Jag fick nyss besked om att Djurgårdens supertalang Mika Zibanejad hade brutit handleden under dagens J20-kvartsfinal mot Modo.
Men ”Galler-Mika” hade tur i oturen.
– Jag har varit och röntgat handleden på akuten och inget är av. Det vara ”bara” en rejäl stukning, svarade Mika när jag fick tag på honom.
Händelsen inträffade i första perioden, vid ställningen 1–1.
– Jag fick en tackling av två av deras spelare bakom målet. Handen hamnade i kläm och då vek sig handleden.
Djurgården vann till slut med 5–2. Nu återstår att se om Zibanejad kan spela semifinalen nästa lördag.
– Jag tar det från dag till dag och ser hur det känns. Förhoppningsvis är det ingen fara.

Djurgården, Frölunda och HV71 är klara för semifinal. I morgon avgörs vilket lag av Skellefteå och Malmö som tar den sista semfinalplatsen.

/Emil

2008 var det inte många som kände till Anders Forsberg, som nu är Skellefteås tränare, men som då var scout för Ottawa Senators. Mattias Tedenbys imitation föll därför ganska platt och programledaren Marika Eriksson var tvungen att dra till med ett fjäskflabb de luxe. Men nu är det väl äntligen dags att ge Tedenby upprättelse, va…?
Ett grattis till Forsberg är även det på sin plats. Som en bonus får ni här fler klassiska tv-intervjuer.

/Emil

Wow – vilken hockeyfest vi bjöds på!

Ett tag satt jag och höll på Luleå endast av den anledningen att jag vill se ett till möte mellan de här två lagen.

Men för en gångs skull sviktade Luleås talangfulle målvakt Anders Nilsson och det blev avgörande. Medan Skellefteås Andreas Hadelöv gjorde några idioträddningar släppte Nilsson in höstlöv.
Det håller inte i så här täta matcher.

Men all kredd till Luleå – även Nilsson – som har gjort en fantastisk säsong. Många tippade Luleå som ett lag som skulle slåss för att undvika kvalserien, men tack vare en djävulsk disciplin och lagmoral överraskade Jonas Rönnqvists manskap alla och ledde länge serien.

Samtidigt som Skellefteå och Luleå sluggade sig trötta i kväll satt Färjestads spelare hemma i tv-soffan i Karlstad och slappade. För Skellefteås del känns det sjukt viktigt att de slapp en sjunde match på lördag.
Nu får de fem i stället för tre dagar på sig att vila och det kan bli guld värt.

Men jag tror ändå att Färjestad tar detta. Slutspelsräven Pelle Prestberg kliver fram och visar varför Färjestad borde behålla honom en säsong till.
Vad tippar ni? Jag säger 4–2 i matcher till Färjestad.

/Emil

PS. Jag har för övrigt rakat bort slutspelsskägget. Den som prompt vill ha bildbevis – eller bara skicka iväg ett slentrianmässigt hatmejl – kan mejla mig på emil.karlsson@aftonbladet.se

AIK har åkt ur SM-slutspelet och jag måste faktiskt erkänna att det kändes tomt när jag vaknade i morse.

Jag har sett flertalet av lagets matcher den här säsongen och fått en relation till det här sammansvetsade gänget, som var så utdömt på förhand.
* Patric Blomdahl och Fredrik Svensson – hårda på isen, men mjuka och trevliga utanför.
* Christian Sandberg och Daniel Bång – lågmälda ur-AIK:are, men ändå citatmaskiner om man trycker på rätt knappar.
* Roger Melin – underfundig och humoristisk om man bara skrapar lite på ytan.
* Gunnar Persson – den trevligaste och mest lättsamma tränare jag någonsin träffat, i konkurrens med Perra Johnsson.
* Viktor Fasth – målvakt som låter spelet tala, utanför isen hyllar han bara lagkamraterna.
* Johannes Salmonsson – citatmaskin med stor humor, som ibland måste bita sig i tungan för att inte säga för mycket.
* Josh MacNevin – svarar ärligt och uppriktigt på alla frågor och lindar aldrig in i floskler.
* Anders Gozzi – lågmäld sportchef som gjort underverk med små resurser.
* Adam Ekman – lättsam presschef som ställt upp dörren till omklädningsrummet och förstått vikten av att samarbeta med media i stället för att motarbeta.

För att nämna några.

Nu är AIK utslaget och det finns väl egentligen bara en sak som är positivt med det – att jag äntligen får raka mig.
Tänkte faktiskt gå till en barberare i dag eller i morgon.
Före- och efterbild utlovas här i bloggen.

Till sist kan jag inte hålla mig från att låna Nöjesbladets Tobias Lindners rubrikförslag:
”Nya riktnumret i Sthlm: 09”.

Om ni inte förstod den får ni skylla er själva, men en ledtråd är att Lindner är från Grums och håller på Färjestad.

/Emil

Nu sitter jag på tåget till Stockholm och surfar på internet via min iPhone.
Sjukt vad tiden går. Det känns som att det var alldeles nyss som man ringde HEM till tjejen man var intresserad av och hennes föräldrar ALLTID svarade.
I dag är det ju helt andra förutsättningar.
Dagens kids kan ju bara dra iväg en vänförfrågan på Facebook eller panga iväg ett sms och så är saken klar.

Men nu var det ju inte min begynnande 30-årskris vi skulle prata om, utan hockey.
Jag var i Löfbergs Lila Arena i går och herregud vilken överkörning.
Lindström manglade Blomdahl (fult) och Frögren proppade Blomdahl (schysst) och AIK:s tuffing orkade inte ens bli arg.

Ni vet känslan man har när man har tagit en slice för mycket – den där sista – på Pizza Hut. Exakt så proppmätta såg AIK-spelarna ut i går.
Geisten, glöden, viljan – allt var borta.
Men i dag är det – precis som med min barndoms gråa telefoner och dagens internetsurfande – andra förutsättningar.
AIK-spelarna skrinnar ut i ett fullsatt Globen och påminns där och då om att det är SM-semifinal och att det fan är på tiden att man visar det.
Jag har hela tiden sagt 4–0 i matcher till Färjestad och står fast vid det. Men AIK kommer sälja sig dyrt i dag.

Ni som har hängt med bloggen vet ju att jag inte får raka mig så länge AIK är kvar i slutspelet, men i dag är chansen/risken stor att laget ryker.
– Snyggt skägg, men nu får du snart raka dig, sa Dick Axelsson till mig efter segern i går.
– Men jag tycker att du borde ha kvar skägget hela slutspelet, så att du får känna på hur det känns för oss, sa Rickard Wallin.
– Mmm, visst – om vi byter årslön, svarade jag.
Inte.
Men jag tänkte det.

För övrigt var det lugnt och städat på läktarna i går. Jag satt i närheten av klackarna och förutom de sedvanliga hatramsorna så skötte sig supportrarna fint, vad jag kunde se.
Det ryktades om att det skulle dyka upp ett gäng AIK-supportrar utan biljett.
– Men den resan ställdes som tur var in, berättade Hockeyligans säkerhetsanvarige Lena Sahlin.

/Emil

Så, då är jag tillbaka i Karlstad – staden jag bodde i från födseln fram tills jag fyllde 23 år.
Tog nyss en runda på stan och det mesta var sig likt.
* Gourmetgrillen (i folkmun kallad gonorrégrillen) serverade som vanligt sjukt god kebab.
* Det var relativt lugnt kring uteställena vid torget (i Karlstad stannar man inne och har fredagsmyyyys och lägger i stället allt krut på lördagen då man tar sig en drängfylla).
* Värmländskan fortsätter att regera som Sveriges vackraste dialekt (när jag gick förbi Glada Ankan hörde jag ett klassiskt ”mädurååå, äru så jäla brarå?”, vilket betyder ”men du då, är du så jävla bra då?”.

Jag snackade för övrigt med en vän, som är vakt i Löfbergs Lila Arena i morgon. Det väntas fyra busslaster med AIK-fans och smartnissarna i LLA har placerat bortafansen på översta etaget, vilket en idiot kan räkna ut betyder trubbel.
– Det kan nog bli en del stök i morgon, suckade vakten som berättade att det kommer vara cirka 40 vakter och ungefär lika många poliser på plats, vilket är dubbelt så mycket som vanligt.

/Emil

Johannes Salmonsson spelade backgammon med reservmålvakten Björn Bjurling efter dagens AIK-träning.
Duon gjorde inte direkt high five med Sportbladets utsände.
– Du satte en tvåa på mig i betyg. Obegripligt, muttrade ”Salle”.
– Sätter man ett sånt betyg kan man inte ha sett matchen, fyllde Bjurling i.

Jag blev ganska stum, för jag hade bestämt för mig att jag satt och valde mellan en trea och fyra på ”Salle” och valde en trea. Men nu, med tidningen framför mig, ser jag det svart på vitt. Jag satte en tvåa på honom och det var åt helvete av mig.

Jag ringde upp Salmonsson och bad honom sätta betyg på mig som journalist:
– Innan gårdagens betyg hade du kanske kunnat få en trea eller fyra. Men efter dina betygsättningar i går är det en svag tvåa, sa han.

Nåja, till mitt försvar (även om det inte är försvarbart) så är det ett helvete att sätta betyg på över 40 spelare efter en match. Det blir mest att jag utgår från en tvåa (=godkänd) i grundbetyg, kollar plus/minus, speltid, och försöker minnas någon specifik händelse åt ena eller andra hållet.

Jaja, spelarna läser i alla fall Sportbladet och det får man ju ta som något slags beröm. Tydligen är även den här bloggen läst.
– Jag fick tio sms efter ditt senaste inlägg om glödlampan, sa Patric Blomdahl.
Det är dock fortfarande locket på varför Blomdahl kallas för glödlampan och eftersom jag inte har luskat fram svaret så får jag underbetyg som journalist.
En svag tvåa, om du frågar Johannes Salmonsson.

/Emil

Mer fart i Globen än på Hovet.

Jag fortsätter att vara allmänt förvirrad.
AIK tränar alltså i dag i Globen, inte på Hovet (även om träningen faktiskt är försenad som jag skrev).

Expressens Henrik Sjöberg var såklart inte sen att påpeka mitt misstag i sin blogg och tja, jag tar väl på mig dumstruten och skäms en stund.

I kväll ska jag till Karlstad. Tror jag.
Jag kan lika gärna hamna i Falun.

/Emil

Herregud, så ödsligt Hovet kan vara morgonen efter en förlust.
AIK:s träning skulle ha börjat 11.10, men är framflyttad minst en halvtimme, fick jag precis reda på.
Ett ensamt mål står framme. Isen är inte spolad. Jag är, konstaterar jag, helt solo i arenan.

Nä, det luktar inte guld på Hovet.

Stressad och jävlig intervjuades jag i Jenny Calling i går kväll efter matchen. Jag visste när jag kom hem i natt inte riktigt vad jag hade sagt, men jag tippar tydligen bergsäkert att Färjestad vinner med 4–0 i matcher.
Det är nog bara ett önsketänkande eftersom mitt skägg ryker så fort AIK åker ur slutspelet.
Men tipset kan jag stå för. Färjestad vinner inför ett kokande och fullsatt Löfbergs Lila Arena på lördag och då lär luften gå ur AIK, som redan gjort mer än vad man kan förvänta sig.

Å andra sidan ska man nog inte ta mina tips så seriöst. Jag gjorde ett oerhört förvirrat intryck i tv, inser jag så här i efterhand.
När jag intervjuades trodde jag att Skellefteå hade vunnit (eftersom de ledde när jag gick ner till omklädningsrummen på Hovet).
Just den sekvensen klipptes bort, vilket jag tackar kamerakvinnan Josefin Turesson för.

Nä, nu ska jag fortsätta med min fredagssysselsättning att se is spolas. Det är marginellt roligare än att se målarfärg torka.

/Emil

LHC vårstädar och sju spelare försvinner.
De ska självklart ersättas och tre nyförvärv har vi på Sportbladet redan rapporterat om – Calle Söderberg från Malmö, Pär Arlbrandt från Luleå och Robin Figren från Bridgeport.
Men det är inget som LHC har bekräftat än.

Jag ringde LHC:s sportchef Johan Hemlin:
– Jag går inte ut med några nyförvärv den här veckan eftersom vi precis har slutfört den här säsongen. Vi har rapporter som ska göras och så ska vi utvärdera lite tester. Det är bättre att göra det först innan man presenterar framtiden, säger Hemlin.
* Men ni har nyförvärv klara?
– Vi har nyvärvärv klara, ja.
* Hur många?
– Det kommenterar jag inte.
* Det har spekulerats om Hlinka och Hlavacs framtid.
– Om du tänker på deras framtid i LHC ser den bra ut.
* Så båda blir kvar till nästa säsong?
– Det kan jag inte bekräfta, men de är intresserade av att stanna och i det läget som vi är i, är artistkontrakt att föredra. Jag brukar annars gärna vilja ha spelare under hela säsongen, men i det ekonomiska läget vi är i är Janne och Jaro väldigt prisvärda spelare.
* Tror du att fler spelare kommer att lämna?
– Nej. Vi har några som har utgående kontrakt som inte nämns, förutom Hlavac och Hlinka även Hävelid och Norrena. I alla de fallen är vi och spelarna positiva, men vi får lugna oss lite. Men så fort det är klart går vi ut med det.

/Emil