Några avslutande reflektioner efter en het vecka i debatten om Sverigedemokraterna. Diskussionen har glädjande nog handlat mer om politiken och mindre om det var rätt eller fel att publicera artikeln.

Aftonbladets publicering ritade om några viktiga gränser i kartan över det svenska politiska landskapet. Samtliga riksdagspartier har nu deklarerat att de inte tänker samarbeta med Sverigedemokraterna i den händelse de blir vågmästare. Tydligast uttyckte sig statsminister Fredrik Reinfeldt i fredags:

”Vi har sett en brutal främlingsfientlighet som Sverigedemokraterna står för. Den är nu så brutal att de har egna aktiva som lämnar partiet. Det går i realiteten inte att samarbeta med ett sådant parti.”

Reinfeldt syftade på Sverigedemokraternas ordförande i Falkenberg, Lars-Erik Persson, som efter att ha läst artikeln i Aftonbladet fått upp ögonen för partiets värderingar och beslutat sig för att hoppa av. Reinfeldt sträckte istället ut en hand till Miljöpartiet från Alliansen. De rödgröna föll väl kanske inte omedelbart i tårar av rörelse över statsministerns gest. Tvärtom faktiskt… Från det hållet enades man om att å sin sida bjuda in något av mittenpartierna, mest troligt folkpartiet, om de rödgröna skulle bli det större blocket och SD vågmästare.

Den mer djupgående betydelsen av uttalandena i veckan är dock att både Alliansen och de rödgröna är redo att bryta blockgränserna om så krävs för att inte söka röststöd hos Sverigdemokraterna. Det är en klar markering från de etablerade partierna från både vänster och höger gentemot Sverigedemokraternas värderingar. Situationen förefaller därmed långt ifrån den danska där de etablerade partierna ganska snabbt anammade Dansk Folkepartis retorik mot ”de främmande”.

Det finns de som oroar sig för att den etablerade makten så tydligt går emot Sverigedemokraterna. Det ger dem ett martyrskap som de behöver. Det argumentet börjar med förlov sagt att kännas urvattnat, även om det säkert rymmer en del sanning. Intressantare och mycket mer utmanande är den text Lena Andersson skrev i Dagens Nyheter i går.

Hon skriver om den beröringsskräck med Sverigedemokraternas tankegods som jag tycker blivit uppenbar denna vecka. Hon skriver om nödvändigheten av att ett samhälle håller diskussionen om sin egen förändring levande och vågar se att alla influenser utifrån inte per autmatik är av godo. Hon exemplifierar med önskemål om segregerad simundervisning i badhusen mellan pojkar och flickor på grund av islams uppdelning mellan könen och menar att det är en problematisk företeelse i en svensk verklighet som inte blir oproblematisk bara för att det är Sverigedemokraterna som påtalar den.

Veckan avslutades med ett glädjande besked för min personliga del. Jag behöver inte sitta i fängelse för att ha publicerat artikeln. Enligt flera bedömare har det legat i farans riktning.

Justitiekanslern har kommit fram till att publiceringen inte innebär hets mot folkgrupp. (Beslut 2009-10-23. Dnr 6460-09-31). Jag tolkar JK:s resonemang så att det är av betydelse hur vi genomfört publiceringen av artikeln. Att vi var noga med att sätta publiceringen i ett sammanhang och ange dess syfte (att klargöra Sverigedemokraternas åsikter och värderingar).

Så här skriver JK:

“Utöver meddelandets innehåll ska särskilt beaktas vem det riktar sig till, dess syfte samt i vilket sammanhang det sprids. Yttrandefriheten är i princip starkare när ett meddelande har spritts i ett grundlagsskyddat medium än annars. Och yttrandefriheten är särskilt stark när det gäller politiska yttranden och debatt i frågor av allmänt intresse.

Med dessa utgångspunkter, och med beaktande av det särskilda skydd som den anmälda skriften och hemsidan har enligt TF respektive YGL, anser jag att innehållet i artikeln inte utgör hets mot folkgrupp. Artikeln kan inte heller anses innefatta något annat tryckfrihetsbrott.

Två intressanta händelser i dag mot bakgrund av debatten om Sverigedemorkaterna som vi staratat här hemma. I London ikväll har BBC beslutat att att släppa fram Nick Griffin, partiledare från Brittish National Party (BNP) i det populära debattprogrammet Question Time. Beslutet är taget av BBC:s publicistiska ledning på likartade grunder som jag redovisade när jag beslutade att publicera Sverigedemokraternas (SD) debattartikel av partiledaren Jimmie Åkesson.

Det är viktigt att exponera de värderingar som dessa partier står för. Att stoppa dem helt från den offentliga arenan står i strid med det fria ordet. Partier som BNP och SD söker också censur för att kunna bygga sin retorik. Samtidigt är det viktigt att sätta deras politiska budskap i ett sammanhang och visa en publicistisk hållning till partier som i sitt ursprung är antidemokratiska och främlingsfientliga. Därför har jag valt att inte publicera reklam från Sverigedemokraterna som jag menar skuggar deras faktiska vä’rderingar, men valt att låta dem debattera på debattplats och argumentera på riktigt för sina åsikter och värderingar.

BBC släpper ikväll fram Griffin för att få argumentera för sina värderingar och åsikter och visar sin hållning genom att ge debatten med Nick Griffin en inramning där BBC förklarar varför de låter honom debattera och låter samtidigt ett antal publicister och politiker kritisera och diskutera beslutet. BBC:s beslut väcker starka reaktioner i London ikväll. Demonstranter har samlats utanför studion för att försöka stoppa Griffin från att debattera. Och BBC:s ledning har det hett om öronen.

Efter mitt beslut att publicera debattartikeln i Sverige var jag ikväll inbjuden att ge min syn på frågan i BBC World Service med publicister från Tyskland och Frankrike och politiker från Ungern. Det blev en bra direktsänd diskussion om svårigheterna att hantera de här frågorna.

 Den andra intressanta händelsen i dag var den lokala SD-ledaren Lars-Erik Persson avhopp efter Jimmie Åkessons artikel. Efter att ha läst den och fått sitt partis värderingar exponerade för sig kände han att han inte längre kan stå för det och lämnar partiet och sitt uppdrag som ordförande för Sverigedemokraterna i Falkenberg. Av Aftonbladets reporter Sofia Ström får han frågan:

 Men de främlingsfientliga åsikterna kan ju inte komma som en överraskning?

–     Jo det gjorde det. Jag har sett partiet som en frisk fläkt och framförallt gillat familjepolitiken. Och jag har sett partiet som en utmaning till etablissemangets invandringspolitik som jag tycker behöver ifrågasättas. Men jag blev förvånad, jag trodde inte att det skulle gå så långt. Jag har aldrig varit rasist eller nazist och det här ställer jag inte upp på.

Lars-Erik Perssons eftertanke och handling är värd respekt. Hans motivering är tänkvärd för debattörer som  Dagens Nyheters Peter Wolodarski och Sydsvenska Dagbladets politiska chefredaktör Heidi Avellan som hävdat att debattartikeln var onödig att publicera eftersom alla ändå redan vet vad Sverigedemokraterna står för.

Sitter och läser en mycket glädjande rapport om utvecklingen på sportbladet.se. Efter att vi organisaerrat om har vi nu börjat arbeta med att systematiskt förnya sajten. Bland annat är fokus att förbättra vår resultatservice. Det är för tidigt ännu att med säkerhet säga att de fina siffrorna för sportbladet.se är effekterna av det. Men det ser riktigt lovande ut. En snabb sammanställning:

Sportbladet.se – Ytterligare en fantastisk vecka förra veckan med 1 778 000 unika, vilket är näst högsta siffran sedan vi byte mätsystem för 18 månader sedan. Endast slagen av en OS-vecka förra året.

Fotboll – Nytt rekord för undersajten Fotbollsbladet med 1 138 000 unika. 791 000 unika läste sportbladets artiklar kring Landslaget. En jämförelse med Sportexpressen som också ökar visar Sportbladets starka ledarskap på fotboll: Närr Fotbollsbladet har 1 138 000 unika har FotbollsExpressen 350 000 unika besökare.

Hockey –  Hockeybladet som gått lite upp och ned under hösten hade en fin siffra med 625 000 unika. Roligt att artiklar kring Hockeyallsvenskan, som S24 sänder, snittar på över 100 000 unika per vecka. NHL snittar på dryga 150 000 unika sedan seriestarten

WebbTV-sport – 514 000 unika ger oss andra veckan i rad med över halvmiljonen. Var tredje unik som tittade på Aftonbladet Webb-TV förra veckan tittade på sportklipp. Serie A lyfte rejält i sin bästa vecka. Stankovics drömmål var den stora dragaren med en perfekt redaktionell snabbhet och paketering. 

Power play – Powerplay satte ett hejdundrande rekord i sin startvecka. 145 000 unika, björnarna som lirade hockey var den stora dragaren.

Laul-Calling – Robert Laul fick Lagrell till studion och pratade om Svennis. Det blev riktigt nyhetsdrivande i alla medier. Vi är bortskämda med fantastiska siffor på Laul Calling med 170 000 unika tittare 

S24 – Nytt rekord för denna sida om sommaren satte S24 i Leksand – Malmö med 2181 sålda. Fantastisk siffra, riktigt roligt att vi kan nå upp i såna siffror redan i början av en lång Hockeyallsvenska. Aftonbladet leder utvecklingen bland medier med att ta betalt på nätet, även om det inte är ett så tufft race att leda ännu… Här finns mycket kvar att göra. Men vår satsning på betalt innehåll i S24 har just nu en mycket intressant utveckling. 

Debatten om Sverigedemokraterna går vidare. Några tidiga reflektioner i sen timme efter en lång dag tre:

Publiceringen av Åkessons debattartikel har haft avsedd effekt. Partiet har i flera år varit framgångsrika med en strategi som handlat om att prata allt luddigare om sina värderingar och allt mer om hur en maktelit försöker tysta dem. Nyhetsrapporteringen har inte varit lyckosam i att klarlägga partiets värderingar. Den har i stora stycken varit avvaktande, obefintlig eller ägnat sig åt att för tionde gången i rad bevisa att personer med ett nazistiskt eller brottsligt förflutet funnits på valbar plats på Sverigedemokraternas listor.

Därför var det viktigt att publicera en text där Jimmie Åkesson faktiskt argumenterar för sina åsikter och sina värderingar.

De här dagarna har de flesta medierna granskat Sverigedemokraternas politik med utgångspunkt i partiledare Jimmie Åkessons debattartikel. Hans retorik har belagts med en rad sakfel och politiker har debatterat och markerat sin hållning gentemot Sverigedemokraternas värdegrund. Det var en välbehövlig kontrast mot tal på partiets landsdagar där man i sin retorik försökte sälja bilden av Sverigedemokraterna som ett parti med samma politiska innehåll som Astrid Lindgrens folkkära böcker.

I helgens nyhetsrapprotering fick den retoriken stort genomslag. Det var inte minst det som fick mig att ta beslutet att publicera den text jag fått av Jimmie Åkesson. Hans debattartikel är en linjeartikel i partiets viktigaste fråga. Den beskriver kärnan i Sverigedemokraternas politik. Texten klargör Åkessons värderingar på ett sätt som få klarar av att blottlägga i en nyhetsintervju.

Jag menar att det är mycket viktigt att exponera Sverigedemokraternas politiska kärna. Vi har en situation där ett parti är på väg in i Sveriges riksdag som när de ska förklara sin politik kan göra sig skyldiga till hets mot folkgrupp. Jag förstår inte hur de som kritiserar oss för att publicera en debattartikel av SD och sedan granska den istället för att göra traditionell nyhetsjournalistik. För mig är det bara två metoder med samma mål: Att visa Sverigedemokraternas sanna ansikte.

Jag menar också att de publicister som säger att de tänker publicera reklam från Sverigedemokraterna efter en bedömning från ”fall till fall” sätter sig i en svår situation:

Vad är det för bild av Sverigedemokraterna de kommer att hjälpa till med att slipa fram? Den hållningslösa ”fall till fall” strategin kommer att hjälpa Sverigedemokraterna i deras strategi att tvätta bort sina främlingsfientliga värderingar. 

Det förstärks ytterligare när ett antal publicister i går intygade att de aldrig skulle publicerat den kontroversiella artikel som Aftonbladet publicerade i går. Okej, men vad är det från Sveridemokraterna som ni tänker publicera då? Betald reklam som säger att deras politik är som Astrid Lindgrens värld? Debattartiklar där de talar om att äldrevård är viktigt?

Så tycker Sydsvenska Dagbladet. I morse var jag i en tv-debatt med Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan. Hon menade att det var fel att publicera artikeln för att alla redan vet att Sverigedemokraterna har rasistiska värderingar. Det man istället ska publicera och granska är deras hållning i andra frågor, såsom äldreomsorg och barnbidrag, menar hon. 

Det räcker med att spendera någon timme i Aftonbladets diskussionsforum för att konstatera att Heidi Avellan har fel. Väldigt många väljare har ingen aning om vilken värdegrund Sverigedemokraterna bygger sin politik på. Väldigt många tycker bara att de är en frisk fläkt i svensk politik som törs säga som det är i invandrarfrågan.

Att påpeka att de har sitt ursprung i svensk nynazism som Bevara Sverige Svenskt (BSS) anses vara uttryck maktelitens nedlåtande syn på Sverigedemokraterna. Att säga att deras förre ordförande länge var ordförande för Nordiska Rikspartiet, Sveriges äldsta nationalsocialistiska parti, anser dessa väljare bara är att smutskasta de pigga uppstickarna Sverigedemokraterna. I Heidi Avellans upplysta värld tror man sig kanske veta vad Sverigedemokraternas värderingar och åsikter är.  I den terräng där SD vinner mark är det inte lika klart. Därför vara Jimmie Åkessons debattartikel viktig att publicera.

För några veckor sedan censurerade Sydsvenska Dagbladet en annons från Sverigedmeokraterna med texten ”Stoppa Islamismen”. Hur hjälper den inskränkningen i yttrandefriheten att ge en sann bild av Sverigedemokraterna?

Det hjälper inte den svåra debatten om Sverigedemokraterna att ha publicister som tror att alla vet hur det minsann är och av missriktad välvilja är rädda för att exponera partiets faktiska värderingar och åsikter. Detta var grunden för min linje att inte publicera Sverigedeomkraternas reklam, men publicera deras åsikter och värderingar så att läsare, väljare och opinionsbildare kan ta ställning till deras politik.

Debatten om Sverigedemokraterna går vidare. Det går att se ett mycket intressant och glädjande skifte i våra diskussionsforum. Nya röster som inte diskuterat frågan tidigare ger sig in och kritiserar och nyanserar diskussionen om Sverigedemokraterna. Det är en helt ny ton också i min mail. Totalt har jag fått cirka 400 mail i denna fråga under gårdagen. De flesta stödjer vår publicering och tycker att debatten vi startar är angelägen, oavsett vad man tycker om Sverigedemokraterna. De flesta som kritiserar den har uppriktiga och genomtänkta frågor. Andelen rena hatmail inskränker sig till ett tiotal.

I våra forum har denna fråga tidigare utlöst en lavin av tämligen hätska anhängare till Sverigedemokraterna som dominerat diskussionen. Det har följt ett mönster som ser ut ungefär så här: Någon postar ett rent rasistiskt inlägg av typen död åt den ena eller andra folkgruppen som vi tar bort. Därpå följer en rad lika hätska som tröttsamma utrop om att vi censurerar debatten.

Jag pratade precis med Anna Hjalmarsson på vår redaktion för läsarmedverkan och debatt. Hon har följt våra forum under lång tid och gjorde så i går också. Hennes relfektion är att många nya röster nu börjar göra sig hörda i diskussionen och att tonen är mycket mer diskuterande än hätsk. Det är mycket glädjande. Den här frågan är tillräckligt het som den är. Den behöver inte svordomar och förstärkningsord. 

I dag går vi vidare i tidningen och på sajten och publicerar en granskning av de argument som Jimmie Åkesson för fram i debattartikeln. Det är mycket viktigt att nyhetsjournalistiken nu följer upp Sverigedemokraternas politik när dess kärna gjorts tydlig. Så sker också. De flesta nyhetsmedier har i dag uppföljningar av det Aftonbladet publicerade igår. SVT gick i morse  glädjande nog vidare på kärnfrågan om SD:s politik och debatterade med centerledaren Maud Olofsson och Jimmie Åkesson i sin soffa i morse. Statsminister Fredrik Reinfeldt menade att debattartikeln Aftonbladet publicerade uttrycker Sverigedemokraternas politiska kärna. Samtliga partiledare uttalade sig igår om artikeln och förklarade hur de förhåller sig till Sverigedemokraternas politik.

Själv satt jag i TV 4:s morgonsoffa där frågan mer handlade om det var rätt eller fel att publicera debattartikeln och hur jag kan stoppa partiets reklam, men tillåta deras debattartiklar. Jag förklarade det i går. Du hittar det i bloggposten under denna. JAg återkommer med mer reflektioner kring detta här i bloggen senare i dag, eller imorgon.

I helgen höll Sverigedemokraterna landsmöte. I dag publicerar vi en debattartikel där partiledaren Jimmie Åkesson talar klarspråk i den fråga som driver partiet. Synen på människor från andra kulturer i allmänhet och islam i synnerhet. Artikeln är ett resultat av en TV-debatt där jag uppmanade Jimmie Åkesson att skriva i just detta ämne. Min avsikt var att få fram en text som faktiskt handlar om det som skiljer ut Sverigedemokraterna från andra partier. En text där de visar sin värdegrund och argumenterar för den.

Behovet av detta blev extra tydligt i lördags. Partisekreteraren Björn Söder marknadsförde från talarstolen Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta som Sverigedemokraternas politiska vision. Partiledaren Jimmie Åkesson lovordade Bullerbyn som en vacker skildring av det gamla Sverige. Att Bullerbyn är en vacker bild av Sverige i det förflutna håller säkert en majoritet av det svenska folket med om. Men leder Sverigedemokraternas politik till att Sverige blir som i Astrid Lindgrens böcker? Eller är det så att partiet är skickliga på att marknadsföra en aptitlig bild av sin främlingsfientliga agenda?

I fredags fick jag Jimmie Åkessons debattartikel. Den talar utan tvekan klarspråk. Av utgivarskäl kontaktade vi flera av landets ledande experter på tryck- och yttrandefrihet för att gå igenom artikeln. Flera av dem avråder mig från att publicera Jimmie Åkessons text. De menar att jag som ansvarig utgivare kan åtalas för hets mot folkgrupp för att jag publicerar den.

Jag tar den risken och publicerar i dag debattartikeln.

Jimmie Åkessons text är viktig för att den mycket tydligt visar på vilka värdegrunder det parti som är på väg in i Sveriges riksdag vilar. Du kan tycka att hans åsikter är rätt eller fel. Men dagens debattartikel ger dig en möjlighet att ta ställning till Sverigedemokraterna.

Du bör dela de värderingar Jimmie Åkesson för fram om du ska ge honom din röst. Du bör hålla med honom om att islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget och att vi måste göra vad som krävs för att stoppa detta hot.

Jag tog för en dryg månad sedan beslutet att inte publicera reklam från Sverigedemokraterna. Det blev ett hårt kritiserat beslut. Jag ansågs stoppa Sverigedemokraternas rätt till yttrandefrihet. Det hjälpte inte att jag intygade att jag inte alls avser att stoppa deras åsikter i Aftonbladet. Tvärtom berättade jag att vi tänker publicera debattartiklar från Sverigedemokraterna och rapportera om dem på nyhetsplats.

Grunden för mitt beslut var istället denna:

Jag vill inte göra mig till en del av Sverigedemokraternas mycket skickliga kampanj för att tvätta bort sin stämpel som ett främlingsfientligt, extremistiskt parti genom att publicera deras reklam. Jag tänker inte ta emot pengar för att bära reklam som skuggar Sverigedemokraternas värderingar och historia. Inte i mitt namn.

Mina argument hade under några dagar lika stor chans som en snöboll i helvetet. Det var mycket mer spännande att påstå att Aftonbladet stoppar det fria ordet än att bemöta mina faktiska argument. De lite mer fina debattörerna var bekymrade över att jag hjälper till att göra Sverigedemokraterna till martyrer och på så sätt ökar sympatierna för dem.

Vad är det för pjosk? Ska publicister av rädsla för att göra Sverigedemokraterna till martyrer avstå från att ha en hållning?

Det om något är väl att svikta i tron på det fria ordet. Skulle vi svenskar ha en sådan obändig längtan till att stödja martyrer att vi liksom för att jävlas skulle rösta fram Sverigedemokraterna Jag tror inte på det. De Sverigedemokrater jag talat med de senaste veckorna är snarare upptagna av tanken att om bara muslimerna försvann ur landet så kan det svenska folkhemmet återuppstå och allt bli som vanligt.

Jag är kanske inte redo att dö för Jimmie Åkessons rätt att uttrycka sina åsikter. Men jag är redo att riskera att bli dömd för brott för hans rätt till det fria ordet när han skriver sitt hjärtas mening. Andra publicister gör det lättare för sig. Väl medvetna om Sverigedemokraternas rötter i svensk nynazism och den historiska antidemokratiska nationella rörelsen tänker de bedöma deras budskap i betald reklam från fall till fall. Det är bekvämt, aningslöst och hållningslöst.

Bekvämt för att det skjuter frågan framåt. Aningslöst för att beslut om att stoppa enskilda budskap verkligen riskerar att göra dem till martyrer, gång på gång. Hållningslöst för att man gör sig till ett viljelöst flöte när historiens mörkbruna strömmar åter flyter i samtiden. I fredags meddelades att TV 4 avser att göra affärer med Sverigedemokraterna till ett värde av flera miljoner kronor.

– Det är trevligt att partierna nu kommer till oss och vill annonsera, det är också positivt för debatten, säger TV4:as kommunikationsdirektör Gunnar Gidefeldt till Svenska Dagbladet. 

Aftonbladet vill genom dagens publicering av debattartikeln klargöra vilka värderingar TV 4 och alla andra medier som beslutar att publicera reklam från partiet hjälper till att normalisera. I valet 2002 var det självklart för alla svenska medier att inte publicera reklam från Sverigedemokraterna. Valet 2006 valde flera stora medier fortsatt att inte publicera deras annonser. I dag, tre år senare, står jag med Aftonbladet ensamt kvar vid hållningen att inte ta emot pengar för att bära deras reklam.

Vad tror ni har hänt? Har Sverigedemokraterna ändrat sina värderingar, eller har svenska publicister ändrat sin hållning till deras värderingar i ungefär samma takt som partiet fått pengar? Läs Jimmie Åkessons debattartikel och svara på vad skillnaden är mellan Sverigedemokraterna från 2002 och samma parti i dag. Jag ser ingen. Jag ser bara ett skifte i opinionen. Och publicister som plötsligt säger att det är viktigt att Sverigedemokraterna ska få köpa reklam för att ge sin syn på barnbidrag och annat som inte uttrycker partiets verkliga budskap om främlingar som ett hot. Det är en hållning som för mina tankar till en sylvass replik i samtiden från Killinggängets pjäs på Dramaten just nu:

”Är nazism dåligt? Då undrar jag om du är riktigt insatt i nazismens tankar om vård, skola och omsorg.”

Sverigedemokraterna står inte för nazism i dag. Inte heller för Astrid Lindgrens humanism. Så vad står de för? Läs Jimmie Åkessons debattartikel och begrunda.

För första gången på flera år ökar Aftonbladet upplagan per utgivningsdag! I dag publicerar vi TS siffror för september. De visar att vi sålde 14 500 tidningar fler än september förra året på söndagar och 600 tidningar fler varje utgivningsdag, jämfört med samma månad i fjol.

Upplageframgången är ett kvitto på att nyhetsredaktionen gjorde ett mycket bra jobb och var nyhetsledande under den nyhetsintensiva månaden. Helikopterrånet, mordet på Linda Chen och Ulf Larssons död vara alla nyheter som engagerade och berörde på olika sätt.

Dessvärre kan vi inte ta detta som intäkt för att trenden nu har vänt mer långsiktigt på upplagemarknaden. Mediabranschen genomgår fortfarande en strukturomvandling från analoga papperstidningar till digitala nättidningar. Men jag känner stor ödmjukhet och glädje över att så många köper tidningen vid stora nyhetshändelser.

Tittar vi på Aftonbladets räckvidd är det också fantastiska siffror. Totalt nådde mediehuset Aftonbladet 2 533 000 läsare varje dag i september enligt Sifo.

Det är cirka 800 000 fler dagliga läsare än närmsta konkurrenten Expressen. Fem av våra bilagor ökade också antalet läsare när Sifos stora Orvesto Konsument mätning kom för det andra tertialet 2009.

Sofis Mode fick 43 000 fler läsare. Mat & Vin nådde 25 000 fler läsare. Härligt Hemma lockade 12 000 fler läsare. Söndag och Bil ökade båda med 4 000 nya läsare. Grattis hela supergänget på vår featureredaktion!

Tittar vi bara på nätet var även det en rekordmånad. Vi slog all time high på aftonbladet.se med över 4,9 unika webbläsare på en vecka! Det är en makalös trafik och vi kan se att trafiktalen håller på att etablera sig på en helt ny nivå.

Också Aftonbladet webb TV slog rekord: 1 586 690 unika webbläsare såg på vår webb-tv under en vecka i september. Det gör att bara Aftonbladets TV drar större publik än hela Dagens Nyheters sajt.

Mobilen då? Jo, rekord även där i september. Kurvorna för Aftonbladets mobilsajt pekar rakt uppåt och nådde i september över 200 000 unika besökare under en vecka. Närmsta konkurrenten Dagens Nyheter ligger kring 60 000. Enligt en ny rapport från KIA index ligger Aftonbladets mobilsajt högst vad gäller räckvidden och har också den klart högsta besöksfrekvensen. Det är mycket goda nyheter för våra annonsörer i mobilen.

Att sälja tidningar är fortsatt viktigast för vår ekonomi. Samtidigt handlar kampen om att vara störst och nå flest läsare allt tydligare om  digitala upplagor av Aftonbladet som web och mobilt. Där finns de flesta av våra läsare i dag.  Framtiden handlar om att maximera räckvidd mot våra målgrupper i alla våra kanaler, optimera papperstidningens upplaga och vara innovativa i utvecklingen av såväl tidning som nät.

Var det rätt att namnge de svenskar som greps i Pakistan misstänkta för terrorverksamhet? Frågan har diskuterats i en rad debatter och kommer ikväll att göras ytterligare aktuell via en granskning av SVT:s program Uppdrag granskning.

Själv kommer jag att missa programmet då jag tänker kolla in matchen istället. Men låt mig här förklara min grund för att namnge de terromisstänkta svenskarna:

Den gemensamma historien. Mehdi Gehzali satt fängslad på Guantanamo misstänkt för terror. Safia Benaouda och Munir Awad greps i Somalia och fängslades i Etiopien misstänkta för terrorverksamhet. Såvitt känt har dessa tre inte haft någon kontakt tidigare. De satt fängslade i olika delar av världen på grund av varandra helt oberoende orsaker. Nu greps alltså dessa tre ihop i en bil i ett område i Pakistan som det är förbjudet att vistas i utan tillstånd och som anses gömma talibanfraktioner och fästen för al-qaida.

Detta var så pass anmärkningsvärda omständigheter att allmänintresset var stort. Det hade inte varit möjligt att berätta historien om att en före detta svensk guantanamofånge var gripen i Pakistan utan att peka ut Mehdi Gehzali. Safia Benoudas fall är mindre känt, men hon hade för en krets blivit indirekt utpekad om vi berättat en rad detaljer utan att nämna hennes namn.

Detta var min grund för att göra de gripna svenskarnas identiteter kända. Det var inget lätt beslut. Det är namn och bildpubliceringar i samband med brottsmisstankar aldrig.

Det finns bland mediaforskare inte sällan en bild av att media slår fast att de misstänkta är skyldiga bara på grund av det faktum att vi skriver om fallet. Upprördheten tilltar om vi namnger de vi skriver om. Jag tycker att den kritiken för ofta framförs slentrianmässigt. På vilket sätt blir de misstänkta mer skyldiga om vi berättar vilka personer anklagelserna rör? Är det rimligt att media väntar med att rapportera om att tre svenska medborgare är gripna i Pakistan misstänkta för terrorbrott till dess att misstankarna är bevisade?

Det är inga lätta frågor. Jag menar att själva publicerandet av namn och bild inte självklart ökar intrycket av att de misstänkta är skyldiga. För den som läst vår rapportering av pakistanfallet har det av texterna framgått tydligt att detta inte är ett solklart fall. Tvärtom. Vårt team i Pakistan som sökte klarhet i fallet lämnade gång på gång rapporter om att anklagelserna och omständigheterna i fallet är ytterst oklara.

På grund av det svåra läget med källor i Pakistan beslöt vi att inte ge oss förrän vi fick prata direkt med inrikesminister Malik. Det lyckades också till slut och en  annan bild om misstankarna till de tre gripna kom fram. Det förelåg inga styrkta misstankar om terrorverksamhet mot de tre.

Ett riktigt klavertramp gjorde vi i en rubriksättning, det medges utan omsvep. Vi kallade de tre gripna för terrorsvenskarna. Det går inte att försvara, det var en olycklig formulering i nyhetsnattens hetta.

På ett djupare plan går det att diskutera en hel del kring Aftonbladets och andra medias bevakning av de tre gripna i Pakistan.

En bra startpunkt är den kolumn Jan Guillou skrev i Aftonbladet under rubriken ”Medierna har helt enkelt blivit tokiga”. Guillou är mycket kritisk och menar att det finns en förskjutning i våra bedömningar av terroristanklagelser efter den 11 september och införandet av terrorlagar som kringskär demokratin.

Har Guillou rätt? Var det rätt av oss att publicera namn och bild på de gripna? Jag menar att det är möjligt att svara ja på båda frågorna.

För dig som inte orkade kolla Uppdrag granskning ikväll fick jag ett mail med mina och Guillous citat från SVT:s redaktion som du kan läsa här:

Speak: Även uppgifterna om Safia Benaouda går isär, ibland oskyldig, ibland – som på aftonbladets löpsedel – misstänkt Al Qiada terrorist.

Synk

Jan Guillou, Författare och fd ordf. publicistklubben

– Jag vill visa ett löp från den tidning som du själv skriver i Vad tycker du om det?  

– Att det är skandalöst naturligtvis, och man behöver bara göra tanke experimentet att hon skulle ha utpekats för att vara Hells angels eller narkotikalangare eller nåt nästan lika allvarligt som det här. Så förstår man med detsamma att det är omöjligt att göra på det där sättet.

Synk

Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet

– Vid den tiden när vi skrev det så var ju misstankarna sådana formulerade av polismyndigheterna i Pakistan och det var därför vi återgav dom så att dom är korrekta i den mening att det finns en vederhäftig källa som säger detta.

– Det finns inget som hjälper om man anonymiserar

– Tror du hon håller med om att namnpubliceringen stärker och hjälper henne?

– Det är jag inte säker på men det är min bedömning på hur läsarna tar emot den här informationen. Det blir omedelbart en skummare figur om du är anonym.

Speak:

Det är den 28 september. SVT:s korrespondent stoppar den pakistanske inrikesministerns konvoj – och får nu en av de få regeringskommentarerna. Historien får en vändning.

Arkiv:

Ur Aktuellt, SVT (28/9)

–          Ja det finns inga konkreta bevis om terrorkopplingar…

 Synk

Rehman Malik, inrikesminister Pakistan

–          She is not in the arrest, she is in a kind of protected custody with her child and the consular access was given to her by the Swedish embassy and they have also confirmed that she is happy – but according to our information she has stated that she does not want to leave without the husband.

Synk

Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet

–          Vad är en terrorsvensk?

–          Det begreppet skulle jag säga är en olycklig rubriksättning i det här sammanhanget för den för associationerna till något som alls inte är bevisat. Du sitter och jobbar i ett snabbt nyhetsflöde, det här är en unik nyhetshistoria. Du har Mehdi Ghezali som har suttit på Guantanamo, du har ett par som greps i Somalia och satt fängslade i Etiopien misstänkta för terrorbrott. Det är ur det här det här kommer. Det är när de här tre plötsligt grips i ett område i Pakistan där man vet – där det sägs att grogrunden för Al Qaida väldigt mycket finns, det är klart att då spektakulär historia. Men just det ordet som jag vet att vi använt i en rubrik är fel.

Synk

Jan Guillou, författare fd ordf. publicistklubben

– Hur tycker du att svensk media har hanterat de gripna svenskarna i Pakistan?

– Mycket annorlunda från vad som skulle ha blivit fallet än för en så där åtta år sen. Efter 11 september så förändras våra lagar, våra attityder, vårt psyke, vår inställning. Och det gäller även medierna.

Vi flyttar till stan.

Efter ett drygt år av sökande är det nu äntligen klart: Aftonbladet flyttar till Kungsbrohuset. Från och med 2011 kommer ni att hitta oss på Kungsbron (fortsätt Kungsgatan förbi Oscarsteatern och Kasinot mot Kungsholmen).

Flytten är ett led i en strategi där vi vill sitta närmre Svenska Dagbladet och våra Tillväxtbolag såsom Blocket, Hitta, Prisjakt, Destination, Resedagboken, Kundkraft med flera. I moderna lokaler blir det lättare för oss att dela på en del gemensamma administrativa tjänster och service som det är dyrare att driva var och en för sig.

Idéflödet till nya spännande samarbeten drivs oftast bäst av att kreativa människor träffas och pratar spontant. I vårt nya hus kommer det att finnas många sådana mötesplatser. Räkna med fler samarbeten såsom det vi lanserade i förra veckan där vi samlar Aftonbladets resejournalistik, med bokningsmotorn Destination och resecommunityn Resedagboken.

Det är en fantastisk utveckling av vår resejournalistik där du kan läsa och bli inspirerad, snabbt gå in och kolla vad priserna just nu är till resmålet, kolla in vad resenärer som är där just nu säger om stället och boka resan direkt via Destination som samlar Sveriges alla stora reseaktörer.

Mycket av det vi förr kallade för nyttojournalistik, eller servicejournalistik finns i dag i våra tillväxtmedier. Vi har en otroligt spännande och unik utveckling här om vi kan koppla ihop vår journalistik med de nya, unga smarta internetjänsterna. När vi lyckas, som i vår nya resesatsning, når vi nya nivåer för servicecjournalistiken och börjar utveckla svaret på frågan som hela världens medier nu ställer sig: Hur ser framtidens affärsmodeller för journalistik ut?

Om man gör experimentet att lägga ihop all internettrafik som skapas utifrån verksamheterna som samlas i vårt nya hus kan man utan att rodna säga: Här startar Sveriges web.

Vad gäller relationen mellan Aftonbladet och Svenska Dagbladet kommer vi redaktionellt självklart även framåt att vara två helt skilda tidningar.

Hoppsan… en ofrivillig bloggpaus på några dagar. Delvis framkallad av sjukdom och depression.

Sjukdomen är av övergående art. Jag har åkt på gikt… En slags gubbsjukdom som slår till mot stortåleden och riskerar att drabba den som fyllt 40, går upp i vikt, stressar, överkonsumerar kött och alkohol. Det är en svårhanterlig sjukdom på det viset att de flesta tycker att den är komisk. Det är uppenbarligen något skrattretande med en man i sina bästa år som beklagar sig över ont i tån. Jag säger bara att då har ni inte riktigt fattat hur satans ont i tån det faktiskt gör… Då skrattas det ännu mer. Det är inte gubbar med mage som får medlidande här i världen, den saken är klar.

Depressionen delar jag med miljoner svenskar dessa dagar. Jag har ett fotbollsintresse som definitivt skulle klassas som varandes inom det normalas gränser (många här på tidningen ligger betydligt utanför de ramarna…). Men den missade VM-festen gör mig så bedrövad att jag inte riktigt känner igen mig själv. En dimension i denna depression som det skrivits för lite om är den här:

Zlatan Ibrahimovic är ett svenskt idrottsfenomen som vi inte upplevt sedan Björn Borgs dagar. Han är detta år och nästa i sin prime. Han är 28 år. Han kombinerar dessa år maximal fysisk styrka med en oerhörd erfarenhet.  Detta var Zlatans stora VM och vi får inte uppleva det. Vi kan alltid hoppas att han får vara skadefri och orkar till nästa VM. Men han kommer då att vara 32. Jag säger inte att det är omöjligt, bara att nästan alla fotbollspelare anpassar sitt spel efter fysiska lagar efter 30 års ålder. I dag gäller som bekant inga sådana jordiska lagar för Zlatan. Att inte få se honom i aktion under ett VM då är… deprimerande. Ett stycke förlorad svensk idrottshistoria är vad det är.