Snön lyser vit på taken, det är gnistrande kallt och det lackar mot… Diggiloo!
Sommarens turné annonseras flitigt.
I dagens Aftonbladet kan vi se att turnépremiären sker den 1 juni i Ronneby. Dags att packa picknicken.
De lockar då med Voltarens dansbana och DJ Clabbe.
Voltaren?
Jag förstår de som får ont i huvudet av snabbpratande Clabbe, men det måste vara udda att knyta en turné till smärta och värk.
Man ser bilden på laguppställningen med Lotta Engberg, Charlotte Perelli, Andreas Weise, E-Type och Mojje och tänker – jag behöver smärtlindring.
Det är inte bara värkmedlet Voltaren som är sponsor för Diggiloo. Showen vill också associeras med plåster och toalettpapper.
Diggiloo, diggilej.. sommaren väntar med smärta, sår och dassbesök.
Jämna plågor.
Dags att gnola på ”Aj aja aj, vad det bultar och det bankar”.
Här är andra sånger de kan tolka. Snacka om sommarplågor:
”Hurt” av Nine Inch nails
”Fever” som Elvis gjorde
”Needles and pins” med Jackie DeShannon
”Everybody hurts” av R.E.M
”Doctor my eyes” av Jackson Browne
”Bad liver and a broken heart” av Tom Waits
”PMS Blues” av Dolly Parton
”Bad medicine” av Bon Jovi
”Chest fever” av The Band”

En del av det jag gjorde på Nya Zeeland är med i nya avsnittet av FILM.
Ligger ute på Aftonbladets hemsida nu.
Enda chansen att se mig smådansa i hobbit-fötter.

Det kom just ett pressmeddelande. Ser ut att bli hambo och polska till sommaren.
Så här står det:

BAO tillsammans med Helen Sjöholm och Tommy Körberg ställer på nytt upp sin egen dansbana och bjuder upp till dans på åtta välbesökta orter sommaren 2013. De utvalda orterna är: Göteborg, Helsingborg, Kalmar, Trosa, Piteå, Sundsvall, Leksand och Stockholm.
Det klassiska folkparkskonceptet är väldigt populärt bland sommarfirarna och lockar såväl den trogna dansglada BAO- publiken som såväl folkparks- och semestergäster som föredrar att lyssna på konserten med en uppdukad picknickkorg i det gröna.

Sommarturné med Dans! – turnéplan 2013
18 juli – Göteborg, Trädgårdsföreningen
19 juli – Helsingborg, Sofiero Slott
20 juli – Kalmar, Skälby Gård
21 juli – Trosa, Hamnplan
24 juli – Piteå, Norrstrandsbadet
25 juli – Sundsvall, Norra Berget
26 juli – Leksand, Sammilsdalsgropen
27 juli – Stockholm, Sjöhistoriska

Resan till Nya Zeeland gav en massa artiklar och tv-inslag.
I dagens Aftonbladet får man en 16-sidor lång bilaga om filmen och Nya Zeeland och Tolkien.
Mycket kul läsning.
Markus Larsson går t ex igenom rockmusik som inspirerats av Tolkiens värld.

Går upp tidigt och lämnar hotellet 06.00.
Vi är på väg norrut. Först till Rotorua, staden med de häftiga varma källorna i vulkanlandskapet, sedan till Matamata. Guider möter vid bondgården som förvandlats till turistmål.
Den ligger 20 km från Matamata och är fortfarande bondgård också. Familjen Alexander driver den 500 hektar stora farmen med över 13 000 får och 400 kossor. De producerar ull samt kött från lamm och nöt.
Det är ett levande landskap runt byn där filmernas spelades in. Ett mycket engelskt landskap, med böljande kullar.
Ute vid landsvägen finns ett fik, The Shires rest, där man kan fika och äta mat. Det är också startpunkten för rundturerna in till Hobbiton. Det står en vakt vid den två kilometer långa grusvägen som för in på området. Den byggdes av Nya Zeelands armé till första inspelningen av ”Sagan om ringen”, för att filmteamets alla lastbilar skulle kunna köra fram och tillbaka.

Filmbyn är en pittoresk idyll. Nu är det 44 hobbithus som ser ut att ligga i hålor i kullarna. Med dörrar i olika färger. Odlingarna hålls vid liv och när vi kommer dit ryker det ur skorstenarna. Det hänger tvätt på tork.
Nedanför byn ligger en liten sjö och på andra sidan den har de nu byggt klart puben The Green Dragon.
Jag börjar med att gå runt i byn där en kvinnlig guide, de har fått nya skjortor nu till sommarsäsongen, visar var några scener togs. Här är Sams hus. Där kom Gandalf i vagnen och barnen sprang. Och förstås – där ligger Bilbo hus.
Ganska högt upp. Det finns några imponerande riktiga träd i byn, och bakom Bilbos hus finns också ett med konstgjorda löv.
Vi journalister tar gott om bilder på varandra i Hobbiton.
Jag gör intervjuer med dvärgarna. Vi sitter i de söta trädgårdarna och pratar. Fåglar kvittrar. Humlor surrar.
När alla har gjort sina intervjuer vandrar vi ner till the Green Dragon.
Den ska invigas i dag. Av Nya Zeelands premiärminister John Key. På stigen som leder ner från byn står några unga musiker och spelar flöjt. Musik ur filmerna. En vacker stenbro leder ner till puben där mycket folk väntar.
Tv-team och fotografer trängs när John Key klipper av en kätting med bultsax så att dörrarna till the Green Dragon kan öppnas. Ministern tappar upp de första glasen och serverar till skådespelarna.
”De som inte är intresserade av rugby känner till Nya Zeeland via Sagan om ringen” säger premiärministern.
En stunds mingel med dryck och små maträtter som bärs runt på brickor.
Sedan är det dags att åka. Dags för den långa resan hem till Sverige.

Premiärminister tar ett krus med skådespelarna.

Världspremiären i Wellington var en häftig fest.
En solig sommardag med 100 000 människor som trängdes kring röda mattan. Den röda var 500 meter lång och började flera kvarter före biografen Embassy. Filmen skulle sätta igång klockan 19, stjärnorna skulle anlända 16.30 – men vi måste lämna hotellet klockan 14 för att vara på plats. Nu tog det en stund att bussa dit alla tv-journalister, men vid kvart i tre var jag där och gick i slow motion genom folkhavet för att komma fram till min tilldelade plats i sektion A.
Längs röda mattan finns olika bås där journalister får stå och dit skådespelarna ska komma för att intervjuas. Vita lappar visade var man hade sin station. Som tur var hamnade jag i början av det hela. Då är de man ska prata med inte så trötta och har inte sagt samma saker lika många gånger.
Nyzeeländsk tv sände direkt från världspremiären så vi kunde titta på stora tv-skärmar vad som hände på andra ställen.

Det var väldigt varmt. Solsken hela tiden, 23 grader. Jag stod där med min snaggade skalle och kände hur det sved. Ingen skugga i sikte. Måste bli på min post. Räddningen blev en Gandalf-hatt. Det gick hobbit-klädda nyzeeländare och delade ut grå hattar till de som ville ha. Jag fick en, och den hade breda brätten och räddade mig från den skoningslösa solen på södra halvklotet.
Fast när det var dags för intervjuer tog jag av hatten. Jag skulle bevaka underhållningen. Inte vara en del av den.
Klockan 16 inledde Neil Finn en halvtimmes konsert. Mycket bra. Han var en av hjältarna i Crowded house som gjorde den nynnvänliga ”Weather with you”, och har skrivit sången som spelas i eftertexterna till ”Hobbit: En oväntad resa”. Han sjöng mycket riktigt ”Song of the lonely mountain” som lät bra även live.
Sedan var det dags för röda mattan-vandringen. Peter Jackson kom först och hade mig sin 16-åriga dottern Katie. Han gick från tv-kamera till tv-kamera och skrev autografer däremellan. Hastigheten på en sådan röda matta är ungefär att tio meter tar tio minuter.
Jag hann i varje fall prata med honom och sedan Martin Freeman, Andy Serkis, Richard Armitage, Barry Humhries, Elijah Wood, Hugo Weaving Sylvester McCoy, Graham McTavish och några till innan Cate Blanchett som var en av de sista stjärnorna. Samtidigt med henne kom James Cameron (Titanic) och Suzy Amis. De har köpt hus på Nya Zeeland och Cameron ska göra fortsättningen på Avatar där.
Mitt i alltihop dök också Air New Zealand upp och flög över Wellingtons centrum med sitt nymålade flygplan. Jätten som går rutten Auckland-Los Angeles-London är målad med filmens figurer. En 73 meter stor bild.
När alla hunnit fram till biografen var det tal och presentation på den hobbit-inredda scenen. Och sedan var det dags att se filmen.
Den är bra.

Dags för tv-intervjuerna. Här är det kortare tid och jag träffar de flesta två eller tre åt gången. Det är väldigt mycket folk som jobbat med filmen, både bakom och framför kameran.
När de har två presskonferenser (bild ovan) på fina museet Te Papa i Wellington sitter det 13 personer på podiet vid den första och 12 vid den andra. Några, som Peter Jackson och Martin Freeman, är med på båda.
Mina intervjuer sker på Park road post och vi väntar först i ett stort rum. Där finns lite fika uppdukat och där hänger också livvakter och chaufförer och tekniker när de inte har annat att göra. Assistenter springer och hämtar te och kaffe och mat till skådespelarna.
När det närmar sig första intervjun blir jag hämtad av en kvinna från filmbolaget och förd uppför trappan till övervåningen. Där tas jag emt av en annan som för mig till korridren utanför rummet där en tredje kvinna tar över. Före mig väntar fyra andra journalister fårn olika länder.
Vi förs in i tur och ordning. Av ytterligare en kvinna som sköter transporten från korridoren in i rummet, där en till tar emot som presenterar journalisten för de väntande skådespelarna.
I första rummet har jag Andy Serkis, Martin Freeman och Richard Armitage som sitter tillsammans.
Vårt samtal fångas av tre kameror. En på dem alla tre, en som går in på den av dem som pratar och en som filmar mig. Efter intervjun får jag tre minneskort med mig direkt.
Samlar dem i en plastask som det står The Hobbit på. Det blir många minneskort den här dagen.
Vidare till nästa korridor och nästa kö. Där inne väntar Peter Jackson och Philippa Boyens, en av manusförfattarna. Träffar några av Peter Jacksons medarbetare som var med under ”Sagan om ringen”-inspelningarna.
– Jens! How are you, säger Peter Jackson, säger Jackson när jag kommer in i rummet.
Han ber sin assistent om en kopp te till medan vi väntar på att kameror laddas.
– Vill du ha te omedelbart? frågar hon.
– Nej nej, vi vill inte avbryta Jens, säger Peter Jackson. Vi kan få stora problem då.
Philippa Boyens och jag skrattar.
Intervjun går finfint. Är tvungen att fråga Jackson om Beorn och Persbrandt också, även om rollfiguren inte är med förrän i film två och tre.
Nästa grupp består av Cate Blanchett, Elijah Wood och Hugo Weaving. Vi pratar om alver och åldrar. Att ”Hobbit: En oväntad resa” utspelas 60 år före ”Sagan om ringen” gör inte så stor skillnad för alver som är 7 000 år gamla.

På kvällen ser jag ”Hobbit: En oväntad resa”.
Den visas biografen i Park road post productions, som bland annat innehåller Peter Jacksons och filmteamets egen biograf.
Imponerande.
När jag går ut från visningen stöter jag ihop med Peter Jackson som är på väg hem från sitt kontor.
– Hello Jens, You´re back!” säger han. Jackson ser mycket trött ut. Han lämnade den färdiga filmen ifrån sig dagen innan. Nu kan inget mer förbättras.

DAG 5
Vaknar tidigt igen, och börjar förbereda mig för dagen.
Många jobb. Många roliga jobb.
Hela eftermiddagen ska jag göra intervjuer med Peter Jackson och skådespelarna. Innan dess besöka Weta där de gör figurer, masker, specialeffekter, vapen och allt annat som behövs.
Åker buss ut till Miramar, en stadsdel nära flygplatsen i Wellington. Här ligger de flesta av företagen i Peter Jacksons filmimperium. Weta och Weta digital, och Stone street studios där de spelar in så mycket av filmerna. Sedan jag var där förra gången har de fått flera nya byggnader.
Weta har också fått en egen affär, Weta Cave. Där trängs massvis av fans som är i stan inför världspremiären. De säljer bland annat fina kartor kring Tolkiens världar, och tröjor och plastgubbar och vapen och modeller och…
Dags för mitt besök inne hos Weta. Vi journalister som är där får inte ta några egna bilder, varkjen stillbilder eller rörliga. Rummen på Weta kan innehålla hemligheter om olika kommande projekt.
Den franske tv-fotografen blir mycket bedrövad. Han fotograferar lite på gatan utanför och packar sedan ner kameran.
Men jag blir filmad ändå när jag går runt och får testa olika saker. Vid första stationen möter jag Gino Acevedo, som har titeln Senior prosthetics supervisor. Han jobbar med smink och masker, öron och näsor och andra kroppsdelar i silikon.
När jag var på ett inspelningsbesök, 2003 för ”Sagan om konkungens återkomst”, fick jag prova hur det var att ha Bilbos öron. Gino satte dit dom.

Han har jobbat på filmer som Alien-serien och ”Men in black”. Gino är amerikan, men berättar att han nu flyttat permanent till Nya Zeeland, har en kiwifru och en sexårig son.
Gino demonstrerar hur de digitala trollen i filmen skapas. Jag får en bit silikon som penslas på min hand och ska stelna medan han visar mig steg för steg av processen. En tv-kamera följer demonstrationen.
När jag är klar går jag till nästa rum i det här paradiset för specialeffekter. Där väntar en man med hobbit-fötter åt mig. De finns i tre olika storlekar och tas på som ett par strumpor. Även det filmas så jag kan beskriva allt för tittarna. Snart i ett Film-program.
De har gott om vapen också. Svärd av alla de sorters och storlekar, samt läskiga yxor och andra saker som kan krossa kroppsdelar. Får en rundtur genom vapenförrådet.
Första gången jag var på Weta 2001 fick jag en rundtur av Richard Tatyor som är chef för allt och startade företaget ihop med sin fru anya och Peter Jackson. Nu väntar han i ett rum omgiven av en massa prylar och gubbar.
Richard Taylor en samlare och en mycket passionerad modellbyggare. Han har vunnit fem Oscar.
Han prisar också Lego när vi börjar prata om prylarna kring filmerna.
En mycket trevlig man.

Sover sju timmar med några avbrott och vaknar 03 på måndagsmorgonen.
Bra. Känns som om jag körts genom en torktumlare, lite för varm och snurrig, men i stort fungerande.
Läser Aftonbladet på iPad. Sitter och jobbar några timmar medan jag väntar på att det ska bli ljust och frukosten ska öppna.
Går en runda i Wellington på förmiddagen. Köper de speciella Hobbit-vykorten med Hobbit-frimörken och skriver hälsningar till släkt och vänner. Under ett par dagar får de en särskild poststämpel där det står Middle-earth.
Går och tittar på premiärbiografen Embassy som fått en pampig inramning. Där ska den 500 meter röda mattan rullas ut. Två dagar kvar står det på bion.
Efter lunch åker vi en runda och tittar på inspelningsplatser.
Wellington är byggt kring ett par bukter och många delar av staden vätter mot vatten i olika väderstreck. Alla väderstreck, faktiskt. Väldigt blåsigt här uppe.
När centrum ligger Mount Victoria, ett friluftsområde som liknar Djurgården fast det är ett bra berg där högsta utsiktspunkten ligger på 196 meter. Kaknästornet är 155 meter som jämförelse. Mount Victoria ser dock tillräckligt ödsligt och vilt ut att Peter Jackson spelade in många scener till Sagan om ringen där.
Bland annat när Frodo och de tre andra stöter på en ringvålnad och gömmer sig under en står trädrot vid skogsvägen. Vi tittar på den platsen och några andra där hobbitarna jagades genom skog av ringvålnaden. Bakom träden kan man se hus i Wellington, men den kameravinkeln undvek Peter Jackson.
Skogen och träden ser dock uråldrig och spännande ut. En riktig sagoskog.
Guiden som berättar om allt är också skådespelare säger han, och har en roll som krigare i ”Sagan om konungens återkomst”. Han visar upp en bild där han är sminkad för strid.

Vi är en liten grupp journalister från hela världen. Pratar med några trevliga fransmän och en glad mexikan. Många språk surrar i skogen. En tv-reporter från Buenos Aires har missat hur brant och svårforcerad naturen här är. Hon har på sig högklackat och kan inte gå. En guide stöttar henne på skogsstigarna.
Tillbaka till centrum. Det börjar dra ihop sig till visning. Spännande.

NYA ZEELAND-RESA DAG 1
Lämnar redaktionen på förmiddagen och åker ut till Arlanda.
Nu börjar den väntade resan. En lång färd.
Stockholm till London, 2,5 timmar. London till Los Angeles, 11 timmar och 40 minuter. Los Angeles till Auckland 13 timmar. Auckland till Wellington 1 timme. Vid varje stopp två timmar mellan flygen.
Det flyter på bra.
Åker med Air New Zealand så vi får se deras nya roliga säkerhetsvideo som blandar traditionell info om nödutgångar och uppfällda stolsryggar med Midgårdsfigurer och mytologi.
Flyget mellan London och Auckland via Los Angeles heter NZ 001, returen är flyg nummer 2. Det är själva hjärterutten i flygbolagets nät. De tidigare gångerna ag varit på Nya Zeeland har jag flugit via Asien. Det tar lika lång oavsett om man flyger åt öst eller väst. Nya Zeeland är verkligen på andra sidan jordklotet. Jag tittar på tavla med avgångar på Heathrow. Nästa flyg till Auckland med Air New Zealand går via Hongkong.
Flyget från London till Los Angeles är halvfullt.
På andra sidan gången sitter Kiran Shah, stuntskådespelaren som var Frodos dubbelgångare i de tre ”Sagan om ringen” och som haft liknande jobb på Hobbit-filmerna. Han har också varit med i storfilmer som ”Jedins återkomst”, ”Stålmannen”, ”Indiana Jones och de fördömdas tempel”, ”Aliens”, ”Braveheart”, ”Titanic”, ”Harry Potter”… Kiran Shah har varit med.
Han är 126 centimeter hög. 56 år gammal. Väldigt trevlig.
Det är samma flygplan hela vägen från London till Nya Zeeland och vi har samma platser, men måste gå av i Los Angeles.
Där träffar jag också Andy Serkis, Martin Freeman och Richard Armitage som är på väg till premiären med samma flyg.
Några timmars väntan innan planet lyfter från Los Angeles. Jag har rest i 21 timmar, men det är fortfarande fredag.

DAG 2
Dag 2 finns inte. Jag lämnar Los Angeles på fredagskvällen, och när jag landar i Auckland är det söndag morgon.

DAG 3
En solig sommarmorgon i Auckland och när jag gått igenom immigration och tull promenerar jag över till inrikesterminalen. Det är 16 grader varmt och vårkänsla.
Jag fick en speciell extra stämpel i passet för att jag var på väg till premiären av The Hobbit. Det står Middle earth, som ett officiellt välkomnande från Nya Zeeland.
Det är ett mindre plan som flyger inrikes till Wellington. Nu ansluter även Elijah Wood till sällskapet. Han är med lite grann som Frodo i ramhandlingen till nya filmen.
Ser Air New Zealands säkerhetsgenomgång modell Midgård för tredje gången.
Andy Serkis sitter på andra sidan gången och flygvärdinnorna ber honom skriva autografer när de kommer med kaffe.
Vi pratar om hur trötta vi är.

Hobbit och Midgård märks överallt. Air New Zealand gör det mesta av sin sponsring av filmen, och Nya Zeelands turistbyrå satsar stort. Inredningen på planen går i Hobbit-stil, personalen har speciella t-shirts och har man tur får man strumpor och ögonbindel i filmens anda. På Wellingtons flygplats hänger en gigantisk Gollum och sträcker handen efter fiskar.
Bagagebandet är dekorerat som i Tolkiens sagovärld. Det är snyggt gjort.

Överallt affischer och vimplar. Officiella frimärken med filmens figurer.
När jag kommer fram till hotellet har det gått 36 timmar sedan jag lyfte från Stockholm. Det är snart lunch på Nya Zeeland och jag måste hålla mig vaken ytterligare 9-10 timmar för att försöka komma in i dygnsrytmen.
Tar en dusch. Går en runda på stan. Det är femte gången jag är i Wellington och jag minns var stans största bokhandel ligger. Ett bra sätt att få några timmar att gå.
Även där är det mycket Hobbit-böcker och Hobbit-prylar.
Hittar ett kafé som säljer engelska små pajer av den gamla sorten. Finns gott om sådant på Nya Zeeland. Vandrar ner till hamnen och går bort till en marknad de byggt upp den här veckan. Kring Hobbit förstås.
”Middle of Middleearth” är den slogan som Wellington vill nöta in i alla besökare.
Möter Andy Serkis som också är ute och går vid kajen. Jo, han försöker också hålla sig vaken.
Och det är inte svårt. Spännande stad. Spännande dagar väntar i Wellington. Vårvindar friska från Cook strait.