Vittfarne Brasskvintett spelar för en tjugo minuter i två fortfarande ganska öde plenisal i riksdagen. Bara åhörarläktarna är snart fyllda.
Klockan 13.45 ska alla vara på plats för att invänta kungens ankomst. Mörka kostymer och damiga kavajdräkter dominerar men en och annan folkdräktsmundering skymtar också bland de snart inte längre lediga riksdagsmännen.
Lars Danielsson var inbjuden till SVT:s Go kväll i kväll, med anledning av hans bok ”I skuggan av makten” – Lars Danielssons version av den för honom och många andra så förödande flodvågskatastrofen 2004.
Jag tror Lars Danielsson var nöjd efteråt. Största delen av intervjutiden fick han berätta om den lysande karriärstid före annandag jul för snart tre år sedan, före katastrofen, då Danielsson reste världen runt och träffade de stora ledarna, alltid som den som gick steget bakom den med verklig makt, som Göran Persson, men ändå.
Han fick recensera Putin, Bush, Kohl och Rice. Svårast hade Danielsson för Putin och hans beskrivning av Rysslands president var mer än märklig:
”Att prata med Putin är som att slicka på en kakelugn.”
”Det lyser KGB om honom.”
Sedan avslöjade han varför Göran Persson och Helmut Kohl fann varandra. Det var maten, grismage. De slevade i sig skiva efter skiva, medan Danielsson och de andra underhuggarna satt och led och kväljde. I skuggan av makten inte alls helt lätt.
Statsminister Fredrik Reinfeldt ville förekomma journalisterna och knappt hade han berättat om Ewa Björlings kompetens som ska göra henne till en bra handelsminister förrän han började radda upp en hel hög lik som den nya ministern har liggande i garderoben:
Vad som är kriminellt i att köra omkring i en lila porsche framgick inte närmare, men Reinfeldts långa svarta lista var i stort sett det enda som intresserade oss närvarande och att Björling har gedigen erfarenhet som forskare på Karolinska Institutet, är docent och vet allt om hiv-prevention kom liksom i skymundan.
K-G Bergström (KGB) gick ut stenhårt i första programmet av sin talk-show ”Rakt på”. 11 september och allt och K-G:s första fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt handlade om ifall Sverige skulle klara av ett kapat flygplan med siktet inställt på Rosenbad.
Fredrik Reinfeldt skruvade på sig och kunde inte riktigt svara och pålästa K-G svarade i hans ställe och svaret gav den rappa slutsatsen: ”Vad jag vet finns inget luftvärn runt Rosenbad”, varpå Reinfeldt mumlade om vår sårbarhet och K-G avlossade nästa skott:
”Hur klokt är det att ha närmaste flygflottilj i Västergötland?”
Det var roligt med en gång och halvtimmen gick i rasande fart och efter terrorhotet var det budgeten och lirk lirk ur den. Reinfeldt var förberedd och bjöd på en liten godsak: Nystartsjobb också i den offentliga sektorn.
Sedan blev K-G lite övertydlig:
”Nu byter vi ämne. Hur är du som ledare?” frågade han och Reinfeldt talade om lyssnande och klara besked och K-G ställde den jobbiga frågan som var något i stil med: ”Vilket parti ska en moderat rösta på som är för föräldrarnas valfrihet, som vill se en mjukare arbetsrätt och som vill ha ett oförändrat försvar?”
Reinfeldts diplomatiska svar blev att något sådant parti nog inte finns i Sverige.
Sedan blev det privat, om småbarnsfamiljens flytt från trygga villan i Täby till stora palatset mitt i stan. ”Det har varit en stor omställning för övriga familjen. Det har varit en hel del diskussioner om hur vi ska få det att fungera. Men jag vill inte göra mig till tolk för vad mina barn tycker”, sa Reinfeldt och hans tid var över och det var dags för panelen – Gudrun Schyman och Bengt Westerberg att fälla sin dom. Roligast var bådas tvekan inför nya folkpartiledaren Jan Björklund som feminist. Schyman var väldigt tveksam, medan Westerberg var ”osäker”.
Och så var det Till sist. K-G:s egen reflektion kring en stor politisk händelse. Han valde Mikael Odenbergs plötsliga avhopp från försvarsministerstolen som K-G dömde ut som en ”överilad” handling och bjöd på sin teori till det verkliga skälet: Odenberg har inte förlåtit Reinfeldt för att han lät Borg bli finansminister när det ju var Odenberg som skulle ha jobbet.
Jag längtar redan till nästa tisdag klockan 20.00. Då kommer en mäktig kvinna på besök.
Från landsmötet i Västerås rapporteras att folkpartiets partistyrelse gick vinnande ur striden om arbetsrätten. En intensiv diskussion i går kväll slutade i dag i beslutet att två personer ska kunna undantas från turordningsreglerna i LAS i alla företag.
Partistyrelseledamoten och riksdagsmannen Carl B Hamilton fick i torsdags med sig en majoritet i utskottet för förslaget att kunna undanta hela tio personer från sist in – först ut-principen. I dag fick han landsmötet emot sig.
På landsmötets sista dag fick också partiledningen ett nytt utseende. I fredags blev ju Jan Björklund ny ordförande efter Lars Leijonborg och i dag valdes EU-minister Cecilia Malmström till förste vice och kommunalrådet från Göteborg, Helene Odenjung, till andra vice ordförande.
Nu lämnar aftonbladet.se folkpartiets landsmöte i Västerås.
Rulltrappor i all oändlighet och prasslet av glänsande godispapper från skålar som aldrig sinar är två bestående minnen.
De som är kvar får följa partistyrelsens strid för att arbetsrätten inte ska luckras upp och i morgon väntar den klassiska gruppbilden med Jan som det nya bladet i fyrklövern.
I pressrummet har helgens mest uppseendeväckande nyhet just slagit ner som en bomb: I Aros kongresscenter kan man inte se kanal 3.
Arbetsrätten har segrat över landskampen Sverige – Danmark.
Programmet kunde inte ha lagts sämre. Samtidigt som landsmötets viktigaste politiska debatt – den om arbetsrätten – börjar sparkar också landskampen mellan Sverige och Danmark på Råsunda igång.
Fotbollsintresserade ombud, ministrar, reportrar och fotografer förbannar planeringen.
”Det talade ordet gäller” stod det längst upp till höger på första sidan av Jan Björklunds 13-sidor långa linjetal.
Han misslyckades. I alla fall enligt retorikexperten Katti Sandberg.
– Språket var lite för komplicerat stundvis och då blir det lätt så att man måste titta i manus, säger hon till aftonbladet.se.
I övrigt fick Björklund högt betyg för talet, mycket tack vare klassiska retorikgrepp – som den här kiasmen:
”Alla kan inte leva på bidrag men alla kan bidra med något”.
– Förebilden är Kennedy som sa: ”Don’t ask what your country can do for you, ask what you can do for your country”. Det är inte så konstigt att Björklund rev ner applåder, för sådant brukar fungera bra om man gör det elegant. Finess i språket, samtidigt som man för fram ett budskap, säger Katti Sandberg.
Med knappt en halvtimme kvar till det stora TALET har journalisterna, efter viss påtryckning, fått varsitt ex. Naturligtvis med löfte om att inte avslöja innehållet i förväg.
Jan Björklunds ambition:
”Det talade ordet gäller”.
Talet.
På aftonbladet.se kan du ställa den nya folkpartiledaren Jan Björklund mot väggen. Vad vill du veta om hans politik, om hans inriktning som partiledare, om honom som person?
Jag lovar att ta med alla frågorna till honom senare i dag.
Svaren kommer att redovisas på aftonbladet.se.