…är Liscia Ruia på Costa Smeralda. Grusvägen dit är av det gropigare slaget och parkeringen i närheten kostar skjortan (allt kostar skjortan på Costa Smeralda) men aaaaah, vilken strand.

Foto: Sverker Ohlsson

Vi har pratat en del om ordet hemlig/t på Resas redaktion. Ett ord som det har visat sig vara väldigt lätt att dra till med i resejournalistik. Men funkar det verkligen att skriva att ett resmål är hemligt bara för att det inte drunknar i turister? Oupptäckt möjligen, men inte hemligt.
Lonely Planet har i alla fall kommit ut med en bok som heter ”Secret Europe” där de listar mindre kända platser som är värda ett besök. Från Italien finns bland annat Ostuni i Puglia med. Helt rätt och riktigt tycker jag, det är en fin stad.
Om jag fick välja ett ”hemligt” resmål skulle jag nog till exempel ta ön Ustica, rakt norr om Palermo. Ön ligger i ett marint skyddsområde och är så där skönt mitt ute i havet-avslappnad.
Här hittar ni mer info.

Ustica – ganska hemligt ändå

Det är inget fel på den italienska ölen Peroni. Men det är lite kul att den hajpas som sjutton på krogen i Stockholm. För det är verkligen en helt vanlig standardöl i Italien. Typ Mariestad. Finns överallt. Förargar få.
Om ni är i Rom och vill dricka öl ska ni inte missa Open Baladin på på Via degli Specchi 5. De har 100 sorters öl i flaska och 40 ölsorter på tapp – samtliga italienska. Deras egen öl, från bryggeriet Birrificio Baladin, finns nu i Systembolagets beställningssortiment. Kul att det händer grejer.

Peroni + nyslipat golv = sant 

Godaste glassen äter man på Casa Infante på Via Toledo 258 (finns också på Via Chiaia 189, Piazza degli Artisti 4-5 och Pizza Vanvitelli/Via Scarlatti 84). Jag vill nästan slicka lite på min dataskärm när jag lägger upp den här bilden. Smakerna? Jordgubb och crema (lite citronig, len smak – samma som man kan få i italienska croissanter – som ju inte heter croissanter utan cornetti eftersom vi inte är i Frankrike).

Vill ni ha ett till tips från Neapel nu på en gång? Jaså. Jaha. Men då kan jag tipsa om att man kan bo hemma hos en underbar tant som heter Rosa. Hon driver ett B&B som heter Casa Chiara med en takterrass som måste vara en av Neapels bästa. Och billigt är det, typ 70 euro för ett dubbelrum med frukost. Ligger på Corso Vittorio Emanuele 563.

Vandring i Cinque Terre (Foto: Sverker Ohlsson)

Maddalenaöarna norr om Sardinien (Foto: Sverker Ohlsson)

Tryffeljakt i Piemonte (ja, det var jag som lyckades hacka sönder tryffeln)

Båtluff utanför Sicilien – här Levanzo

Ja, så blev det något från Marche igen då. Den här gången i form av ett vintips. I helgen har vi testat Collevite Falerio Pecorino 2013 från området runt Ascoli Piceno i södra Marche. Nyhet på Systembolaget (nr 2391).
Pecorino – är inte det en ost, tänker ni? Jo, men det finns faktiskt även en druva som heter Pecorino, och man tror att den ursprungligen kommer från just Marche. Idag finns den även i Abruzzo, Ligurien, Toscana, Umbrien och Lazio.
Hur är då vinet? Jo, det är ett bra sommarkvällsvin. Bekymmerslöst utan att vara banalt, om ni förstår vad jag menar. Och prisvärt för 69 spänn. Extra pluspoäng för att det är ekologiskt.

Ibland vill jag bara säga: Jag var där fööööörst! när andra svenskar pratar om Marche. Alla ni som är nyförälskade.
Men okej. Då och då ska jag bjuda er på ett smultron från min favoritregion. Här kommer ett.
Berget Monte Conero ligger precis söder om regionhuvudstaden Ancona – dit Ryanair flyger från Skavsta. Här ligger den fina lilla stranden Portonovo, där den italienske kändiskocken Moreno Cedroni driver sushirestaurangen Clandestino, som inte är en riktig sushirestaurang – han kallar det i stället susci och gör det hela på sitt alldeles egna vis. Förvirrande, men väldigt gott.
I stort sett hela berget är park (kolla in deras sajt, den är väldigt fin), och det kryllar av trevliga b&b och bra restauranger.
Så, nu får det räcka för den här gången.

Monte Conero

Il Clandestino 

Sushi på Moreno Cedronis vis.

Tre italienska städer. Alla tre hävdar att de har landets smalaste gränd.
I ringhörnorna: Termoli, Ripatransone och Città della Pieve.
Termolis gränd är ungefär 38 centimeter bred (den är olika bred på olika ställen). Det vet man, sedan Oscar de Lena, ordförande i den lokala arkeologiska föreningen ”ägnat hela sitt liv åt att mäta varje centimeter av gränden”.
Ripatransones gränd är cirka 43 centimeter bred och den i Città della Pieve är 45 centimeter bred. Därmed borde det hela vara avgjort.
Men. Ilene Acquaroli, som är turistansvarig i Ripantrasone, hävdar att gränden i Termoli inte uppfyller kriterierna för att vara en gränd, vilka dessa nu må vara.
Vad säger då Città della Pieve? Jo, Fiorella Fringuello på det lokala turistkontoret säger bara att de helt enkelt att de tänker fortsätta att säga att de har Italiens smalaste gränd, oavsett vad någon annan tycker.
Jag misstänker att det kommer att fortsätta finnas tre städer med Italiens smalaste gränd.
Har jag förresten sagt att jag älskar det här landet?

Ju bredare gränd, desto fler kläder kan man hänga på tork. Här: Caprarola.

Förra gången jag var vid Gardasjön åkte jag bil. Den här gången fick det bli båt mellan städerna vid sjön. Så mycket finare. Visst, det går betydligt långsammare, men vem har bråttom? Plats på soldäck, en lätt bris, fin utsikt över städer, berg och stränder. Okej, ni fattar. Ta båten runt sjön nästa gång. Favoriterna på den här resan blev skönloja Garda och tvärcharmiga Gargnano. Ett hotell jag vill rekommendera är Hotel Sole i Garda. Mycket prisvärt, runt 600 kronor för ett rymligt dubbelrum med en ovanligt bra (för att vara Italien) frukostbuffé. I samma stad ligger restaurangen Osteria Silvestro på Via San Giovanni 23. De har också ett trestjärnigt hotell som kan vara värt att kolla upp, för när man har ätit trerätters middag på osterian är det liksom ridå ner. På ett bra sätt.

Älskar aperitivo. Vi skulle bara ta ett glas vin före middagen och in dundrade den här tilltuggsfesten. Baren Casa Coloniale i Verona får helt klart godkänt. Trevlig uteservering också. Adress? Via Carioli 6.