I går kom ett glädjebesked från Konjunkturinstitutet (KI). Eller, egentligen kom det en rapport med det extremt tråkiga namnet ”Specialstudie 36: Effekter av sänkt restaurang- och cateringmoms”.
Men det fick företrädare för Alliansen att kasta upp sina hattar i luften av förtjusning: Näringsminister Annie Lööf skrev på Twitter: ”Halverad restaurangmoms = Lägre priser & 4 000 nya jobb enligt Konjunkturinstitutet”.
Moderata riksdagsledamoten Lena Asplund stämde in i hyllningskören: ”Exakt vad alla krögare jag träffat säger Sänkt restaurangmoms gav fler jobb – Konjunkturinstitutet (sic!)”.

Det låter ju toppen. Men läser man rapporten framträder en lite annorlunda bild. Redan i det första stycket slår KI fast att effekten på sysselsättningen är osäker: ”Reformens effekt på löner i restaurangbranschen och sysselsättningen i hela ekonomin är dock mer osäker.”
Och ids man läsa några stycken till framkommer förklaringen till varför det är så osäkert (ursäkta det långa citatet): ”Enligt de genomförda modellskattningarna har reformen medfört att lönesumman inom restaurangbranschen ökat med omkring 4 procent. Baserat på en beräkning utifrån medellön i branschen skulle detta implicera en ökning av antalet sysselsatta i restaurangbranschen motsvarande drygt 4 000 sysselsatta. Osäkerheten är dock stor kring huruvida det ökade antalet timmar består i en ökad andel sysselsatta och/eller en ökad medelarbetstid (för de redan sysselsatta)”.

För att tala svenska: Konjunkturinstitutet kan se att lönesumman i restaurangbranschen har stigit med omkring fyra procent. Resten är bara gissningar. KI skriver till och med själva att de inte vet om ökningen har medfört några nya jobb eller om folk bara har fått jobba mer. Siffran som nämns, 4 000 nya jobb, är också ”en mycket grov uppskattning”.
Och – för att verkligen förstöra festen – skriver KI att ”Denna beräknade effekt kan dock inte likställas med att reformen på sikt ökar sysselsättningen i hela ekonomin med motsvarande antal”.

Alltså har vi en reform som minskar skatteintäkterna med 5,4 miljarder kronor, vars effekter på sysselsättningen dessutom är högst osäker. Det enda man med säkerhet kan säga av KI:s rapport är att lönesumman ökat och att priserna på restaurangbesök sjunkit (också med fyra procent). Man hade hoppats att politikerna orkade läsa sina egenbeställda rapporter lite mer noggrant innan de börjar med hurraropen.

Fotnot: Även om vi är generösa och köper Annie Lööfs med fleras påstående om att det skapats 4 000 nya jobb kan man ställa sig frågande till kostnaden per jobb. 5,4 miljarder genom 4 000 blir 1 350 000. Varje nytt jobb skulle i så fall kosta skattebetalarna 1 350 000 kronor.

Söndagskvällen innebar partiledardebatt i Agenda. Och på schemat stod bland annat diskussioner om jobben. Som Jobbkollen har konstaterat tidigare ligger arbetslösheten högre i dag jämfört med när Alliansen tog makten 2006. Dessutom har snittiden på arbetslöshetens längd ökat dramatiskt, från 25,9 veckor i augusti 2006 till 35 veckor i augusti 2013. En öm punkt för Alliansen med andra ord – och oppositionen högg direkt:
– Jag hatar arbetslöshet, dundrade Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i en blek parafras på Göran Perssons klassiska harang om klassamhället.
– Jag hatar utanförskap, replikerade statsminister Fredrik Reinfeldt snabbt.

Men sen gick liksom luften ur hela tillställningen. Varken oppositionspartierna eller Alliansen kom med några konkreta förslag. Jobbfrågan blev i stället en skattefråga: Centerpartiets Annie Lööf rasade mot Socialdemokraternas aviserade höjning av arbetsgivaravgiften för unga och restaurangmomsen. Stefan Löfven kontrade med att påpeka att Alliansens skattesänkningar inte har lyckats få ner arbetslösheten.

Och i mitten – längst bort från tv-kamerorna – stod Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna och var tyst. Till slut fick han ordet från programledarna och konstaterade att småföretagarna är nyckeln till sänkt arbetslöshet.
Inget nytt under solen alltså – varken från höger eller vänster.
Samtidigt saknar 377 000 personer ett arbete att gå till.

Det finns ett mantra som företrädarna för de åtta riksdagspartierna älskar att slänga sig med i debatter: ”Sverige ska tillbaka till full sysselsättning, något annat duger inte.” (se exempel här, här och här)
Inte så kontroversiellt kanske. Det finns förstås inget parti som vill att folk ska vara arbetslösa.
Eller?

Vid en närmare titt så gör det faktiskt det. Nästan alla riksdagspartier närmare bestämt. För i dag krävs det en viss arbetslöshet för att inte Riksbankens inflationsmål på två procent ska hotas. Skulle arbetslösheten sjunka snabbt till följd av, låt säga politiska initiativ, kommer Riksbanken att tvingas höja räntan, kyla ner ekonomin och på så sätt öka arbetslösheten igen.
Allt enligt den nationalekonomiska teori som brukar kallas för löne-prisspiralen.
– Jag skulle vilja säga att full sysselsättning är den nivå som inte spränger Riksbankens inflationsmål. Flera uppskattningar har kommit fram till en arbetslöshet på fem procent som en lägsta nivå, säger Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi till tidningen Byggnadsarbetaren.

I klartext innebär det att i den bästa av världar, där både konjunkturen och politiska satsningar samverkar friktionsfritt med varandra, skulle över 250 000 personer vara arbetslösa.
Men politikerna vill inte prata om det här.
När Stefan Löfven får frågan om vad ”full sysselsättning” egentligen innebär i procent och reda siffror, svävar han på målet.
– Säger jag en procentsats så kommer alla att bita sig fast i den, så jag undviker det, säger han till Byggnadsarbetaren.

Nästa gång du hör en politiker prata om full sysselsättning, fråga vad det innebär konkret och hur man ska nå dit med de inflationsmål som finns i dag. För oavsett vem som vinner valet 2014 kommer arbetslösheten att ligga kvar på en historiskt sett hög nivå framöver – varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill nämligen förändra Riksbankens uppdrag.

_________________________________________________________

FAKTA: Pris-lönespiralen
Nationalekonomisk teori om hur inflation kan skapas. Ser i korthet ut så här: När arbetslösheten sjunker minskar oron bland löntagare. De blir mer rörliga på arbetsmarknaden och kan ställa högre lönekrav. Företagen kompenserar de högre lönekostnaderna genom att höja sina priser.
Nästa avtalsrörelse kompenserar löntagarna prisökningen med höjda löner igen och företagen följer efter. Allt i en evig cirkel av stegrande priser och en skenande ekonomi.
I det här läget skulle Riksbanken gå in och höja styrräntan för att kyla ner ekonomin och minska inflationen.

Att jobben kommer vara en valfråga har stått klart länge. Men hur ser det egentligen ut på den svenska arbetsmarknaden 2013? Har det blivit bättre eller sämre under sju års borgerligt styre – eller spelar politiken kanske ingen roll?

Enligt Alliansen är det fler sysselsatta i dag än när de tog makten 2006 – trots att finanskrisen två år senare drog ner tillväxten. Men frågar man oppositionen är det tvärtom så att arbetslösheten har ökat
(svaret på vem som har ljuger finns längst ner i det här inlägget).

Under de kommande månaderna ska den här bloggen ta reda på vilka effekter de senaste årens politik har haft – både för personer med och utan jobb. Dessutom ska vi försöka reda ut en del oklarheter i politikernas siffertrixande.

Men det går inte utan dig som läsare. Vi vill veta hur det ser ut på din arbetsplats. Vilka frågor brottas du och dina kollegor med? Eller är du fast i arbetslöshet och meningslösa Fas 3-åtgärder?

Mejla din berättelse till mig på bjorn.barr@aftonbladet.se.
Eller ring på 0701-62 23 64.

Väl mött,
Björn Barr
Debattredaktör och nyhetsreporter på Aftonbladet

__________________________________________________________________________________________________________________

Tio snabba jobbsiffror
Arbetslöshet augusti 2013: 7,3 procent
Arbetslöshet augusti 2006: 6,4 procent

Antal arbetslösa augusti 2013: 377 200 personer
Antal arbetslösa augusti 2006: 308 500 personer

Antal långtidsarbetslösa augusti 2013: 117 400 personer
Antal långtidsarbetslösa augusti 2006: 82 500 personer

Andel sysselsatta augusti 2013: 66,6 procent
Andel sysselsatta augusti 2006: 67,1 procent

Antal sysselsatta augusti 2013: 4 766 200 personer
Antal sysselsatta augusti 2006: 4 525 700 personer

Källa: SCB.
Fotnot: Både Alliansen och oppositionen har faktiskt rätt i sina påståenden. Antalet sysselsatta är högre i dag jämfört med 2006 men samtidigt har arbetslösheten ökat, både i procent och i absoluta tal. Som så ofta med statistik handlar det om vad man väljer att titta på.