”Det borde bara ha varit vi och Socialdemokraterna”, säger Miljöpartiets gruppledare Mikaela Valtersson till Dagens Nyheter.

Ända sedan samarbetshaveriet hösten 2008 har vi väl anat att det var så miljöpartisterna kände hela tiden, innerst inne. Men det har varit oerhört svårt att få någon att säga det. Ihärdigt har Wetterstrand och Eriksson lett brett på gruppbilderna med Lars Ohly. Varför? Varför ställde inte Miljöpartiet ultimatum när delar av socialdemokratin krävde att få Vänsterpartiet med i det rödgröna samarbetet? Varför sa man inte till Mona Sahlin: Det är vi eller dom?

Svaret måste heta vilja till makt och verkligt inflytande. För utan ett rödgrönt samarbete hade vi aldrig pratat om Peter Eriksson och Maria Wetterstrand i termer av blivande ministrar – eller till och med blivande statsminister – i Wetterstrands fall. Utan ett rödgrönt samarbete hade man bara varit ett oppositionsparti som andra som möjligen kunde hoppas på att bjudas upp till Rosenbad efter valet, när det passade.

Nu blev det ingen rödgrön regering. Men Miljöpartiet gjorde kanske ändå rätt den där krishösten för två år sedan. Man blev trots allt riksdagens tredje största parti och visst har man vunnit inflytande. I dagens parlamentariska läge vill alla vara kompis med Miljöpartiet och väljarna tycker om det de ser. I en färsk Synovatemätning går partiet framåt jämfört med valresultatet medan Socialdemokraterna tappar stort. Mätningens gigant är Moderaterna som ökar med 7,4 procentenheter och närmar sig nu 40-procentsgränsen. Glädjer naturligtvis partisekreteraren Sofia Arkelsten som ju fick en lätt svettig start på nya jobbet. Det verkar väljarna ha glömt. Men helt bekymmersfri är kanske ändå inte läsningen. Det är från alliansvännerna som Reinfeldts parti främst tar röster och med ett ännu starkare Moderaterna finns risk för skadliga spänningar på regeringsnivå.