Karin Persson är journalist med ett långt och passionerat förhållande till Italien.
Hon har ett hus i Caprarola norr om Rom och en extrafamilj i Marche.
Den här bloggen kommer att handla om Italien. Om mat, människor och platser. Om kaffe och evighetsluncher. Om kärleken till ett land.
Ja, så blev det något från Marche igen då. Den här gången i form av ett vintips. I helgen har vi testat Collevite Falerio Pecorino 2013 från området runt Ascoli Piceno i södra Marche. Nyhet på Systembolaget (nr 2391).
Pecorino – är inte det en ost, tänker ni? Jo, men det finns faktiskt även en druva som heter Pecorino, och man tror att den ursprungligen kommer från just Marche. Idag finns den även i Abruzzo, Ligurien, Toscana, Umbrien och Lazio.
Hur är då vinet? Jo, det är ett bra sommarkvällsvin. Bekymmerslöst utan att vara banalt, om ni förstår vad jag menar. Och prisvärt för 69 spänn. Extra pluspoäng för att det är ekologiskt.
Ibland vill jag bara säga: Jag var där fööööörst! när andra svenskar pratar om Marche. Alla ni som är nyförälskade.
Men okej. Då och då ska jag bjuda er på ett smultron från min favoritregion. Här kommer ett.
Berget Monte Conero ligger precis söder om regionhuvudstaden Ancona – dit Ryanair flyger från Skavsta. Här ligger den fina lilla stranden Portonovo, där den italienske kändiskocken Moreno Cedroni driver sushirestaurangen Clandestino, som inte är en riktig sushirestaurang – han kallar det i stället susci och gör det hela på sitt alldeles egna vis. Förvirrande, men väldigt gott.
I stort sett hela berget är park (kolla in deras sajt, den är väldigt fin), och det kryllar av trevliga b&b och bra restauranger.
Så, nu får det räcka för den här gången.
Tre italienska städer. Alla tre hävdar att de har landets smalaste gränd. I ringhörnorna: Termoli, Ripatransone och Città della Pieve.
Termolis gränd är ungefär 38 centimeter bred (den är olika bred på olika ställen). Det vet man, sedan Oscar de Lena, ordförande i den lokala arkeologiska föreningen ”ägnat hela sitt liv åt att mäta varje centimeter av gränden”.
Ripatransones gränd är cirka 43 centimeter bred och den i Città della Pieve är 45 centimeter bred. Därmed borde det hela vara avgjort.
Men. Ilene Acquaroli, som är turistansvarig i Ripantrasone, hävdar att gränden i Termoli inte uppfyller kriterierna för att vara en gränd, vilka dessa nu må vara.
Vad säger då Città della Pieve? Jo, Fiorella Fringuello på det lokala turistkontoret säger bara att de helt enkelt att de tänker fortsätta att säga att de har Italiens smalaste gränd, oavsett vad någon annan tycker.
Jag misstänker att det kommer att fortsätta finnas tre städer med Italiens smalaste gränd.
Har jag förresten sagt att jag älskar det här landet?
Ju bredare gränd, desto fler kläder kan man hänga på tork. Här: Caprarola.
Förra gången jag var vid Gardasjön åkte jag bil. Den här gången fick det bli båt mellan städerna vid sjön. Så mycket finare. Visst, det går betydligt långsammare, men vem har bråttom? Plats på soldäck, en lätt bris, fin utsikt över städer, berg och stränder. Okej, ni fattar. Ta båten runt sjön nästa gång. Favoriterna på den här resan blev skönloja Garda och tvärcharmiga Gargnano. Ett hotell jag vill rekommendera är Hotel Sole i Garda. Mycket prisvärt, runt 600 kronor för ett rymligt dubbelrum med en ovanligt bra (för att vara Italien) frukostbuffé. I samma stad ligger restaurangen Osteria Silvestro på Via San Giovanni 23. De har också ett trestjärnigt hotell som kan vara värt att kolla upp, för när man har ätit trerätters middag på osterian är det liksom ridå ner. På ett bra sätt.
Älskar aperitivo. Vi skulle bara ta ett glas vin före middagen och in dundrade den här tilltuggsfesten. Baren Casa Coloniale i Verona får helt klart godkänt. Trevlig uteservering också. Adress? Via Carioli 6.
Just hemkommen från Verona. Där lärde jag mig att det betyder tur i kärlek att ta Julia Capulet på bröstet. Statyn alltså. Den som står på en innergård i Verona under balkongen där Julia, enligt myten, stod och tog emot Romeos kärleksserenad.
Jag ska nu inte tjafsa om det här. Låt den romantiska sagan leva, om det gör någon gladare.
Dock vill jag påstå att det inte finns så mycket romantik inne på just den där gården, den som på något vis ska vara stadens romantiska nav. Vuxna människor som tar statyer på brösten är inte så romantiskt, tuggummin på gamla vackra stenväggar är inte speciellt romantiskt, och inte heller större delen av det klotter som fyller tunneln in till gården (många ti amo förstås).
Men är då Verona romantiskt? Absolut. Piazza Erbe i kvällsljus. Att promenera längs floden Adige. Utomhusopera på Arena di Verona – en antik amfiteater långt bättre bevarad än Colosseum. Staden sedd ovanifrån, från Castel San Pietro. Och så maten. Där kan vi snacka kärlek vid första tuggan. Här är två matupplevelser du inte ska missa:
1. Burratan och skaldjurspastan på Trattoria Fluviale på Via Sottoriva 42 A.
Boka bord precis vid floden. +39 045 8065146.
2. Tortellini på Osteria da Ugo. Fullträff! Vicolo Dietro S. Andrea 1 b.
Karin Persson är journalist med ett långt och passionerat förhållande till Italien.
Hon har ett hus i Caprarola norr om Rom och en extrafamilj i Marche.
Den här bloggen kommer att handla om Italien. Om mat, människor och platser. Om kaffe och evighetsluncher. Om kärleken till ett land.