Jag känner mig så lycklig de här dagarna. Svämmar liksom över då och då av bubbel och jubel inombords och kan inte låta bli att le över hur jäkla fint allt är.

Som nu till exempel. Här sitter jag på Silo, mitt favoritkafé och dricker min sojalatte – som jag inte ens behöver beställa för att jag är här så ofta. Den bara kommer till det bord jag sätter mig vid. En så fånig sak egentligen att bli lycklig över, men det blir jag.

Eller som i söndags, när min son lärde sig att åka skridskor. Tog sina stapplande, och oändligt stolta, skär mitt bland de vackra ruinerna och allt det färgglada nere vid RAW. Vad är väl den upplevelsen mot en tråkig isrink i en förort utanför Stockholm? Lyckobubbel i magen.

Eller som i lördags natt när jag passerade en lägereld (i en grill) på promenaden mellan Neukölln och Friedrichshain. Mitt på Oberbaumbrücke. Glühwein såldes för en euro, någon spelade gitarr. Det var förstås nästan överklyschigt berlinbohemskt, men vem bryr sig? Det såg så mysigt ut, så spontant och rart. Lyckligt bara.

Och så hela utomhuspartyt vid S-bahn hundra meter längre fram. Dekadent, stökigt, högljutt, påverkat och säkert på många sätt sorgligt om jag skulle ha tittat mer noggrant – men ändå. Det var fest! High-on-life-känsla i luften, musik och leenden. Någon försökte lära sig att spela trumpet medan kompisarna runt omkring skrattade så de kiknade, det skålades i ölflaskor och kön till de gamla partyfotoautomaterna var lång. Jag är förresten så förtjust i de där automaterna.

Det är sällan jag är en del av gatupartyt längre, det är jag för mycket småbarnsmorsa för, men jag ser det, njuter av det, riktigt vältrar mig i berlinromantiken. Intrycken den här stan ger får mig att sprudla av kraft och lust.

Och snart ska jag ut och upptäcka ett ställe jag aldrig varit på förut, men längtat länge efter att besöka (stay tuned!). Det är förresten en sak till jag gillar, att jag är långt ifrån färdig med att upptäcka den här stan. Lyx ju.

Berlin alltså. Mitt bästa äventyr. Mitt lyckopiller.

Tyskar är julmarknadsproffs. Så är det bara och jag har sällan upplevt sådan juluppladdning som jag gjort här i Berlin. Det är över sextio julmarknader på gång här nu och nästan alla är precis sådär glittriga, äppelmustdoftande och toffelståndsmysiga som de ska vara.

Sugen på att kombinera glühweinet med typiskt berlinska vibbar? Här är tre alternativa marknader som är kul.

1. Emils Weihnachtsgarten. Konst och kultur på gården till det ruffiga konstnärskollektivet Willner Brauerei i Pankow. emils-weihnachtsgarten.de
2. Holy Heimat. Livemusik, skridskoåkning och Berlindesignade julklappar i ruinerna av det gamla tågstallet i Friedrichshain. www.neueheimat.com
3. Weihnachtsrodeo. Mingla med hipsters och spana in Berlins coolaste märken. www.kadre.de

Om du har fler tips på alternativa marknader här i stan, fyll gärna på i kommentarsfältet.

December alltså. Hundra miljoner adventsfikor, glöggfester, baka-med-barnen-dejter och så deadlines, deadlines, deadlines precis innan jul på det. Och just det, julklapparna ska ju fixas också. Genomtänkta helst, till alla arton i närmaste familjen.

Jag älskar att ta mig runt för att upptäcka nya ställen här i stan, men intensiteten den här månaden har gjort att kolla in-listan börjar bli lång. Men strunt samma, jag tipsar om ställena ändå, så kan ju ni som hinner dit före mig (eller redan varit där) berätta för mig hur det var? Ja? Ja!

Så, här har ni mina topp tre kolla-in-ställen i just nu.

Til the cows come home
I en container (på riktigt) på Schönhauser Allee kan man äta nyttigt och bra.  Vegetarisk slow food, superjuicer och smoothies och sånt. Mina vänner som varit där har älskat stället, nu är det snart bara jag som inte testat det ännu.

Unverpackt
Men det här då! Helt jäkla fantastiskt. En start up som går ut på att sälja livsmedel helt utan plastförpackningar. Så himla bra och måste, måste såklart kollas in.

Zweimeilenladen
En pop up som bara säljer produkter som produceras inom en radie av två mile. Jag går alltid igång på lokalt producerade grejer som känns unika, som andas Berlin. Hoppas bara att jag hinner dit innan den stänger den 21 december.

Ni då? Vad har ni på er kolla-in-lista? I Berlin, i er stad, i världen? Tell me!

Jag vet vad min man önskar sig i julklapp. En biljett till Lollapalooza, en av världens mest kända rockfestivaler. Den kommer nämligen hit, till Berlin! Blir nog skoj det. För Rickard. Jag slipper helst.

Hu. Rockfestival. Leriga gräsmattor (Tempelhoffältet) och distade gitarrer. Urk.

Berlin har drabbats av en köldknäpp. Eller, alltså, så kallt är det inte, bara några minus – men det är något med den Berlinska kylan. Den är kallare än något jag varit med om förut (det skulle vara vinterveckan i Sarajevo -98, fy fan vad jag frös) och går in på djupet på ett sätt som jag inte upplevt att den gör i Stockholm. Den lägger sig som en isbit kring skelettet och gör att jag, även om jag vet att jag borde för att hålla mig varm, inte kan röra mig. Det går inte. Jag fryser fast. Blir blå. Tänker att om jag inte kommer inomhus nu så dör jag.

Eller så är det bara jag som har för lite kläder på mig. Har inte ägt ett par långkalsonger sedan jag gick i skolan (obs att jag har två ylletröjor och dunjacka på mig ute).

Hur som helst. De senaste dagarna har vi frusit häcken av oss i alla möjliga sammanhang, nu senast genom att gå det traditionsenliga laterneumzug (typ lanternatåget?) genom Friedrichshain, ordnat av barnens förskola. Det går ut på att man ska gå i grupp genom mörkret med hemmasnickrade (helst, om man vill få föräldrapoäng) lanternor som lyser upp, medan man (barnen) sjunger den här låten.

Eftersom vår förskola består av över 200 ungar, och tåget därför består av över 400 pers, är det bara att glömma det där med sjungandet. Istället är det en marschorkester längst fram som spelar musiken. Jag gillar det, det är pampigt! Och så blir det lite som en väldigt glad och gullig demonstration.

Efteråt var vi så nedkylda att vi var tvungna att göra ett stopp på Friedrichshains bästa pizzeria, Ritrovo, för att värma oss. Såklart passade vi på att beställa några pizzor när vi ändå var där. Det är ett härligt ställe. Högljutt, klottrigt och väldigt avspänt – och sjukt goda pizzor. Rekommenderas!

Helgen var det stora startskottet för alla driljoner julmarknader här i stan – vi firade genom att kräkas ner halva den svenska varianten i Wilmersdorf (okej, det var bara min dotter som kräktes. Men det räckte, tro mig). Som tur var verkar det inte vara någon magsjuka vi spred ut i all fall. Men oavsett, det la sordin på julstämningen, helt klart.

Den svenska julmarknaden är alltid under första advent-helgen och är liksom det som sätter igång hela julspektaklet för oss. Där får vi hela svenskdosen på en gång. Julmust och pepppkakor och Lucia och lösgodis och köttbullar och hot dogs med rostad lök från den stora svenska varuhuset. När allt det där är avklarat kan vi börja koncentrera oss på den tyska adventen. På att stoppa småpresenter i barnens skor på Sankt Nikolaus och att dricka glühwein mit schuss, till exempel. Och så alla fantastiska supertyska julmarknader i stan. Tyskar är verkligen världsmästare på julmarknader, håller ni inte med?

Här är förresten en sådan där tunnelbanekarta som visar var stans julmarknader finns. Fast långt ifrån alla är med.