Som Jobbkollen tidigare konstaterat är den svenska arbetsmarknaden kraftigt uppdelad mellan könen. Kvinnor jobbar mycket oftare inom vård och omsorg medan männen återfinns i branscher som bygg, IT och försäljning. Så har det sett ut i åratal, trots idoga försök att bryta mönstret.
Mer intressant är förstås frågan varför. Hur kommer det sig att män och kvinnor tenderar att söka sig till samma branscher, år efter år? Beror det på att män föds med ett nedärvt intresse för att bygga hus och tapetsera vardagsrum eller kan det finnas andra strukturer bakom siffrorna?

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, har kanske ett svar på frågan. Eller, de problematiserar åtminstone bilden en smula. I en ny studie har de undersökt hur gymnasieelever socialiseras in i vård- respektive byggyrken. Framförallt har de fokuserat på hur kvinnor och män som bryter mot den förhärskande normen inom respektive program bemöts. Kortfattat kan man säga att män som väljer vårdyrken upplever att de särbehandlas positivt av kollegor och chefer. Enligt studien ses männen som extra viktiga och värdefulla av både lärare och vårdtagare. Inte för att de är extra duktiga på sitt jobb – utan för att de är män:

Intervju med en av männen som har valt vård- och omsorgsprogrammet. Källa: IFAU

På byggutbildningarna ser det lite annorlunda ut. Enligt studien skapas det starka kollektiva gemenskaper som kan fungera som en trygghet för personerna som väljer inriktningen. Det vill säga så länge man passar in i normen och är heterosexuell, praktiskt orienterad och fysiskt tålig. De kvinnor (och män) som inte passar in i beskrivningen kan därför ha svårt att hitta en plats i gruppen. Och släpps man inte in i gruppen är det lätt att välja en annan väg i livet. Det syns inte minst när man tittar på statistiken över avhopp från vård- och byggprogrammen:

Andelen kvinnor som bytte bygg mot en annan utbildning eller tog ett studieuppehåll var nästan tre gånger så hög som andelen män. På vårdutbildningarna råder omvända förhållanden, även om programbytena inte är lika frekventa.
Varför ser det då ut så här? Enligt IFAU (som dock poängterar att deras studie inte är applicerbar på alla bygg- och vårdutbildningar) beror det främst på att personalen på de studerade utbildningarna inte reflekterar över genusfrågan tillräckligt mycket. I stället för att arbeta med att förändra de könsroller som finns inom respektive yrkesgrupp reproduceras de på nytt för varje ny elevkull.
På så sätt upprätthålls de traditionella yrkesvalen för män och kvinnor år efter år.