– I denna prövningens stund, sa Fredrik Reinfeldt och vid hans högra axel lyssnade Skansens tomte utan en min bak det vida vita skägget.

En stund innan hade han, Reinfeldt, inte sagt det ordagrant men i princip att i Sverige är det till och med okej att tro på tomten – så länge man inte tror att tron i form av en religiös text kan ställa sig över svensk lag.

Sitt åttonde jultal höll alltså Fredrik Reinfeldt bland tomtar och fäbodar på Skansen och inte som ofta tidigare i mer storstadsmässiga och mindre julmysiga World trade center mitt i Stockholm. Kanske är flytten del i samma trend som gjorde att Reinfeldt för första gången lämnade fashionabla Vaxholm för folkligare Södermalm när han höll sitt sommartal i augusti. En del i arbetet med att göra Moderaterna till nya Socialdemokraterna eller partiet som är röstningsbart för alla?

Med julen för dörren sa han ganska lite om de moderata storframgångarna och framhöll i stället alliansen med Maud, Jan och Göran. Valresultatet, sa Reinfeldt, ”…är ett kvitto på hur väl alliansen fungerat tillsammans.” När det nu krisar hos de små verkar han vilja säga att det trots allt är tack vare er jag ännu ett år inte bara ät moderatledare utan också statsminister vid granen.

Mannen på trappan till domstolen i Moskva fick rätt i sin analys om den framflyttade domen mot ryska affärsmannen Michail Chodorkovskij. När beskedet kom i går morse sa han, enligt tidningen Novaja Gazeta (se blogginlägg nedan):

– Allt är uppenbart. Domen får vi reda på i morgon – av premiärministern (Putin). Han kommer berätta allt för folket och därefter kan Danilkin (domaren) med lätt hjärta förkunna sin dom.

Han syftade på premiärminister Vladimir Putins årliga samtal med folket. Det hölls i dag och en av 90 frågor handlade om den, enligt många, rättsvidriga processen mot den forne oljemiljardären Chodorkovskij. Om detta sa Putin, på Putin-vis:

– En tjuv ska sitta i fängelse.

Hur många år till i Sibirien blir det? Först den 27 december ska domen förkunnas. Men sker inga under föll den redan i dag.

I dag skulle domen mot förre oljemiljardären Michail Chodorkovskij ha fallit i en domstol i Moskva. 14 år till i ett arbetsläger långt bort i Sibirien eller äntligen rättvisa för mannen de flesta menar är helt oskyldig (bra bakgrund här).

Men de som väntade utanför domstolsbyggnaden i decemberkylans Moskva gjorde det förgäves. 8.10, lokal tid, klev en person ut på trappen och satte upp en lapp med beskedet: Förkunnandet av domen har flyttats fram, till klockan 10.00 den 27 december.

– Ha! Lagom till dess har ju alla rest bort för att fira nyår och kommer i fyllan och villan ge blanka faan i domen mot Chodorkovskij, sa en man till tidningen Novaja Gazetas reporter (fritt översatt av mig).

Någon förklaring gavs denna morgon aldrig av domstolen. Vi får vänta till mellandagarna för att få veta mer om den politiska inriktningen i Ryssland framöver. För så avgörande anses domen vara.

Hos min vän Leonid på Röda armégatan i Moskva dök för ett antal år sedan ett vykort upp på köksbordet. Det föreställde en glasögonprydd man bakom galler: Michail Chodorkovskij, i dag 47. Det var domen mot honom (åtta år den gången) som fick Leonid och en stor del av Rysslands intellektuella att vända sig bort från Putin och sluta tro på en demokratisk framtid med honom i landets ledning.

Chodorkovskij var inte värre än någon annan av alla de som tog chansen att göra stora pengar, ofattbart stora, när landets statliga tillgångar skulle säljas ut. Tvärtom hade Chodorkovskij ambitionen att göra något bra av det hela, utan mutor och med god insyn i affärsverksamheten. Det passade inte Putin och hans män och när Chodorkovskij dessutom slog sig in på politikens bana med stöd åt oppositionen blev det för mycket. Mannen måste stoppas och han stoppades med besked. Ungefär så sägs det ha gått till.

Domen som nu ska avkunnas väntas ge svaret på frågan om vem som faktiskt bestämmer i Ryssland – den hårdföre Putin eller den mjukare Medvedev som säger sig vilja göra upp med korruptionen och de demokratiska bristerna.

Utanför domstolen i morgonkalla Moskva tolkades det uppskjutna beskedet inte som något positivt.

– Allt är uppenbart. Domen får vi reda på i morgon – av premiärministern (Putin). Han kommer berätta allt för folket och därefter kan Danilkin (domaren) med lätt hjärta förkunna sin dom, sa en annan av de väntande enligt Novaja Gazetas reporter.

Michail Chodorkovskijs pappa uttryckte det så här:

– En sådan fulhet hade inte ens jag väntat mig.

Glad i hågen efter middag på slottet var Carl Bildt först ut i regeringen att kommentera sprängdåden i Stockholm. Helt i takt med tiden gjorde han det på mikrobloggen Twitter och före Säpo hade sagt det förkunnade han att det hela rörde sig om en terrorattack. Det borde han inte ha gjort. Dagen efter förklarade Fredrik Reinfeldt att det var först då, när han själv uttalade sig i frågan, som regeringen faktiskt sa något.

Det är inte första gången som Carl Bildt ifrågasätts för hur han använder de sociala medierna. Blogginlägg i samband med en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet och under kriget i Georgien skapade rubriker – och diplomatisk oreda. Var det Sveriges regering som talade? Eller privatpersonen Bildt?

KU har kollat det hela och kom i somras fram till att: ”När det gäller frågan om vilken status Carl Bildts eller andra statsråds blogginlägg har kan utskottet konstatera att utrymmet i vart fall för en utrikesminister att i utrikespolitiska frågor uttala sig privat i sådana sammanhang är synnerligen begränsat.”

Så man kan ju undra hur lycklig Fredrik Reinfeldt är över att hans utrikesminister nu också börjat twittra. Fast å andra sidan kan man kanske tycka att det snarare är Reinfeldt som borde lära av Carl Bildt – i alla fall när det gäller att levererar snabba kommentarer. Nu tog det ganska många timmar innan Sveriges regering på riktigt kommenterade första självmordsbombaren i landet.

Mona Sahlin: Ni skulle ha låtit mig gå vidare med bara Miljöpartiet. Varför gjorde ni inte det?

Hon sa inte så i talet till förtroenderådet men det går inte att tolka henne på något annat sätt. Och hör på den här slutsatsen efter valförlusten: ”Det ska inte vara en uppoffring att rösta på Socialdemokraterna”.

Hon gjorde upp med det mesta i talet i dag och visst fick man känslan av att om inte om hade varit så hade nog Mona Sahlin bra gärna velat sitta kvar.

Jag tänker på den bistra ryskalärarinnan Marina när jag läser om rapport nummer ett från Socialdemokraternas kriskommission. Efter att stackars Bengt framme vid tavlan, inför hela klassen försökt böja ännu ett oregelbundet rörelseverb utbrast Marina:

– Bingt, allt var fel!

Nu låter Morgan Johansson och de andra i kriskommissionen lite som Marina:

– Mona, allt var fel! Det rödgröna samarbetet, vårmotionen, valmanifestet, ja till och med finanskrisen ledde fel för Socialdemokraternas räkning.

I dag ska stackars Mona hålla talet där hon ska peka ut hur allt ska bli rätt. Inte särskilt avundsvärt, men modigt.