Det verkar vara många som passar på att åka till Berlin under föräldraledigheten och jag får rätt ofta mail med frågor om hur det är att vara här med en liten bebis. Om det anses okej att amma ute på stan, om det finns skötbord, hissar etc.

Överlag är Berlin en helt fantastisk bebisstad. Eller kanske snarare: Småbarnsföräldrastad. Det finns massor av lekkaféer, med allt från klätterställningar för de större barnen till kryphörnor för spädisarna, där föräldrarna kan dricka sitt kaffe i lugn och ro medan barnen roar sig. Skötbord finns på väldigt många ställen, och gör det inte det brukar det alltid gå att lösa ändå utan att personalen rynkar på näsan.

Att ta med sig barnvagnar in på kaféer och restauranger är nästan aldrig något problem, om det inte helt uppenbart är alldeles för trångt i lokalen. Nu har jag aldrig levt småbarnsliv i Sverige, men jag tycker nog ändå att det känns som att barnen är med på ett annat sätt här än i Stockholm, där vi brukar vara när vi hälsar på familj och vänner. Även helt vanliga ställen, som alltså inte kallar sig familjevänliga eller så, har ofta en lekhörna eller några kritor och ritpapper som de slänger fram medan maten lagas. Barn syns överallt i det offentliga rummet här. Eller ja, kanske inte på rökiga barer och så, men ni fattar vad jag menar.

Och så har vi det här med amning. Ut med tuttarna bara, säger jag. Jag har nu ammat två barn i den här staden och aldrig någonsin känt mig uttittad eller ifrågasatt. Många jag känner bryr sig inte ens om att skyla sig särskilt mycket när de ammar. Berlin är helt enkelt en amningsvänlig stad där varken bröstvårtor eller nakenhet i övrigt är någon big deal (här är det vanligast att män och kvinnor badar bastu tillsammans på bastuställen till exempel, och jag har flera gånger varit med om att folk badar spritt språngande i sjöarna, även när främlingar är med. Förmodligen en gammal kvarleva från DDR-tiden och nudistkulturen som var stark här då).

Hissar då? Nja. De finns vid många tunnelbane- och S-banestationer, men inte riktigt vid alla. Och förbered er på en hel del väntande, ofta måste man ta flera hissar för att komma till gatunivå. Värst är Alexanderplatz, där är det nästan bättre att kånka upp vagnen än att vänta. Men, en fin sak är att om det inte finns någon hiss så finns det nästan alltid en människa som erbjuder sig att hjälpa till att bära. En enda gång under fyra år med småbarn i den här staden har jag varit tvungen släpa upp vagnen för trapporna själv –  och då berodde det på att det bara var jag i trappuppgången…

Så, alltså. Berlin. En helt grym stad att vara småbarnsförälder i. Bara att boka resan!

Alltså. Finns det något mer perfekt att göra en höstig lördagseftermiddag än att lägga sig i ett hav av kuddar, bli serverad lyxteer och äta blinis tills mörkret faller utanför? Nej, förmodligen inte.

I lördags var jag och min kompis på Tadshikische Teestube i Mitte. Rökta ryska teer, vissa serverade med sylt som sötningsmedel, soljanka och blinis så det stod härliga till. Stället har låga bord, gästerna sitter på golvet, mustiga färger på väggar och kuddar. Helt enkelt en bit av orienten mitt i Berlin. Och kanske världens bästa ställe att varva ner på efter en dag på stan.

Ett effektivt sätt att se de största sevärdheterna i en stad är ju att åka sightseeingbuss. Sådana finns det såklart massor av här i Berlin – men minst lika bra, och mycket billigare, är en runda med den helt vanliga buss 100.

Den går förbi de nästan alla de historiskt viktiga platserna och husen – tv-tornet, riksdagshuset, Berliner Dom, Museum Insel, Brandenburger Tor, Siegersäule, Schloss Bellevue, Zoologischer Garten och många fler.

Eftersom bussbiljetten gäller i två timmar (så länge du åker i samma riktning) går det hur bra som helst att hoppa av och på bäst du vill under den tiden. Kostnad? Futtiga 2,60 euro.

Det är nästan alltid fullsmockat (ofta mycket koreaner, gott tecken), och grilldoften känns redan från andra sidan gatan.

Till Kimchi Princess i Kreuzberg, som varit ett trendigt ställe ganska länge nu, går man framför allt för att grilla. Tunna, tunna skivor av kött fräser på stekhällarna som står direkt på borden. När de är färdiga doppas de först i sesamolja för att sedan rullas in i salladsblad tillsammans med massor av smarriga tillbehör. Koreansk barbecue, helt enkelt! Plockigt, bra och sehr lecker.

Det är väl lika bra att erkänna det – det är ju toppingen vi cupcakeälskare är ute efter. Utan den är ju bakverken bara en tråkig muffin och inget att bry sig om, eller vad säger ni?

Så, fellow cupcakelovers, var hittar ni den krämigaste, fluffigaste, snirkligaste och gulligaste cupecakestoppingen i Berlin? Jo, på Cupecakes Berlin i Friedrichshain.

Mein Gott, vad vilka goda bakverk! Framförallt på grund av berget med smör- och färskostkräm ovanpå förstås (även om själva bullen är himla god den med, visst visst). Dessutom finns det varianter för veganer/laktosintoleranta, mycket bra.

Intressant kuriosa är att när amerikanska Dawn startade sin cupcakebussiness för något årtionde sedan fick hon höra rätt många glåpord från Friedrichshainarna. Komma här, till gamla Östberlin, och sälja något så typisk amerikanskt! Inte okej.

Tiderna förändras, det må jag säga. I dag är ett cupcakekafé i myspysiga Friedrichshain knappast något någon rynkar på näsan över.

I helgen är dags för bautafestivalen Berlin Festival som i år håller till på Tempelhof, den enorma gamla flygplatsen som spelat en viktig roll Berlins historia på flera sätt, men som sedan fem år tillbaka bara fungerar som mässlokal, kontor, park och festivalplats.

Ute på flygfältet kommer det att bjudas på massor av konserter (Pet Shop Boys, Blur och Björk till exempel), medan några av de gamla hangarerna blir till klubbar och annat skoj. Till exempel kommer det att finnas en plats för konst och en ”Silent Arena” – ett disco där du måste sätta på dig hörlurar för att höra musiken. Intressant!

Hallå alla fotokonstintresserade! Här kommer ett tips ni inte får missa: Swedish Photography.

Det är ett galleri med syfte att ge svenska konstnärer en möjlighet att visa sina verk för en internationell publik. Lokalen är fantastiskt fin och belägen i ett av DDR:s mest prestigefyllda byggen längs med den forna paradgatan Karl-Marx-Allee (här kan man läsa mer om husen). Gatan är en sevärdhet i sig, den är riktigt pampig, och det finns massor att utforska på längs med den (en bra ”guidad tur”, fast i textform finns här).

Under hösten visas Inka Lindergård och Niclas Holmströms häftiga naturbilder på Swedish photography, i utställningen Becoming Wilderness. Pågår 7 september – 19 oktober.

Öppet ons-lör 12-18.

Det är lätt att tro att burlesktrenden är gammal som gatan här. Det är sexigt, excentriskt, underground och känns väl på det hela taget rätt typiskt Berlin, eller vad säger ni?

Fel! Eller, nja. Halvfel. Burlesktraditionen är förvisso besläktad med varietékulturen som är tysk i grunden, men burlesk som egen kulturform, som vi lärt känna den under de senaste tio, femton åren, är faktiskt relativt ny här. Det är till exempel först i år som Berlin får sin alldeles egna festival på temat.

Berlin Burlesque Festival drar igång den 19 september och pågår hela helgen på den anrika gamla varietéscenen Wintergarten i Charlottenburg och på Heimathafen i Neukölln (se program för vad som händer var) och det kommer såklart att bli mängder av fantastiska uppträdanden – bland annat av våra svenska  Blackbird Burlesque.

Och du, om du är sugen på något burleskt redan nu ska du inte missa svenska fotografen Elsa Quarsells bilder utställning Domestic Burlesque. Snyggt och humoristiskt på samma gång! Pågår fram till den 26 september på galleri AKA på Pflügerstrasse 6 i Neukölln (som förresten ligger väldigt nära den här tipp-topprestaurangen, om ni skulle råka vara hungriga).

Frågar du en berlinare vart du och din darling ska gå för en romantisk abend á la Berlin så kommer du med stor sannolikhet få ”Modersohnbrücke” som svar.

Här, mitt på bron, sitter varje kväll mängder av par bredvid varandra. Kuttrandes, med nyförälskade ögon, en bier i handen och med blicken fäst på den, eh… vackra utsikten?

Jag må vara snobbig när det gäller fina stadsvyer – jag kommer ju ändå från en av världens vackraste städer, Stockholm, men alltså – järnvägsspår? Inte är det något jag går igång på i alla fall.

Under flera år har jag gått runt och tyckt synd om de stackars berlinarna som uppenbarligen är så fattiga på vackra vyer att de tycker att utsikten från Modersohnbrücke är en av de bästa. Men, för några veckor sedan fick jag äntligen en vettig förklaring till varför så många envisas med att gå dit.

Det handlar om tv-tornet. Såklart. Och om solen på väg ner. Och en effekt som uppstår när solen står precis bakom tv-tornets spegelkula. Det ska tydligen vara alldeles fantastiskt. Som att tornet vore ett helgon, en religiös uppenbarelse.

Det här händer väldigt sällan så visst, nog tycker berlinarna att Modersohnbrücke är ett fint ställe i sig (det förstår man också om man googlar runt lite, här och var står det saker som att ”Modersohnbrücke är romantik i sin renaste form”) – men vurmen blir i alla fall aningens mer begriplig.

Det handlar helt enkelt om jakten på effekten. Tänk om solen ställer sig rakt bakom tv-tornet just ikväll? Wow.

Jag får nog ta maken i ena handen, en kyld öl i den andra och sätta mig där jag med någon kväll.

Snabbt tips: Den som missade Hilma af Klint-utställningen på Moderna Museet i Stockholm i våras har en ny chans här i Berlin under hösten, på Hamburger Bahnhof (mitt favoritmuseum här i Berlin, så vackert!).

Hilma af Klint föddes 1862 och var en pionjär inom abstrakt konst. Utställningen visar över 200 av hennes viktigaste verk och dessutom flera teckningar som aldrig tidigare ställts ut.

Pågår till den 6 oktober. Läs mer om henne och utställningen här.