Förra veckan såg jag fram mot den här veckan då jag trodde Fredrik Reinfeldt skulle återvända till jordelivet. Hur dum får man vara?

Valresultatet håller ju fortfarande på att sjunka in, alla spekulationer är lönlösa för det här ska ju låtas ta tid och han har faktiskt till på tisdag på sig att bestämma sig. Men efter veckor av konstant valyra, överflöd av politik och politiskt spel är det inte utan att jag och lilla Matilda känner saknad och viss tomhet. Peter, Maria, Mona och Lars i all ära. Men nu vill vi också se Fredrik, Maud, Jan och Göran igen.

Så i väntan på diktade vi ihop några rader, med grund i allt vi läser i tidningen, om det som händer sju trappor upp i Rosenbad.

 Höstsolen intar hörnrummet. Alla har fått sitt kaffe. Märkligt nog hjälper det inte. Stämningen är, som man säger, spänd.

Fredrik är irriterad. Maud är jätteirriterad. Göran är trött. Jan är retlig. HG är ilsk. Stor och ilsk. Hur Anders är vet vi inte. Han som sjunger sånger för små dagisbarn – kan han också vara arg?

– Matematiken talar emot er, säger Fredrik. Gravallvarligt.

– Men utan min skolpolitik hade ni bara kunnat drömma om de här siffrorna. Så dä så, säger Jan.

– Och Birgitta ska vara mä. Hon är mitt feministiska alibi.

– Du ska vara tyst, säger HG.

– Var det någon som ville bli vice statsminister? Säger Fredrik och sveper med blicken över allting i rummet – utom över Jan Björklund.

– Ja, det vill han! Gastar Maud. Och det vill jag med och därför kräver jag en plats för Annie! Och Andreas och Eskil rööör ni inte.

– Ungkvinnokvoten är redan fylld, muttrar HG och vänder sig nu till Göran.

– Tre ska bli två. Vem ska bort?

­- Ja Odell går ju inte. Han är ju erfarenheten själv. Och Maria är kvinna och populär i partit. Sen är det en till… ja det är ju jag alltså. Och jag är ju partiledare…

– Odell får det bli, säger HG.

– Givet att det är tack vare oss ni faktiskt alls är kvar i riksdagen, säger Fredrik och nu tittar alla på Göran, som ser ut genom fönstret.

– Jag gillar att jobba! Kvittrar Anders plötsligt till.

– Hela finansen för mig själv. Jättegärna!

En skugga har fallit över Fredrik Reinfeldt.

– Jävla Jimmie, säger han, och nu låter han trött.

– Jävla skåningar.

– Nää, nu ser Fredrik  ut som en ledsen hund igen, säger  Maud och tar sats för en rond till.

Då stormar Per in i rummet.

– Lite eftervalskampanj någon? Eftervalskampanj! Nu ska Norrland intas!

– Snälla Per, inte nu, säger Fredrik.

– Jag försöker faktiskt ta ansvar för Sverige i denna svåra tid.

 Så där låter det naturligtvis inte alls. Men vad ska vi göra? Det är så långt till tisdag.