Så kom äntligen galakvällen jag förberett mig för sen i mars! Så glad för Pamela som BESEGRAT hjärntumören! Fina tjejerna! Emy, Rania, jag, Jenny, Victoria och Soraya! Det var otroligt känslosamt när Magnus sjöng för mig och Emy! Jag och min vackra dotter på röda mattan!

När jag fick veta att jag var sjuk i mars 2016 så bestämde jag mig ögonblickligen att jag ville att Tv4 skulle få följa mig. Efter att jag jobbat med fem galor så vet jag att produktionsbolaget Meter följer ett antal patienter under deras behandlingar och jag hade fått frågan första gången jag var sjuk, men då var jag inte redo. Dagen efter att jag fick veta att cancern var tillbaka, ringde jag upp mina vänner på Meter och gav dem chockbeskedet. Då hade de ännu inte fått någon beställning på någon ny gala inför 2017, men de tog beslutet att omedelbart sätta ihop ett team till mig med inslagsproducent och kameraman! 

Ett par dagar senare kom Sven-Olof Persson SvOP ut till mig i Sigtuna för att prata igenom vad det innebär att vara ett ”case” under galan. Hade jag tänkt igenom vad som skulle hända om jag avlider innan galan? Jag hade tänkt på allt, även på hur mina nära vänner programledarna skulle klara av detta.. Så jag skrev på medverkaravtalet där det står klart och tydligt att allt filmat material kan sändas även om jag avlidit innan galan. En märklig känsla men så viktigt kände jag. Sen följde två svåra veckor på Radiumhemmet då jag var inlagd för min svårt angripna tumör i ländryggen. Jag höll på att förlora mina ben och hamna i rullstol! Vi filmade min första intervju från sjukhussängen den första veckan. Då var allting väldigt kaosaktigt och skrämmande. Strålning och kortison i högdos lyckades rädda mina nerver till benen!

Jag fick komma hem tillslut och livet var plötsligt omkullkastat för alla i min närhet. Det blev kaos känslomässigt för alla i familjen och alla nära vänner. Jag var speedad av kortison och drogad av morfin, inte så lätt att kontrollera mina känslor som svängde från den ena ytterligheten till den andra på ett ögonblick. Från total kärlek till livet och min nyfunna gudstro, till sorgen över att lämna mina barn i förtid. Jag slängde ut mamma och vännerna rätt brutalt för att få egentid med barnen och få tid att smälta detta, bara vi tre. När jag förklarat för barnen att jag är döende och de hade fått fråga alla de frågor de ville så var vi redo igen att ta emot besök. Mamma flyttade in redan när jag låg på p14 för att ta hand om barnen så nu blev hon min livslina som hjälpte mig med allt. Jag hade aldrig klarat mig alla dessa svåra 9 månader utan henne! Jag älskar dig mamma Ingalill!❤ 

Då vi fått hela diagnosen klar för oss; trippelnegativ bröstcancer som är den mest aggressiva form som finns med sju metastaser i skelettet och cancer i benmärgen, så fick jag en behandlingsplan. Lågdos paklitaxel varje vecka. Behandling av någon form resten av mitt liv. Balansgång mellan tillräckligt starka cellgifter för att hålla undan cancern och så pass låg dos att min kropp klarar av den. Hur lång tid jag har kvar går inte att säga. Medelöverlevnad i sekundär skelettcancer är två år, sämre prognos i benmärg så kanske ett år. Skräcken är om/när det sprider sig genom benmärgen till andra organ som lever, lungor och hjärnan. Det är bara en tidsfråga. Så ser prognosen ut med dagens mediciner. Forskningen går framåt i rasande takt och förhoppningen är självklart att jag ska kunna hålla mig vid liv tills det kommer ännu bättre mediciner! Därför är galan ”Tillsammans mot cancer” så viktig för mig och alla andra som lever med cancer! Det är den viktigaste galan på hela året tycker jag för vi alla drabbas på något sätt av denna sjukdom! 

Mitt i de stora planerna vi hade i Marbella så slog blixten ned. Jag fick veta att mitt ryggont var återfall i cancer. Denna gång var spridningen stor, sju tumörer i skelettet och det hade även satt sig i benmärgen. Det finns inget botemedel och läkarna kan bara försöka förlänga mitt liv så länge det går med cellgifter.  Jag är döende.

De första två kritiska veckorna låg jag inlagd på Radiumhemmet och höll på att bli förlamad i benen. En av tumörerna satt i ländkotan, L3, och förstörde nerverna till lårmusklerna. Jag fick intensiv högdos strålning mot kotan i fem dagar och sedan var det många undersökningar för att se om cancern satt på andra ställen i kroppen. Jag hade väldigt ont och fick mycket morfin och kortison mot smärtorna. Tillslut kunde jag komma hem till mina barn och en helt ny verklighet. Jag har kanske ett år kvar att leva. Det var viktigt för mig att vara helt öppen och ärlig med mina barn om vad som hänt. Vi fick en helg för oss själva då jag berättade för dem att jag inte kommer leva så länge. Vi grät och kramades, de frågade och jag svarade. Självklart hoppas vi på ett mirakel eller att någon ska lösa cancergåtan och komma på ett botemedel för all cancer. Det är nära. Inom 70 år har forskarna sagt. Det är snart med tanke på att cancer funnits så länge människan funnits. Eller förresten, de har hittat tumörer på dinosaurier. Så vi kan väl säga att cancer alltid funnits! Skitsjukdom! 

Nu har det gått fem månader sen jag fick min diagnos. Jag har fortfarande ingen spridning någon annanstans i kroppen och min läkare professor Jonas Bergh är väldigt nöjd med hur jag mår. Han tycker att så länge den medicin jag får fungerar så ska vi fortsätta med den. När det händer något nytt i min kropp och det uppstår metastaser i levern eller lungorna så får vi testa andra cellgifter. 

Barnen och jag har haft en skön sommar tillsammans i vår lilla bubbla. Deras dygnsrytm har fått råda och vi har suttit i soffan med Netflix alla serier, sovit till två på dagarna och bara varit tillsammans. Nu när skolan börjat så har min äldsta flyttat hemifrån under skolveckorna. Hon går på filmgymnasiet på Lidingö och bor med sin bästis hos en underbar liten familj, en mamma och hennes tolvåriga dotter. Vi har redan efter ett par veckor en sån speciell och underbar relation att jag blir rörd till tårar hur livet kan bli. Mer om det längre fram kanske.. 
Min glamourösa, glittriga, fantastiska beautyblogg har nu blivit en blogg om den dödliga sjukdomen som drabbat mig igen. Cancer. En cancerblogg. Men jag kommer blogga om skönhetsprodukter ändå. För jag älskar det och om det är något  man ska ägna sig åt när man är döende så är det väl allt man älskar! Sina barn, sin familj, sina vänner, sånt som gör dig glad och får dig att må.. Well.. Bra.. Även om jag inte har en minut då jag mår riktigt bra så är allt relativt och jag mår ok. Då är ok ”bra”. 

KÄRLEK! Det är min tredje gala, och jag ÄLSKAR denna kväll och att jobba med arbetet inför galan!

Alla sittplatser är förberedda; vatten in och vatten ut..

Backstage

Molly, så söt, kommer in i sminket och ger alla en kram även dem hon aldrig träffat förut! Godingen!

Linda med sin… Ego tång.. Den heter Ego på riktigt! EGO TWIST!

Jessica lägger sista touchup innan sändningen drar igång

Så vackra. Så proffsiga. Kristin Kaspersen och Tilde de Paula Eby.

Alla ”mina” tjejer som visar sig stolt och modigt utan hår och utan sitt bröst och utan smink.

Sen var man ju med på ett hörn, konstigt att se sej själv på en så stor skärm mitt när man står och jobbar..Freda fick avsluta galan med ”Allt man kan önska sig” starkt och vackert. Det var så många ikväll som faktiskt levde med sin cancer, vars dagar faktiskt är räknade. Just det var så starkt närvarande under hela kvällen.

Förra året samlade vi in 63 500 000kr…

Den uppdaterade siffran enligt Kristin igår var hela 91 miljoner kronor!!!

Tänkte på en sak idag på väg till jobbet.. Jag mår verkligen bra nu! Jag har haft en del riktigt tuffa år de senaste sju åren, med en massa elände. Blandad kompott av skilsmässa, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer, stressrelaterade sjukdomar och bröstcancer. Men jag kan ärligt säga att jag idag är precis där jag vill vara. Jag har två fantastiska barn, som faktiskt verkar tycka detsamma om mej (iallafall för det mesta) ett jobb som jag älskar, och mitt hem känns äntligen som HEMMA. Mina barn har egna rum, jag har en gullig liten trädgård och alla moderniteter man kan önska. Så jag tycker att det är så passande att jobbet jag gjorde idag var som modell för tidningen Må Bra. För jag MÅR SÅÅÅ BRA!

Står på inspelning idag inför Cancergalan. Idag filmar vi tjejer som just avslutat sina behandlingar, och jag känner så väl igen mej hur jag mådde och såg ut för drygt två år sen..

Anna bloggar om sin cancer HÄR! Gå in och läs NU!

Den här bilden tog jag tidigt en morgon i juni 2012. Så här vaknade jag nästan varje dag den sommaren, min son som höll om mig.

Nu är det dax igen, är på inspelning av anhörigberättelser inför galan som ska gå av stapeln i slutet av oktober.

Fick precis ett pressmeddelande från Vass Pr där en ny svensk undersökning från Glossybox presenterade sina resultat. Det handlar om hur kvinnor och unga tjejer ser på solande. Trots att malignt melanom ÖKAR, så känner sig de flesta tjejer inte alls oroliga för hudcancer. Skrämmande tycker jag själv som solat extremt lite under mina vuxna år. När jag var tonåring på 80-talet var det ju väldigt modernt med solarium och på sommaren solade man med olja för att bränna på riktigt ordentligt! Sen började jag jobba som modell 1988 och då fick vi lära oss att man blir INTE bra på bild om man har solat. Och om man, som jag, plåtade mycket bad- och underkläder så skulle eventuella bikiniränder synas. Kom ihåg att på min tid FANNS INTE Photoshop! Då var man tvungen att vara perfekt för att få jobben.

Så jag solade alltså väldigt lite från det att jag fyllt 16 år. Tack vare detta är jag i stort sett rynkfri fortfarande, vid dryga 42 år. Så jag blir riktigt förbannad när jag läser dessa siffror. Ta dig tid att gå in på den här länken och läs om riskerna. Snälla, vi måste sluta upp med detta vansinne att man ska bli så brun som möjligt. Du blir bara gammal i förtid och har du riktig otur dör du. På riktigt.

Nu är vi ute i god tid innan alla hjärtans dag, så att vi kan flirta till höger och vänster! Jag har länge varit nyfiken på att prova då mina egna inte riktigt tagit sig efter att jag var sjuk och idag var det dax!! Fanny och jag bokade tid hos vår kollega och vän Alexandra Palombo!

FÖRE

I två timmar ligger man och blundar medan Alexandra pillar med varje frans för sig..

Fanny halvvägs..

Färdigt!

Förhoppningsvis fixar fylliga förlängningarna förhållande för fina flickorna!

Vilken fantastisk succé för Cancerfondens insamling ikväll! 63.5 miljoner! Det känns väldigt speciellt att vara en del av den här galan, det är en mycket vördnadsfull stämning bakom scenen en sån här kväll.. Så här ser det ut ”bakom kulisserna”!

Alla i publiken fick näsdukar och vattenflaskor.. Det blir en del tårar en sån här kväll… Själv höll jag mig sysselsatt med Tilde och Kristin när det var de jobbigaste inslagen så jag inte skulle tappa det helt.. Men det var några tuffa stunder..

Så här såg det ut i sminklogen under eftermiddagen…

Söta Idol-Elin!

Kristin fick lite extra volym och längd med clipshår från Rapunzelofsweden i en helt perfekt nyans!!

Regina bad mig sminka bort cancern! Ok!

Alla tokiga makeup-artister! Från vänster Evelina Lundqvist, Mia Bengtsson, jag, Maria Persson & Ann Sköld!

Bakom scenen när tv-kamerorna har börjat rulla!

Tilde och Kristin med duktiga stylisten Niklas Berglind

Efterfest!!