Som om det inte vore svårt nog att själv välja man vill ha/behöver/letar efter – det krävs mod (och äventyrslusta) att låta läsarna av landets största tidning ta sig an matchmakingen. Så det vet vi redan inledningsvis att våra singlar har gemensamt; mod, och bjud-på-sig-själva. Och skön självdistans. Bra egenskaper, som blir mer tydliga här än i ett formulär på random dejtingsajt, får man väl påstå.

Det är så svårt, det där med en beskrivande text. Jag kan berätta vad jag gillar och hur jag är (enligt min egen starka och eventuellt lätt förskönande uppfattning), vad jag jobbar med och vad jag drömmer om. Men jag kan aldrig – och jag vet inte om det är synd eller om det är skönt att inte all mystik försvinner – försäkra mig om ”den där känslan” som jag bara får med några få. Den kemin som gör att man inte bara vill ta en fika och sen hälsa glatt om man råkar springa på varandra på stan en vecka senare – den kemin som gör att man vill ses mest jämt. Som får en att börja fundera över barnnamn och hur ens efternamn skulle fungera i symbios på brevlådeskylten.

Jag menar att en människa kan vara alla rätt på pappret – du kan hitta den där som är allt du lite inrutat drömt om, men det är förstås ingen garanti för att du ska bli kär. Minns ni när vi pratade om det, hur man liksom har sin kravlista lite som en sköld att gömma sig bakom – och hur den ändå inte är värd ett dugg (varken som skydd eller som måttstock) när du väl hittar rätt?

OM man kan läsa in något mellan raderna här, om den där kemin finns inristad och ni får syn på den, så måste ni förstås gå in och rösta. Ganska säker på att de här åtta sköna människorna får gå på roliga dejter vem de än blir ”tilldelade” – men det vore så FINT om den här dagen kunde leda till åtminstone en ny brevlådeskylt.
På sikt.