Bloggpaus på några dagar tack vare en liten flicka som kom till världen.

I dag var vi tillbaka på banan och följde de rödgrönas pressträff  om valplattformen framför tv:n. Några saker noterades.

– Stämningen när frågan släpptes fri var lätt aggressiv. Frågorna som ställdes och svaren som krävdes fram gav en känsla att det här inte alls var det heltäckande svaret från oppositionen som man väntat sig. Alternativt ett uttryck för att laget redan utsetts till förlorare och därmed kunde allt de sa  vändas mot dem. Det skulle vara Mona Sahlins dag men det kändes inte alls som det var det.

– Såväl de rödgröna som alliansen framhåller mer än gärna hur stora skillnaderna är dem emellan. Avgrundsdjup är klyftan mellan det samhälle de båda politiska blocken vill se. Eller inte. För oss vanliga dödliga kan det bli lätt förvirrat. De rödgröna vill sänka pensionärernas skatt  för 7,5 miljarder nästa år. Hokus pokus hittar alliansen ett par miljarder till och lovar samma sak. Alliansen föreslår sänkt restaurangmoms. Bra idé inser de rödgröna och föreslår – samma sak. De har också anammat samma, lite kryptiska språkbruk några veckor före valet. Förr hette det vallöften, kort och lättbegripligt. Nu heter det skarpa förslag å ena sidan, reformambitioner å andra. Detta för oss in på notering nummer tre.

– Vad är ett löfte och vad är bara en dröm om en bättre värld om ditten och datten först har infriats? Framför tv:n i dag orkade jag inte ens lyssna efter vad som var så kallade skara förslag och vad som hade en hel hop om omkring sig. Och hur ska väljarna veta när politikerna själva börjar blanda ihop begreppen? Hörde Fredrik Reinfeldt i Aktuellt förra veckan säga: ”Jag lovar nu skattesänkningar för 4,4 miljoner löntagare.” Gör du? Jag som trodde att just det förslaget bara handlade om en ambition.