De två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson sitter fängslade i ett ökänt fängelse i Etiopien. De riskerar 15 års fängelse för journalistiskt arbete i Ogadenprovinsen.

Ändå är engagemanget från oss svenska publicister så här långt lamt.

Det duger inte.

Spekulationer i varför vi publicister hittills varit lika synliga som tysta diplomater leder kanske ingenstans. Men det har i kommentarer kring fallet funnits en underton av att Johan och Martin är äventyrare, inte ”riktiga” journalister.

Det är inte bara trams. Det är felaktigt.

Martin Schibbye och Johan Persson har publicerat sig i publikationer som Folket i Bild och Svenska Dagbladet. Nu handlade det om att dokumentera Lundin Petroleums verksamhet i den slutna och förbjudna provinsen Ogedan i Etiopien med förhoppning att sälja jobbet till tidskriften Filter.

Det är ett ytterst relevant journalistisk uppdrag mot bakgrund av utrikesminister Carl Bildts ifrågasatta engagemang i bolaget. En granskning vi som är ansvariga för stora redaktioner i Sverige har anledning att fråga oss varför vi inte varit bättre på.

I Etiopien var det nu alltså istället två svenska frilansjournalister, utanför stora redaktioners säkerhetsrutiner och resurser, som gav sig i kast med frågan om vad Lundin Petroleum gör i Etiopien.

Hur det är med Schibbye/Perssons äventyrliga själar kan vi lämna därhän. Journalister kan innerst inne ha alla möjliga bevekelsegrunder för att bege sig till farliga områden. Spar de analyserna till psykologerna. Låt oss istället visa vårt stöd till två svenska journalister som av alla rätta skäl befann sig i Etiopien och av alla fel skäl nu sitter fängslade.

Journalistförbundet, PEN och Reportrar utan gränser har alla engagerat sig i Martin Schibbyes och Johan Perssons fall.

Det är hög tid att vi som driver de stora redaktionerna i Sverige också gör det.

Imorgon inleds rättegången i Adis Abeba. Aftonbladets Staffan Lindberg och Jerker Ivarsson är på plats i Etiopien. Förhoppningsvis flera svenska medier också, efter ett absurt byråkratiskt spel av etiopiska myndigheter.

Det är en start.

Aftonbladet avslöjade att Håkan Juholt tog ut dubbel ersättning för sin bostad i Stockholm av riksdagen.

Han flyttade in med sin sambo 2007 och lät riksdagen stå för hela hyran. Både sin egen och sambons del i den gemensamma hyran ansåg Håkan Juholt att skattebetalarna skulle står för via bidrag.

Eller så ansåg han inte att det var rätt och rimligt. Han tänkte inte på det helt enkelt. Han tyckte möjligen inte att det var så viktigt hur tidigare en riksdagsledamot och nu partiordförande för Socialdemokraterna handskas med bidrag. En tredje förklaring skulle kunna vara att han helt enkelt är oförmögen till noggrannhet i denna fråga.

Där ligger alltså saken. Och drevet kunde starta på en högoktanig mix av bostadsbidrag och högavlönad socialdemokrat.

Redan i den första artikeln i Aftonbladet säger kanslichefen Sven-Eric Söder att reglerna är oklara för vad som gäller kring dessa bostadsbidrag för riksdagsledamöterna. En viktig detalj som mediekritiker helt ska bortse ifrån senare.

Hela storyn i sammanfattning ser ut så här:

Aftonbladet har avslöjat en felaktighet. Håkan Juholt själv tycker att han gjort fel. Och betalar tillbaka 160 000 kronor. Reglerna är oklara. Drev utbryter. Dramat i media når sin peripeti i fredags när Håkan Juholt efter ett långt möte med verkställande utskottet på en presskonferens meddelar att han stannar kvar. Vid presskonferensen håller han hedersamt fast vid linjen han hållit från början:

”Detta är mitt eget fel”.

Nu startar det traditionella ”skyll-på-media” drevet som numer är lika obligatoriskt som själva nyhetsdrevet. (Fyndigt sammanfattat i förväg av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson redan i veckan i detta blogginlägg.) Kritikerna tar nu spjärn i att eftersom det inte finns några regler om riksdagsledamöters bidrag så kan ju inget ha hänt. Det är en besynnerlig plattform att stå på för mediekritik; lägg av att granska politikerna på det här sättet – det finns ju inga regler…

Medierna i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet är bara otäcka blodhundar som är ute efter att förstöra en människas liv i akt och mening att begå bland det värsta av brott: att sälja tidningar.

Att avslöjandet visat på både en omoral, alternativt slarvighet, hos Håkan Juholt och ett komplett virrvarr i regelverket kring hur riskdagsmän tillåts använda allmänna medel går dessa kritiker helt förbi.

Medias granskning är nu istället ”full av lögner” och jag borde nu som ansvarig avgå, alternativ avlivas på något plågsamt sätt, beroende på om vi läser öppna eller anonyma forum.

Lögnerna förefaller bestå av två saker, enligt kritikerna.

1. Medierna påstod att det fanns regler, trots att det inte fanns några.

2. Medierna har blivit brickor i ett maktspel. Särskilt när de försöker påvisa att Håkan Juholt fått varningar han inte brytt sig om.

 Invändning ett faller platt i sak eftersom Aftonbladet redan i den första artikeln skrivit att reglerna är oklara. Det medges att det förvirras lite av att det i en annan artikel konstateras att bidraget är ”ett klart regelbrott”. Den meningen i sig är inte så konstig eftersom Håkan Juholt själv som svar på Aftonbladets uppgifter säger att han ”begått ett solklart regelbrott”.

Faktum är att regelverket är oklart. En allvarlig brist i sig som blir uppenbar av Aftonbladets avslöjande. Oklarheten i reglerna är också orsaken till att inget åtal väcks. En omständighet som till exempel Lena Mellin påpekat i Aftonbladet mycket tidigt i affären.

Kritikerna påstår att mediedrevet i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet skulle haft en slags önskan, eller agenda, att fälla Juholt. Det är en illa genomtänkt analys. Lena Mellin har med kraften av 20 års erfarenhet av politisk journalistik hela veckan skrivit att det är osannolikt att Juholt skulle avgå på grund av detta.

Detta går självklart mediekritikerna spårlöst förbi. De borrar fast sig i tesen att eftersom det inte finns några regler fanns alltså inget avslöjande att göra. Allt var ett klavertramp från Aftonbladets sida och därefter resten av de svenska riksmedierna. Ofta tror jag att journalisters jargong förväxlas med en agenda. Ett exempel på ett försök att hitta en agenda i en jargong är ett inslag i Medierna i P1 om Juholtaffären. Det är sant att de bästa nyhetsjournalisterna ofta önskar att nyheter händer, snarare än inte händer. Det kan skapa en upphetsad stämning och jargong i skarpa nyhetslägen. Det kan tyckas osmakligt, men skadeverkningarna av det är knappast av den omfattning som ibland påstås. Makthavare avgår inte  på grund av journalisters jargong.

I detta första kritikspår kommer också en invändning mot att Aftonbladet och andra medier använt ordet fusk i rubriker. Hur kan någon fuska om det inte finns några regler?

Frågan är rimlig. Och säkert hittar man i ett sådant drev vi denna vecka sett en och annan rubrik som är väl hårt dragen. Ord är viktiga och fusk är inte samma sak som slarv. Men den som läst det publicerade denna vecka och inte bara hänger på slentrianmässig mediekritik håller nog med om att det inte varit helt självklart hur Juholts uttagande av dubbelt bostadsbidrag ska rubriceras.

Har han fuskat eller slarvat inom ett oklart regelverk för att tillskansa sig ett för stort bidrag?

Den diskussionen lär fortsätta. Men klart är att han till och med själv anser att han gjort fel och betalat tillbaka. En intressant parallell är nya centerledaren Annie Lööf. Hennes bostadssituation ändrades på ett mycket snarlikt sätt jämfört med Håkan Juholt.

Hennes reaktion var inte att plocka ut dubbel ersättning när sambon flyttade in och de därmed hade en situation där hyran skulle delas på två. Istället hörde hon själv av sig till riksdagens kansli, beskrev det uppkomna läget och enades om att hon skulle ta ut hälften av bidraget.

Det är att vara noga med allmänna medel och bringa klarhet för sin egen del om reglerna är oklara. Ett beteende som många socialdemokrater säkert önskat att partiordföranden funnit självklart i rollen som bidragstagare.

För er som orkar. Låt oss ta den andra punkten. Den som handlar om att Juholt blivit varnad för situationen kring sitt bostadsbidrag.

Aftonbladet publicerar uppgifter från två anonyma källor som säger att Håkan Juholt blev informerad redan 2009. Detta dementeras av Juholt själv. Det finns en svaghet med anonyma källor, tveklöst är det så. Men det gör inte uppgiften värdelös kring en central fråga i denna affär:

Vad visste Håkan Juholt och när?

Vad avser uppgiften om 2009 står nu en anonym källa mot en öppen dementi. Det gör uppgiften svag. Mönstret stärks dock ett par dagar senare då en öppen källa berättar samma sak. Juholts egna assistent Cervin uppger nu att han så sent som i augusti i år upplyst Juholt om att hans bostadsersättning riskerar att inte vara ok. Juholt bryr sig inte om denna varning utan går in med en ny, identisk ansökan om full täckning för sitt och sambons boende i Stockholm.

Detta försöker kritikerna nu i svepande ordalag beskriva som att Aftonbladet blir ”en bricka i ett maktspel”. Nu tar jag mig för pannan. Finns det ingen gräns för hur förblindad man kan blir av journalistförakt?

Menas verkligen att media bör avstå från att skildra maktspel eftersom vi kan få information från källor som har en avsikt? Hur naiv får mediekritik bli?

De publicistiska avvägningarna i sådana här situationer är grannlaga för att inte springa någons ärenden. Men alla som ger information till media har en avsikt. Det kan du utgå ifrån. Frågan är alltid om det är sann och relevant information. Uppgifter kring i vilken utsträckning Juholt varit informerad om tveksamheterna kring bostadsbidraget är självklart relevant information.

Den plågsamt valhänta krishanteringen av Juholts team denna vecka är en egen historia. Liksom det tidigare vinglandet i viktiga politiska frågor som jag menar har gett drevet en särskild hetta den här gången. Libyenfrågan, skuggbudgeten, frågan om tillfälliga medborgarskap är politiska frågor där Håkan Juholt agerat med samma skriande brist på noggrannhet som i frågan om hans egna bostadsersättning.

Håkan Juholts uppenbara förmåga till retorik verkar inte sällan förekomma hans tankeförmåga.

En sak hedrar Juholt i relation till mediekritiken. Han har aldrig skyllt ifrån sig. Han tycker själv att han tänkt och gjort fel när han agerat så att staten ska betala hela hans sambos hyra. Det är en god första insikt.

”Det är lika konstruktivt för en politiker att klaga på medierna som för en sjöman att klaga på havet”, skrev Katrine Kielos träffande på Aftonbladets ledarsida i går.

Det må låta förmätet, men mediekritiken låter nu i stora stycken som landkrabbors klapprande om stormen.

Det är i för stor utsträckning en slentrianmässig och trött kritik. Men visst, i vissa delar ett relevant påpekande av saker och detaljer som kunde gjorts bättre. Kritikerna har här skäl att lyssna till sig själva – blås inte upp dessa detaljer bortom rimliga proportioner.

Inget har fått mig att ändra uppfattningen att Anette Holmqvist gjort årets avslöjande och att det fortfarande är en god ordning att publicera, be damned och därefter debattera.

Aftonbladet ha aldrig i historien haft så många läsare som nu.

Ni är 2,4 miljoner som läser oss varje dag. Det gör oss till Sveriges i särklass mest lästa tidning. Ändå måste vi ställa om och göra Aftonbladet med färre anställda. Men lugn – papperstidningen kommer att finnas kvar. Vi satsar nu på att utveckla den och göra den ännu bättre.

Dagspressen står inför tuffa utmaningar i en omvärld som ändras allt snabbare. Denna höst har flera stora mediehus i Sverige aviserat nerdragningar. Aftonbladet är som marknadsledare i den svenska tidningsbranschen inget undantag. I går meddelade vi ett besparingsprogram som kommer att göra att vi blir 45 – 65 medarbetare färre på redaktionen.

Det känns tungt och tråkigt för oss som älskar att göra kvällstidning att få färre kollegor. Men för dig som läser oss törs vi lova en utvecklad och ännu mer engagerande tidning.

Orsaken till att vi måste ställa om beror på att så många läsare föredrar att läsa Aftonbladet i digital form. Vi har i dag cirka två miljoner dagliga läsare av Aftonbladet digitalt och cirka en miljon dagliga läsare av papperstidningen. Det är en räckvidd som är nästan en miljon större än vår närmsta konkurrenter Expressen, GT och Kvällsposten tillsammans.

Vi på Aftonbladet bejakar den digitala utvecklingen och har goda skäl till det. Aftonbladet är en av de tidningar i världen som bäst lyckats ta våra läsare, våra historier, skribenter och tilltal med ut i den digitala världen.

Vi är mycket glada över att vi idag har drygt 124 000 digitala prenumeranter i Plus. Men det är ingen hemlighet att vi ännu inte utvecklat modeller för att få betalt för vårt innehåll digitalt. Därför måste vi ställa om.

Detta får olika förståsigpåare att spekulera i papperstidningens död. Det ryktet törs jag lova är betydligt överdrivet. Vår kära papperstidning kommer att vara med oss under lång tid framåt och nu satsar vi på att utveckla den. Jag har startat ett genomgripande utvecklingsprojekt med målet att ha en ännu bättre tidning som når er läsare i början på nästa år.

Vi kommer att utveckla den för att göra ett fastare handslag med dig som redan läser oss på papper. I nära samtal med läsarna kommer vårt utvecklingsteam att ta fram en kvällstidning med en ännu härligare mix av högt och lågt och nyheter som engagerar och berör. Med bilagor som inspirerar och erbjuder en skön stund. Och självklart:

Du kommer fortsatt att hitta Sveriges mest kunniga sportbevakning i vårt rosa Sporblad och den roligaste Nöjesjournalistiken i Nöjesbladet.

Konstigare än så har världen inte blivit.

Erik Niva tar serien Fotboll efter döden i mål i dag med ett reportage som tar andan ur er.

Tack Erik! Tack Sara Ringström och Magnus Wennman som gjort bildjobbet! Tack Camilla Norström som lett projektet. Ni har överträffat er själva – och det är jävlar i min lilla låda inte lätt när man börjar på er normalnivå.

Det är ett priviliegium att få jobba med kollegor som Erik, Sara, Magnus och Camilla.

Ikväll klockan 19.00 kan du möta Erik Niva direkt i en chatt här.

Hela deras arbete hittar du samlat här.

På söndag kommer det samarbete vi inlett med Arla att bli mycket synligt:

Svenska Hjältar kommer att uppmärksammas på mjölkpaketen!

Jag är mycket glad för samarbetet med Arla och att Svenska Hjältar får ta plats på en av Sveriges mest lästa printprodukter på frukostborden varje dag.

Arla är partners i Svenska Hjältar och de använder det som arena för sitt miljöengagemang. Det är intressant när en journalistisk satsning för att uppmärksamma civilikurage, som Svenska Hjältar i grunden handlar om, kan hitta nya vänner och vägar.

Den obligatoriska frågan som ställs, och bör ställas, är naturligtvis hur den journalistiska integriteten påverkas av ett sådant här samarbete. Det är min övertygelse att det inte påverkas i praktiken. Svenska Hjältar som journalistisk idé korrumperas inte av ett partnerskap med Arla. Tvärtom når den en bredare förankring och större närvaro hos den publik vi vill nå.

Eventuella granskningar av mejeribransch görs självklart inte inom ramen för Svenska Hjältar och följer en annan journalistisk logik. Vi avstår inte från att granska Telia fast de annonserar hos oss, vi avstår inte från att granska ICA eller Coop trots att det är våra enskilt viktigaste partners för att sälja tidningen. Ingen människa är en ö, inte heller journalister och journalistik. Det viktiga är att broarna är synliga.

Så här kommer mjölkpaketet se ut på söndag!

I dag gör vi verklighet av det vi gick ut med för några veckor sedan:

Nytt sätt att kommentera artiklar för dig som läsare på Aftonbladet.

Från och med i dag kan du åter kommentera våra artiklar på Aftonbladet. Men vi vill att du står för vad du tycker. Därför lanserar vi i dag en lösning i samarbete med Facebook som gör att du med din identitet kan kommentera fritt på Aftonbladet.

Jag tycker att läsarkommentarer berikar journalistiken och startar spännande diskussioner om nyheterna och hur Aftonbladet rapporterar dem. Jag hoppas att vår nya funtkion leder till en bättre samtalston och klimat i våra läsarforum.

Vi kommer fortsatt ha möjligheten att vara anonym när du är i dialog med oss. Till exempel i våra chattar eller som nu i vårt projekt där vi tillsammans med läsarna granskar svensk psykiatri i projektet Piller Pengar Psykvård. I dessa forum är vi närvarande och vi ser ett stort värde i att kunna berätta känsliga saker för oss och andra läsare anonymt.

Men vill du bara skriva ut din åsikt, eller kommentar, rakt ut på för Aftonbladets nära två miljoner läsare varje dag vill vi alltså att du i fortsättningen står för vad du tycker. Aldrig i historien har ett lika kraftfullt verktyg erbjudits dig att säga din mening inför en stor publik. Ta den!

Vi inleder också nu ett utvecklingsarbete på redaktionen för att vi som journalister ska bli mer synliga i kommentarsfälten. Alla våra reportrar kommer på sikt ha en Facebook page. Många reportrar kommer du att kunna kontakta via den och det är en möjlighet för våra medarbetare att på ett snabbt och enkelt sätt vara närvarande i diskussionerna. Detta är inte klart ännu, men vi räknar med att detta är nästa steg vi tar under hösten.

Om du vill veta närmre hur jag resonerat som utgivare kring denna förändring kan du läsa min artikel i ämnet på Aftonbladet Kultur.

Här ser du en skiss på hur det kommer att se ut från och med i dag:

Vi nåddes i eftermiddags av glädjebeskedet att Aftonbladet är nominerad som Årets Dagstidning!
Det är redaktionens och gänget som jobbar på affärssidans förtjänst. Medarbetarna som gör jobbet ute på fältet, i natten, på desken i detta nu och alla som är kreativa i affärsutveckling, gänget som är ute och säljer och de som håller rätt på våra siffror.
Att göra Aftonbladet är ett lagarbete. Därför är vi mycket stolta över juryns motivering:

”Aftonbladet är bäst i Sverige på att fånga trender och skapa framgångsrika tjänster kring dessa. Alla pratar lönsamhet, men få kan som Aftonbladet se till att det händer.
När intäkterna från de digitala kanalerna håller på att gå om den traditionella annonsmarknaden visar Aftonbladet att omställningar och nytänkande är lika självklart för organisationen som journalistik.”

Våra värderade konkurrenter om priset Årets dagstidning är tidningarna Norran och Norrköpings Tidningar. De har en annan spelplan än Aftonbladet som lokaltidningar men gör samma analys av vad som händer på tidningsmarknaden som vi. Vi inspireras av Norrans fantastiska kontakt med sina läsare och Norrköpings Tidningars fräcka initiativ online. Må årets tidning vinna – men så här långt gläds vi åt nomineringen.

Aftonbladet är också nominerade i klasserna Årets Dagstidning digitala medier och för Årets marknadsinsats i samband med Rockbjörnen.

Ni får inte missa detta i dag! Fotboll efter döden av Erik Niva och Magnus Wennman är en reportagsserie när reportage är som allra bäst.

En personlig röst som utifrån ett oväntat perspektiv berättar om världen. Erik Niva har utgått ifrån ett fenomen i katastrofområden – fotboll är det första som för människor samman igen. Utifrån detta berättar han från tre olika delar av världen historier där katastroferna brutalt slagit undan förutsättningarna för människors liv – och hur överlevande med hjälp av fotbollen rest sig.

Det är kunnig, förklarande och gripande journalistik som visar att hur omvälvande det nya medielandskapet än är så kommer en sak att bestå: Storyn – och förmågan att berätta den.

De börjar på Haiti. Nästa vecka kan du följa dem i Japan. Veckan därpå i Libyen. Köp tidingen i dag och läs. I morgon publicerar vi mer material, bland annat tv, och vårt team finns på plats för diskussion.

Sidorna i tidningen i dag med Erik Niva och Magnus Wennmans reportage.

I dag sjösätter vi flera nya moment i lördagstidningen. Det är resultatet av ett utvecklingsarbete vi gjort i nära samråd med våra läsare. Vår fråga var egentligen – vad vill man ha i en papperstidning på en lördag?

Lördagar är en aktiv dag för många. Ungar som ska till olika aktiviteter, vuxna som ska på andra och så middag på kvällen, gärna med vänner. Ska man sammanfatta svaret vi fick av läsarna om lördagar var det ett ord: Inspiration.

Här en tjuvkik, med ett bloggverktygs ytterst begränsade förmåga attt göra något snyggt. Allt är inte ens med nedan. Gå och köp itdningen istället!

Just nu är vi i början av en mycket spännande resa med vår största digitala utgåva: aftonbladet.se.

Ni är cirka två miljoner som varje dag läser den. Det är fantastiskt och vi förhåller oss ödmjuka till vår stora bullriga läsarskara. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre.

Tidningar bör befinna sig i ständig förnyelse, men tror jag vara försiktiga med totala omgörningar så att läsarna inte känner igen sig. Stora, hastiga förändringar i tidningar leder ofta till förvirring och är mer ett uttryck för en redaktions vilja än läsarnas önskan. Bra omgörningar sker organiskt steg för steg. Ett bra betyg brukar jag tycka är när man tänker att nu var det länge sedan vi gjorde något rejält, tar fram en ett år gammal tidning (lättare att göra i printvärlden…) och tänker – men hur såg vi ut?!

Så redaktionens vilja och kreativitet och läsarnas önskan bör mötas. Därför har vi direkt i inledningen av det stora projektet att ta aftonbladet.se till nästa nivå och nya höjder startat en redesignblogg. Här kan du vara med och diskutera med vårt team som jobbar med redesignen om vad du tyckervi borde bli bättre på, vad vi borde ta bort, göra mer av och mindre av.

Inom kort kommer den första åtgärden att synas på sajten. En ny funktion för läsarkommentarer i samarbete med Facebook. Någon gång i vinter kommer det hända mycket saker på sajten. Välkommen att vara med på den resan fram!