Tillägg: Två av de ganska nyss sträcklästa. Fler tips?

Det gör förjävla ont när det tar slut. När allt plötsligt bara blir en massa tomma hål. I framtidsplanerna, i vardagen, i bokhyllan, i garderoben. Och sen – ifrågasättandet. Är det mitt fel, vad kunde vi gjort annorlunda? Var allt bara på låtsas? Uppbrott gör ont för båda. Men ondast gör det för den som inte hunnit börja sörja. Som var oförberedd, som inte visste hur nära det låg. Eller som tvingas inse att medan han eller hon har planerat bröllopsbordsplacering har den andra gått med kalla fötter och funderat över närmaste väg ut.

Det är inte ovanligt att förhållanden möter abrupta slut när de ställs inför stora förändringar. Stora beslut som graviditet, giftermål eller samboskap vänder lätt upp och ner på en komplikationsfri tvåsamhet. För att man tvingas rannsaka sig själv. Ompröva sina känslor. Dubbelkolla så att de håller för vad man lovar. Och kanske ökar risken då, när man står där och gräver i vad man egentligen vill, att man plötsligt inser att man är helt fel ute.

En av mina bästa vänner styrde av sitt bröllop för några år sedan. Inbjudningarna var skickade, maten ordnad, lokalen bokad. Den egensydda klänningen i tryggt förvar i garderoben – tillsammans med känslan av förlorad kontroll och skuld. Hon hade förstås inga baktankar. Inget ont uppsåt. Hela vägen fram till uppbrottet ville hon bli hans fru, invaggad i tryggheten och viljan att bilda något nytt med honom. Hela vägen, fram tills hon vågade inse att det inte var rätt sorts kärlek hon kände. Ni vet, det där med att älska men inte vara kär. Kanske hade hon blandat ihop det, jag vet inte. Men jag vet att det var det svåraste beslut hon någonsin tagit. 

Satan, dåligt är det. Jag har en relationsblogg och ändå är jag inte hemma i stan när Pride är i full gång. TUR att vi har en grym pridebloggare som rapporterar direkt; här finns Malin.

Semester!

Torsdagen bjöd på fin kväll. Det var vi och ett fullt kulturhustak och den här killen som jag förstås också tog kort på men som stod lite för långt bort. Himla bra.

Läs och gråt. Vilken kille. Och vilka tankeställare man får. Om man visste att man hade begränsat med tid kvar – skulle man ändra något i sitt liv då? Eller lever man precis som man vill? Om inte – varför väntar vi egentligen?

Men satan, har kärlek osv blivit en gammal Youtube-blogg tänker ni. ”Ingalunda!” vill jag utropa, men den här veckan får det helt enkelt bli som det blir. En anledning till tv-klipphetsen är det näst intill kompletta semester-mode som infunnit sig (ett dygn kvar till Gotlandsbåten) och en annan är att det faktiskt ÄR för lite musik här. Så nu listar vi de tio hetaste kärlekslåtarna. Är ni med? Ville inleda med den här men kan inte bädda in det bästa klippet – så ni får den i annan version nedan. Kom ihåg, heta. Så, lista!

Tjaa. Man kan drömma om en barfotavigsel på en thailändsk strand, ett pampigt kyrkobröllop eller en intim stadshusvigsel. Eller om det här, kanske.

Skillnaden på ditt fräscha, rosésippande semester-jag och den trötta stresstrasa som vältrar sig ur sängen en regnig morgon i november. Och lite Mitt livs novell. Det handlar dagens krönika om.

Ett av karaktärsdragen för min ändå ganska blygsamma trettioårskris är att jag då och då, när ingen ser, Youtubar överdådiga, roliga eller bara elaka frierier och får lite gåshud. Ett annat är att jag inte KAN sluta Hemnet-knarka gotlandsgårdar och diverse pensionat som jag tänker att jag ska driva så här på min ålders höst. Nu kan jag av förklarliga skäl inte dela med mig av Hemnetlänkarna, eftersom jag då riskerar att hamna i budgivning mot er och det skulle lägga sordin på stämningen här på bloggen, så jag bjuder på de andra sökresultaten i stället. Vilket väljer ni?