The thrill is gone

Mitt intresse för presskonferensen kl 14 börjar svikta. Visserligen har jag fortfarande alltid P1 på då men jag märker att jag zoomar ut allt snabbare. Varför? Jag tror det beror på bristen på goda nyheter. Nu har vi levt i den här icke-tillvaron så länge, jag orkar inte med att det bara ska fortsätta vara så här.

Det är naturligtvis inte FHM:s fel – det är utmärkt att myndigheterna fortsätter med sina dagliga uppdateringar, det bygger förtroende. Och journalisterna ska självklart fortsätta bevaka och ställa kritiska frågor. Men som vanlig medborgare (jag är visserligen journalist men jobbar ju inte i den direkta bevakningen av pandemin) törstar man efter att höra om en ljusning. Ja, jag vet, man talar om platåer, att det inte blir värre, men det räcker inte. Dödstalen är så förskräckande höga, tidsperspektivet så tröstlöst.

Jag tycker stämningen i det offentliga är rätt missmodig nu. På Twitter är det grinigt, jag ser twittertrådar som känns som en sån där koka man kan dra upp när man lyfter på silen till duschavloppet. Även vanligtvis helt rimliga personer biter sig fast växande gräl, som förgrenar sig åt alla möjliga håll. Det känns som om rätt många borde logga ut och ta en nypa frisk luft.

Hoppas så väldigt mycket på lite goda nyheter nästa vecka. Jag måste säga att jag även unnar de tappra tjänstemännen att få överlämna dem.