Crème de la crème

Gästkrönika: Patrik Brenning

Jag säger inte att Stefan Löfven var överdrivet noggrann när han spritade sina fingrar inför intervjun med TV4:s Anders Pihblad häromdagen. Men statsministerns smekande är det närmaste en sexuell upplevelse miljoner frivilliga katantänssvenskar kommit de senaste veckorna.

Först tog han den stora handsvepningen, sedan gick han över till fingerdragandet innan Löfven exemplariskt avslutade med att med en bestämd tvåfingerfattning liksom tvinga in spriddropparna under sin tryckande vigselring.

Imponerande, men Löfvens gnidande satte också fingret på ett växande samhällsproblem. En utmaning våra sysslolösa fotbollsstjärnor faktiskt kan vara med att lösa.

Jag talar om de knastrande händerna. De uttorkade labbarna mängder av oss handspritande svenska män som aldrig tidigare behövt konfronteras med fenomenet handlotion nu kämpar med.

Vi blöder!

Nu talar jag inte om de där snygga frasiga hantverkarhänderna den gamla tidens män belönades med. Nej, vi moderna datormän tvingas kämpa med spretiga och spruckna räfsfingrar. Tio knotiga och blödande spjut.

Det har skrivits en hel del i den här bloggen om vad fotbollsmiljonärerna gör och borde göra i dessa tider. Jag tror att det är här stjärnorna verkligen har en samhällsinsats att göra.

Inte nog med att de kan bryta stigmat att riktiga män inte sysslar med hudprodukter. Att en dubbeldusch och en burk dax vax är allt vi behöver. Fotbollsidolerna råkar dessutom vara experter på det här med återfuktning.

För har du någon gång funderat på vad det egentligen är i den där lilla väskan spelarna bär som enda packning mellan bussen och omklädningsrummet?

När jag växte upp var det en skoväska. En rektangulär svart sak där de bar sina personliga fotbollsskor för att de inte skulle förväxlas med alla andras i den annars gemensamma packningen träningskläder och material.

Men någon gång under de senaste decennierna har en förändring skett, liksom i största hemlighet. De där fula svarta väskorna har fasats ut mot neccesärer med tyngande prislappar som inte längre är stora nog att bära spelarnas skruvdobbsförsedda arbetsmaterial. I dag är det istället skönhetsprodukter Ronaldo, Messi och de andra bär under armen.

En krämväska, om du så vill.

Det här är något det talas ganska tyst om utanför omklädningsrummen, stigmat är fortfarande starkt, men bakom låsta dörrar är diskussionerna livliga. Spelarna utbyter tips, doftar på sina lagkamrater och doppar fingrarna i varandras burkar.

Svenska landslaget har länge haft sin krämkille. Det är lätt att gissa på Ola Toivonen eller kanske Jimmy Durmaz här men crème de la crème när det kommer till kunskaper på skönhetsfältet har faktiskt Martin Olsson burit på.

Ett intresse som slog tillbaka mot ytterbacken när han 2016 skaffade extra fint smörj inför EM-premiären i Frankrike. Olsson hade kommit över en alldeles speciell burk ansiktskräm på en fashionabel butik i London och satt sedan och tryckte på juvelen tills två dagar återstod innan mötet med Irland inför miljontals tv-tittare över hela Europa.

Försöket att ge hyn samma skjuts av energi som lagledningen samtidigt jobbade på att ge spelarnas ben slog dock tillbaka då Olsson fick en allergisk reaktion av krämen.

Ytterbacken försökte dämpa smärtan med vaselin och kortison men tvingades ändå spela matchen med kraftiga utslag i ansiktet. Burken? Den skickade han i havet utanför den franska kuststaden Pornichet.

Där har den flutit som en flaskpost sedan dess och det är bara att hoppas att den nu driver i land hos en stackars isolerad fransman med smulande fingrar så att han kan lindra sin handsmärta lite. Detta i väntan på att fotbollsstjärnorna förstår allvaret, slutar jonglera med toarullar och börja göra lite riktig samhällsnytta istället.

Dela nu med er av era bästa krämtips!

För är det något jag vet om fotboll så är det att Guds hand var rejält välsmörjd.