Jag tror att det är nu den inträffar. Fredrik Reinfeldts stund i världspolitiken.

Den han talade om inför EU-ordförandeskapet. Det skulle bli hans stund i världspolitiken.

I förrgår Obama,  i går Obama, i dag Rosenbad och kroatisk och slovensk gränsenighet, snart New Dehli för toppmöte EU-Indien.

Fredrik Reinfeldt ler. Han ler och ler. Såg ni Reinfeldt och Obama? Fredrik och Barack. Han, Fredrik, trivs. Kanske Barack också. Likheterna finns. Nära i ålder, barn i skola, gillar sport, förnyar.

Barack för seg i klimatfrågan. Bakbunden därhemma. Men Fredrik har gjort allt han kunnat. Misslyckande i Köpenhamn? Inte Fredriks fel, inte EU:s. De ville – andra tog inte vid.

Men Lissabonfördraget är i hamn. Och nu ska Fredrik skapa enighet kring toppjobben. Det blir en framgång att peka på.

Han måste vara mycket trött nu. Möten på högnivå, flera timmar fel i tid – bakåt i tid, framåt i tid – när ska han sova igen? Han kan leva med det just nu. För det är nu han har sin stund i världspolitiken.

Det är S-kongress på Stockholmsmässan i Älvsjö i dagarna fem. Följ allt som händer där på Aftonbladets alldeles egna kongressblogg!

Den ryska människorättsorganisationen Memorial får det fina Sacharov-priset av Europaparlamentet.

Vilket bra val.

Oleg Orlov, organisationens ordförande, är glad. Men skriver på hemsidan att känslorna är blandade.

För fem år sedan nominerades Memorial-medarbetaren Natalja Estemirova till priset (som sedan gick till vitryska journalistförbundet).

Orlov skriver: ”I dag får vi priset. Natalja fick en kula i huvudet.”

I somras fördes hon bort från sitt hem i Tjetjenien och mördades. 

Memorial samlar information om brott mot de mänskliga rättigheterna som sker i norra Kaukasus. Deras arbete är livsviktigt, och livsfarligt.

Mer att läsa finns här och här.

Europaparlamentets talman Jerzy Buzek motiverar valet av Memorial så här:

”Genom att tilldela årets Sacharovpris till Oleg Orlov, Sergej Kovalev och Ljudmila Alexejeva för organisationen MEMORIAL och alla andra som arbetar för mänskliga rättigheter i Ryssland, så hoppas vi bidra till att få ett stopp på rädslan och våldet som finns runt arbetet för mänskliga rättigheter i Ryssland. Vi hoppas också få ut vårt budskap att människorättsaktivister måste ha möjlighet att utöva sin rättighet till tankefrihet och rätt att uttrycka sig.”

Man kan tycka mycket om den demokratiska utvecklingen i Ryssland. Till exempel att den har nått sandlådenivå.

För några veckor sedan hölls lokalval runt om i landet. Det gick väldigt bra för maktpartiet Enade Ryssland (en av medlemmarna heter Vladimir Putin och är premiärminister). Det gick faktiskt så bra att övriga ryska partier beskrev valet som inte helt ok.

I protest valde ledamöter för tre partier att lämna statsduman i Moskva. Det fick Andrej Makarov, ledamot för Enade Ryssland, att jämföra deras agerande med den i Ryssland extremt populäre Karlsson på taket:

”Jag vill lugna alla. Precis som Karlsson flög de iväg, men lovade att komma tillbaka”, ska Makarov ha sagt enligt nyhetssajten Lenta.ru.

När ledamöterna några dagar senare återvände till statsduman fortsatte Makarov med sina barnboksliknelser:

”Karlsson lovade att komma tillbaka – och kom tillbaka. Ni lovade inte att komma tillbaka – men ni kom ändå tillbaka”.

Kul så man storknar.

Så här ser han ut, Rysslands version av Karlsson (Lillebror till höger):

I dag blir det trångt i Göteborg. Såväl statsminister Fredrik Reinfeldt som oppositionsledare Mona Sahlin har förlagt var sin inrikes resa till Sveriges andra stad.

Men medan Reinfeldt håller till på universitet och arbetsförmedling inne i stan tillbringar Sahlin dagen på Torslanda och Volvo PV. Bland annat ska hon provköra nya Volvon.

Chansen att de möts, så där spontant, verkar liten.

Raka i ryggen, sida vid sida. Mörka kavajer, vita skjortor, glasögon.
Anders Borg lite längre, mer hår.
Thomas Östros i randig slips, inget hår.
Först var de eniga om allt.
– Jag håller med Thomas Östros. Bankerna är speciella och vi behöver särskilda regler för dem, sa finansminister Anders Borg med anledning av bankernas bonuskärlek.
Därmed var enigheten över.
För Anders Borg vill sänka skatten så det blir billigare för företagen att anställa och möjligt för dig och mig att shoppa loss.
Thomas Östros tycker Anders Borg är oansvarig – dessutom skapar hans politik inga jobb.
Thomas Östros är en trist typ som vill ge mer i bidrag för alla och höja skatten för en vanlig lärare (fast just i det fallet undrar jag om inte Anders Borg räknade in Vänsterpartiets budgetförslag i siffrorna – Östros vill höja skatten för en som tjänar över 550 000 om året, och det gör väl inte läraren? Eller menar Borg det fjärde jobbskatteavdraget som införs 1 januari? Det säger Östros – än så länge – nej till).
Bollande med siffror som det är svårt att motsäga och så attack från Thomas Östros:
– Du kom till finansdepartementet direkt från seminarierummet och utsätter Sverige för ett experiment.
Oj!
Alla är vi försökskaniner men snart kan hämnden vara vår.
Den 19 september nästa år är det val mellan Borgs politik och Östros.
Enligt opinionsmätningarna väger det än åt ena, än åt andra hållet.
Vem vinner? Inte den som bollar siffror bäst. Mer den som har något viktigt att berätta om framtiden i Sverige.
Där var Östros och Borg ungefär lika dåliga i kväll.

För övrigt uppger Makthavare.se att Pär Nuder blir ny landshövding i Uppsala. Så kan det också sluta för en före detta finansminister.

Fredrik Reinfeldt antar en lite annan ton när han bemöter Maria Wetterstrand jämfört med hur han bemöter Mona Sahlin och Lars Ohly. Det är inte så konstigt. Fredrik Reinfeldt vill, inte minst nu som EU:s ordförande, vara miljöns främsta försvarare. Han kämpar för allt han är värd för ett framgångsrikt klimatmöte i Köpenhamn. Men mot slutet av debatten blev Reinfeldt skarp även mot Wetterstrand. För hon och hennes parti vill höja koldioxidskatten med nära 15 miljarder kronor. Och nu ville Reinfeldt vet:

– Är Mona Sahlin med på det här (det är hon inte) och hur mycket innebär det i höjt bensinpris för vanligt folk?

Maria Wetterstrand konstaterade att Mona Sahlin också vill höja koldioxidskatten, dock inte lika mycket. Och för vanligt folk skulle bensinpriset höjas kraftigt – med två kronor på tre år. Å andra sidan vill Wetterstrand och Miljöpartiet göra det billigare att köra bil på andra drivmedel än bensin.

Maria Wetterstrand ägnade en stor del av sitt tal åt klimatfrågan och dess lösningar. Miljöpartiet vill investera oss bort från koldioxidbehov och samtidigt skapa jobb. Mångmiljonprogrammen ska renoveras och klimatanpassas, skolorna ska bli klimatsmarta, järnvägen ska byggas ut, en biogasmack i varje kommun 2020 och så vidare.

Nu är partiledardebatten över. En ny debatt har startat – den om FRA och signalspaning. Frågan var nästan inte alls med i dagens partiledardebatt. Folk bryr sig mer om sina jobb än om sin integritet går möjligtvis resonemanget. Maria Wetterstrand tog upp frågan som hastigast och slog fast: Nätet är en del av verkligheten och därför bör integriteten vara lika stor på nätet som i verkligheten.

Lars Ohly hade en gång en svärfar som hörde väldigt dåligt. En dag blev han mycket arg, drämde näven i köksbordet – och en vaxpropp for ut.
Lars Ohly uppmanade inte Jan Björklund att få ett vredesutbrott och slå näven i talarstolen. Men han tyckte att Björklund skulle kolla hörseln.
Björklund ville nämligen än en gång få svar på frågan om Ohly och Vänsterpartiet accepterar de finanspolitiska regelverken om utgiftstak med mera. Frågan är befogad eftersom Ohly i sina budgetmotioner ifrågasätter regelverken medan han i debatter i riksdagen säger ja till regelverken. Hur ska han ha det?
– Jag säger ja, säger Ohly.
– Jag accepterar regelverken.
Det som stod i budgetmotionen – ja det var ett resonemang. Det resonemanget, kan man då anta, kommer inte längre finnas med när s, v och mp lägger fram en gemensam budgetmotion i vår.

Göran Hägglund är känd för att vara rolig. I dag verkade han trött, oengagerad och lite frånvarande. Det roligaste han fick ur sig var:
– Att Vänsterpartiet vinner grenen i att höja skatten mest är väl lika överraskande som om påven skulle påstå sig vara katolik.
Hägglund beskrev oppositionens ”SM i skattehöjningar” där Vänsterpartiet står överst på prispallen med 55 miljarder, Socialdemokraterna får silvret med drygt 20 miljarder medan Miljöpartiet tar hem bronsmedaljen med 17 miljarder (men slår personligt rekord).

En reflektion: Oppositionen benämner ofta regeringen som ”den moderatledda regeringen”. I dag går Miljöpartiets Maria Wetterstrand ett steg längre och använder begreppet ”de moderatledda partierna”. Om alliansen försöker skrämmas med Vänsterpartiet vill de rödgröna klä spöket i moderatlakan. 

Jan Björklund har talat. Han börjar ofta med ett namn, en flicka, en ung man, någon som på något sätt har drabbats illa. Den här gången heter flickan Shamsa och bor i Afghanistan. På väg till skolan blev hon stoppad av några män som sprutade syra i hennes ansikte.

Efteråt sa Shamsa:

– Jag kommer fortsätta att gå till skolan om de så dödar mig.

Därefter förde Björklund in Shamsa i svensk politik. För i riksdagen finns två partier: Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som vill dra tillbaka de svenska soldaterna från Afghanistan. Det skulle drabba Shamsa, Afghanistan och hela världen. Talibanerna och deras medeltidslagar skulle ta över, sa Björklund.

Sedan fortsatte hans angrepp på oppositionen:

*Den socialdemokratiska skolan har varit en sorteringsskola, allra sämst för arbetarbarn.

*Den rödgröna politiken har gett överbudspolitiken ett ansikte. Och Björklund har inte hittat någon ekonom som håller med om att skattehöjningar är bra i de tider som nu är.

– Ingen, noll, zero, tycker det, sa Björklund.

*Till sist: hur ska Mona Sahlin ha det med Lars Ohly? Förra året var kravet på utgiftstak och överskottsmål ”en förutsättning utan förbehåll” för att Vänsterpartiet skulle få vara med. Men i vänsterns budgetmotion från förra veckan fanns det där igen: att utgiftstaket bör reformeras och överskottsmålet ersättas.

Nej, det duger inte, tyckte Björklund.

Alternativen i svensk politik är två (det första står Björklund bakom):

1. Ett långsiktigt samarbete med en arbetslinje.

2. Ett alternativ för höjda skatter och räntor.