När mor (äntligen) fick åka på sightseeing
avMin mamma var här ett tag. Hon hade som vanligt fullt upp. Hämtade och lämnade barn, handlade, lagade mat och kläder och leksaker (tack mamma!). Jag skulle tro att hon kommer att ligga rätt raklång i några dagar nu när hon kommit hem.
Såhär har det varit nästan varje gång hon varit här, alltså att hon prioriterat att hjälpa oss framför att se staden vi bor i. Det är vi såklart supertacksamma för och det är klart att hon mest kommer hit för att träffa barnen och oss – men det är inte utan att jag känner lite dåligt samvete för att hon knappt upplevt någonting av Berlin. Så, efter ett restaurangbesök i Moabit häromdagen tog vi med henne ut på en sightseeingtur. Visserligen i duggregn och mörker, men ändå. Better than nothing.

Vi åkte ett par varv runt tjusiga Siegersäule (och jag lovade sonen att vi ska gå upp i den i sommar).

Holocaust Mahnmal måste man ju ha sett, och den gjorde sig faktiskt ganska bra i det mörka och ruggiga.

Hitlers dödsplats alldeles i närheten av Holocaust Memorial. Numera en parkeringplats (tanken är väl att det inte på något sätt ska vara inbjudande för Hitler-anhängarna att samlas här för att hylla honom). Här under låg alltså hans bunker.

The one and only. Brandenburger Tor.

Och så lite tv-torn by night på det.
De flesta bilderna är tagna av min äkta hälft wherethehellami_qm (han har längst armar och fick hålla upp kameran genom takfönstret). Följ honom på Instagram så får ni se hans fina bilder från hela världen – och från luften. Och så kan ni försöka lösa hans quiz!
PS. Mamma – nästa gång du är här blir det en tur i solsken och på dagtid, ok?
Det händer inte ofta att jag tar en dag ledigt för att gå i butiker (jag har faktiskt aldrig shoppat så lite som sedan jag flyttade hit till Berlin, någon annan här som känner igen sig i det och funderat på vad det beror på?) men i går gjorde jag precis det. Jag och min mamma, som är här på besök, åkte till Hackescher Markt där det ligger massor av affärer – både större kedjor och småbutiker.

Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.