Häggen slår ut

Sjunde veckan hemma. Jobbade på hela dagen, inklusive en poddinspelning där FaceTime (som vi använder för att se varandra) laggade, och en fattig lunch; det blir aldrig gott med de där färska, fyllda pastakuddarna.

Jag hade gjort upp med en vän att ses för en promenad efter jobbet men då det var cirka sju grader varmt och regnet hängde i luften bestämde vi oss för att ses på en krog och se om den var gles nog. Det var den, vi delade på en pizza, drack lite vin och pratade: corona, corona, corona, LIVET, corona, corona.

När jag gick hem hade det börjat regna, iskallt, men jag märken plötsligt att häggen höll på att slå ut, gick man nära så hängde doften där. Naturen kör på, vad vi än gör.

För övrigt blev jag oväntat berörd av PO Enquists bortgång. Som så många andra svenskar hade jag förstås en relation till hans litteratur men inte till honom som person. Ändå blev jag ledsen, det känns som om en massa klokhet lämnade oss. Å andra sidan är det mycket som gör mig ledsen nu för tiden, jag lär återkomma till det.

Läs förresten gärna Olle Svennings fina, fina text om sin vän PO.

Själv har jag tagit mig an Enquists ”Legionärerna”, som jag av någon anledning inte läst tidigare.