Trogna läsare minns inlägget från september ”Med livet som insats”. Då konstaterade Jobbkollen att dödsolyckorna minskar – men att det fortfarande i snitt dör 45 personer om året på sina arbeten.
Sant – men också en bild som tål att fördjupas. I höstens kanske viktigaste bok, Döden på jobbet av Ellinor Torp, är det nämligen en grupp som drabbas hårdast av arbetsplatsolyckorna.
Ungdomarna.

Det är inte bara skrämselpropaganda. Bland manliga arbetstagare i åldersgruppen 16-24 år är risken för att råka ut för en allvarlig olycka 40 procent högre än för män i övriga åldersgrupper sammantaget enligt Arbetsmiljöverket.
Att spekulera i orsaken till de stora skillnaderna blir just det – spekulationer. Men det kan ändå vara på sin plats att redogöra för något som boken tar upp: De långa entreprenadkedjorna inom bygg och industri där ungdomarna ofta finns i sista ledet.

Vid olyckan på Nordkalk 2011 där en person dog och sex andra skadades – däribland Gustaf Seppelin Solli på bilden ovan – var inte mindre än fyra underentreprenörer inkopplade. Detta trots att det bara var åtta personer som arbetade med kalkugnen. Och det är bland de inhyrda underentreprenörerna som de allvarliga olyckorna slår till.
På SSAB i Luleå arbetar omkring 900 kollektivanställda och omkring 60 entreprenörer. Trots det drabbades de inhyrda av lika många allvarliga olyckor som de kollektivanställda under åren 2009-2011. En enorm snedfördelning med andra ord.

Likadant ser det ut i byggbranschen. 13 av de 21 byggjobbare som dog i arbetsplatsolyckor åren 2010-2011 var anställda av underentreprenörer.
Och när Arbetsmiljöverket kommer för att utreda olyckorna finns det sällan någon som kan ställas till svars.
För vem bär ansvaret för en olycka när en person är inhyrd i två, tre – eller till och med fyra led?