Vi säger nog förlåt lite för sällan. Och dessutom, när vi väl krystar ur oss en ursäkt så är det lite för hög andel som inte är ärligt menade. Alltså, vi måste bli bättre på att se saker ur andras synvinkel. Man behöver inte bara be om ursäkt när man själv tycker att man haft fel (då tenderar de ju att bli väldigt få, ursäkterna, allsmäktig som man är *host*). Det är lika viktigt att kunna säga ”förlåt” (och verkligen mena det) när man märker att det här gör honom eller henne ledsen. När man ångrar att man sagt något sårande eller upprörande, eller inte förstått allvaret för den andra, även om man inte nödvändigtvis delar hens åsikter. Tycker ni inte? Ibland är det där ordet så oöverstigligt viktigt för någon annan, det kanske till och med är allt som behövs, varför snåla med det då? Sitt inte och tjura över att du har rätt i sak om du trampat på alla möjliga ömma tår för att bevisa det. Säg förlåt att jag gjorde dig ledsen, jag förstod inte att du upplevde det så, och kramas i stället.

Annat jag tänker på just nu;

1) Varför bor jag inte på landet? Det där behovet, av natur, att kunna gå ut och plocka någonting man odlat själv på en egen bit jord som inte tryckts ner i en kruka på balkongen, kanske ha några djur i en tjärdoftande lada, få stirra på skog eller sjö eller åkrar genom köksfönstret när man äter frukost, det där behovet hyser jag lite lågintensivt nästan jämt. Men vissa dagar, som idag, när jag med näsan i mobilen Hemnet:ar gårdar och torp så att jag krockar med varenda stolpe och träd på Norrmälarstrand på väg till jobbet, äter det liksom upp mig. SÅHÄR nära att slå till, alltså.

2) Hur vi sover. Sjöstjärna, någon?

Men hej kära ni, har ni sett, vad fin den är nya bloggen. Och jag har vanskött den å det grövsta men det är nya tider nu, jag har äntligen kommit på hur jag ska kombinera nya jobbet på Appguiden med det här. Relationsappar, fick bli första steget. Här är sex relationsappar ni kanske vill ha koll på. Tips på fler?

Vet ni vad jag tror gör en bra relation? Att komma lika. Inte bara för att en kollega just nu testar ett jämställdhetsspel med samma namn, utan för att jag tänkt mycket på det nu när många vänner och bekanta ägnar sig åt att bilda nya små familjer. Att komma lika, eller åtminstone verkligen försöka. Jag känner många smarta, moderna, jämställda män. Både pappor och barnlösa. Och jag är fullt medveten om att de ofta tvingas ropa lite extra högt för att bli bemötta med samma självklarhet som nyblivna mammor. Det är förstås synd.

Men vad som också är synd är när andra män obekymrat solar sig i den jämställda glansen, utan att faktiskt leva den. På riktigt. De tillsynes vettiga killarna vars image obönhörligen raseras i skarpt läge. För man blir inte särskilt jämställd av att bara ha lärt sig säga rätt saker. Att inför födseln prata sig hes om delad ledighet och ett år senare plocka ut sina tre månader (gärna över sommaren) eller att under högtidliga former byta en blöja när man har gäster. Att inför hänförda vänner orera kring hur ”allting ändras när man får barn, man har ALLTID dåligt samvete när man jobbar mycket/reser mycket/vad man nu gör, man saknar sitt barn HELA tiden”.

Så stanna hemma då. Den sortens dåligt samvete, alltså… Vad är det ens, någon slags alibi? Få ordning på dina prioriteringar i stället. Det är inte vad du säger eller hur du poserar vid skötbordet som räknas, det är tiden och slitet du lägger in som ger en jämställd relation, en lyckligare partner samt en tjatfri och betydligt hetare relation. Ta lite ansvar och låt andra slippa ta i ditt kletiga ”dåliga samvete”. Eller håll bara väldigt tyst.

… vilket fantastiskt magasin som har premiär idag? Och hur fin blev inte relationssidan? Glad, nu ska vi bara lansera ett nytt projekt och sedan ska jag hem med de här hundra magasinssidorna i högsta hugg och parkera mig i soffan. Vad säger ni, vad vill ni se mer av på den relationssidan nästan gång?

På min nya projekt-Ipad, som jag fick i händerna när jag i måndags flyttade upp en våning för att tillfälligt byta jobb, har jag snabbt hunnit samla på mig en ansenlig mängd kärleks- och relationsappar av minst sagt varierad kvalitet. Här är en jag vill delge er, för att bespara er tiden och muskelkraften det tar att klicka hem den från Appstore. ”Propose Ideas”, som enligt egen utsago ska innehålla unika frieri-förslag, är explosionsfylld med fantasilösa klyschor av typen ”be servitören på Kinarestaurangen servera en särskild lyckokaka med ditt frieri nerskrivet på lappen”. Alltså, ”ordna så ditt frieri syns på resultattavlorna på ett stort sportevenemang?” ”LÅTA ETT FLYGPLAN SKRIVA DIN FRÅGA ÖVER HIMLEN precis när ni råkar vara ute på en mysig båttur?” Synd om man skulle börja skratta och ramla över bord.

Möjligen kan jag köpa en modifierad nummer 90. Ändå lite roligt, att posera ihop framför en gatukonstnär på Karlsbron i Prag, och när ni får den färdiga tavlan så har den förinformerade konstnären avbildat den ena av er romantiskt nedsjunken på knä i ett ubertraditionellt frieri. Men annars skulle jag föredra ett tillfälle när man är sådär extra kär så man redan svämmar över lite. När man är på sitt bästa ställe tillsammans, när någon överraskat den andra med en helt vanlig frukost på sängen, eller på någon gåshudsspelning när ni redan är lite euforiska ihop. På bb kanske, vad vet jag? Men ni då, hur vill ni fria, eller bli friade till? Här finns också inspiration.

… jag visste det.

Välja och vraka verkar ha fått en ny innebörd. Den franska dejtingsajten AdopteUnMec.com har öppnat både en nätbutik – och den mobila mansmarknad vi ser på bilden – för att fronta sina märken, förlåt, människor. Nu ska affären turnerna Frankrike runt med sina manshöga dockförpackningslika skyltfönster och karaktäristiska killexemplar. En svårmodig musiker kanske, eller faller du mer för muskler och action? Äh, ta en av varje. Nåt säger mig dock att det inte hade setts som en lika ”kul grej” om det var tjejer i lådorna…

(Artikeln finns på Femail)

… vad man gjort för att förtjäna att vakna till sånt här en vanlig tisdag. Men vilken osviklig uppvaktning det är, ändå.

Kan det ha varit något sånt här Meatloaf menade?

(Utgår från att ni har detta i gott minne…)

… och några tillhörande (fullkomligt subjektiva, givetvis) plussättningar.

A happy event (Un heureux Evemenement)

På dvd

:+++++:

Bästa på länge, äntligen en lite annorlunda romcom med fokus på rom. Lite svarta kanter och gråt av båda sorter, ni vet.

Take this Waltz

På bio

:+++:

Kanske hade vi för höga förväntningar, men känslan efteråt var rakt av treplus. Kanske med en liten förstärkande asterisk efter, för så mycket snyggt förmedlande av känslor (mest ångest). Michelle Williams, förstås. Och Leonard Cohens märgknottrande ”Take this waltz”. Ojämn film.

To Rome with love

På bio (Ja! Förhands!)

:+++:

… det här är en trea (satte först en fyra men nej, det kan det inte vara, en trea med förstärkning av frossandet i Rom-miljöer och italienska får det bli). Klev ut ur salongen lika nyförälskad som jag var i den franska huvudstaden efter Midnight in Paris, Woody Allen kan det där. I övrigt spretigt och rörigt, men ändå en må-fint-film där största kärleken blir opersångaren/begravningsentreprenören som bara kan sjunga i duschen.