När skulle yran börja? I vintras när spekulationerna och planeringarna inför årets nyhetshändelse var som febrigast kändes det som att Sverige skulle vakna upp till bröllopsyra omedelbart efter julhelgerna. Istället vaknade vi upp till en rekordvinter. Mycket långt från någon ung kärlek och yra.

Efter en vår med prinsesskris, hundratalet tv-timmar och Aftonladets landsomfattande Säg Ja-kampanj som fått 14 par att fria på löpsedlarna behöver vi inte fundera längre:

På onsdag (i morgon) är yran här på riktigt. Gäster kommer, fartyg anländer, förfester hålls, vägar spärras av och… håll i er nu:

Aftonbladet lägger bröllopsbevakningen i en egen tidning varje dag fram till söndag!

Guide till festen, nyhetsbevakning, festbevakning och populärhistoria om kungafamiljen. Ändå – inte allt du behöver. På lördag skriver Aftonbladet webbhistoria med en åtta timmar lång Superlive. Webbformatet som förenar liverapportering i form av twitterflöden, bloggar nyhetsrapportering, tv-sändningar, bildspel – allt! Eller okej, för tydlighetens skull – nej, vi får inte sända själva vigseln. Den har SVT ensamrätt på som de sålde till TV 4, men inte sålde till oss. Vår Superlive kommer dock vara det överlägset roligaste komplementet att följa till TV-sändningarna. Missa den inte!

Och på söndag… ja, den tidningen kommer att bli historisk. Slut sen, tänker ni? Icke!

Redan på måndag kommer Aftonbladets specialmagasin Royal med en superminnestidning med bröllopsbilderna på blankt magasinspapper. Därefter lovar jag alla er som tycker at allt redan är för mycket att vi kommer att strama upp oss i vår hovbevakning. Men nu – yra!

Lägg till detta det storpolitiska dramat med svensk huvudperson som nu utspelar sig kring BP och Sportbladets bländande rapportering från VM i Sydafrika och slutsatsen kan bara bli en: En människa som inte läser Aftonbladet dessa dagar måste vara gjord av trä. Och några sådana finns ju förvisso.

Aftonbladet 20 juni 1976

Hos vissa redaktörer dessa dagar är det populärt att blicka tillbaka till den 20 juni 1976. Expressen tryckte sin bröllopstidning från den dagen igen. Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson är lockad av tanken att göra detsamma eftersom SvD den 20 juni 1976 utkom med en 56 sidig extrabilaga. Och dagen efter ytterligare en 32 sidig bilaga.  Dock i det gamla formatet broadsheet vilket gör det komplicerat för SvD eftersom man i dag är en tabloid. Eller ja, tabloid och tabloid. Man utkommer i vart fall i ett ”mindre format”, som de själva gillar att säga.

Martin menar att varje tidning var för sig gjorde minst lika mycket då som nu. Sakta i backarna professorn. Alla rusade inte åstad. Aftonbladet gjorde nio sidor runt mitten om bröllopet. Det fick räcka då. Denna gång planerar vi något mer.

Jag kan väl säga så här om Aftonbladets utgåva från den 20 juni 1976: Tanken att återpublicera den har inte framstått som helt självklar.

Aftonbladets förhandsbevakning av bröllopet hade till stora delar bestått av upprörda artiklar om att TV hade dragit tillbaka färg-tv kamerorna från LO-kongressen för att istället använda dem till bröllopet. Dagen efter själva bröllopet nådde Kungen och Silvia inte ända till toppen av ettan. Det blev en enspaltig BILDEXTRA platta och en halvsidesbild på Silvia. Toppade gjorde nyheten ”Facit av 4 dagars raskamp: MINST 100 MÄNNISKOR DÖDADES”.

Utan tvekan en viktig nyhet, men kanske inte det som Sverige pratade om söndagen den 20 juni 1976.

”Vi fick se allt – utom kyssen”, lyder en rubrik. Den känns inte helt hundra så här efteråt. Konkurrenten hade kyssen på hela ettan i ett klassiskt kvällstidningsscoop…

Kanske skulle vi göra ett nytryck ändå. Att lägga de båda tidningarna bredvid varandra är en fantastisk tidsbild av Sverige i mitten av 1970-talet.

På söndag kommer vi att ge den enligt egen utsago ”kungliga kvällstidningen” en betydligt tuffare match än sist.

Det ska bli kul, men är det egentligen lika intressant när alla medier värderar likadant?

Aftonbladet får allt fler läsare och befäster positionen som Sveriges största tidning – alla kategorier. Det visar nya mätningar av dagstidningarnas räckvidd som kom i går. Varje dag läser 2 512 000 svenskar Aftonbladet!

Aftonbladet är störst hur och vad man än mäter och gapet till konkurrenten ökar. Det är Sifo som mäter läsningen av Sveriges tidningar både på papper och på nät. Det är en viktig mätning som den senaste tiden utvecklats så att vi nu kan jämföra antalet läsare mellan papper och nät. Vi kan också nu få ett riktigt mått på hur många som läser oss totalt. Det viktigaste måttet för att avgöra vilken tidning som är störst är år 2010 naturligtvis hur många som läser tidningens journalistik varje dag.

Aftonbladet har som enda dagstidning i Sverige fler läsare digitalt än på papper. Vi leder utvecklingen på den svenska tidningsmarknaden när nu mediabranschen går från analogt till digitalt, från papper till nät. Papperstidningen är fortsatt mycket viktig, vår webutgåva är lönsam liksom vår tjänst PLUS där vi säljer digitala prenumerationer av Aftonbladet.

Vår närmsta konkurrent i storlek är Dagens Nyheter, men eftersom det är en morgontidning med en helt annan affärsmodell mäter vi oss i det dagliga främst mot Expressen. Även om man räknar ihop Bonniers tre kvällstidningar Expressen, GT och Kvällsposten så når Aftonbladet ensamt varje dag 900 000 fler svenskar än de tre tidningarna tillsammans.

Tittar vi bara på papperstidningarna Aftonbladet mot Expressen plus GT plus Kvällsposten så når Aftonbladet 115 000 fler läsare varje dag. Det är samma gap jämfört med samma period i fjol (2009:1, januari – april).

På söndagar ökar Aftonbladet gapet mot Expressen, GT och Kvällsposten med 5 000 läsare. För första gången väljer nu Bonnier att mörka räckviddssiffrorna för GT respektive Kvällsposten. Det är en märklig åtgärd. GT är den marknadsledande kvällstidningen i Göteborg, Sveriges andra största kvällstidningsmarknad. Kvällsposten är största kvällstidning i Malmö, Sveriges tredje största kvällstidningsmarknad. Expressen säljs jämte dessa tidningar i Malmö och Göteborg, men i mätningarna vill Bonnierkoncernen låtsas som att de tre tidningarna är en och densamma.

Det är ett försök att med hjälp av tre tidningar ta sig närmre Aftonbladet. Men att mörka räckviddsmätningar på så stora annonsmarknader som Göteborg och Malmö för att man vill fightas om storlek med Aftonbladet imponerar inte. 

I dag testar vi ett helt nytt grepp som gör våra fredagar ännu mer Nöje. Filip och Fredrik har återvänt till moderskeppet Aftonbladet för att revolutionera den talade nöjesjournalistiken. Med start i dag kan du ladda ner deras podcast. och lyssna på i din dator, din mobiltelefon, iPod eller Mp3-spelare.

– Det blir en verbal berg- och dalbana, ett program helt utan ramar och med noll självcensur, säger Fredrik Wikingsson.

Filip och Fredrik kommer att spela in radioprogrammet från olika platser i Sverige med hjälp av varsin laptop, headset och telefon. Förutom programledarna själva medverkar kända och okända gäster, antingen live eller på telefon.

– Det blir absolut inga intervjuer med personer som är aktuella med en ny skiva eller en bok. Då ringer vi hellre Ingvar Carlsson och frågar vad han ska göra i sommar. Anspråkslösheten är det som är styrkan med programmet, säger Filip Hammar.

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson lärde känna varandra på Aftonbladet för drygt tio år sedan, då båda arbetade på nöjesredaktionen.

– Vi har diskuterat med Aftonbladet om olika samarbeten på senare tid. Det här känns helt rätt, mycket tack vare det spännande formatet, säger Filip Hammar.

I drygt ett år har Filip och Fredrik haft en egen radioshow i den amerikanska radiokanalen Sirius Satellite Radio. Nu gör de alltså för första gången radioshow för den svenska publiken, ”Filip och Fredriks podcast”. Det blir fem halvtimmeslånga program, ett nytt varje fredagmorgon på aftonbladet.se.

Det ger dig en fredag som ser ut så här: Filip och Fredrik podcast, Schulman-Show, Nöjesbladet och Klick!

Hörde jag 5 + helg?!

Så där ja. Då har man lyckats öppna bröllopsfestligheterna med att missa lysningen. Min fadäs kommer naturligtvis att aktualisera den komplicerade relationen mellan Aftonbladet och familjen Bernadotte. Den kom av på fel fot direkt 1830. Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta ville avskaffa kungen, och kung Karl XIV Johan försökte därför avskaffa Aftonbladet. Kungen stängde Aftonbladet. Hierta öppnade då Det andra Aftonbladet. Kungen lade ner den också. Hierta öppnade Det tredje Aftonbladet. Så där höll de på ända till det Tjugosjätte Aftonbladet.

Men jag lovar, min mindre lysande frånvaro har inget med detta gamla groll att göra. Jag har bara ingen rutin på kungabröllop och trodde att lysning var avskaffat.

Men present har jag och de kommer att överlämnas. Från Aftonbladet får de unga tu 30 000 kronor till Kronprinsessparets bröllopsstiftelse som stödjer unga i utanförskap. Ett syfte som Aftonbladet stödjer helhjärtat, bland annat genom att publicera artikelserier om mobbning och via vår och TV 4:s kampanj Svenska Hjältar som återkommande hyllar unga människor som står upp mot mobbning.

Summan är vald med omsorg. 30 000 kronor är vad det kostar att begå ett pressetiskt övertramp i Sverige. Djup symbolik alltså…

Från mig personligen får Victoria och Daniel ett vackert äkta åländskt hantverk. Ett flaskskepp som föreställer barken Preciosa. Hon var Ålands första skuta att korsa Atlanten när hon år 1865 nådde sin destination Havanna på Kuba. Skeppare var Johan Ekblom från gården Labbas på Eckerö. Inte långt därifrån bor i dag Birger Bergman som byggt den vackra modellen. Presenten avser påminna vår blivande statschef om att Sverige tagit på sig ett särskilt ansvar för Åland att bevara det svenska språket sedan den åländska självstyrelsens tillkomst 1921.

Jag ska också taktika lite med Birger då det kommit till vår kännedom att alla kvinnor inte alltid uppskattar marin konst. Men bara lugn Daniel. Om så skulle vara fallet står jag och Birger redo att hjälpa inredningsteamen att hitta en hylla på Haga slott där flaskskeppet kommer att passa perfekt.

Varma gratulationer till er kärlek – den lyser verkligen.

Birger Bergman på Åland med det vackra flaskskeppet som nu blir Kronprinsessans och Daniels bröllopsgåva

Ord är inte så viktiga längre enligt god publicistisk sed i Sverige. Det är okej att hänga ut en person som landsförrädare på förstasida och löpsedel, även om du inte kan visa stöd för anklagelsen inne i tidningen. Det står klart efter gårdagens utslag i Pressens Opinionsnämnd (POn) där Expressen frias för att ha kallat Jan Guillou för ”Hemlig Sovjetagent” på löpsedel och förstasida.

Det är ett anmärkningsvärt beslut. Förundrat har jag följt den heta debatten om Expressen, PO Yrsa Stenius och Jan Guillou från sidan. Såvitt jag hittills förstått de etiska reglerna för press, radio och tv råder ingen tvekan om vad regel 1:3 betyder:

”Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.”

Jag har tolkat den som att det betyder vad där står. Ord är viktiga. Expressen skrev på löpsedel och förstasidesrubrik att de nu kunde avslöja att Jan Guillou varit Hemlig Sovjetagent och hemlig KGB-agent. Vad betydde det? I min värld rådde ingen tvekan. Expressen menade sig ha avslöjat att Jan Guillou förrått Sverige genom att begå brottet spioneri. Sensationellt. Jag gjorde samma tolkning av Expressens förstasida som Peter Wolodarski på Dagens Nyheter gjorde. Den 1 november skrev han om Expressens scoop:

”För bedömningen av detta spionbrott spelar Guillous allmänna politiska omdömeslöshet marginell betydelse.”

Spionbrott alltså. Vi var inte ensamma om att förstå Expressens avslöjande så. Barometern, Skånskan, Sundsvalls Tidning, Västerviks-Tidningen, Nya Wermlandstidningen, Gefle Dagblad, Folket, Norrköpings tidningar är några exempel på medier som alla kommenterade saken som spioneri.

Det är nu det rör ihop sig. Först läste jag Expressen. De gjorde utan tvekan ett relevant scoop. Guillous bästa vän Arne Lemberg hade angivit honom för Säpo. Han misstänkte att Guillou var KGB-agent. Detta dokument fick Jan Guillou att berätta för Expressen vad som förevarit för 40 år sedan. Hans dumdristiga kontakter med KGB skedde i avsikt att göra ett journalistiskt avslöjande. Expressen ifrågasätter inte den versionen. Expressenreportern Micke Ölander ska senare till och med säga att Jan Guillous version är den mest sannolika förklaringen till vad han grävt fram.

Scoopet handlade alltså också enligt Expressen om en kontroversiell journalistisk arbetsmetod. Så hur i hela världen blir Jan Guillou ”Hemlig Sovjetagent” på förstasidan?

Det är bara Expressen som kan förklara det. Och deras förklaring är magnifik. För Pressombudsmannen vet Expressen att berätta följande:

En svensk hemlig Sovjetagent som jobbar åt KGB är inte alls detsamma som en spion. Tvärtom. En hemlig sovjetagent som jobbar åt spionorganisationen KGB i Sverige kan mycket väl vara en helt laglig agent. Och det var det som Expressen avslöjat att Guillou var. En helt laglig KGB-agent. Det var det man ägnat 48 sidor på två dagar åt och det var därför Expressens upplåtit plats till alla Guillous namnkunniga fiender för att i kör fördöma honom. En helt laglig agent som sannolikt försökte göra ett scoop.

Expressen vänder alltså ut och in på sig och sågar sönder sitt egna avslöjande av rädsla för att bli fällda av PO. De vågar inte längre stå för vad de hängt upp på över 12 000 försäljningsställen över hela Sverige.

En enkel koll i Svenska akademiens ordlista kapar Expressens argument med fotknölarna. Agent är liktydigt med spion i flera avseenden. Hemlig Sovjetagent är utan tvekan ett sådant avseende. Jan Guillou är alltså utpekad som spion och således landsförrädare. Ett oerhört brott.

Och för detta saknas täckning i Expressens artiklar. Alltså bör Expressen klandras enligt paragrafen 1:3 som säger att löpsedel och rubrik ska ha täckning i text. PO Yrsa Stenius landar också i denna slutsats och anser därför att Expressen bör klandras.

Att Expressens chefredaktör Thomas Mattsson nu vildsint och i affekt går ut och vevar mot Yrsa Stenius är begripligt. Hans stora scoop är draget i smutsen. Värre är att flera framträdande publicister sväljer Mattssons retorik om att Stenius försöker fälla Expressen på val av typsnitt, istället för att avfärda vevandet som just reaktioner i affekt.

Så tjafsas det svenska pressetiska systemet sönder inifrån av redaktörer som borde värna det. Dagens Nyheter undsätter koncernkollegan Expressen och lägger hela sin tyngd bakom en misstroendeförklaring mot Yrsa Stenius. Denna vår reduceras pressetiken till en personfråga. Yrsa Stenius anses för dum för att vara Pressombudsman och ett enormt tryck läggs så mot Opinionsnämnden. Och allt detta för rätten att sätta en felaktig rubrik.

Så kom då utslaget i går kväll. Pressens opinionsnämnd skriver förvisso att Expressen ”rätteligen” borde ha skrivit KGB-uppdrag istället för ”hemlig sovjetagent”. Men ord är inte så viktiga längre. Opinionsnämnden skriver att Expressens ordalydelse: ”Expressen Avslöjar: Jan Guillou hemlig Sovjetagent. Tog emot pengar av KGB” inte har ”någon helt klar innebörd”. Det framgår inte av motiveringen vad som är oklart i den formuleringen. Sammantaget, konstaterar nämnden, att löpsedlarna och artiklarna ”möjligen har lett läsarens tankar till spioneriverksamhet”. Det är väl snarare uppenbart, men inte heller det anses viktigt eftersom Jan Guillou fick omfattande utrymme att komma till tals.

De pressetiska reglerna bör således formuleras om. Regel 1:3 bör lyda:

”Löpsedel, rubrik och ingress ska ha täckning i texten – såvitt rubriken inte avser Jan Guillou.”

Någon som längtar efter principen allas likhet inför…?

Israels attack mot Ship to Gaza är en världsnyhet som förskräcker och engagerar. Vårt jobb nu är att rapportera så snabbt, ingående och korrekt som möjligt. Vi jobbar hårt med att ta fram så mycket information som möjligt och samtidigt utveckla nya sätt att rapportera som involverar läsarna. På det senare har vi i dag genomfört ett antal saker som kompletterar och fördjupar nyhetsrapproteringen:

• Live-tv sändning från den stora demonstrationen på Sergels torg där cirka 6 000 personer deltog. Den är just klar och fungerade utmärkt. Vi genomförde den för första gången med en ny teknik som kommer att göra oss snabbare till live-sändningar i framtiden. En kuriös detalj i det hela är att tekniken är israelisk.

• Twitter-flöden rakt ut på aftonbladet.se där du kan följa hur världen rapporterar. I läsarflödena på twitter kommer mycket inmformation och länkar till alternativa nyhetskällor där du också själv kan delta.

• Med hjälp av Cover-it live, chattverktyget där läsare och reportrar kan vara inne samtidigt under ledning av en redaktör, provade vi tidigare i dag en helt ny form av rapportering där vår reporter Michael Stengård jobbade ihop med rutinerade världsreportern Wolfgang Hansson. Wolfgang gjorde snabbanalyser i realtid på läsarnas frågor och Michaels snabba nyhetsrapportering.

Vi gjorde dock inte någon extraupplaga i print. Det kanske vi borde ha gjort för att signalera världsnyhet i tidningsställen i kväll. Vår konkurrent Expressen gjorde det och gjorde ett bra innehåll på kort tid. Men ingen av oss hinner ut mer än i delar av Stockholm och det var länge sedan papperstidningar var bra på senaste nytt. Det är mest av varumärkesvårdande skäl man gör extraupplaga i dag. Vi gjorde det senast under terrorattacken i Moskvas tunnelbana. Då som i dag skrev branschpressen om extraupplagan. De tycker det är spännande när vi gör extraupplagor på papper, men skriver sällan om den mer banbrytande nyhetsrapporteringen.

Just nu sitter vi och planerar morgondagens papperstidning. Överblicken av nyheten, bildvalen, opinionen och perspektiven är viktiga i det arbetet. Våra medarbetare har kommit på plats i Israel under kvällen och vi har en viktig och spännande nyhetsnatt framför oss. 

I dag måste en nyhetsredaktion vara mycket bättre på att både driva det långsamma och det snabba nyhetsarbetet. Vi har alltid gjort det, men har i dag fått publiceringskanaler som ger oss möjligheter att utöva båda grenarna bättre. Om denna utveckling av journalistiken tänks och skrivs det mycket. Men i kväll vet jag bara en sak: Vi har en stor story att rapportera och det har aldrig varit så spännande att arbeta som journalist som nu.

På måndag sändes dokumentärfilmen ”Candrah och döden” i TV4. Det är ett fantastiskt projekt som är årets mest angelägna berättelse. Ett ovanligt liv skildrat med värme och en önskad död skildrad utan sentimentalitet av Aftonbladets Staffan Lindberg och Urban Andersson.

Candrah Löfgrens liv och död ändrade och klargjorde diskussionen om dödshjälp i Sverige. Alla som följt debatten vet i dag skillnaden mellan aktiv och passiv dödshjälp och rätten att få slippa livsuppehållande vård. Det är ett helgjutet journalistiskt arbete som Aftonbladets team genomfört under ledning av nyhetschefen Markus Gustafsson. Ett reportage som visar hur tidningsjournalistiken utvecklats från text och bild på papper till att också omfatta opinion, läsardebatt och rörlig bild. Det sista blev en film i ett unikt samarbete med TV 4. Staffan Lindberg och Urban Andersson intervjuade och filmade Candrah Löfgren under hennes sista månad i livet. Men utan samarbete med TV 4:as redigerare Daniel Gökinan och Kalla Fakta redaktören Johan Åsard hade vi aldrig klarat att leverera en så helgjuten dokumentär på så kort tid. Kompetensutbytet mellan Aftonbladets och TV 4:as journalister var i detta projekt en stimulerande förutsättning.

Det var inte utan stolthet vi på tidningen kunde bänka oss och se våra kollegors arbete på bästa sändningstid i TV 4. Nästan en halv miljon personer såg på programmet. (Vi kan inte låta bli att konstatera att det är lika många tittare som Aftonbladets bästa web-tv program lockar. Fantastiskt.) På vår internsajt lade vi i dag ut en intervju med Urban Andersson, som efter 30 år som pressfotograf debuterade som dokumentärfilmare.

Hur var arbetet med filmen, Urban?
– Omtumlande. Det var en oerhört stark upplevelse för Staffan och mig att följa Candrah, intervjua henne och ta del av hennes historia. Hon var en otroligt stark personlighet och hon berättar väldigt rakt om sin uppväxt, sitt liv och sina tankar inför döden. Och det mest fantastiska är att hon var en så positiv person som tyckte att hon haft ett bra liv.

Hur gick arbetet till?
– Vi träffade henne nästan varje dag under den sista månaden. Till slut hade vi nästan tio timmar intervjuer med henne och hennes mamma. 

Hur kom TV4 in i bilden?
– Vi presenterade materialet för Fredrik Lundberg på TV4 som tände direkt. Vi enades om att de skulle stå för klippningen i samarbete med oss. Deras klippare Daniel Gökinan gjorde ett fantastiskt jobb och vi hade också ett bra stöd av Kalla Faktas redaktör Johan Åsard i slutredigeringen. 

Du och Staffan Lindberg har flera dramatiska samarbeten bakom er, senast i jordbävningsdrabbade Haiti. Beskriv ert samarbete.
– Det går automatiskt. Vi känner varandra så väl vid det här laget och det har varit mycket värdefullt i det känsliga arbetet med att göra filmen om Candrah.

Får vi se fler dokumentärer av Andersson/Lindberg i framtiden?
– Staffan har gjort dokumentärfilm tidigare, men för mig var detta som sagt första gången. Dyker rätt tillfälle upp igen så är vi inte främmande för att göra mer film. 

Rockbjörnen har vaknat. Sveriges största musikpris är tillbaka i ny kostym – Rockbjörnen Live!

Det är en utveckling av svenska folkets största musikpris till att följa den tydliga trend som nu råder i musikbranschen: från album till live. Vår kära 31-åriga Rockbjörn ger sig ut på vägarna för att vara närvarande i konsertsommaren.

Omröstningen kommer att äga rum här på Aftonbladet hela sommaren och innehåller en rad nya kategorier som har med Live att göra. Artister kommer att erbjudas ett unikt live-fönster på aftonbladet.se för att lansera sin liveakt. Allt kulminerar i en fantastisk konsert och party den 1 september då Björnarna delas ut. Mer partaj, musik och konsert och mindre gala, stappliga tal och tack till mamma.

Rockbjörnen 2010 delas ut i följande kategorier:

• Årets festival

• Årets konsert

• Årets svenska kvinnliga liveartist

• Årets svenska manliga liveartist

• Årets svenska livegrupp

• Årets genombrott

• Årets svenska låt

• Årets utländska låt

Här en exklusiv intervju med The bear:

På vilket sätt är du en bättre björn nu, jämfört med tidigare?

– Nu finns jag där vår jury finns: ute på festivalerna och konserterna. Har du sett en glimrande konsert med Winnerbäck kan du omedelbart gå in på vår sajt och rösta på honom. 

– Och senare i sommar kommer en ny, revolutionerande nätsatsning, där vi kombinerar Rockbjörnen med livemusik på ett svincoolt sätt. Håll utkik!

– På det här sättet ser vi till att Rockbjörnen fortsätter vara Sveriges största och viktigaste musikpris. Polarpriset är väl fint, men de gav Björk pris i år. Typ femton år för sent. Det skulle aldrig kunna hända med Rockbjörnen.

Vad förväntar du dig av sommaren?
– På ett personligt plan: Langos. Bajamajor. Festivaldamm. Förhoppningsvis lite fumligt hångel i nåt tält vid Hulingen. För Rockbjörnen Live: stenhårt tryck på vår nya sajt som lanseras nu på lördag, succé för livesatsningen på sajten senare i sommar och en massa sköna pristagare den 1 september.
Vad händer med Rockbjörnenfesten, även känt som årets bästa party? 
– Även den blir bättre! Vi vill suga lite på den karamellen innan vi avslöjar den, men så här mycket kan jag säga: Det blir i Stockholm den 1 september, det blir festivaltema och det blir något helt nytt. Sportskor istället för högklackat rekommenderas.

Aftonbladet gör ett urstarkt första kvartal. Vi mer än fördubblar resultatet till 56 miljoner kronor kvartal ett jämfört med 24 miljoner kronor i intäkter under motsvarande period 2009. De starka siffrorna är i allt väsentligt ett resultat av att Aftonbladet är den klara marknadsledaren bland svenska tidningar i mediabranschens strukturomvandling från analogt (papper) till digitalt.

Men allt tal om tidningarnas död och fallande upplagor då? Tja, det första är en kraftig överdrift, det andra är en realitet. Pappersupplagor faller över hela världen. Den som vill driva en tidning framgångsrikt 2010 måste förhålla sig till det. Ett sätt är att se till att göra webben lönsam. Det gör vi. Aftonbladet på nätet är en stark affär som ökar intäkter i ännu högre grad än webmarknaden i stort.

Aftonbladet tappar dock 9 procent i volym på vardagsupplagan för papperstidningen. Mer intressant är att detta volymtapp till stor del är självförvållat. Vi har gjort oss av med stora delar av våra friexemplar och en del olönsamma blockabbonnemang. Det är ett led i en ny strategi som handlar om att fokusera på att sälja tidningar istället för att röra ihop betald upplaga med kampanjupplaga för maximera ett upplagetal. Så gjorde man förr i tiden för att visa att man var störst. I dag ser medielandskapet annorlunda ut. Aftonbladet är förvisso störst hur man än mäter, upplaga, lösnummer eller räckvidd. Men vårt fokus är att hålla printaffären lönsam och ha flest läsare i Sverige. I dag når Aftonbladet 2,6 miljoner läsare varje dag digitalt och i print. Det är nästan en miljon fler läsare än närmsta konkurrenten.

Detta är också bakgrunden till att vi söker en ny upplagerevision istället för TS Medelnetto som uppmuntrar till att driva upplagesiffran på ett icke affärsmässigt sätt. Jag hoppas ha nyheter om detta inom kort.

Redan detta kvartal ser vi att vår nya strategi har gett effekt. Under första kvartalet så ökar våra upplageintäkter med närmare 1 procent för huvudtidningen, trots volymtappet på nio procent. För bilagorna ökar upplageintäkterna med nästan 3 procent.

I tider av strukturomvandling som mediabranschen genomgår är det mycket viktigt med en stark affär. Inte minst för att slå vakt om den redaktionella integriteten. Om journalistiken ska kunna utvecklas måste siffror och bokstäver gå hand i hand. Ibland talar vi lite luddigt om det där i redaktionella sammanhang. Vinst anses ibland stå i strid med redaktionella intressen där vinstkrav tolkas som ett uttryck för ägarstyrning över det publicistiska. Så är det inte i verkligheten. På Åland, där jag tidigare var verksam som chefredaktör för Ålandstidningen, pratades det mer klarspråk i frågan. Jag frågade min blivande styrelseordförande före jag tillträdde om hur mycket ägarna lägger sig i tidningens innehåll. Hans svar var lika rakt som tänkvärt:

– Inte alls, så länge ni levererar 10 procents avkastning. Om det går under det så ska du få se på ägarstyrning.

Så är det i verkligheten. Redaktionell integritet är beroende av sunda finanser.