Att tipsa om Monsieur Voung är lite som att tipsa om Brandenburger Tor. Ja, eller något annat ställe som alla redan känner till. Den vietnamesiska restaurangen mitt i Mittes hippaste område är nästan jämt fullpackad – ofta med en lång kö utanför.

Ändå måste jag tipsa om det. Eller, kanske inte så mycket om själva stället som om deras vårrullar. Det är de i särklass godaste vårrullarna jag någonsin ätit. I hela mitt liv. Det är något med krispigheten. Och såsen. SÅSEN! Jag drömmer om den om jag inte ätit den på länge.

Och jag är inte ensam om att tycka såhär – jag känner på riktigt människor som åkt direkt till de här vårrullarna så fort de landat i Berlin. För att de längtat så efter dem.

Så vad ni än gör när ni (också) ska äta på Monsieur Voung: MISSA FÖR GUDS SKULL INTE VÅRRULLARNA.

Tips! Har ni inte lust att sitta på restaurangen och äta (det är oftast både trångt och högljutt), beställ några vårrullar och ta med er bara. Ni får dem på ett par minuter.

Berlin är en oförutsägbar stad. Något som skulle stängas är plötsligt öppet igen, det ordnas avskedsfester för folk som visst stannade ändå och klubbar som bommat igen på grund av än den ena, än det andra återuppstår stup i kvarten.

Tidigare i somras skrev jag att alla som ville se det övergivna gamla tivolit i Treptower park skulle skynda sig eftersom de guidade turerna snart skulle sluta gå. Det gäller inte längre. Det går fortfarande att boka en rundvandring i Spreepark, platsen där tiden stått still sedan 2001, och turerna kommer att fortsätta oktober ut. Minst.

Guidningen görs bland annat av den gamla ägaren Norbert Wittes dotter, Sabrina, och hålls på tyska. Men även om du inte kan språket kan det ändå vara värt pengarna och tiden – stället är fullkomligt fascinerande och unikt.

Den som inte vill gå en hel rundtur kan göra lightversionen och bara åka det gnissliga gamla sightseeingtåget istället. Det kallas för en ”djungeltur” och det med rätta – man ser mest buskar och snår från tåget. Fast då och då kan man ändå skymta en och annan mossig kärlekstunnelsvan, en omkullvält dinosaurie och en rostig berg- och dalbaneräls. Hela upplevelsen är dessutom rätt kul. Och lite absurd.

Pris för sightseeingtur: 15 euro

Pris för tåget: 3 euro

Du ska inte lyssna på alla som påstår att sommaren är slut. Som att den skulle vara över bara för att semestern är det? Nädu. Än är det allt några sköna veckor kvar – och särskilt här i Berlin där september absolut räknas till sommarmånaderna.

Men, för dig som inte kan låta bli att höstdeppa redan nu har jag en lösning på hur du kan förlänga sommaren, och det utan att åka till några exotiska breddgrader. Boka en säng på Hüttenpalast. Inomhuscampingen i Berlin som erbjuder sommarfeeling året om.

Hotellet, som alltså består av ett gäng husvagnar och småstugor, ligger inne i en gammal fabrik som inretts som en campingplats. På morgonen levereras en påse frallor till din dörr, kaffet får du i en termos. Allt för att du ska kunna njuta av en skön frukost i din ”trädgård”. Sommar, höst, vinter som vår.

Berlin är känt för sin gatukonst och i de flesta innerstadsdelarna räcker det med ta några steg utanför dörren för att uppleva den. Men, vill du se både nya och äldre verk och i ett område där de ligger tätt, är det bra att känna till var gatukontnärerna ofta arbetar och utgå därifrån.

Mitt bästa tips är att åka till Friedrichshain och börja med konstväggen på Niederbarnimstrasse (strax innan restaurangen Intimes uteserving). Det är det finaste stycke hus jag vet. Som en stor målarduk i ständig förändring, som alltid bjuder på massor att titta på. Eftersom jag bor i närheten går jag förbi väggen nästan varje dag, ändå tröttnar jag aldrig. Friedrichshain är dessutom ett trevligt område att promenera runt i. Här finns många kaféer, restauranger och butiker.

När du tittat klart på Niederbarnimväggen går du Simon-Dach-Strasse söderut tills du kommer till Revaler Strasse och RAW-området (ta dig in bakom muren). Bland de gamla tågstallsruinerna hittar du fantastiska verk. En del är så stora att de täcker en hel husvägg, andra så små att de knappt går att upptäcka.

När RAW-området är avverkat har det blivit dags för den mest kända gatukonstväggen av dem alla – East Side Gallery. Den ligger bara fem minuters promenadväg från Revaler Strasse och är alltså en bit av Berlinmuren där konstnärer från hela världen, direkt efter murens fall, samlades för att måla sin bild av vad som hände.

Och efter det då? Gå över Warschauer Brücke och in i Kreuzberg såklart. Här finns enormt mycket att titta på – men exakt vart du ska får vi ta en annan gång.

(Kan du inte vänta, så rekommenderar jag sidan Urban Art Guide, där mycket av Berlins street art är utplacerad på kartor. Sehr praktisch.)

Glöm inte kameran!

Värmen fortsätter att hålla ett hårt grepp om stan och glassindustrin går på högvarv. God och hemgjord kulglass finns att köpa precis överallt, men schysst isglass gjord på äkta råvaror och utan en massa färgämnen och smakförstärkare är svårare att hitta.

Men det finns! Paletas Berlins glassar är fantastiska i all sin enkelhet och väl värda sina 2,5 euro. De säljs på olika marknader i stan, och på en handfull kaféer. Här hittar ni var.

Den gigantiska ölfestivalen är avklarad, uppstädad och Karl-Marx-Allee är sig lik igen. Rätt skönt. Festivalen är ju trevlig, men under småtimmarna låg det lite väl många utslagna svensexegäng längs med vägen hem.

Och dessutom, det har blivit dags att koncentrera sig på en annan festival som pågår nu. Vad sägs om varieté ute i det fria, med tv-tornet, den vackra stationsbyggnaden vid Alexanderplatz och världsklockan som bakgrund? Festivalen Berlin Lacht, som pågår fram till 18 augusti, bjuder på clowneri, musik och eldshower, trapetskonst, lindans och allt möjligt omöjligt. Fint och vackert och så jäkla mycket Berlin så det stänker om det.

Det här med varietékonst är verkligen något som tillhör gatubilden här i Berlin, hur klyschigt den än låter. Vid rött ljus hoppar ofta jonglörer fram på övergångsstället för att hinna göra några konster (och få ett par euros för det) innan ljuset slår om igen, det dansas på lina i varenda park och clowner håller då och då spontanshower på lekplatserna.

Förresten, missar du Berlin Lacht nu så har du ytterligare en chans 13-15 september. Då körs nämligen en omgång till, fast den här gången på Mariannenplatz i Kreuzberg.

När jag för fem år sedan kom hit till Berlin, trodde jag inte att jag gillade tysk mat. Inälvor, gråvita korvar, surkål och knödel – tack, men nej tack. Men med tiden har det förändrats. Åtminstone till en del.

Visst, jag väljer fortfarande inte en thüringer om det också ligger en lite mindre blek bratwurst på grillen och visst, surkål är väl inget jag normalt sett har i skafferiet – men när jag väl äter det smakar det banne mig gott! Det är som att mina smaklökar sakta men säkert förtyskat sig, surkålochkorviserat sig. Men framför allt har de schnitzeliserat sig.

Rätten som jag tidigare mest associerade med sjabbiga vägkrogar och skosulor har visat sig vara bland det godaste som finns (observera att jag menar kalvschnitzel, inte den typisk Berlinska schnitzeln gjord på kojuver. Den har jag faktiskt inte vågat smaka ännu). I alla fall när den är rätt gjord.

Tänk er bara: En schnitzel så tunn och så perfekt friterad att den smälter på tungan. Lätt krispig, lagom salt och serverad med en ljummen potatissallad. Eller en kall gurksallad. Mmm, lycka!

Så var i Berlin hittar man en riktigt fin schnitzel, gjord efter konstens alla regler? Här är tre ställen.

På Schneeweiss i Friedrichshain, på Jolesch i Kreuzberg och på Ottenthal i Charlottenburg.

Så. Skynda dit och njut nu. Och om någon av er har fler schnitzeltips, fyll gärna på!

Nej, jag pratar inte om Oktoberfest. För även om det festas rejält på höstkanten även här uppe i nordöst, så är årets stora ölhappening i Berlin snarare International Bier Festival.

Den gamla paradgatan Karl-Marx-Allee i Friedrichshain fylls med öl från hela världen kalasande berlinare och turister och det byggs i detta nu upp inte mindre än tjugo scener där det med säkerhet kommer att spelas allt från plågsam eurodisco till tysk folkmusik.

Fest är det i alla fall, under hela helgen med start nu på fredag.

Vi frustar på här i Berlin. Herregud vad varmt det är! Det har varit över 30 grader i några dagar nu och i helgen ska det bli uppemot 40.

Det känns som att det är på sin plats att tipsa om var man kan doppa sig i den här staden. Men inga ställen långt ut den här gången, bara bassänger i city som lätt går att ta sig till. Jag tänker att den som är här över en långhelg knappast vill ägna en hel dag åt att göra en badutflykt till någon förort. Hur varmt det än är.

Ok, här kommer mina favoriter:

Kinderbad Mon Bijou. Varken det bästa eller stadens största men utomhusbassängen här (maxdjup är drygt en meter, plus att det finns en småbarnsavdelning) ligger så bra till att den bara måste vara med. Mitt i stan i den lilla parken mittemellan Alexander Platz och Friedrichstrasse. Perfekt för att doppa både sig själv och ungarna på vägen mellan sevärdheterna.

Sommerbad Pankow. En riktigt stor bassäng med superkul rutschbana för de större barnen (och vuxna) och bra simmöjligheter för motionssimmarna. Skön DDR-estetik!

Sommerbad Wuhlheide. Hit åker jag ofta eftersom det ligger så bra till för oss som bor i Friedrichshain. Bara att hoppa på cykeln eller tram 21 som tar dig hela vägen fram till porten, nästan i alla fall. Stimmigt, stojigt och många tweenies som hoppar från kanten i vuxenbassängen – men en fantastisk småbarnsavdelning med sprutande vatten och rutschbanor för bebisar såväl som för treåringar och uppåt.

Badeschiff. Sugen på att doppa dig i Spree? DON’T DO IT! Om du inte vill komma upp med allehanda utslag på kroppen och kanske vara en aning självlysande, vill säga. Flodvattnet är äckligt och inte baddugligt. Däremot kan du doppa dig i poolen i floden (se bilden)! Riktigt härligt. Inget ställe om du kommer med småbarn, här är det mer drink och vuxenrelax som gäller. Varning: Kan bli tokfullt under de varma dagarna.

Det finns såklart många, många fler att välja mellan, hela listan hittar du här.

Inträde till det baden kostar 3-5 euro för vuxna, 2-3 euro för barn.

Från Endos affär hörs ofta musik. Ömsom virvlande och intensiv, ömsom ett stillsamt klinkande. Det är Endo själv som spelar. Det är nämligen så han tillverkar sina t-shirts. Eller ja, åtminstone trycken på dem. Bilderna av de små dansande, springande, hjulande, cyklande, hoppande varelserna kommer bara till honom när han spelar. Han måste komponera musik för att kunna göra sina kläder, säger han. Han är helt enkelt en musiker vars verk inte kommer ut som mp3-filer och album, utan som bilder på kläder.

Håll det i minnet när du besöker Endo. Att varje t-shirt också är ett musikstycke. Flummigt –men ganska fint, eller hur? Och väldigt, väldigt berlinskt.

Endo. Niederbarnimstrasse 19, Friedrichshain