Det våras för de olika sätten att se film. Så här i mars kan vi konstatera att svenskarna kan se filmer som ”Veronica Mars” och ”Blå är den varmaste färgen” som nättjänster innan de finns som dvd.
Även andra Hobbit finns nu ute på iTunes innan den kommer som fysisk film.
I morgon 26 mars är det svensk biopremiär för nya ”Captain America” – ett par dagar före den amerikanska premiären. I Sverige heter filmen ”Return of the first avenger”. Annars heter den ”The winter soldier”.
I morgon är det också dvd-premiär för ett par brittiska sevärdheter som aldrig fick chansen på bio i Sverige. ”Alan Partridge – alpha male” är en komedi med Steve Coogan som fåfäng radiopratare, en gång tv-stjärna.
”Filth” bygger på en roman av Irvine Welsh som också skrev ”Trainspotting” och påminner om den filmen med sina skruvade bilder och en överdos av sex och knark. Många sevärda skådespelare med James McAvoy i spetsen.
En del får världspremiär på bio, en del får aldrig chansen på bio, en del når oss via olika video-on-demand. Många fönster. I olika storlekar.

Harry Potter har vuxit upp.

Woman in black har biopremiär nästa vecka.

Det är skicklig skräck med Danel Radcliffe i huvudrollen.

Vi pratar mycket om den i nya avsnittet av FILM som ligger ute nu.

Spänning! Folk som håller händer för ögon!

Veckans bästa skiv-köp var nya deluxe-utgåvan av Bridge over troubled water.

Jo, skivbranschen har lyckats igen.

De har fått mig att än en gång köpa ett album jag redan har. I flera ex.

Den här gången får abn förutom det gamla vanliga albumet en extra cd, Live 69. Den är för all del bra, men den hade jag kunnat klara mig utan.

det mest värdefulla är den dvd man får. Där finns tv-programmet Songs of America som sändes i amerikansk tv 1969 men inte visats sedan dess. Plus en dokumentär gjord i dag där Paul Simon, Art Gafunkel och producenten Roy Halee berättar om inspelningen av Bridge over troubled water. Intervjuerna är gjorda 2010.

Båda de timslånga filmerna är mycket fascinerande. Delvis använder de samma arkivmaterial. Filmen som sändes 1969 regisserades av skådespelaren Charles Grodin (Midnight run) som Garfunkel blev kompis med under inspelningen av Moment 22.

En häftig tidsbild.

Men beskrivningarna av den påkostade, och tidskrävande inspelningen, av sångerna är också mycket intressant. Man lyssnar på The Boxer med nya öron efter den genomgången.

Pernilla August fick Guldbagge senast. 

Nu blir det nya baggar. Sju nya filmpris.

På tiden.

Nu får även de som skriver filmmusik ett pris varje år. Även klippning, scenografi, mask och kostym. Det innebär att det ska delas ut 19 Guldbaggar mot tidigare 15, men arrangörerna får väl korta på de så kallade humorinslagen.

Tidigare har de här yrkesgrupperna kunnat få Guldbaggar under specialkategorin ”för särskilda insatser”, men nu får de alltid vara med. Fördelen är att det då blir nomineringar. Att flera i varje kategor lyfts fram varje år – inte bara den som vinner.

När Guldbaggen delas ut nästa gång, i januari, får de nya kategorierna plats i strålkastarljuset.

Det är klokt.

Guldbaggen närmar sig därmed andra filmpris, som Oscar, där flera delar av filmskapandet uppmärksammas. Filmskspande är ett kollektivt arbete. När det svenska filmpriset infördes 1964 delades bara tre Guldbaggar ut. För regi, samt manlig och kvinnlig skådespelare. Det har bit för bit utökats, en bra utveckling.

En värdig utveckling. Nu får vi hoppas att det blir gott om kandidater att välja bland ur de svenska filmer som har premiär 2011.

Jag har läst några skribenter i veckan  som på olika vis varit upprörda kring Lego och Star Wars.

Jag har svårt att bli det. Varken över det ena eller det andra även om de är stora internationella bolag som tjänar mycket pengar.

Jag tycker Lego är kul.

I dagarna gläds Nathalie,3, och jag till exempel åt att Nalle Puh och några av hans närmaste kompisar finns som Lego-gubbar. I Duplo-serien, den som är tänkt för lite yngre fingrar.

Jag gillar A A Milnes originalböcker, men Disneyfilmen som gjordes på 60-talet är en väldigt charmig och lekfull bearbetning.

De flesta saker här i världen ser snällare ut i Lego-version. Man kan tycka att en del filmskurkar till exempel är skrämmande, men som Lego-gubbe tappar Darth Vader mycket av sin mörka kraft. 

Samma sak gäller den ryska onda typ som Cate Blanchett spelar i senaste Indiana Jones. När man ser henne som Lego-figur framkallar det mer leenden än skrämda skrik.

Det är mycket här i världen som skulle se trevligare ut som Lego. Rockstjärnor som slänger ut fjärrkontroller från hotellrum och försöker skrämma småbarn med sina tatueringar skulle göra sig bra som Lego.

Att hamna på Madame Tussauds är lite fånigt, lite Kiviks marknad. Att bli Lego-figur måste vara en roligare hedersbetygelse.

Håkan Juholt må bli vald till partiledare, men när blir han och hans mustasch något man kan flytta omkring hur som helst i sin egen lilla stad? Juholt och Harry Potter möter Snape?

En favorittrailer för Nathalie, 3, och mig har varit den animerade Rio. Svensk premiär 8 april.

I dag såg jag ca 30 minuter av olika scener ur den filmen. I 3D.  Regissören är brasilianaren som gjorde Ice age, och det ser ut som ett lovande äventyr med bra musik. Huvudperson är vad jag skulle kalla en papegoja, ara, som fångades som ung och bott i USA där han och hans ägare drivit en bokhandel.

Han kan inte flyga. Pratar gör han dock som många animerade filmdjur. På amerikanska är det med Jesse Eisenbergs röst.

Det blir konkurrens om publiken som vill se animerade djur i vår. Den 1 april är det premiär på Hopp, om påskharen och kyckingar. Med en trummande hare/kanin.

Här kan man få smakprov av Hopp.

”Till det som är vackert” är en av förra årets starkaste svenska filmer.

I dag finns den på dvd.

Ett starkt passionsdrama av Lisa Langseth, med Samuel Fröler som dirigent vid Göteborgs konserthus. Alicia Vikander spelar den unga kvinnan från förorten som upptäcker klassisk musik och blir kär i den mogne mannen som förför med kultur.

Alicia Vikander är mycket bra. Hon fick guldbagge för rollen och den har också fört henne ut i världen. Just nu bor hon i Köpenhamn för att tala flytande danska och ska spela huvudrollen mot Mads Mikkelsen i en kommande historisk film.

I februari var hon Shooting Star på Berlins filmfestival. Jag intervjuade henne och tog några bilder. Här är ett par som inte fick plats i tidnngen. Den här under togs när en fotograf som skulle fånga de tio Shooting star från olika länder i varierande poser.

Jag såg Oscar-galan när gryningen kom till Kazan i måndags.

Den direktsändes även i rysk tv och det satt fyra personer som kommenterade i pauserna. Så jag missade Filip och Fredriks svenska sändning, men har förstått på reaktionerna att de försökte överrörsta rösterna från Hollywood.

I Kazan fick jag titta i lugn och ro.

Kazan är huvudstad i Tatarstan, en delrepublik i Ryssland. Staden har ungefär lika stor befolkning som Stockholm, och har ett berömt universitet. Forskning och idrott är de också kända för.

Jag kände mig lite som Tintin på äventyr när jag vandrade runt som reporter i Kazan.

Så här fint är deras vapen och flagga.

Jag gillar Toy Story och jag gillar Hawaii så jag ler när jag ser en bild från nästa äventyr med gänget.

Woody i huvudbonad för solsemester. Plus Hawaii-skjorta och blomsterkrans. Jessie med blomma bakom örat.

Det är en ny sex minuter lång kortfilm som ska visas för Cars 2, som får svensk biopremiär i augusti. Enligt Entertainment Weekly som lagt ut bilder och nyheten om kortfilmen handlar det om att Woody, Buzz och de andra fixar en Hawaii-semester på hemmaplan åt Barbie och Ken.

Ser kul ut.

Och i natt lär Toy story 3 vinna Oscar för bästa animerade.

Undrar om de förberett tacktal.

När journalister är ute i världen på jobb kan det vara bra att ta en bild på plats.

Visa att man verkligen är där.

Så jag försökte vara duktig när jag anlände till Berlin. Redan efter första dagens intervju med Jeff Bridges gav jag mig ut för att ta en bild på mig med tydlig Berlin-bakgrund. Gick iväg till paradgatan Unter den Linden.

Hittade en bra byggnad med tysk flagga, samt en skymt av domkyrkan plus tv-tornet på Alexanderplatz.

Tre Berlin-signaler i en bild.

Som ett Kinder-ägg.

Mejlade hem det fotot. Redigeraren sa att hon var mycket nöjd.

När jag väl kom hem såg jag hur bilden sett ut i tidningen. Under hela festivalen.

Kunde lika gärna tagit den i Stockholm. Huset man skymtar bakom mig är dock Tysklands historiska museum.

För den som verkligen närstuderar byline-foton.