Målmaskinen klev in i exklusiv målklubb
avDet var bara en tidsfråga.
Nu är vi där.
Mot Thorengruppen dröjde det bara 10:35 – sedan hade Alexander Galante Carlström skickat in två bollar vilket betyder att han nu gjort 400 SSL-mål i karriären.
En mäktig siffra, så klart.
Bara tre spelare – Hannes Öhman 476, Magnus Svensson 474 och Niklas Jihde 422 – har lyckats skjuta 400 mål i världens bästa liga tidigare, så han är sannerligen i exklusivt sällskap.
En milstolpe som inger respekt.
Inger respekt gör också hans målsnitt.
För kollar vi in antalet mål per match hos de där fyra storskyttarna så är Alexander Galante Carlström klart vassast:
Hannes Öhman, 1,02.
Niklas Jihde, 1,13.
Magnus Svensson, 1,185.
Alexander Galante Carlström, 1,41.
Jag har varit inne på det innan och säger det igen: får Alexander Galante Carlström vara hel och frisk, och inte faller för några locktoner från Schweiz, så kommer han att bli tidernas bästa målskytt i SSL.
Så är det bara.
Hans målsinne är ju exceptionellt.
Vi såg hela verktygslådan mot Thorengruppen där Falun vann med trygga 8-2 och där poängligaledaren satte hela fyra (!) mål (och alltså nu står på 402 totalt):
1-0 Skott som tog på målvakten och gick i en båge över honom och rullade in i nätmaskorna.
2-0 Ett patenterat skott från bortre.
4-0 En ren och skär Thorengruppen-bjudning, en indianare som friställde Galante Carlström som inte gjorde något misstag.
5-1 På straff, fint åt vänster och sedan backhand upp i nät.
Försökte luska ut framgångsformeln för Galante Carlström i år – för han är ju bättre än någonsin.
Ett av svaren:
Han springer mindre än tidigare.
– Innan sprang jag och var överallt, nu har jag mer tanke med mina löpningar. Jag rör mig hela tiden, men har fokuserat att vara i de farliga ytorna, sa han.
– Det har också gjort att jag gjort mål på fler sätt i år. Innan har det varit mitt patenterade dragskott, men nu har jag gjort mål på volley och direktskott också. Det har stor del i att det blivit så många mål.
Coachen Thomas ”Brolle” Brottman talade om flera saker när jag frågade honom om Galante Carlström – inte minst vinnarskallen.
– Han är en extrem vinnarskalle. Ibland blir han nästan för grinig, vi har snackat en del om det där. Sedan har han någon sjuk jävla gen som gör att han hittar målet hela tiden. Framförallt så vågar han skjuta hela tiden. När andra spelare fått sina skott täckta tre gånger så slutar de skjuta, men han fortsätter, sa ”Brolle”.
– Jag har också pratat om honom om att bevisa sin storhet som framspelare. Han är en av de bästa framspelarna också, men han värderar inte assisten lika högt. Jobbar han med sina framspelningar tror jag han blir ännu mer framgångsrik som målskytt. Börjar han spela fram så kommer motståndarna inte våga täcka bort honom med tre man som det blir nu när de vet att det kommer ett skott.
Annars?
Ja, det var ju inget snack om att Falun var vassare än Thorengruppen, så det var en lika säker seger som siffrorna indikerar.
Noterbart är ju att brunkarbacken Adam Fernqvist satte ett sällsynt mål – men han kunde faktiskt inte missa öppet mål i en spelvändning efter fin passning av Jonas Adriansson.
Unge Jonas Larsson, 19 bast, fick en del speltid – och borde ju verkligen satt sin första SSL-kasse. Han hade ett gäng chanser.
Thorengruppen?
Ja, trots att man skrällde mot Falun i höstas så var inte det här en av matcherna som man ska vinna i jakten på nytt kontrakt.
Så enkelt är det.
***
Tungviktsmöte på förhand.
Mullsjö hade poäng i 16 av de 17 senaste matcherna.
Linköping hade poäng i 16 av de 18 senaste matcherna.
Formmaskiner.
Men på plan blev det faktiskt en ganska ensidig historia.
Mullsjö var klart bättre än Linköping och vann också med solida 6-2, anförda av sin stekheta förstakedja med David Gillek, Sebastian Palmqvist och Johan Nygårdh som är i praktform. Jämnheten brukar ju pekas ut som västgötarnas främsta styrka – men att en förstakedja nu växer fram med det här spelet och den effektiviteten höjer slagstyrkan på laget avsevärt.
Topptrion låg bakom 2-1, 3-1, 4-1 och 5-1 – så de satte verkligen tonen, även om ett par av målen var i powerplay.
Ska vi lyfta någon annan så är det ju backen Viktor Wibring som satte 4-1-bollen. Backen har blivit lite av den där sagan som Pelle Tarenius (jag ska snart sluta älta den där storyn…) aldrig blev. Han har ju lirat i Mullsjö tidigare men spelade ifjol division ett-innebandy med Hovslätt under nuvarande Mullsjö-tränaren Andreas Elfs ledarskap, och fick sedan ett avtal med Mullsjö efter att Jesper Kivipaasi gått sönder. Reserven har varit sensationell under säsongen och kritade inför matchen mot Linköping också på ett nytt tvåårskontrakt – något som han alltså firade med att bli målskytt.
Igen.
Tionde målet i år.
Riktigt bra.
Linköping då?
Ja, såg ganska tama ut. Förvisso utan långtidsskadade Anton Karlsson och sjuke Gustav Fritzell, men ändå. Med tanke på lagets form borde det kunna krävas mer av östgötarna, kan jag tycka.
***
Poängkungen Joel Kanebjörk.
Ja, energicentern fortsätter att leverera sedan återkomsten till Storvreta och landets mest ifrågasatte landslagsspelare skickade in dubbla mål – första med ett riktigt fint avslut – när Storvreta vann med klara 6-1 borta mot Karlstad.
Kanebjörk har därmed hunnit med fem mål och två assist på fem matcher i Vreta, och alla poängen har kommit i de tre senaste matcherna.
En tydlig kontrast mot hans två mål och åtta poäng på 16 matcher i AIK.
Nu tror jag inte att Storvreta ska vänta sig att Kanebjörk håller samma poängtakt resten av säsongen, men hans bidrag i poängprotokollet är så klart välkommet i ett lag som saknar Alexander Rudd.
Mycket lutar dessutom åt att Rudd får lira forward när han kommer tillbaka, i en kedja med just Kanebjörk och Albin Sjögren.
Medan Henrik Stenberg, Victor Andersson och Jimmie Pettersson huserar i den andra.
Det är två kedjor som inte går av för hackor.
Matchen mot Karlstad var annars ganska grinig, det var irriterat, inte minst i mittperioden där Jesper Karlsson och Henrik Stenberg rullade runt på golvet och hade kramkalas och där flera spelare var irriterade på varandra vid periodsignalen. Även om det är skönt att se känslor, så var det lite väl burdust stundtals.
Annars?
Ja, Storvreta tog en ny solid seger.
Fyra segrar på de fem senaste.
Bland annat mot topplagen Växjö och Falun.
Joel Kanebjörk-effekten?
Ja, lite kanske.
Föresten, visste ni att Joel Kanebjörk gjort tolv poäng i en VM-match en gång? Mot Australien, men ändå…
***
2-1.
Dalen-siffror.
Inte AIK-siffror.
Ja, lite så kan man väl sammanfatta Dalens 2-1-viktoria mot AIK. Dalen är det där tajta och snåla laget och AIK är det frejdiga och målglada laget – men den här gången var det hemmalagets system som nådde längst.
Sedan kändes det som att den här matchen kunde ha gått hur som helst.
Både Måns Parsjö-Tegnér och Stefan Odebring storspelade i målen och höll nere siffrorna. Ja, Parsjö-Tegnér satte ju tonen direkt när han i matchupptakten räddade en straff slagen av Andreas Stefansson.
Målen:
Jim Johansson petade in 1-0.
Andreas Stefansson sköt 1-1 via en motståndare och in.
Mattias Ljunggren skottade in 2-1 i början av tredje perioden – och slutakten blev en tajt kamp. Det saknades inte chanser, men det blev inga fler mål.
Blytung seger för Dalen så klart.
En seger som betyder att laget studsar upp till sjätteplatsen i tabellen med 39 poäng.
Och en AIK-förlust som innebar att Solnalaget föll ner till niondeplatsen.
Men det är sjukt tajt:
6 Dalen 39 poäng
7 Pixbo 39 poäng
8 Helsingborg 37 poäng
9 AIK 37 poäng
Alla har spelat lika många matcher utom Pixbo som har två färre kamper och därmed chansen att skapa andrum i kommande hängmatcher.
Slutspelskampen går vidare.
***
Just det, vill ni redan nu veta vilka som vinner SM-guld så kan ni läsa den här PLUS-krönikan:
”De tar hem SM-guldet” (PLUS)
***
Mer innebandy imorgon!