwardsspetsar – har tillsammans gjort elva mål på elva matcher under 2017.
Det håller inte.
De borde ha gjort tre gånger så mycket.
Dalen måste få igång Jonas Svahn och Ketil Kronberg.
Det är nyckeln för att få offensiven att lossna – och för Dalen att nå slutspel.

***

Dags att tippa den intensiva innebandyhelgen, och herrarna är först ut.

Lördag:

Linköping – Höllviken 1: Höllviken föll i den så viktiga jumbofinalen mot Warberg i veckan och har nu ett tufft utgångsläge inför slutspurten. Skåningarna ligger sist i tabellen och har två poäng upp till säker mark. Jag tror inte man lyckas ta några pinnar borta mot formstarka Linköping som vunnit åtta av de tio senaste matcherna och som har en helt annan bredd att matcha än gästerna. Känns som en ganska säker etta.

Falun – Storvreta 2: Dags för ett nytt stormöte mellan rivalerna som vunnit varsitt möte under säsongen, på respektive hemmaplan. Detta känns som en match som kan gå hur som helst. Det kommer vara en hel del känslor och båda lagen vill säkerligen sätta ner foten inför ett eventuellt möte i slutspelet. Min magkänsla säger ändå att Storvreta, som haft väldigt fin form på slutet, tar det här.

Söndag:

Sirius – AIK 2: Sirius tog en tung tvåpoängare borta mot Dalen i torsdags, poäng som sköt in hopp i slutspelskampen där man nu bara har två poäng upp till nian AIK och åttan Helsingborg. Kampen hemma mot AIK är alltså en riktig sexpoängsmatch – men jag har en känsla av att AIK tar matchen som blir en kamp mellan Sirius starka defensiv och AIK:s frejdiga offensiv. Men det blir tajt.

Warberg – Mullsjö 2: Warberg vann måstematchen mot Höllviken i veckan men måste ta fler poäng för att hålla sig kvar i SSL. Frågan är dock om man orkar rubba formstarka Mullsjö som bara gått poänglösa av en plan en gång sedan mitten av oktober (poäng i 20 av 21 matcher) – det har jag svårt att se. Västgötarna, med en het förstakedja anförd av David Gillek, tar den här matchen.

Pixbo – Växjö 1: Svårtippad match mellan två lag som har gått bra på sistone. Lagen har vunnit varsin match mot varandra under säsongen – och det kan mycket väl bli så att Pixbos hemmaplansfördel avgör den här fajten. Göteborgarna har också bra rull i förstafemman med pånyttfödde Martin Östholm i spetsen. Blir nog en del mål – men kommer säkert bara skilja uddamålet när slutsignalen går.

Thorengruppen – Dalen 1: Dags för derby i Umeå igen, det andra på kort tid. I förra mötet så ledde Thorengruppen med 4-3 i slutminuten, men Dalen lyckades kvittera. Jag drar till med en ”skräll”, om man kan beteckna det så, här och tror att Thorengruppen vinner. Man var nära senast och är i skaplig form samtidigt som Dalen har förtvivlat svårt att göra mål just nu och står på två raka nederlag.

Dags för damerna!

Lördag:

Uppsala – Pixbo 2: Uppsala har åkt på ett par rejäla smällar på sistone, storförluster mot både Dalen och Linköping, även om man hunnit vinna mot Tyresö-Trollbäcken däremellan också. Formen är ett frågetecken och jag tror inte man räcker till mot ett disciplinerat och systemstarkt Pixbo. Gästerna tar det här.

Malmö – Kais Mora 2: När lagen möttes uppe i Dalarna så var det kryss efter 60 minuter innan Kais Mora kunde avgöra på övertid, men jag tror att Kais Mora vinner efter ordinarie tid den här gången. Laget är i så pass bra form. Malmö bröt sin sju matcher långa förlustsvit genom att besegra Tyresö-Trollbäcken senast, men Kais Mora är en betydligt tuffare motståndare.

Kalmarsund – Karlstad 2: Torskar Kalmarsund mot Karlstad så är det klart att man åker ner i Allsvenskan igen – och det finns inte speciellt mycket som talar för att nykomlingen sprattlar till här. Karlstad har förvisso två raka bortaförluster, mot Uppsala och Kais Mora, men är betydligt spetsigare och bättre än hemmalaget – och det lär också ge utslag i resultatet.

Warberg – Täby 2: Täby föll i stjärnfajten mot Iksu senast, men gjorde till stora delar en bra match. Warberg borta är så klart en helt annan match, och kommer Täby upp i normal standard så blir det klar seger. Flera av gästernas stjärnor är dessutom i riktigt bra form, inte minst Jennifer Stålhult.

Söndag:

Endre – Dalen 1: Dalen sprattlade till och vann med hela 7-3 mot Uppsala senast, en trea som skapade viktigt andrum i bottenstriden för det pressade Umeålaget. Det känns dock föga troligt att man orka störa Endre borta. Gotländskorna är i bra form och nådde kryss borta mot hemmastarka Karlstad senast. Jag tippar hemmaseger. Noterbart: Endrestjärnan Sara Steen kritade på ett färskt treårsavtal i veckan.

Rönnby – Tyresö-Trollbäcken 1: Rönnby fortsätter att gå bra den här säsongen och det är ungdomarna som leder vägen. Som i 8-4-segern mot Warberg senast där Jonna Sjöberg svarade för fyra poäng (två mål, två assist) och Izabell Rydell gjorde hattrick. Jag tippar att talangerna visar framfötterna igen och leder Västeråsgänget till en ny seger mot Tyresö-Trollbäcken som förlorat fyra raka matcher och som bara tagit en poäng på de sju senaste kamperna.

Iksu – Linköping 1: Oavsett om Amanda Larsson är med eller inte så lär inte Linköping ha speciellt mycket chans i den här matchen. Serieettan Iksu, som vann mot serietvåan Täby på bortaplan i förra omgången, är helt enkelt för bra på hemmaplan för att östgötskorna ska ha en chans. Umeålaget har ju dessutom fått tillbaka Alice Granstedt från skadelistan och har en Amanda Delgado-Johansson som bara blir bättre efter sin comeback nyligen – så Iksu blir bara bättre och bättre.

***

Full bevakning på söndag!

Det är Mullsjös nyckel att lösa till slutspelet

av Jonas Gustavsson

Hockeyjobb ikväll så har inte hunnit kolla på Kinnarps Arena-matchen mellan Mullsjö och Pixbo – men plitar ner några rader ändå.
Det blev en svängig historia.
Till slut delad pott.
8-8.
Därmed fortsätter Mullsjös fantastiska poängform där man nu plockat poäng i 20 av de 21 senaste matcherna.
Det är faktiskt ett makalöst facit med tanke på årets SSL där alla slår alla.
Att då gå ut och ta poäng i så gott som alla matcher är inget annat än otroligt starkt.
Än mer otroligt är att enda nollpoängaren kom mot ett Växjö som saknade halva laget på grund av sjukdom. Eller så var det logiskt. Den matchen som man absolut borde ha tagit poäng i, den tog man inte poäng i.
Sedan är det ju så, vilket många, inklusive spelarna i Mullsjö, ständigt påpekar: det vimlar inte av trepoängare i de där tjugo poängmatcherna.

Det är många kryss.
Mot Pixbo ledde man ju med 8-6, innan man tappade.
– Det kändes som en förlust, sa Kim Ganevik rakt ut.
Jämnheten går dock inte att snacka bort.
Mullsjö håller på att växa ut till en riktigt stark guldkandidat.
Men det finns en akilleshäl.
Starten i matcherna.
Jag har inte statistiken svart på vitt, men det är inte många förstaperioder som Mullsjö vunnit den här säsongen. Idag låg man ju till exempel under med 1-4 efter 20 minuter mot Pixbo.
Man kommer alltid tillbaka.
Men frågan är om man har råd med de där starterna i slutspelet.
– Det tror jag inte. Då kommer det bli tuffare att ta sig tillbaka, sa Ganevik.
– Det här med starterna är faktiskt helt otroligt. Det går verkligen inte att sätta fingret vad det beror på. Det spelar ingen roll hur mycket vi pratar om det. Jag är faktiskt irriterad över det.
Får Mullsjö till starterna så blir man livsfarliga i slutspelet.
Det är nyckeln man måste lösa.
Annars:
Det fanns en stor besvikelse i Kinnarps Arena.
Kim Ganeviks uteblivna plexi-målgest som han bjöd på ifjol när han skyfflade in dubbla bollar i segern mot Warberg.
– Nej, det blev inget nu, det var lite dåligt. Jag trivs ju i hockeyarenor. Men den målgesten var ju gjord så jag ville inte göra samma sak igen, sa Ganevik.
Sedan fick jag honom att lova att göra den målgesten om Mullsjö tar sig till Globen och han gör mål där.
Om det nu finns något plexi där.
Det kan bli något att se fram emot.
Om Mullsjö nu får till starterna på sina matcher, vill säga. För annars tror jag inte man når Globen.

***

Igår:

Dalen – Sirius 3-4 (ot): Tack vare tvåan mot Dalen så har Sirius blandat sig i slutspelsleken på allvar. Uppsalalaget har nu bara två poäng upp till strecket där formsvaga Helsingborg parkerar – och skåningarna mår nog inte bättre i sin formsvacka när AIK och Sirius flåsar i nacken. För Dalen fortsätter det att vara jobbigt. Man hade en 3-2-ledning, men Sirius kvitterade i slutet – precis som man gjorde i matchen mot Växjö innan dess – och avgjorde sedan i sudden genom Bobby Edberg.

***

Uppsnack inför helgen imorgon!

Var kom självförtroendet ifrån?

av Jonas Gustavsson

Ångestmatch.
SSL-statusen på spel.
Då klev Warberg ut och körde över Höllviken. Ja, så var det faktiskt till stora delar. Seger med 8-3, och det var med mersmak. Otroligt imponerande att med det oket på axlarna gå ut och spela ut.
Speciellt med tanke på hur det blev.
För det började tungt.
I en avvaktande och passiv förstaperiod sköt Fredrik Sjöstedt enda målet och satte Höllviken i ett 1-0-övertag.
Andra perioden var bara tre minuter gammal när Warberg-nestorn Rikard Eriksson, centermotorn och lagets lungor, halkade och tappade bollen vilket skapade ett två mot noll-läge där Johannes Wilhelmsson vackert serverade måltjuven Pontus Karlson som skickade in 2-0.
Med 2017 års katastrofala form, med ett självförtroende som borde vara begravt i någon källare, med 0-2 i baken, med ett mål som kommit efter en snöplig halkning så borde vilken tabelljumbo som helst ha blivit knäckta.
Men inte Warberg.

Istället trollade hemmalaget fram ett självförtroende som vi knappt sett på hela säsongen, ett självförtroende som ökade i takt med att matchen spelades och målen rann in.
Det var inga skitmål hemmalaget bjöd hemmapubliken på.
Det var vackert när man vände i andra perioden:
Klinisk Mattias Kongstad-pass till Daniel Nordlund gav 2-1.
Öppnande Rikard Eriksson-pass gav Daniel Karlander smackläge till 2-2.
Robin Blåberg vann en närkamp vid sargen, klampade in bland fyra motståndare och sköt själv 3-2.
Rikard Eriksson opererade fram bollen till Blåberg som snärtade in skottet i bortre klykan fram till 4-2.
I tredje perioden ökade Daniel Nordlund och Daniel Karlander på till 6-2 – sex raka mål av Warberg alltså.
Då brände man ändå flera superchanser.
Som när Tomas Sladky missade helt öppet mål (hur var det möjligt…?), Mattias Kongstads friläge, Daniel Karlanders dubbelchans i början av tredje.
En seger med mersmak alltså.
En seger regisserad av Rikard Eriksson, Daniel Karlander och Robin Blåberg som ledde vägen, ackompanjerade av osannolike hattrickskytten Daniel Nordlund (som bara gjort ett mål innan ikväll…).
Verkligen imponerande av Warberg att trots den starten och trots läget man är i klampa in och köra över Höllviken till slut.
Den offensiv som hackat så flöt verkligen på i andra och tredje perioden.
Alltså, var kom det där självförtroendet ifrån?
Allt såg så självklart ut.
Oavsett vad det var, så hittades det i grevens tid.
Men Höllviken imponerade inte.
Skåningarna var oväntat passiva och bleka och skapade förvånansvärt lite kvalitativa chanser. Med en tunn bänk, Mattias Andersson borta plus sedan tidigare långtidsskadade Christoffer Andersson, så fanns få alternativ, och det fanns inte så mycket att skruva på.
Höllviken är därmed i rejäl brygga inför fortsättningen. Ny jumbo och två poäng upp till nedflyttningsstrecket med fem matcher kvar, plus ett utmanande spelschema. Inte omöjligt, men tufft.
För Warberg var det ett måste med seger.
Nu tog Karlstad en skrällpinne uppe i Falun och därmed räckte inte Warbergs trea för att ta sig över strecket, men man är bara en pinne efter just Karlstad ovanför strecket och det blir en rafflande kamp framöver.
Warberg vann.
Warberg greppade sista chansen.
Kampen för nytt kontrakt fortsätter – men läget har ljusnat betydligt.

***

Mikael Adamsson, sportreporter på lokaltidningen NWT i Värmland, skrev i tidningen inför Alex Bugarskis coachdebut i Karlstad idag att om man tar poäng mot Falun så är det statyvarning utanför innebandyhallarna.
Det blev poäng.
Men det är nog inte aktuellt med någon staty.
Inte än i alla fall.
Men utspelet skvallrar ändå om vilken superskräll Karlstad svarade för genom att bärga en pinne borta mot seriettan Falun.
En pinne som både var en bonus – och som hade mersmak.
Karlstad rivstartade och spelade till sig ett 3-0-överläge efter knappa fem minuter, Falun kom tillbaka och vände till ett 4-3-övertag sedan bland annat Alexander Galante Carlström målat tre gånger, Anton Vestlund kvitterade till 4-4.
Det var resultatet efter två perioder.
Anmärkningsvärt.
Men inte totalt chockerande, eftersom Falun brukar ha en växel till i tredje perioden.
Därför kändes inte Faluns ryck till 7-4 som en överraskning.
Men det gjorde Karlstads upphämtning.
På de sista 2.11 gjorde man tre mål.
Adam Colling, hans skytte är inte av denna världen, skickade in 7-7-bollen med bara fem sekunder kvar.
En poäng som blev en bonus.
Under övertiden fick Karlstad chansen att spela powerplay, men lyckades inte förvalta det läget.
En pinne som hade mersmak.
Vilken bedrift av Karlstad.
Vilken succéstart för tränaren Alex Bugarski – som säkerligen inte bytt bort den här poängen mot alla statyer i världen.
Vilken syskonsuccé.
Ja, för alla tre bröderna Colling hamnade i målprotokollet: Adam, Tom och Jesper.
Säkert inte brödraunikt, men ändå.
När får vi se en Colling-Colling-Colling-kedja?
Nåväl:
Den där inspelade poängen, som får sättas upp på pluskontot i slutspurtens poängkalkyl, håller Karlstad ovanför nedflyttningsstrecket. Hade man inte tagit den så hade Warberg gått om på vassare målskillnad.
Karlstad alltjämt i förarsätet alltså.
Men bottenkampen blir en rysare.

***

Helsingborg, vad händer?
En trepoängare på tolv matcher.
En poäng på de sex senaste matcherna.
Den sista matchen i de här sviterna sved ju ordentligt också, efter att skåningarna blivit överkörda av Växjö – ett lag som man slagit två gånger tidigare den här säsongen – och torskat med förnedrande 8-1.
Brända bullar i en ugn startade brandlarmet i Fortnox Arena och försenade matchstarten.
När matchen väl tekades igång var det bara ett lag på banan.
Växjö tog kommandot, sköt fyra mål redan i första perioden, och även om en innebandymatch spelas över 60 minuter – det där får man aldrig glömma, den här sporten är ta mig sjutton osannolik, bara fråga Falun ikväll – så kändes det faktiskt avgjort redan där. Så bra var Växjö.

Helsingborg bjöd inte upp.
Förvisso utan fältherren och superstjärnan Linus Nordgren, men ändå.
Man måste kunna leverera utom honom också.
Som spelet ser ut nu så finns det inga chanser att skåningarna håller både AIK och Dalen bakom sig i slutspelsstriden.
Att man var så bra i höstas, men är så svaga nu – det är anmärkningsvärt.
Å andra sidan är hösten ett bevis på att det finns ett kunnande begravt där någonstans. Det måste man hitta igen om det ska bli slutspel.
Men att möta Växjö är inte heller enkelt.
Smålänningarna var bra.
Valdemar Ahlroth var stekhet.
Fyra bollar i mål. Hans avslut är snärtigt. Minst sagt.
De där fyra målen tog ju upp honom på 22 mål i år, på 26 matcher. Det är exakt vad han gjorde ifjol, 22 mål på 26 matcher. Året innan dess hängde han 20 påsar på 26 matcher. Under tre års tid så har han haft närmast nog identiskt målsnitt alltså.
– Det är faktiskt lite sjukt. Det är ett bra snitt, men jag vill höja upp mig lite. Ska man ha en chans på landslaget i framtiden måste det bli ännu bättre, sa han till mig efter matchen.
Han har en poäng där.
Men sedan ska man också lasta in två andra parametrar:
* Växjö spelar ofta på tre femmor och Ahlroth har troligen generellt mindre speltid än många av ligans bästa målkanoner.
* Han har snäppat upp assistskörden i år.
Så visst tar han kliv framåt, den där snajpern.
Men inte bara han.
Hela Växjö imponerar.
Något man inte kan säga om Helsingborg just nu.

***

Igår:

Storvreta-AIK 8-4: AIK lyckades inte ta någon tredje raka mot Storvreta, utan istället så fick de regerande mästarna sin revansch – och Joel Kanebjörk fortsatte så klart att göra poäng i sin nya omgivning, något han inte gjorde under hösten i AIK. ”Story of the game” var ändå Alexander Rudds riktiga comeback – som blev perfekt med seger, mål och assist, där han skickade in en elegant straff. Storvreta fortsätter alltså att gå bra och går för en plats bland de fyra bästa i tabellen.

***

Innebandyveckan tickar på imorgon.

Matchen som kan sända en epok i graven

av Jonas Gustavsson

Jag gissar att det är skräckblandad förväntan i Warberg just nu.
På onsdag ställs man mot Höllviken på hemmaplan.
En måstematch, vill jag påstå.
Förlust där och man rasar ur SSL.
För skulle man förlora så har man fem poäng upp till nedflyttningsstrecket med bara fem matcher kvar att spela.
Då har man dessa matcher kvar:
Mullsjö (h), Helsingborg (b), Pixbo (b), Växjö (h), Linköping (b).
Där måste man i så fall knapra först och främst fem poäng för att komma ikapp Höllviken ovanför strecket. Sedan måste man säkert ta två, tre poäng till eftersom Höllviken, Karlstad och Thorengruppen knappast plockar noll poäng under de avslutande omgångarna.
Med tanke på hur säsongen sett ut så känns det som ett omöjligt uppdrag för Warberg. Ett berg som inte går att bestiga.
Skulle det bli seger så ser läget betydligt ljusare ut. Eftersom Karlstad knappast vinner mot Falun – det vore en praktskräll – så klättrar man istället över nedflyttningsstrecket, och har Höllviken en poäng bakom sig, och står på samma poäng som Karlstad men är före på bättre målskillnad.
Det ger så klart ett helt annat utgångsläge – även om det scenariot säkert också kräver poängskrällar i slutspurten.
Warberg har ett tufft avslutningsschema – men det har alla bottenlagen. Men det är ju inte konstigt eftersom man är just bottenlag.
Men det är inte bara måstematch för Warberg.
Det är det i princip för Höllviken också. Torsk och nytt SSL-kontrakt blir tufft, eftersom man har tufft schema efter det.
Relativt sett så har Karlstad och Thorengruppen enklare scheman än Warberg och Höllviken.
Höllviken:
Warberg (b), Linköping (b), Mullsjö (h), Helsingborg (h), Pixbo (h), Växjö (b).
Karlstad:
Falun (b), Dalen (h), Thorengruppen (h), Storvreta (b), Sirius (b), AIK (b).
Thorengruppen:
Dalen (h), AIK (b), Karlstad (b), Falun (h), Storvreta (h), Sirius (b).
Sedan ska man så klart stoppa in parametern att många av lagen kommer vara slutspelsklara med matcher kvar. Vissa lag kommer strunta i om man blir tvåa eller sexa för att istället toppa formen till slutspelet – så jag tror vi kommer få se bottenlagen pricka in en och annan skräll.
Oavsett.
För Warberg och Höllviken är det en viktig – och kanske avgörande – match på onsdag, även om det finns 15 poäng kvar i botten efter det.
Vad som avgör?
Ja, det handlar mer om hjärta, anspänning och våga vinna snarare än renodlade skills. Jag drar till med en klyscha, men det ligger mycket sanning i den: laget som vågar vinna mer än man är rädd för att förlora kommer ta den här fajten.
Det vore konstigt om Warberg rasade ur SSL.
Det klassiska laget har varit med från början, fanns med när högsta serien i innebandy bildades 1989, är inne på 28:e säsongen i SSL (ja, det har inte hetat SSL hela tiden, men ändå…), ligger tvåa i maratontabellen (bara Pixbo före) och har vunnit fyra SM-guld genom åren.
Torskar man mot Höllviken kommer en epok gå i graven.
För klarar man nytt kontrakt då så har man uträttat mirakel i slutomgångarna.
Men kan Helsingborg åka ur fotbollsallsvenskan och MODO rasa ur SHL så kan Warberg åka ur SSL.
Det går inte att leva på gamla meriter.
Det är sedan gammalt.

***

Tippning av veckans matcher.

Tisdag:

Storvreta – AIK 1: Det här blir ett prestigeladdat möte så klart. När AIK var i IFU Arena senast så vann man med 5-3, och när lagen möttes i Solnahallen för en kort tid sedan så vann AIK igen, då med storsiffrorna 12-4. Nu tror jag att Storvreta tar revansch, för laget har lyft sedan Joel Kanebjörk-inträdet – han kom ju från AIK av alla lag också, vilket också ger matchen extra krydda – och ser heta ut för tillfället. En annan krydda: Alexander Rudd gjorde smygcomeback efter sin hjärnskakning senast, nu kan han mycket väl finnas med från start.

Onsdag:

Falun – Karlstad 1: Karlstad har bara tagit tre poäng på de nio senaste matcherna. Ett uruselt facit så klart, även om man under en period var rejält skade- och sjukdomsdrabbade. Några poäng mot formstarka Falun lär det inte bli, det vore en megaskräll. Senast värmlänningarna var uppe i Dalarna så vann Falun med 14-2 (!). Så mycket ska det väl inte rinna iväg nu, men hemmalaget vinner klart.

Växjö – Helsingborg X: Helsingborg har gått rejäl kräftgång under 2017 och föll också mot Thorengruppen på bortaplan i den senaste omgången. Skåningarna är inblandade i en rafflande slutspelsstrid och är i stort poängbehov – därför passar det kanske att möta just Växjö, ett lag man brukar gå bra mot och som man vunnit båda mötena mot i år. Hemmalaget är favoriter, men någon gång måste det börja studsa med Helsingborg – så jag tror man snor minst en pinne här.

Warberg – Höllviken X: Oj, vilket ångestmöte. Inte minst för Warberg som måste vinna den här matchen om inte uppförsbacken till ett förnyat SSL-avtal ska kännas brantare än Mount Everest. Men det är lika viktigt för Höllviken. Lagen har mötts två gånger under säsongen och vunnit varsin hemmamatch. Höllviken känns i något bättre form, har lite mindre press på sig – och det tror jag gör att man tar minst en poäng. Men det är verkligen öppet på förhand och det lär vara många nervösa händer och fötter.

Torsdag:

Dalen – Sirius 1: Det är ingen måstematch, men ska Sirius in i slutspelsleken på allvar, man är fyra pinnar från åttondeplatsen, så skulle man nog behöva sno poäng i den här matchen mot ett Dalen som alltjämt famlar efter formen och en fungerande offensiv. Två försvarsstarka lag med fina kontringsspelare, men jag tror Dalen kommer våga trycka på lite mer i den här fajten och att det ger utdelning, även om det är riskabelt mot ett smart lag som Sirius. Kryssvarning, men tippar Dalen.

Fredag:

Mullsjö – Pixbo 1: Det här blir häftigt. Arenamatch i Kinnarps Arena i Jönköping och förhoppningsvis en publikfest. Fem lag ligger inom fyra poängs marginal från plats två till sex i tabellen – gap både uppåt och nedåt sedan – och där pågår nu en intern kamp för att skaffa sig så bra slagläge som möjligt inför slutspelet. Att hamna bland de fyra bästa innebär hemmaplansfördel i kvarten. Pixbo har visat spirande form och förstafemman är vass nu, men Mullsjö är ett starkare kollektiv, har fin form över lång tid och jag tror man vinner här också.

***

Intensiv innebandyvecka – som typ varje vecka under 2017.

Varför alltid så nervöst på slutet, TT?

av Jonas Gustavsson

Thorengruppen lyckades knyta ihop säcken mot Helsingborg och vinna med 7-6 vilket gav en blytung trea i tabellen.
Men det var ta mig sjutton inte långt ifrån att man tappade.
Det har varit många nervösa slut i Thorengruppens matcher på sistone.
Mot AIK så var ju man ju en hårsmån ifrån att släppa in 6-6 i slutet – svårt att bedöma om bollen var inne eller inte, men domarna dömde ej mål – och man kunde istället, i spelvändningen efter situationen, kontra och skicka in avgörande 7-5 i tom bur.
Mot Dalen så ledde man ju med 4-3, men släppte in kvitteringen till 4-4 med bara 21 sekunder kvar att spela och torskade sedan i sudden.
Mot Helsingborg sköt Adam Kimström 6-3 med mindre än tre minuter kvar och Linus Holmgren la in 7-4 i tom bur med 48 sekunder kvar men ändå blev det spännande in på slutet, och det blev alltså bara uddamålsvinst till slut sedan Daniel ”Magic” Johnsson reducerat med tre sekunder kvar.
Eller bara och bara.
Tre poäng är tre poäng, oavsett om man vinner med sju eller två bollar.
Ja, det räcker att vinna med en boll.
Och trean var det viktiga.

Thorengruppen sätter därmed press på bottenkollegorna som alla förlorade i helgen. Umeålaget står på 28 poäng och har nu sju poäng ner till jumbon Warberg och fem poäng ner till nästjumbon Höllviken med sex omgångar kvar.
Ett bra avstånd – men inget betryggande avstånd.
Thorengruppens avslutningsschema:
Dalen (h), AIK (b), Karlstad (b), Falun (h), Storvreta (h), Sirius (b).
Hyfsat program ändå.
Det finns alla möjligheter att fixa nytt kontrakt.
– Vi har fötterna på jorden, det är många poäng kvar att spela om. Vi måste vinna en eller två matcher till, sa veteranen Jakob Arvidsson när jag surrade med honom efter kvällens seger.
Thorengruppen har gått bra på sistone.
Man fick ju en härdsmälta efter segern mot Växjö och åkte på tre storförluster i rad i mitten av januari. I samma veva valde man att flytta på Tomas Hugosson-Wallgren, uppgradera Peter Sjöström till huvudtränare, ta in gamle liraren Johan Alm i båset och justera i spelartruppen där Stefan Lindberg-Dellsand, Peter Reinholdt och Tobias Bergfors kom in.
Det har gett en energikick.
Fingertoppskänsla där.
Arvidsson hyllade inte minst Johan Alm:
– Elitidrott på den här nivån handlar mycket om psykologi. Alm är en fantastisk människa och inspiratör, ett kaptensämne när han lirade för oss ifjol, och när han kommer in så lyfter han omgivningen. Man mår bra. Alla lyssnar på honom. Han är en grymt duktig tränare som kan gå långt, sa han.
– Det är en liten Johan Alm-effekt vi har fått, honom tycker jag absolut man kan lyfta fram.
Spelarna in har så klart betytt mycket också.
Det är bara att titta på speltiden i matcherna.
Eller i poängprotokollet.
De där tre bidrar.
Tobias Bergfors är ju en sensation, faktiskt. Från att ha kört fast i allsvenska Djurgården till att vara ett energiknippe och sylvass spets i SSL.
Som sagt, fingertoppskänsla.
Sedan kan man ju undra:
Varför alltid så nervöst på slutet, TT?
– Vi kan väl säga att vi ger valuta för pengarna till den tappra publiken som kommer, sa Arvidsson.
Ska också nämna Helsingborg.
När skåningarna saknade Linus Nordgren i en slutspelsmatch ifjol liknande jag det vid att Barcelona skulle sakna Lionel Messi. Han saknas nu också, men inte lika mycket som ifjol eftersom han var i bättre form då och laget dessutom var svagare.
Men trots det: ett FCH i kräftgång dessutom utan Nordgren?
Då blir det jobbigt.
Som här.
Tio matcher under 2017 har gett detta facit: en trepoängare, en tvåpoängare, två kryss och sex förluster.
Totalt sju poäng.
Kostar formen en slutspelsplats?
Annars:
Mika Kohonen gjorde fyra (!) poäng. Två mål och två assist. Det var inte igår. Men förgäves.

***

Han sparar sina tillfällen den här säsongen, vad det verkar.
Marcus ”29” Johansson alltså.
Veteranen, som kommit tillbaka till Linköping efter ett division ett-år i Onyx, sköt tre mål och noterade en assist, och visade återigen fantastisk kemi med Matej Jendrisak, när östgötarna 7-3-vann mot Dalen.
”29” har nu gjort tio mål i år, men han har bara målat i fem matcher.
Han har gjort två hattrick, en tvåmålsmatch och satt en boll två gånger. Vill man spetsa det där ytterligare så kom ju hans enmålsmatcher i början av säsongen, i andra och tredje omgången, sedan dess har han alltså ”bara” tre matcher där han gjort mål.
Dessutom: nio av tio mål har kommit på hemmaplan.
Linköping skulle behöva få igång lite mer frekvent målmaskineri från hans klubba.
Mot Dalen visade han klass i alla fall. 4-2-målet i början av tredje perioden, där han förvaltade en av många Jendrisak-passningar, var ju ett mål som avgjorde matchen, för det orkade inte Dalen resa sig ifrån.
Linköping var strået bättre, helt enkelt.
Man studsade upp rejält efter den bleka insatsen mot Mullsjö.
Visade att det var ett gupp på vägen, ingen svacka.
Tio matcher under 2017 har gett åtta trepoängare. Det är så klart otroligt bra.
Dalen?
Ja, man är kvar på slutspelsplats, men det blir en kamp in på mållinjen känns det som. Det saknas fortfarande en del tryck i laget tycker jag, lirare som Ketil Kronberg och Jonas Svahn var ju monster i inledningen av säsongen, fantastiskt bra, men har inte samma form nu – och det hämmar Dalen.
Det är de där två som är motorn i laget.
De som ska gå i bräschen.
Gör de inte riktigt det så funkar liksom inte Dalen.

***

Det blev som väntat en tajt och tät match mellan Sirius och Växjö – och till slut kunde Växjö sno åt sig dubbla poäng efter ett övertidsavgörande där Jesper Sankell skyfflade in en retur framför kassen.
En match som, av de sekvenser jag såg, skiftade i ansikten och där man turades om att ha momentum.
Växjö ledde ändå med 3-2 i slutet, men Sirius lyckades tack var en stark slutforcering kvittera till 3-3 med en och en halv minut kvar. Jakob Drews opererade bakom kassen och fick in bollen till Johan Eriksson – vem annars? – som lyckades kvittera.
”Mr Distinkt” som jag ju stämplat som en klumpmålskytt, men som faktiskt lyckades göra mål i fem raka matcher här nyligen när Uppsalalaget hade sin fina formtopp och plockade några skalper.
Men nu var han faktiskt mållös i två matcher innan han alltså slog till igen – med ett riktigt viktigt mål dessutom.
Han inleder kanske en ny period med mål nu då, så bli inte förvånade om Johan Eriksson målar i nästa match också.
Eftersom alla i botten, utom TT, torskade så utökade Sirius avståndet ner till strecket till tio poäng. Det tappar man inte. Inte en chans att två av Warberg, Höllviken och Karlstad plockar tio poäng på de avslutande sex matcherna.
Så kontraktet är klart, vill jag påstå.
Upp till slutspel skiljer fyra poäng.
Det blir som ifjol – en plats i ingenmansland.
Men det är man nog ändå hyfsat nöjda med ändå.
Noterbart annars:
Sirius var utan sjuke Mattias Jansson, navet i andrakedjan, där Joel Norman, åter i Sirius efter utlandsstudier, ersatte.
Växjös Niklas Ramirez, fartfantomen och boxplay-specialisten, satte sitt första mål för säsongen, hade en assist och dessutom en ramträff.

***

Pixbo slog tillbaka Karlstad med 6-3.
Rättvis seger – men Karlstad var vassa. Även om värmlänningarna inte hade alls lika mycket boll som hemmalaget så gick det snabbt när man vände spelet och med en skottvillig Adam Colling så blir det hela tiden farligt när han får mata bollar från kanten.
Men det räckte alltså inte för gästerna.
Matchen avgjordes i början av tredje perioden.
Karlstad fick straff – som Sebastian Degeryd, som ju kom till klubben från just Pixbo, brände, och Pixbo städade också av sitt boxplay – och strax därefter rullade Pixbos förstafemma sönder värmlänningarna: Östholm till Calebsson till Malmström – som inte sköt – till Wiklund som klappade in 5-2.
Hade Karlstad satt den där straffen fram till 4-3 så hade det kanske kunnat bli lite mer nerv.
Men:
Pixbo har verkligen fått igång sin förstafemma.
Mycket beroende på att Martin Östholm har steppat upp.
Men även Patrik Malmström ser bättre ut och i de två senaste matcherna så har han briljerat med sina fina mackor. Han är ju känd för att nypa direkt annars, en utpräglad måltjuv, men mot både Warberg och Karlstad har han öppnat upp planen med sina fina assister – dagens alltså till Wiklunds 5-2-mål, trots att han själv hade ett jättefint skottläge i slottet.
Det är väldigt mycket hot i den där femman, med både Wahlgren och Malmström som kan nosa till sig mål, och Calebsson och Östholm som är skickliga på det mesta.
Dock smolk i glädjebägaren för Pixbo:
Kasper Hydén fick en smäll mot knäet och haltade av.
Inte vad laget behöver, som redan har Mikael Harrysson på frånvarolistan.
Plus:
Albin Jansson, målskytt igen, har verkligen tagit för sig sedan han kom in.

***

Ettan mot tvåan.
Iksu mot Täby.
Iksu som bara förlorat en enda match under säsongen, mot just Täby.
Ett Täby som inte förlorat en enda hemmamatch i år.
Då vann Iksu med 7-4, och det var en rättvis seger i en underhållande match.
Hyfsat jämnt i första.
Iksu-dominans i andra, där man knappt lät Täby låna bollen, och där man också gick upp i en 4-2-ledning.
Inför tredje perioden valde Täby att plocka bort Sara Attermo – som hade en uppsjö av chanser i matchen – från toppkedjan och satte tillbaka Louise Wickström med Jennifer Stålhult och Matilda Sjödin, och man körde över Iksu första minuterna – och lyckades också kvittera.
Men Iksu lyckades stoppa blödningen.
Sofia Joelsson gjorde 5-4 i efterdyningarna av ett frislag och sedan utökade Josefina Eiremo till 6-4 innan en riktig delikatess avslutade målskyttet.
Ett Malin Marklund-utkast skarvades av Frida Norström vid sargen vilket friställde Corin Rüttimann som ensam med Emelie Frisk målade.
Urläckert.
Det var verkligen en stjärnfajt.
Riktigt underhållande.
Man var ju inte minst imponerad av Iksus rull i andra perioden. Inget back-back där inte, utan upp med bollen direkt.
Många var bra i matchen – men matchens gigant var nog ändå Moa Tschöp. Helskotta vad hon kan äga en innebandyplan, både defensivt med sin fysik, och offensivt med sin teknik och blick för spelet.
Nu tror jag inte att vi får se de här lagen mötas förrän i finalen i slutspelet, vilket på ett vis är synd för en bäst av fem mellan de här två hade kunnat bli hur underhållande och kul som helst.
Men blir det SM-final mellan dem är det inte fy skam heller.

***

Kais Mora vann även säsongens andra SM-finalrepris mot Pixbo. Första matchen vanns med 4-1, returen med 8-5.
Kais Mora hade en 5-2-ledning i början av den tredje perioden innan Pixbo åt sig tillbaka och också lyckades kvittera.
Men då klev måldrottningen fram.
Amanda Wall.
Med två och en halv minut kvar gjorde hon 6-5 – vilket kom att bli matchvinnande.
26-åringens andra balja för eftermiddagen, hennes 29:e totalt i år och nu toppar hon skytteligan i hela SSL.
Vem hade sett det inför säsongen?
Hon gjorde ju ”bara” 18 baljor ifjol.
Hon berättade att hon till och med tänkte lägga av förra våren.
– Ja, faktiskt. Men så blev jag uttagen till ett topp- och talangläger med landslaget och då fick jag motivation att fortsätta. Jag höjde mina mål inför den här säsongen och ville verkligen se hur långt jag kan nå, sa hon.

Att hon gav det en chans lär hon ju inte ha ångrat.
Sedan hjälpte det så klart att Malin Andréason (gravid) försvann och att en snajper-plats jämte mackläggaren Anna Wijk öppnade sig, men det är ju inte bara att stänka in bollar för att man spelar med en sådan lirare, man måste ju ha förmågan att hittat nätet också.
Det har Amanda Wall visat att hon har.
– Jag såg mig kanske inte som en målskytt från början, men det har kommit mer och mer med åren, sa hon.
Medan lirare som Ellinor Berling och Jessika Eriksson valde att lämna Dalarna och skuggan av förstafemman, så stannade Wall kvar.
Trots rykten om Uppsala.
Det blev rätt beslut, som det ser ut.
– Jag kände någonstans att jag hade min trygghet i Kais Mora. Det kändes ganska självklart att stanna när jag skulle satsa, sa hon.
Viktig för Kais Mora också att Wall visat att hon kan vara en elitmålskytt i den här ligan när Andréason föll ifrån.
Anna Wijk ser ju ut att trivas med sin nya lekkamrat också.

***

Mer dam idag:

Linköping – Kalmarsund 5-2: Nej, det kanske inte blir någon seger för tokjumbon Kalmarsund i år – nu torskade man på nytt, det tjugonde nederlaget på tjugo spelade matcher. Linköping – med Amanada Larsson i uppställningen igen som också målade på nytt, hon satte 4-1-kassen – tog ett stort kliv mot nytt kontrakt i och med segern, där man nu har distanserat sig till nedflyttningsstrecket med fem poäng.

Tyresö-Trollbäcken – Malmö 2-6: Befriande seger för Malmö så klart, som efter sju raka nederlag fick vinna igen, och som dessutom sköt in lite nytt hopp i slutspelskampen där man på sin niondeplats har sex poäng upp till strecket. Danska stjärnan Cecilia Di Nardo hade stor del i den skånska segern med sina tre mål, ett i varje period, inklusive matchvinnande 3-1. Dessutom svarade Elin Rasmussen för fyra poäng, ett mål och tre assist.

Dalen – Uppsala 7-3: Oj, vilken blytung seger för Dalen. Man låg under med 0-2, men lyckades alltså vända och vann tredje perioden med maffiga 6-1. Umeågänget har ju varit offensivt trubbiga i år och det här var första gången man mäktade med att dunka in sju bollar i en och samma match – dessutom hade man hela sju olika målskyttar. Därmed fixade man också tre poängs marginal ner till nedflyttningsstrecket.

Karlstad – Endre 5-5: Intressant möte mellan två av lagen bakom de fyra stora som gått bra på sistone, och det blev också delad poäng. Mikaela Målström – som hade ett gyllene läge att kvittera till 5-5 mot Täby i fredags – satte 5-5-bollen för Endre vilket fixade poäng för gästerna. Målström-målet satte också punkt för en stark upphämtning eftersom Karlstad hade en 4-1-ledning i början av den andra perioden.

Warberg – Rönnby 4-8: Warberg ledde faktiskt med 4-3 mitt i matchen, men sedan tog man en utvisning och Rönnby kunde kvittera i powerplay – och i sista perioden tryckte västmanlänningarna sedan gasen i botten, gjorde fyra mål på sex skott (!) och vann till slut med komfortabla siffror. Talangerna fortsätter att imponera: Isabelle Nordin Persson, 19, sköt matchvinnande 5-4, Izabell Rydell, 17, gjorde hattrick och Jonna Sjöberg, 18, noterade fyra poäng (två mål, två assist).

***

Igår:

AIK – Mullsjö 6-9: Mullsjö fortsätter att vara starka. Femte raka trepoängaren och laget har poäng i 19 av de 20 senaste matcherna. Som brukligt hamnade laget i underläge mot AIK, men som brukligt så kom man tillbaka och vände på steken. Västgötarnas förstakedja fortsatte att producera, nu med kaptenen och veteranen David Gillek i spetsen, totalt tre mål och en assist från hans klubba. Andreas Stefansson? Jodå, han satte ett hattrick han också – mål för trettonde matchen i rad.

Höllviken – Falun 5-9: Höllviken höll i länge, det var 5-5 i början av den tredje perioden, men skåningarna orkade inte hela vägen ut utan föll till slut mot serieettan Falun. Målkungen Alexander Galante Carlström klev fram och gjorde 6-5 innan vapendragaren Rasmus Enström utökade till 7-5 – och den leveransen från två av SSL:s bästa spelare orkade inte Höllviken svara på.

Storvreta – Warberg 6-3: Det fortsätter att blåsa mot Warberg, men det var inte väntat att man skulle plocka poäng uppe i Uppsala heller. Det stod 2-2 en bit in andra perioden – sedan satte Storvreta in stöten via mål från Albin Sjögren och Mattias Samuelsson, och kunde segla hem tre poäng och fortsätta skjuta fram positionerna i jakten på en placering bland de fyra bästa. Noterbart är att Alexander Rudd fick göra ett par byten i tredje perioden, han får säkert starta nästa fajt. Joel Kanebjörk? Noll poäng…

***

Mer innebandy i veckan som kommer.

Förhoppningvis ett tecken på mer

av Jonas Gustavsson

Det känns lite avlägset att börja sia om nästa säsong redan nu när vi står för en rafflande slutspurt på SSL, väntar på det mest ovissa slutspelet någonsin och vet att det om drygt ett par månader är dags för fest i Globen.
Men:
Igår blev det klart att Helsingborg kontrakterar finske toppspelaren och VM-centern Nico Salo till nästa år.
En riktigt stjärnvärvning.
Naturligtvis ett resultat av att Juha Kivilehto numera är sportchef i Helsingborg, Skånes lilla Finland. Han har en nära relation till de finska stjärnorna, vet vad som krävs och behövs för att locka dem till svensk mark, och med tanke på hur svårt det är att hitta spetsspelare som gör skillnad, och som vill flytta på sig, så är det så klart jackpott att håva in Nico Salo.
Kivilehto som hade en tuff start på sitt jobb som sportchef ifjol där han fick ägna våren åt en lång tränarjakt som slutade med att det blev Mika Ahonen, som redan fanns i organisationen, som fick jobbet. Inför kommande säsong har Kivilehto fått mer arbetsro, får en större chans att sätta sin prägel på laget, och jag skulle inte bli förvånad om det dansar in någon finsk spelare till.
Förhoppningsvis är ju Nico Salo-värvningen ett tecken på mer.
Då tänker jag inte på Helsingborg i synnerhet, utan SSL i allmänhet.
Inför den här säsongen var det många stjärnor som försvann, antingen åkte klubban in i garderoben eller så drog man utomlands.
Nästa säsong kanske blir tvärtom – att stjärnorna strömmar till.
Nico Salo är först i raden.
Det kan bli fler.
Stannar Johan Samuelsson, Billy Nilsson och Rasmus Sundstedt längre i Schweiz, eller vänder de hem igen?
Är Mikael Karlsson verkligen klar med sin SSL-karriär?
Lyckas någon SSL-klubb locka hit VM-succén Peter Kotilainen?
Går Kalmarsund, som går som tåget i Allsvenskan just nu, upp i SSL så att Kim Nilsson får spela på rätt nivå igen?
Vi får se.
Förhoppningsvis är Nico Salo ett tecken på vad som komma skall.
Men det är då.
Nu är nu.
SSL kliver närmare och närmare ett avgörande.
Bottenstriden är bland det mest intressanta – men frågan är hur mycket som förändras där i helgen.
Warberg möter Storvreta borta, Höllviken ställs mot Falun hemma, Thorengruppen gästas av Helsingborg och Karlstad åker till Göteborg för att möta Pixbo – det är inte mycket som talar för att något lag i botten ska knipa poäng där.
Ja, det är väl Thorengruppen som har bäst chans.
Som möter Helsingborg som gått uselt hittills under 2017.
Men någon gång ska väl Nico Salos nya klubb vakna till igen – eller…?

***

Dags att tippa denna intensiva helg och herrarna är först ut.

Lördag:

AIK – Mullsjö 2: Mullsjö är i förbaskat bra form just nu och för tillfället tar man inte bara poäng i alla matcher, man plockar dessutom trepoängare på löpande band. Laget har fyra raka segrar där 6-2-vinsten senast mot formstarka Linköping imponerade. AIK har en mer tveksam form – så jag tror västgötarna tar det här. Kul match i matchen mellan två heta kedjor: Larson, Olsson, Stefansson i AIK och Gillek, Palmqvist, Nygårdh i Mullsjö.

Höllviken – Falun 2: Falun är i bra form med sex segrar på de sju senaste matcherna där bortamatchen mot Storvreta är enda plumpen. Senast körde man över Thorengruppen med tämligen klara siffror, och allt annat än en seger mot Höllviken vore en skräll. Hemmalaget har hyfsat bra fart på sin förstakedja med Pontus Karlson, Daniel Persson och Johannes Wilhelmsson just nu – men det lär inte räcka.

Storvreta – Warberg 1: Formstarka Storvreta har tre raka segrar bakom sig, alla imponerande dessutom, och har varit i bra slag sedan Joel Kanebjörk anslöt till truppen. Nu kanske Alexander Rudd dessutom är redo för comeback. Warberg brottas med formen, har bara tagit tre poäng på åtta matcher under 2017 och ligger sist i tabellen. Allt annat än hemmaseger är en skräll.

Söndag:

Pixbo – Karlstad 1: Pixbo kanske är på väg upp ur sin svacka, de senaste matcherna har man vunnit, 4-3 mot Helsingborg och 8-6 mot Warberg, och Daniel Calebsson och Martin Östholm visar verkligen spirande form. Det gör att man är klara favoriter hemma mot Karlstad som bara tagit tre poäng på de åtta senaste matcherna. Karlstad har en liten skrällchans men nej, Pixbo tar detta.

Linköping – Dalen 1: Linköping var inte nöjda med matchen mot Mullsjö senast där man blev sönderstressade av ett aggressivt hemmalag, men hoppas kunna studsa tillbaka omgående och formen har ju generellt varit bra under en lång tid. Dalen har gnetat till sig en del pinnar på slutet, men letar fortfarande efter flytet. Gissar på en ganska tajt och målsnål match som hemmalaget till slut vinner.

Sirius – Växjö 2: Sirius brukar trivas mot Växjö och det var tajt när lagen möttes i Småland där hemmalaget till slut vann med ett par bollar, så vi kan vänta oss en ganska tajt match här också. Dock: efter en stark period i början av året så har Sirius åkt på ett par klara förluster och kanske har lite luft försvunnit efter att man lämnat bottenstriden – så tror Växjö plockar den här fajten. Dock klar kryssvarning.

Thorengruppen – Helsingborg X: Ja, kanske den mest svårtippade matchen i helgen, mellan ett Thorengruppen som varit skapligt den senaste tiden och ett Helsingborg som går kräftgång. Jag tror absolut att Umeågänget kan sno åt sig någon pinne i den här matchen, trots att skåningarna sitter på en bättre spetskompetens. Nja, drar in ett kryss.

Damerna då, som lirar full omgång under söndagen:

Tyresö-Trollbäcken – Malmö 1: Alltså, här drar jag in en liten skräll, om man kan beteckna det så. Malmö har förlorat sju (!) raka matcher och har problem. Nu har man förvisso haft ett landslagsuppehåll på sig att ladda om och man lirade inte i fredags som de flesta andra lagen, men jag tror det kan bli tufft mot ett taggat TT som gjorde en bra match mot Uppsala men där det blev noll poäng.

Linköping – Kalmarsund 1: Kalmarsund får bara inte vinna den här säsongen. I fredags hade man 3-2 mot Warberg efter debutantmål av Erika Nilsson, men orkade inte sy ihop säcken utan föll ändå. Linköping, utan Amanda Larsson i fredagsförlusten mot Rönnby men hon är säkert med nu, tror jag inte kommer bli första lag som torskar mot nykomlingen heller.

Karlstad – Endre 1: Jätteintressant match så klart. Två lag som närmast kommer från förluster mot lag i tabelltoppen – Karlstad föll mot Kais Mora borta och Endre torskade med uddamålet hemma mot Täby – men som ändå uppvisat bra form på slutet. Kan gå hur som helst, men sätter min slant på Karlstad i kraft av hemmaplan. Intressant återkomst för Linnéa Wallgren – ifjol i Karlstad, nu i Endre.

Dalen – Uppsala X: När lagen möttes i Uppsala i höstas så lyckades Dalen ta två poäng efter en övertidsseger, och det doftar kryss om den här matchen. Dalen gjorde ändå en bra insats i derbyt mot Iksu och bör vara vid hyfsat mod trots kräftgången den senaste tiden, samtidigt som Uppsala är ett motstånd som passar ganska bra. Uppsala är favorit, men jag tror Dalen kan ta någon pinne.

Pixbo – Kais Mora 2: Spännande möte så klart, mellan ett Pixbo som lever på laget och ett Kais Mora som lever på spetsen. Kais Mora vann den första reprisen på förra vårens SM-final med 4-1, och jag tror man kan ta den här matchen också. Pixbo är oerhört svårspelade på hemmaplan, men jag tror ändå att Kais Mora kan lirka upp mästarna och sno tre pinnar.

Täby – Iksu 1: Wow, vilken stjärnfajt! Iksu har bara förlorat en enda match under säsongen och det var mot just Täby på hemmaplan, där gästerna var sylvassa i powerplay. Täby har heller inte förlorat en enda match på hemmaplan. Ettan mot tvåan i ett riktig prestigemöte som känns helt öppet – men i kraft av sin sanslösa hemmaform, och sin toppkedja med Matilda Sjödin, Jennifer Stålhult och Sara Attermo som är i praktform, så tror jag Täby tar det här.

Warberg – Rönnby 2: Warberg tog en blytung trea mot Kalmarsund i fredags vilket gjorde att man lämnade platsen som nästjumbo i tabellen och nu helt plötsligt är tia i sammandraget med tre poäng ner till nedflyttningsstrecket. Någon bragd mot Rönnby tror jag dock inte på utan Västeråslaget, som slog tillbaka Linköping senast, tror jag vinner i kraft av både bättre bredd och spets än hemmalaget.

***

Full bevakning under söndagen!

Succéliraren som skapar huvudbry

av Jonas Gustavsson

Täby fortsätter att imponera.
Men tränaren Lars Jedheim har fått lite huvudbry.
Förvisso är det angenäma problem, men ändå.
Sara Attermo har nämligen gjort stor succé i toppkedjan med Jennifer Stålhult och Matilda Sjödin.
39 poäng av trion de sju senaste matcherna och alla tre parkerar bland de tio bästa i poängligan.
Attermo klev också fram och avgjorde bortamatchen mot Endre med sitt 5-4-mål i den sista perioden.
Ett mål som förkunnade att hon målat i sju raka matcher.
Den just nu längsta målsviten i SSL eftersom Emelie Wibron efter åtta raka målmatcher blev mållös i Iksus derby mot Dalen.
Attermo har ju tagit Louise Wickströms plats under hennes skadefrånvaro, men nu är Wickström tillbaka – gjorde comeback mot just Endre och huserade i tredjekedjan – men frågan är om hon får tillbaka sin plats i toppkedjan.

Attermo och Wickström är ju två olika lirare, en snidare och en pansarvagn, och de ger ju förstafemman olika dimensioner.
Så hur ska Lars Jedheim göra nu?
Antingen så sätter man tillbaka Wickström i toppkedjan – eller så bevarar man toppkedjan som den är och försöker skapa något annat bra kring Wickström.
Eller så flyttar man ner Jennifer Stålhult som back – och låter Wickström gå med Sjödin och Attermo. Plus Moa Tschöp då. Där kan vi snacka superfemma. Jag tror nog inte att det blir så – förutom när Täby vill toppa upp.
Oavsett, angenämt huvudbry för Lars Jedheim.
Men kul för Sara Attermo.
Hon har ju varit en viktig poängspelare för Täby tidigare, men halkade ner i hierarkin ifjol när det anslöt ett gäng lirare från nerlagda Djurgården. Starten var riktig tuff, men sedan blev det bättre under våren.
I år har hon börjat hitta tillbaka – och nu lirar hon i en stjärnomgivning som hon aldrig varit i närheten av innan.
Eller som hon själv beskrev det:
– Jag spelar med otroligt bra spelare som spelar väldigt snabbt och jag behövde nästan syrgas i de första matcherna, men jag börjar komma in i det, sa hon.
Ja, hon börjar verkligen komma in i det.
Där har Täby fått igång ytterligare en spetsspelare.
Täby som ser fantastiskt bra ut.
Serietvåa är man – en placering som jag tror man håller.
Man är dessutom det enda laget som lyckats slå Iksu i år.
I Umeå dessutom.
På söndag möts de igen.
Den gången i Täby.
Där Täby inte torskat en enda gång i år.
Snacka om stjärnfajt.
Kliver Sara Attermo fram igen?

***

Tyresö-Trollbäcken var inte så långt ifrån att sno poäng från Uppsala, man skapade många chanser och har en sylvass kedja i Michelle Rydin, Julia Croneld och Linna Wiregård, men det räckte inte.
Det trots att man fick en fin biljett in i matchen i den sista perioden där Evelina Sparf åkte på fyra minuters utvisning – något hårt där kan tyckas, om vi ska vara snälla – och där man kunde kvittera till 3-3 i powerplay.
Men Sparf fick sin revansch.
Väl på plan igen så spelade hon vackert fram Klara Molin till matchvinnande 4-3.
Sedan kunde Uppsala dra ifrån och vinna med 6-3.
Tungt för Tyresö-Trollbäcken som nu är under nedflyttningsstrecket.

***

Jag var inne på det i införsnacket – Dalen är duktiga på att hålla ner siffrorna mot offensivt skickliga lag, men det ger ändå inte speciellt många poäng eftersom man inte har förmågan att producera speciellt mycket framåt.
Derbyt mot Iksu blev ett nytt bevis.
Iksu – serieettan och storfavoriten – gjorde ingen strålande insats i de sekvenserna av matchen jag såg.
Men man gjorde det som krävdes.
Det räckte till en 6-2-seger.
En ganska klar sådan ändå. Dalen öppnade ganska piggt, var bra defensivt och reducerade till 2-3 i mittperioden – men känslan var ändå att man aldrig var riktigt nära Iksu.
Hemmalaget har liksom en nivå till.
Dalen orkade helt enkelt inte forcera framåt.
Speciellt inte utan ögonskadade kaptenen och härföraren Amanda Öhman.

***

Karlstad har verkligen gjort en fin säsong, har tagit ett stort kliv framåt, och visade också noll respekt i den tuffa bortamatchen mot Kais Mora inledningsvis och hängde med i två perioder.
Sedan pressade hemmalaget ner gaspedalen i botten och körde över värmländskorna, både spel- och målmässigt, i sista perioden, och 1-1-skrälläget för Karlstad förvandlades till en solid 7-2-seger för Kais Mora.
Men ändå:
Karlstad visade att man kunde hänga med ett av de absoluta topplagen i två perioder, det är kliv framåt. Man är inte redo för att utmana de absoluta topplagen ännu, men tar kliv mot toppen. Med tanke på den potential som finns i laget så är framtiden verkligen intressant.
Men i dagsläget har Mora en växel till.
Moa Gustafsson gav dalalaget ledningen redan innan två minuter var spelade av sista akten, och efter bara några minuter var det 4-1 och timeout-läge för Karlstad, och sedan rann det bara på.
Och ja, Anna Wijk gjorde poäng igen, men det dröjde till den tredje perioden och det blev bara en assist. Men supersviten håller i sig och är nu uppe i 115 raka seriematcher. Det är fortfarande lika galet varje gång man ser den där siffran.
Viktig trea för Kais Mora också, som om man förlorat bara hade haft en poängs marginal ner till Karlstad. Nu är det istället sju pinnar.

***

Ett Amanada Larsson-löst Linköping orkade inte sno några poäng borta mot Rönnby, utan istället så kunde Västeråslaget hemmavinna med 6-2.
Eller hemmavinna och hemmavinna… matchen spelades i Fagersta för att sprida innebandyn i Västmanland, så det var inte ordinarie hemmaplan, men ändå. 457 personer såg matchen.
Kampen avgjordes i mittperioden där Rönnby sköt fem raka mål och gick upp i en 5-0-ledning, och det greppet släppte man sedan aldrig.
Stjärnskottet Jonna Sjöberg, som gjorde andra matchen efter sitt skadeuppehåll, skyfflade in två av bollarna.

***

Det vill sig sannerligen inte för Kalmarsund den här säsongen.
Erika Nilsson, som SSL-debuterade, matade in 3-2 för tabelljumbon i början av den sista perioden – men det höll inte hela vägen.
Warberg vände via två mål på 35 sekunder – och det var veteranen Therese Arneson som skickade in den matchvinnande 4-3-bollen som också blev matchens sista fullträff.
En blytung trea för halländskorna så klart, som i och med segern klättrade över nedflyttningsstrecket och nu har tre poäng ner till nya nästjumbon Tyresö-Trollbäcken.
Kalmarsund har ännu inte vunnit en enda match under säsongen.

***

Uppsnack inför helgens matcher imorgon förmiddag.

Kan Umeålaget rasa ur SSL?

av Jonas Gustavsson

Att Dalen skulle få fruktansvärt svårt att nå slutspel i år var inte speciellt svårt att räkna ut med tanke på den på pappret bleka truppen, tappet av Louisa Turton, ett sent avhopp (Linn Mikaelsson, som dock är tillbaka nu) och skadan på Mikaela Palmér, bland annat – samtidigt som konkurrenter rustat upp.
Umeålaget har inte heller varit i närheten av någon slutspelsbiljett.
Det är ingen skräll.
Det är däremot en knall att man i högsta grad är inblandade i den absoluta bottenstriden.
Bara målskillnad skiljer ner till nedflyttningsplats i den tajta tabellen.
Dalen är elva på 15 poäng, samma poängantal som lag tretton Tyresö-Trollbäcken och lag fjorton Warberg. Linköping är tia på 17 poäng.
Det är de där fyra lagen som gör upp i botten, ett av lagen kommer att åka ur. Jag tror inte Malmö, trots skral form och med bara sex poäng ner till nedflyttningsplatsen, blir indragna – dels är man för bra lag, och att man skulle passeras av hela fyra lag förefaller osannolikt.
Efter fredagens matcher kan Dalen faktiskt vara på nedflyttningsplats.
Umeågänget ställs nämligen mot Iksu, suveräna ettan, och då lär det inte bli några poäng in på kontot.
Warberg möter tokjumbon Kalmarsund och kan mycket väl ta en trea.
Tyresö-Trollbäcken har förvisso en tuff uppgift borta mot Uppsala, men har absolut poängchans.
Att se Dalen på en nedflyttningsplats med sju omgångar kvar vore en praktskräll.
Men inte helt omöjligt alltså.
Här är Dalens avslutningsschema:
Iksu (b), Uppsala (h), Endre (b), Malmö (h), Kalmarsund (b), Täby (h), Linköping (b), Rönnby (h).
Det är inte speciellt många poäng som kan räknas in på förhand där, speciellt inte med tanke på hur spelet och formen sett ut. Laget har tagit en poäng på de fem senaste matcherna, bland annat förlorat mot Warberg, och bara tagit en enda trepoängare på de femton senaste matcherna.
Vad har fallerat?
Att offensiven skulle bli trubbig i år var känt, men att man skulle göra näst minst mål i serien är ändå anmärkningsvärt. Defensiven har varit bra, laget släpper in få mål, men man gör alldeles för lite framåt.
Isabell Larsson gör sina mål, men sedan kommer ingenting, ingenting och sedan rookien Jessica Lidberg. Kaptenen Amanda Öhman snittade en pinne per match ifjol, men har droppat rejält i år – bara fem mål och tio poäng på 17 matcher.
Dalen har defensiven för att klara sig – men man måste börja leverera in fler bollar i mål.
Grejen är att Dalen spelar tajt målmässigt med motståndarna i många matcher, men ändå allt som oftast står på den förlorande sidan. Man orkar hålla nere siffrorna mot offensivt skickliga lag, men det hjälper liksom inte när man inte är förmögna att producera själva.
Men just det där talar kanske för Dalen ändå.
Att man är så tajta innebär nämligen att man har bäst målskillnad av alla bottenlagen.
Det kan mycket väl bli räddningen.
Kan Dalen åka ur SSL?
Ja, det är inte helt omöjligt.
Även om jag tror man grejar det här till slut.

***

Tippning av kvällens matcher!

Kais Mora – Karlstad 1: Kais Mora vinner matcherna man ska just nu (mot bottenlagen) men har haft det tuffare mot slutspelslagen, där man förlorat mot Iksu, Täby och Rönnby sedan i december. Karlstad, som vunnit sex av de sju senaste fajterna, blir därför ingen lätt uppgift för dalalaget – men hemmaplansfördelen lär avgöra. Många i Kais Mora är i bra poängform dessutom, även om det framförallt rasslat mot bottenlagen.

Iksu – Dalen 1: Derby i Umeå. När det är derby brukar man säga att tabelläge och slagstyrka kan läggas åt sidan och att det handlar om andra saker – men skillnaden mellan de här lagen är så pass stor att Iksu ska springa hem det här. Dalen har blivit riktigt inblandade i bottenstriden, bara målskillnad skiljer till nedflyttningsplats, och har bara en poäng på de fem senaste matcherna. Given etta.

Rönnby – Linköping 1: Linköping skrällde rejält senast genom att vinna med utklassningssiffrorna 8-1 mot Uppsala. Var det månne en Amanda Larsson-effekt? Den förre landslagsstjärnan gjorde comeback och svarade för två mål och tre poäng direkt. Rönnby har hackat något på sistone, men jag tror ändå att västmanlänningarna plockar den här matchen som spelas i Fagersta (!).

Endre – Täby 2: Efter en svacka med fem raka förluster så har Endre vänt på skutan och vunnit fyra raka matcher. Tre av vinsterna har kommit mot bottenlag, men gotländskorna har skaffat självförtroende. Tveksamt dock om det räcker mot formstarka Täby med sex raka segrar i bagaget. Tror gästerna tar det här.

Uppsala – Tyresö-Trollbäcken 1: Efter att ha tagit tio av tolv möjliga poäng på fyra matcher så åkte Uppsala på en rejäl smäll senast när man 8-1-föll mot Linköping. Att vinna mot TT blir inte enkelt. Nykomlingen har förvisso skralt med poäng på sistone, men har haft tufft schema. Tror ändå Uppsala plockar tre pinnar till slut, även om en kryssvarning ska utfärdas.

Kalmarsund – Warberg 2: Nykomlingsmöte. Kalmarsund väntar alltjämt på säsongens första seger och här har man så klart en gyllene chans, men frågan är om inte Warbergs motivation och desperation torde vara ännu högre då man spelar för nytt kontrakt. Det lär bli en jämn och tajt match, men tror halländskorna blir segrare till slut.

***

Intressant kväll!

Det bör oroa Warberg mest

av Jonas Gustavsson

Man får ge Warberg att de aldrig gav upp, att de bet sig kvar hela matchen, men till slut blev det torsk i västkustderbyt mot Pixbo.
Pixbo sköt tre snabba mål i början av andra perioden, mål som betydde 6-3-ledning och ett övertag som man sedan aldrig släppte, och så fort Warberg närmade sig så svarade man med nya mål.
Den där sekvensen i början av andra perioden avgjorde matchen.
De där tre snabba målen.
Annars var det en ganska jämn drabbning.
Visst, Pixbos passningsspel var skarpare, man hade lättare för att etablera tryck, men Warberg försökte verkligen.
Sedan så imponerade ju inte Warbergs försvarsspel.
Vi såg ett antal passningar som skar igenom hallänningarnas försvarslinjer, som friställde skyttar, som gjorde Per Svedin chanslös i sina förflyttningar.

Det håller så klart inte att ge så fria skottutrymmen till spelare som Daniel Calebsson och Martin Östholm.
Den sistnämnde som varit på gång ett tag och som verkligen har börjat få löd i bössan igen.
Det visade han med två fina kanoner nu.
Han fick fantastiska passningar av Calebsson och Patrik Malmström vid sina mål, och med de ytorna så var det bara att bomba på och med den spirande formen som skottkanonen har just nu så sitter också bollarna innanför målramen.
En, för en gångs skull, fin effektivitet framåt gjorde att Warberg ändå kunde bita sig kvar i den här matchen.
Några marginaler har man dock inte med sig för tillfället.
Tabelläget för jumbon är prekärt.
Men det som bör oroa Warberg mest är formen gentemot bottenkollegorna.
Visst, det finns många parametrar att blanda in när man börja räkna snitt, som vilka man möter, hemma- och bortamatcher – men någonstans är ändå resultaten de som räknas, poängen de som betyder något.
Poängsnittet hos bottenlagen under 2017:
Höllviken 1,125.
Thorengruppen 0,78.
Karlstad 0,67.
Warberg 0,375.
Alla bottenlagen går kräftgång under 2017 – men Warberg går klart sämst av alla.
Tre poäng på åtta matcher sedan nyår.
Visst, hallänningarna har haft ett tufft spelschema och bara mött Karlstad av bottenkollegorna, men ändå. Trenden är inte positiv och det avslutande schemat mördande:
Storvreta (b), Höllviken (h), Mullsjö (h), Helsingborg (b), Pixbo (b), Växjö (h), Linköping (b).
En enda sexpoängsmatch – den mot Höllviken – i övrigt mot lag som lär spela slutspel i vår.
Att kliva in i det avslutningsschemat med den trenden man har under 2017 är inget annat än en mardröm.
Den här matchen mot Pixbo, på hemmaplan inför en stor publik, kändes som en stor poängchans för Warberg.
Den brände man.
Räcker det med att vinna mot Höllviken för att Warberg ska stanna kvar i SSL?
Jag tror inte det.
Jag tror att Warberg måste skrälla till sig poäng i minst två av de sex andra matcherna.
Mäktar man verkligen med det?
Grejen är ju att det är tätt bland slutspelslagen också, och jag tror att kampen om placeringar kommer fortgå ända in i kaklet, så jag tror inte Warberg kan vänta sig motståndare som vilar sig i form inför slutspelet, utan det är nog spurt ända in i mål som gäller.
Hade Ulf Hallstensson en tuff uppgift när han kom så har den minsann inte blivit lättare nu.
Spännande fortsättning följer…

***

Uppsnack inför damernas fredagsomgång imorgon förmiddag!

Sida 18 av 59
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB