Vi har inte setts på jättelänge. Så kanske är Karin och Iva lika övertaggade som jag när vi ses på lördagskvällen för att dricka GT, äta tapas och skåla i Sangria. Kanske är övertaggningen (den är så energikrävande!) anledningen till att vi efter en stund lägger planerna på hela-natten-dans på hyllan och istället stryker runt från söderbar till söderbar och tittar på utsikter och pratar relationer och bagage. Eller kanske var det värmeslaget inne på smockfulla La Cucharacha som var anledningen. Hur som helst; BAGAGE som i vad man tar med sig in ett nytt förhållande och inte sånt som Iva snart ska checka in på ett plan till Minneapolis. Bagage som kan ha så olika grader av avgörande effekt. Ibland kanske man träffar någon som man, om en kompis träffat honom, skulle varnat för, skakat på huvudet och sagt ”det där är bara problem” men nu när man själv fått fjärilar i hela kroppen stoppar man glatt ner huvudet i ”han kommer ändra sig för min skull”-sanden och satsar allt på fel kort. Det kan handla om oavslutade relationer, galna ex, spelproblem, missbruk, otrohetshistorik, trasslig bakgrund, geografiska omöjligheter som att man bor i olika länder… Omständigheter och bagage, som man faktsikt får köpa om man säger Okej, vi blir ihop. Man kan rimligen inte vara för hård eller dömande mot en ny person, när det kommer till vad han eller hon haft för sig tidigare. Och jag tror på att få och ge fler chanser, absolut. Men var går den gränsen? När är det för mycket problem att kliva in i, sett till att man ännu har ett val, att man ännu står utanför? Vad säger ni?