… som skrev en kommentar med anledning av det här inlägget.

”Åh hjälp!! Jag är i just en sån situation. Träffat en man sedan feb, varit lite till och från men jösses som jag trivs i hans sällskap. Finner inga ord för att beskriva den känsla jag har när vi ses, jag känner mig älskad, förstådd och allt… Vi sågs i lördags för snart två veckor sedan, en oförglömlig natt för oss båda, garanterat. Vi tillbringade hela förmiddagen ihop men sedan var vi båda tvugna att göra saker på olika håll. Vi hördes igen några dagar senare då vi hade ett långt, roligt och mysigt samtal långt in på småtimmarna. Han skulle höra av sig dagen efter men sen blev det tyst. Jag fick en orokänsla i magen och hörde av mig ett par dagar senare, inte heller det har jag fått svar på. I dag, hör jag av mig i ett brev där jag beskriver min känsla om denna ovishet jag känner, ver honom gärna rätta mig om jag har fel men även berätta om mina aningar stämmer. Inte ens detta får jag svar på. Vad i hela fridens namn hände där? Mitt hjärta är krossat och jag får inga svar.”

Där är det igen. Hur vet man vad som är vad? Hur avgör man om killen i fråga är intresserad men rädd, helt ointresserad, en komplett idiot, har goda skäl – eller kanske en ärrad själ? Vad säger ni?