Saknar VM svårt. En omständighet gör att saknaden blir extra svår i mitt fall. För mig finns ingen serielunk att se fram emot. Det finns nämligen en sak med fotbollen jag aldrig kommer att förstå. Det är kärleken till ett lag. Jag förstår hur den uppkommit historiskt. Laget var kopplat till orten där man växt upp eller bor. Laget blev en mötesplats, något att samlas kring och identifiera sig med.

Redan det var ett problem om man som jag växte upp i Nynäshamn. Det var inte självklart vilket lag man tillhörde. Visserligen gick jag på en hel del matcher med Nynäshamns IF, men de kom aldrig att ta sig högre än division 4. Fotboll på den nivån är bara njutbart i mycket korta stunder för de som tittar på.

Just nu befinner jag mig på ett annat ställe där jag har rötter. På Åland. Här finns rena BK Åshöjden historien om IFK Mariehamn, det lilla laget från den lilla, lilla staden som tog sig hela vägen upp till högsta ligan i Finland. Det är en fantastisk historia och har betytt mycket för Åland. Men för en utomstående som vunnit kärleken till fotbollen först i vuxen ålder är finsk fotboll lite för svårt att älska, även om jag följer laget via Ålandstidningen.

I dag är inte enbart lagets koppling till en ort det som är relevant för fans längre. Jag förstår det. Inte minst genom alla jag känner som har ett passionerat förhållande till engelska fotbollslag. Vanligen Manchester United eller Liverpool. Det är barndomsminnen från tipsextra. De har lärt sig gilla ett lag som man lär sig gilla ett rockband ungefär. De spelar bra. De har snygga tröjor, eller en mytomspunnen hemmaplan. Och alltid bra historier. 

Det är avundsvärt att ha en så okomplicerad relation till något som kan framkalla så djupa känslor en gång i veckan som ett fotbollslag. Men det går inte att fejka när man blivit vuxen. 

Att följa silly season är därför det roligaste just nu för en sent uppvaknad fotbollsfan utan hemvist. När Milanfansen demonstrerar våldsamt för att Milan värvar för dåligt förstår jag att vi lever i en helt ny tid. Kärleken till Milan uttrycks inte genom lagets koppling till Milano. Dessa fans menar att kärleken till Milan uttrycks i pengar. Ägaren Berlusconi älskar inte sitt lag tillräckligt för att göra nödvändiga investeringar. Bara ett lag med Berlusconi som ägare kan ha sådana fans…

Möjligen färgas den analysen av att Milanfans för något år sedan stod för det mest ovärdiga jag sett i relationen lag och publik. En stor del av Milans klack buade ut lagkaptenen och legendaren Paolo Maldini efter att han spelat sin sista match för Milan. Jag minns inte varför. Men Maldini hade varit sitt Milan troget i över 20 år och 900 matcher. Unikt i dagens världsfotboll, men inget värt att hylla hans sista dag enligt dessa milanfans.

Egentligen borde ett fotbollsfan utan lag inte förfasas över utvecklingen. Det har sannolikt aldrig varit så lätt att se absolut toppfotboll som idag. Den fotboll som spelas av ett tiotal klubbar i Europa i dag är den bästa någonsin. Tränare och klubbar kan ta sin filosofi till nivåer som inte var möjliga tidigare. Baksidan är möjligen ojämna ligor. Att ett par tre lag dominerar de stora ligorna. Mer är helt enkelt inte finansiellt möjligt, ens i länder som England, Italien eller Spanien.

Vinsten för oss som älskar fotboll, men saknar lag, är Champions league.  Se där, något att se fram emot i denna VM-abstinens…

Hade Aftonbladet en dementi från Littorin och valde att publicera ändå? Nej. Självklart inte. Den som säger så blandar ihop när saker sägs och görs. Självklart avsiktligt för att försöka skriva om historien så att Aftonbladet får skuld i Littorinaffären. Låt oss i vart fall i detta forum inte slarva med händelsekedjan. Alltså:

Vad sades och gjordes före, respektive efter att Littorin avgick?

Före Littorin avgick, på tisdagskvällen den 7 juli, försöker både Littorins pressekreterare och statsministerns presschef att fiska efter vad Aftonbladet har för uppgifter.

De nämner då till Aftonbladets nyhetschef och tf ansvariga utgivare Lena Mellin att Littorin sagt till dem att han inte köpt sex. Men i huvudsak vill de veta vad vi har för uppgifter. Detta efter ett smått tumultartat möte på Visby flygplats mellan Littorin och Aftonbladets reporter där uppgifterna inte kunnat föras fram, annat än att det handlar om en kvinna som säger att hon sålt sex till Littorin. Littorin svarar först överrumplat nej, nej. Därefter inga kommentarer och lämnar snabbt flygplatsen.

Detta slutar på tisdagskvällen med att Lena Mellin och presschefen på statsrådsberedningen kommer överens om att Littorin ska träffa Aftonbladets reporter dagen efter. Aftonbladet beslutar att invänta den intervjun och publicerar ingenting.

Detta är alltså omständigheterna kring de ”dementier” som nu hänvisas till för att visa att Aftonbladet förtalat Littorin. En helt bärande detalj undviks konsekvent av dem som vill föra den linjen: 

Dessa ”dementier” framförs i andrahand till Aftonbladet före Littorin avgår och före vi ställt våra frågor.

Under natten händer så något dramatiskt.

Statsrådsberedningen håller aldrig sin överenskommelse med Lena Mellin om ett möte med Littorin. Istället meddelar Littorin 08.30 på onsdagmorgonen att han avgår. Därefter sker en blixtsnabb avveckling av arbetsmarknadsministern och ett lika tyst som kallt avståndstagande från Littorin från regeringens sida. 

Vad är dessa så kallade dementier från dagen före avgången och från andrahandskällor värda nu?

”Dementier” som framförts innan vi ens fått ställa våra frågor till Littorin?

Ingenting naturligtvis. Något har uppenbarligen hänt under natten på det krismöte som sammankallats i Visby som gjort att Littorin beslutat sig för att avgå. Det finns alla skäl att tro att pressekreteraren och presschefen som fiskat efter våra uppgifter och ”dementerat” så gott det går inte haft hela bilden och att något framkommit under natten som lett till Littorins avgång. Regeringen släpper honom som en död fisk.

Varför?

Vad har hänt under natten?

Vad har hänt under tiden mellan de ”dementier” i andra hand som vi fått från statsrådsberedningen och det faktum att Littorin avgår?

Vad har hänt i samtal mellan statsministern och Littorin som gör att Littorin avgår så nära ett val?

Varför undviker Littorin så kategoriskt att svara på Aftonbladets frågor?

Varför gav Littorin en så uppenbart ofullständig bild av skälen till sin avgång på presskonferensen?

För den som tycker att pressens granskande roll är viktig finns självklart legitima skäl att söka svar på de frågorna. Littorin får från denna dag tre hela dygn på sig före vi publicerar. Vi söker honom oavbrutet utan framgång för att få svar på våra frågor. Littorin undviker kategoriskt Aftonbladets reporter.

Ingen dementi, ingen kommentar, inga svar från Littorin. Historieskrivningen kring en ministers avgång är viktig. Därför publicerar vi. Det är då lördagen 10 juli.

Efter att Aftonbladet publicerat rullar så dementimaskinen igång.

• Först på eftermiddagen via en advokat som via TT meddelar att Littorin dementerar att han köpt sex.
• Därefter via en mailintervju med Dagens Nyheter med samma budskap.
• Någon dag senare agerar regeringens presstjänst genom att släppa en bandinspelning till Expressen som de menar bevisar att de dementerat uppgifterna till Aftonbladet. En bandinspelning som – observera – är gjord före Littorins avgång.

Expressen gör naturligtvis rätt som publicerar det materialet. Men det är fortsatt viktigt att hålla rätt på vad som sägs när. Och denna bandinspelning för oss inte närmare svaret på grundfrågan:

Varför avgick Littorin?

Dementimaskinen ska nu få oss att tro att Littorin avgick på grund av att han fick frågor från Aftonbladet om osanningar som ännu inte var publicerade. Det krävs en ganska avsevärd viljeansträngning för att tro på det.

Och faktum kvarstår: Littorin har fortfarande inte svarat på Aftonbladets frågor.

Sven-Otto Littorin talar i dag ut i Dagens Nyheter via en skriftlig intervju. Han säger två saker av betydelse för saken:

1. Han har inte köpt sex av kvinnan. Han vet visserligen inte vem hon är, men han säger att han aldrig köpt sex.
2. Han valde att inte svara på Aftonbladets frågor under fyra dygn för att han hoppades att hennes historia därmed inte skulle publiceras.

Om den första utsagan är rätt är Sven-Otto Littorins slutsats obegriplig. Varför skulle vi inte publicera kvinnans uppgifter för att han vägrar att kommentera dem?

I verkligheten är det naturligtvis så att Aftonbladet inte publicerat uppgifterna om Sven-Otto Littorin satt sig ner med vår reporter och rakt och tydligt dementerat. Vi hade då fått fortsätta att undersöka de uppgifter om sexköp vi har, alternativt lagt ner historien. Istället avgick Littorin 16 timmar efter att han fått våra frågor med en motivering som var uppenbart ofullständig. Det inte bara ökade trycket på oss att publicera. Det hade varit publicistiskt oförsvarbart att tiga.

Resultatet är nu ord mot ord i offentligheten. Littorins version är alltså att frågor om osanna uppgifter som inte var publicerade räckte för att han inte skulle orka längre. Två månader före ett historiskt jämnt och viktigt val. Det är utan tvekan den märkligaste ministeravgången i modern tid.

Det är svårt att frigöra sig från tanken att vi ännu inte har hela bilden.

Något pyr under ytan i Littorinaffären. På distans blir en del självklarheter mer uppenbara. Under veckan har jag följt historien via samtal med Lena Mellin* och via mobiltelefon på semester i Spanien.

Under några veckors tid har Aftonbladet undersökt uppgifter som handlar om att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin brutit mot sexköpslagen och köpt sex. I början på denna vecka hade vi tillräcklig substans i uppgifterna kring ett fall för att konfrontera Littorin med dem för en kommentar eller dementi.

Den 30-åriga kvinnans berättelse är trovärdig. Hon har ingen vinning av att berätta det hon berättar. För ovanlighetens skull finns också ett antal tekniska omständigheter  vad gäller datatrafik och telefonnummer som styrker hennes berättelse. Det finns i detta läge inget skäl att tro att hon inte talar sanning. Men hennes historia är en anklagelse om brott mot en minister och det är självklart helt grundläggande pressetik att Littorin får bemöta dem.

Aftonbladet konfronterade Littorin på flygplatsen i Visby i tisdagskväll. Han har alla möjligheter att redan där kommentera eller dementera våra uppgifter. Istället springer han ifrån Aftonbladets reporter och upprepar: Inga kommentarer.

Redan det är ett anmärkningsvärt beteende. Men sådant händer. Littorin kan ha haft en dålig dag, andra omständigheter som vi inte känner till kan ha påverkat hans uppträdande. Vi beslutar att ge Littorin andrum och gör med statsrådsberedningens presschef upp om en intervju dagen efter. Enligt de pressetiska reglerna behövs egentligen inte detta. I och med mötet på Visby flygplats har Littorin getts möjlighet att kommentera i formell mening. Vi hade kunnat publicera på tisdagen. Det är bara mänsklig hänsyn som gör att vi inväntar det avtalade mötet.

Mänsklig hänsyn… Jag hör redan hur belackarna kastar sig in i kommentarsforumen. En kvällstidning vet väl inget om mänsklig hänsyn. Jag är inte mycket för att be läsare skärpa sig, man får tycka som man vill och ramarna är vida i Aftonbladets kommentarsforum. Men denna gång borde faktiskt de av er som kallar detta ”hyenajournalistik” ta och besinna er. Den här typen av invändningar i detta sammanhang är faktiskt direkt korttänkta. Vad menar ni är journalistikens roll i en demokrati?

Det finns ingen tydligare uppgift för medias roll i en demokrati än att granska makthavares lagöverträdelser. Det finns inga tydligare makthavare än regeringsmedlemmar. Så länge Sverige har en sexköpslag och så länge Moderaterna som parti driver hårdare tag mot sexförbrytelser så får moderata ministrar vara så goda att hålla sig inom lagen. Om det finns uppgifter om att de inte gör det är de av det mest uppenbara allmänintresse som går att uppbåda.

Att sexköp är skambelagt av inflytelserika debattörer i Sverige är en helt annan fråga och ska inte tas hänsyn till här. Om sexköpslagen är rätt eller fel är också en helt annan debatt. Finns sexköpslagen ska den efterlevas, alldeles i synnerhet av lagstiftare. Så cut the crap om hyenajournalistik vad avser detta, tack.

Tillbaka till Gotland onsdagmorgon. Det blir ingen intervju. Istället för att komma till avtalat möte med vår reporter kallar Littorin till presskonferens. Han meddelar där tre saker av betydelse för dramaturgin i denna historia:

1. Han avgår.
2. Han tänker inte svara på några frågor.
3. Avgången beror på att hans barn far illa av medias bevakning.

Aftonbladet har således fortfarande inte fått någon kommentar eller dementi på uppgifterna om att Littorin brutit mot sexköpslagen och betalat för sex. Det är nu för oss uppenbart att Littorin inte berättat hela sanningen på presskonferensen. Bara dagen före har han i en intervju med Expressens Niklas Svensson förklarat hur roligt han tycker det är att vara arbetsmarknadsminister och att han ser fram emot en period till om Alliansen vinner valet.

Vad sker under det dygn som förflyter mellan den intervjun och hans avgång? Drabbas Littorin av en plötslig insikt om att hans barn far illa på grund av att media granskar hans skilsmässa så hårt att han måste kasta in handduken tio veckor före ett historiskt val? Och dessutom resa till Almedalen på Gotland för att göra det? Naturligtvis inte.  I synnerhet som det inte skrivits en enda artikel om skilsmässan på länge och definitivt inte under detta dygn.

Aftonbladet har skrivit tre artiklar om skilsmässan totalt, utöver det har Littorin själv berört den i en söndagsintervju som i huvudsak handlade om annat. Den senaste är publicerad i april. En av artiklarna hade politisk relevans då Littorin i strid med moderaternas familjepolitik hävdade att hans jobb inte gjorde det möjligt att fullt ut ta ansvar för barnen. De andra två var tämligen ordinära nyhetsartiklar.

Jag minns nu inte på rak arm vad andra medier gjort tidigare. Men knappast något som nu helt plötsligt motiverade en avgång med alla problem och frågor det virvlar upp för regeringen inför ett val.

Men under en känslofylld presskonferens på onsdagsmorgonen är skilsmässan, barnen och medierna vad Littorin hänvisar till som skäl för sin plötsliga avgång. 

Det är utan tvekan en uppslitande process att gå igenom en skilsmässa och en vårdnadstvist. Men att som minister ställd inför uppgifter om lagöverträdelser gömma sig bakom sina barn och skylla på media anstår faktiskt inte.

De uppgifter Aftonbladet delgett honom och sökt honom för har inget med skilsmässan att göra. Än mindre med hans barn. Det är naturligtvis katastrofal medierådgivning som gör att Littorin uttrycker sig som han gör på presskonferensen. Det är för uppenbart att detta inte är förklaringen till hans avgång. Littorin behöver ju inte ljuga för det. De skäl han anger kanske gör att han inte orkar fortsätta.

Men tidpunkten han väljer för sin avgång tar bort all trovärdighet ur förklaringen. Det är tio veckor kvar till ett historiskt val i Sverige. Om de skäl han angett skulle vara grund för att lämna ämbetet som Sveriges arbetsmarknadsminister hade rimligen Littorin kontaktat sin statsminister och meddelat att han inte orkar längre. Därpå bett om en undanskymd roll i valrörelsen och tagit bakdörren ut efter valet.

Vi har istället med all sannolikhet att göra med en unik och exceptionell situation: Sveriges arbetsmarknadsminister har avgått på ett avslöjande av Aftonbladet som ännu inte är publicerat.

Vi har således alla skäl att fortsätta att söka Littorin för att få våra uppgifter om sexköp förklarade. Littorin känner i allt väsentligt till vad vi vill fråga honom om, det har han fått klart för sig på Visbys flygplats. Men han kan naturligtvis inte veta hur mycket vi vet. Möjligen är det därför han gömmer sig under onsdagen, trots att vi söker honom på alla upptänkliga ställen.

På onsdagkväll beslutar vi därför att göra en mycket ovanlig publicering. Vi beslutar att säga a, men inte b. Den ovanliga publiceringen har två syften:

1. Berätta att det finns en annan möjlig förklaring än den som Littorin själv gav på presskonferensen.
2. Tydliggöra att vi alltså fortfarande jobbar med historien och behöver Littorins förklaring.

Hela tiden fortsätter vi oförtrutet att söka Littorin. Det kan efter torsdagens publicering inte råda någon som helst tvivel om att vi fortfarande söker Littorin för att han ska kommentera våra uppgifter. 

Han är förvisso inte längre en offentlig person, Lena  Mellin och jag har en hel del diskussioner kring det. De landar i att orsaken till varför en minister avgår är viktig historieskrivning och ostridigt av mycket starkt allmänintresse.

Vi beslutar att söka Littorin ytterligare hela fredagen. Det finns nu inte skuggan av en möjlighet att Littorin inte kunnat samla sig för att kommentera eller dementera våra uppgifter. Om våra uppgifter inte stämmer är det komplett obegripligt att Littorin under de tre dygn han känt till dem inte har dementerat dem.

Den rimliga slutsatsen är att våra uppgifter är korrekta, eller att Littorin döljer något han är orolig ska komma fram om han svarar på Aftonbladets frågor.

Vi har återigen gått utöver vad pressetiken kräver för att ge Littorin möjlighet att kommentera. På fredagkväll beslutar vi därför att gå ut med det vi har under lördagen.

Efter Aftonbladets publicering kallar statsminister Fredrik Reinfeldt på lördagmorgonen till pressträff. Återigen har tre saker betydelse för historiens utveckling:

1. Littorin har sagt till statsministern att Aftonbladets uppgifter inte stämmer redan i tisdagskväll.
2. Reinfeldt själv säger att han inte kan avgöra sanningen i Aftonbladets uppgifter.
3. Statsministern bekräftar att Littorins avgång bland annat berodde på Aftonbladets frågor.

Det finns ingen grund för att tro annat än att Reinfeldt säger exakt det han vet. Det oväntade är att han öppnar för att Littorin faktiskt ljugit för honom och så tydligt tar sin hand ifrån Littorin genom att inte uttala förtroende för Littorins utsaga till honom som statsminister. Möjligen spelar det roll att Fredrik Reinfeldt är bränd sedan tidigare erfarenheter av detta då Ulrika Schenström undanhöll väsentlig information för honom i samband med fyllehistorien med TV 4-reportern Anders Pihlblad. Men det är en psykologiserad förklaring utan bäring på någon faktisk omständighet i detta fall. Mer sannolikt är kanske att han helt enkelt inte längre har några skäl att uttrycka förtroende för Littorin eftersom han nu lämnat regeringen.

Men man behöver inte vara mycket till analytiker för att komma fram till att Reinfeldts exceptionellt snabba avveckling av Littorin och de svala kommentarerna efteråt tyder på att regeringen hanterat en hotande kris kring något vi inte fullt ut känner till.

På lördagkväll dementerar slutligen Littorin via sin advokat, via TT.

Han har då haft fyra dygn på sig att kontakta Aftonbladet och svara på våra frågor eller dementera de uppgifter han visste att vi hade. Men inte förrän vi publicerat uppgifterna dementerar han.

Hur trovärdigt är det? Den frågan kräver ingen större betänketid för att besvaras. Det är inte trovärdigt alls.

Varför avgick Littorin? Det är fortfarande en relevant journalistisk uppgift att söka svar på den frågan.

* Lena Mellin är under min semester ansvarig utgivare för Aftonbladet till den 25 juli. Hon har hållit mig helt uppdaterad på våra publiceringar och sina beslut och självklart har vi rådgjort under dessa dagar och är helt eniga i Aftonbladets agerande i denna komplicerade utgivarfråga.

Det blir allt tydligare: Nästa våg i den digitala revolutionen är mobil. Förra veckan slog Aftonbladet nytt rekord på mobilsajten med 379 000 unika besökare. Det är 9 000 fler än bröllopsveckan.

De stora dagarna var midsommardagen med 148 478 (nytt dygnsrekord) och söndagen som nästan nådde upp till rekordet med över 147 000.
Ledigt från jobbet och fotbolls-VM är en oslagbar kombination för mobilen.

Nu finns skäl för tidningshusen att göra en grundlig analys av vad som händer mobilt. Någon gång efter sommaren når iPaden Sverige. En  annan mobil enhet med potential att i grunden förändra ett stort antal människors mediavanor. Vi på Aftonbladet har som mål att vara det tidningshus i Sverige som leder strukturomvandlingen från analogt till digitalt. Den mobila fas vi nu med hög hastighet går in i ställer nya krav på utveckling både redaktionellt och på nya affärsmodeller. En sak är klar: enbart annonsfinansiering kommer varken att räcka, eller vara en lika bra lösning som det hittills varit på webben.

Den mobila delen av den digitala revolutionen kommer att vara snyggare och mindre gratis. Knappast heller denna del av revolutionen kommer att tv-sändas*… i vart fall inte till en början. Pigga tidningshus kommer sannolikt att utveckla formatet snabbast, liksom hittills på webben som tv-husen – rätt eller fel – ännu betraktar som bara en distributionskanal.

* ”The Revolution will not be televised” är en dikt av actionpoeten Gill-Scott Heron från 1970. Eftersom det är en tuff grej att säga har den använts vid tusentals olika tillfällen av en massa olika artister och medieanalytiker sedan dess så att ursprunget för många försvunnit. Gill-Scott Herons uppläsningar låter som en blandning av tidig hip-hop och salvelesfulla tal av företrädare för militant afroamerikansk aktivism i slutet av 60-talet. Cool som en kvällsbris i sommarvärmen.

(Detta blogginlägg är samma som det pressmeddelande Aftonbladet nyss skickade ut)

Nästan en halv miljon människor såg nyheter om bröllopet i Aftonbladet webb-TV och direktsändningen under lördagen lockade drygt 100 000 unika besökare, vilket är rekord för egenproducerade sändningar.
– Inte ens vi hade trott på sådana siffror i konkurrens med SvT:s direktsändning och festligheterna i Stockholm. Men det är uppenbart att många som ser på TV också väljer aftonbladet.se som ett komplement, säger Jan Helin.

Puh…

Det var en fantastisk dag och natt. Här nedan kan du se lite bilder från gänget som ligger bakom vår rapportering från bröllopet.

Varsågod. The making of Aftonbladet 19 – 20 juni 2010:

Här är gänget som gjorde det i natt! En lagmaskin som levererade mer sidor, mer livematerial, mer rörliga bilder, mer läsarmedverkan, helt enkelt mer än vad AFtonbladet någonsin producerat under ett dygn.

Cissi Vangbo och Sofia Wadensjö-Karén kommer tillsammans med sin redaktion att ge ut det första minnesmagasinet. De jobbade till 07.30 i morse med att skicka sidor till tryckeriet. Mängden som nu gjorts på ett dygn är rekord. En Supelivesändning, otaliga webuppdateringar, en Extraupplaga, en 68 sidig historisk bröllopshuvudtidning och ett magasin.

Editionscheferna Robin Govik och Håkan Andreasson pustar ut och pratar med reportern Eva Buskas om dagen och natten.

Den historiska tidningens etta. Här plåtad från en klappvägg.

Det börjar bli tidning. De gula lapparna har blivit tidningssidor.

Fram på natten hade vi en korvgubbe på redaktionen. Det finns en del kvar som vet hur viktigt det är att äta bra vid stora nyhetshändelser.

Samarbetet nät och print nådde nya höjder denna dag. Vi hade möblerat om lite på vårt nyhetsgolv så att alla bröllopsreportrar fick sitta ihop.

En stor stund för Aftonbladets liveteam.

Inne i kyrkan. Fruns klänning och min slips ligger i samma gröna skala. Det tror man inte på denna blåa bild…

Jochim Ottosson och Nicklas Hermansson. Härifrån styrs Superlive.

Alex Schulman och fotograf Urban Andersson var posterad i en lägenhet som tittade rakt ner på kyrktrappan. Uppdraget: Fixa kyssen. Och som de gjord det!

Extraupplagan är ute och den går åt som smör. Många var imponerade över hur vi kunde vara ute så snabbt med en tidning som blev riktigt, riktigt snygg.

Aftonbladet gjorde en blixtsnabb Extraupplaga och var ute bara någon timme efter vigseln i Stockholm. Martin Wåhlstedt gjorde den. Här i diskussion med Gunnar Hellsing.

Superlive sändningen blev webhistoria! Här är 8 helt opartiska höjdpunkter:

1. VI HADE KYSSEN på Lejonbacken. Inte SVT. Inte Expressen. Expressen hade ”Här vinkar de…” samtidigt. SVT hade flygbilder över stan.

2. Superliven nu också i mobilen!  För alla som rörde sig nere på stan.

3. Säg Ja-ballonger och Säg ja-händer som syntes bland vinkande människor längs hela kortegevägen och i fönster.

4. 100% upptid. Trots anstormningen av trafik pallade sajten trycket.

5. Läsarna hyllade vår Superlive. Kommentarer från hela världen; USA, Thailand, Australien… (se ett axplock nedan)

6. Tv-sändningarna har fungerat fantastiskt bra tekniskt och journalistiskt. Vi hade närbilderna. och de bästa vinklarna. När SVT visade hur gästerna satt inne i kyrkan så säg man på vår Superlive-tv hur Victoria anlände till kyrkan i sin klänning.

7. Fantastiskt bildflöde från fotograferna. Snabbt, snyggt och exklusivt.

8. Maratonsändingen! 8 timmars direktsändning och 6 liveteam på stan. Och allt funkade perfekt. Aftonbladet har aldrig gjort en så stor tv-sändning innan.

Daniels tårar i kyrkan var det som berörde läsarna allra mest under vigseln. Resultat av en omröstning på chatten:

Vad var vigselns höjdpunkt? Daniels tårar 57% Prinsessans ja 15% Musiken 10% Kyssen 18%

Intresssant att hela 36,8% av besökarna följer sändningen på traditionell tv samtidigt:

Aftonbladets redaktion på stan låg i Tullhus 3. Hela bröllopssatsningens projektledare Marica Finnsiö var på plats hela dagen och höll ihop tusen olika saker och såg till att reportrar och fotografer kunde lämna material därifrån. Ett makalöst jobb! De röda säg-Ja hjärtanen du såg på stan kom härifrån, liksom flaggorna med Aftonbladets bröllopskampanj Säg Ja.

Rapporterna från ankomsten till kyrkan och intåget kommer in snabbt och ska snabbt ut. Det är hög intensitet på webdesken nu. Samarbetet mellan print- och webreportrarna sätts på prov.

Webdesken laddar. Det är nu någon timme kvar till Superlive ska gå upp.

Web-tv gänget på väg ut på stan för att göra en historisk livesändning. Inte samma resurser som SVT kanske. Men de skulle komma att göra ett otroligt bra jobb med sex livekameror på stan och en studio hemma på redaktionen.

Nyhetschefen Camilla Norström och redaktionschefen Lena Widman läser bröllopsdagens tidningar, utvärderar för att kunna göra ännu bättre sill söndagens tidning.

Bildchefen Anne Kindahl och redaktionschefen Magnus Ringman peppar för en lång dag.

Den historiska tidningen börjar som post it lappar på en klappvägg. Planering är a och o. Någon har räknat ut att vi ska lämna en sida var sjätte minut från 19.00 på kvällen till deadline om vi ska klara det. Editionscheferna Håkan Andreasson och Robin Govik lägger upp tidningen tillsammans med nattchefen Sune Carlsson. Media var placerade samlat på såväl konserthuset som i kyrkan. De vill vetaa var de har sådana här figurer… SVT chefen Eva Hamilton, TV4 chefen Jan Scherman, Expressen chefredaktör Thomas Mattsson och jag. Tid för festligheter också. Jag och min fru Charlotte på väg till festkonserten på konserthuset.

Det är en historisk dag och vi ska skriva webhistoria med Superlive och göra en historisk tidning.

Åt frukost på centralredaktionen i morse och snackade med ett glatt gäng. Nyhetschefen Camilla Norström och webbens redaktionschef Lena Widman stod och bläddrade i tidningarna och myste. Vi har gjort en superhärlig bröllopstidning i dag! Stämningen blev inte sämre av att Magnus Sandberg fick en bild på en leende Victoria på väg till kyrkan i morse som toppar sajten.

Vi är laddade för en historisk nyhetsdag! I natt kommer jag att lägga ut bilder från Aftonbladets arbete med att bevaka bröllopet här på bloggen. Läs vårt härliga Bröllopsblad i dag, följ vår Supelive och köp denb historiska tidningen imorgon. Undrar du hur vi gjorde så kolla in här imorgon.

Nyhetschefen Camilla Norström och Redaktionschefen Lena Widman läser och jämför tidningarna.

Camilla är nöjd med nattgängets jobb i natt. Editionscheferna Robin Govik och Håkan Andreasson skissade och gjorde den lysande ettan!

Skön start på dagen! Vi fick en leende Victoria på bild på väg från Drottningholm till kyrkan.

Just tillbaka från pepmöte med redaktionen. Det är en fantastisk stämning här nu. Alla är på fötter och det sorlar på redaktionen som redaktioner ser ut på film.

Våra fotografer gör ett strålande jobb på stan för att ge er ett ständigt bildflöde över allt som händer. De använder en teknik som heter shoot-it-live som gör att de kan skicka bilder rakt ut på webben från kameran.

Annars laddar vi ikväll för den stora festkonserten. Det ska bli spännande att se hur artisterna hyllar brudparet. Förhandsryktena pendlar från allt mellan det mest mainstream du kan tänka dig till sensationer. Vi får se.

Det är i vart fall vårt fokus ikväll – dagen före. Dagens Nyheter har ett annat fokus. De rapporterar i dag att stödet för monarkin sjunkit kraftigt enligt FSI, Forskningsgruppen för samhälls och informationsstudier. För 15 år sedan tyckte sju av tio svenskar att monarkin var bra. I dag är det färre än fem av tio som tycker så. En av teorierna till det sjunkande stödet är den ökande rapporteringen om kungafamiljen och i synnerhet kvällspressens bevakning. Den analysen förvånar något. Men jag säger som jag sagt tidigare. Kring den historiska dagen imorgon fokuserar vi på fest. Därefter diskussion om medierna och monarkin.

Jag svarade så här på Dagens Nyheters frågor:

* Hur ser ni på  riskerna för medial ”övermättnad”?

– Överhängande för de vars livsinställning är måttfullhet och som tyckte att hela saken var övermättad redan i vintras. Andra kan inte få nog och gläds över att engagerat få ta del av en unik händelse. Den senare delen är vår målgrupp. För övriga rekommenderar jag böcker och BBC denna vecka.

 * Hur ser du på risken för att den massiva bröllopsbevakningen skapar orimliga förväntningar på bröllopsparet  – att den  leder  till att kungahusets roll ifrågasätts än starkare? 

– DN:s oro för risker är rolig… Jag tror nog bröllopsparet räknat med en massiv bevakning dessa dagar. Efter festen intensifieras säkert diskussionen om monarkin. Det är i så fall en bra effekt. Relationen mellan ett personfixerat statskick och moderna medier är inte okomplicerad.

Nu är det igång på riktigt! 

Skönt nummer av Bröllopsbladet i dag. Bilderna på den leende kungafamiljen på fartyget Götheborg känns som det riktiga startskottet på festligheterna. Madeleine strålar som en sol på bilderna efter en tuff vår. I Bröllopsbladet får vi också möta brudnäbbarna och får koll på säkerhetspådraget i stan. Olivia gör en rolig plocksida. David Nyman, Andreas Bergqvist och Johan Jarnestad en kanonbra grafik över kortegevägen och en 3 D grafik över storkyrkan., Journalistik i print kommer i framtiden att bli allt mer visuell. Skönast text är min gamle läromästare Svante Lidén med den klockrena ingressen: Folkligt. Festligt. Halvfullt.

Just nu spekuleras och diskuteras det om det verkligen blir den monumentala folkfest som många (läs vi i medierna) trott. Jag tror fortfarande på ett smockfullt Stockholm på lördag – och en intressant efterdebatt om medierna och monarkin. Men den tar vi sen. Nu är det fest!

Ikväll skildrar vi festen på Drottningholm i realtid. Vi sänder Live när gästerna anländer och pratar med åskådare, reportrar och gäster i en skönt ostyrig sändning. Det är Jessica Balksjö från Aftonbladet som såvitt jag vet aldrig jobbat med tv förut som bara greppat vår mikrofon och kör live. Hur kul som helst!

När jag kollade in stod hon och pratade med Elsie som kommit för att se på kungligheter. Elsie var irriterad.

–      Man borde ju få se lite av dem när de klätt upp sig och allt. Inte bara en massa svarta rutor.

Elsie har rätt. De tonade rutorna är en styggelse! Det är ju inte toppmöte, eller statsbesök det handlar om. Det är ju en festentrée. Som tur var stod Aftonbladets hovreporter Jenny Alexandersson vid entrén och kunde reda ut vilka kungligheter som anlände.

I vår sändning hör hela tiden ett envetet helikopterknatter. Det är tidningen med en geting som symbol som är uppe och flyger och livesänder. Jag måste medge att det är coolt, även om kombinationen av Jessicas sköna snack och bilder från marken med helikopterbilder vore perfekt. Men det lär komma. Knappast samproduktioner, men teknik som gör att man kan klippa olika livekameror. Det är hur som helst vid händelser som sådana här som konkurrensen mellan kvällstidningarna är rolig och konstruktiv. Den vässar oss båda.

Från att tidigare i eftermiddags och i går kväll haft lite problem med tekniken med överföring av bilder har vi ikväll fått ordning på det. Bilderna sprutar nu ut på sajten i ett specialbildspel som kallas shoot-it-live. Bilderna går direkt från fotografens kamera ut på nätet. På mindre än en timme ligger nu 77 bilder från festen ute och det tickar på hela tiden.

To be continued…