Allt har ett slut. Snart faller klubban för sista gången för den här gången på S-kongressen. Avtackningar. Internationalen. Och sen bär det hemåt.

Kongressen gick bra, alla är en stor familj och den här gången lyckades inte kongressordförande Ulla Lindqvist slå sönder en enda ordförandeklubba.

Från Aftonbladet Ledare har vi varit fem personer som bevakat kongressen, Karin Pettersson, Daniel Swedin, Eva Franchell, Ingvar Persson och Anders Lindberg.

Innan kongressen kritiserade vi S för att vara för gubbiga, gamla och vita. Man har nu genomfört omfattande förändringar, förbättrat mångfalden bland de valda företrädarna, föryngrat och valt in fler kvinnor. Den nyvalda ledningen representerar hela partiet och hela Sverige betydligt bättre än gårdagens. Men det arbetet måste fortsätta.

För att öppna upp kongressen har vi tagit fram en interaktiv guide Socialdemokraterna for Dummies där man kan få reda på vem som bestämmer, vem som är höger (blev för övrigt inte så populärt att vi kallade folk höger), vem är vänster (mer populärt) och vem är betongsosse. 

Vi inledde i onsdags med ett uppslag där vi uppmanade Stefan Löfven att våga mer i debatten mot regeringen och ombuden att köra över S-ledningen om föräldraförsäkringen.

Vi skrev om om hur Löfven äntrar scenen och hans linjetal. Vi skrev om stridsfrågorna föräldraförsäkringen (där vi tycker kongressen borde gått längre), vapenexporten (som vi tyckte blev bra) och vinst i välfärden (som vi också tyckte blev bra).

Varje dag följde vi ett ensklit ombud som vi berättade om i Kongressbloggen. Maj-Britt Theorin vann till slut på sin 19-onde kongress. Daniel Suhonen blev hjälte för en dag i vinstfrågan (och kallades ”Brutus” av Skåningarna, men det är en annan historia…). Aida Hadzialic som tillhör de yngre på kongressen.

Vi har även gett kongresstips i korta Youtube-klipp och publicerat ett par listor.

Det och mycket annat kan man läsa på vår kongressblogg – din kompass i kongresskaoset.

Tack för oss!

Karin Pettersson, Daniel Swedin, Eva Franchell, Ingvar Persson och Anders Lindberg

Kongressfesten var rolig. Mia Skäringer underhöll, Stefan Löfven sjöng en snapsvisa och Karl-Petter Torwaldsson berättade fullkomligt osannolika anekdoter. En helkväll.

Men något skaver.

Det började redan i onsdags. Mediabevakningen var enorm, ombuden pratade om ”när” S vinner och Anders Borg höll en lätt förvirrad pressträff om Löfvens sysselsättningsmål som om han var i opposition.

Men det är dags att vakna nu. Socialdemokraterna är inget regeringsparti.

Här på kongressen är det lätt att tro motsatsen. Alla behandlar det som sägs och de förslag som läggs som om de vore på riktigt. Som om den fria dragningsrätten på skattepengar ur välfärden nu är över och att en ytterligare pappamånad ska införas.

Men så är det inte. Caremas armé av lobbyister har redan börjat slipa knivarna för att sänka Stefan Löfven. Moderaterna är en fenomenal motståndare. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har ett stort förtroende i väljarkåren. Även det parlamentariska läget är komplicerat. Vad händer med SD? Med V och MP?

Detta kommer inte bli någon enkel resa. Men en sak är säker. Det bästa som kan hända Fredrik Reinfeldt är om S nu börjar uppträda som regeringsparti, och tillåter att regeringen går i opposition mot sin egen politik.

Anders Lindberg

I dag valde S-kongressen ett nytt mäktigt Verkställande utskott. Här kan du läsa hur mäktigt VU är och vem som egentligen bestämmer i S.

Viktigt är valet av Ardalan Shekarabi, 34, som går in som andre ersättare i VU. Shekarabi är nominerad från Uppsala län och var åren 2003-2005 ordförande i SSU.

Shekarabi har rötter i Iran och därmed en annan bakgrund än övriga i Verkställande utskottet. Han tillför viktiga perspektiv som inte funnits tidigare. Dessutom har han levt som gömd flykting vilket är viktigt när nu Socialdemokraterna behöver vässa sin politik för papperslösa i spåren av haveriet med Reva.

Valet av VU är ett viktigt steg mot en Socialdemokrati som representerar hela Sverige.

Anders Lindberg

– Det finns inget som drar isär samhället så som massarbetslöshet, sa LO:s ordförande Karl-Petter Torwaldsson i sitt tal på S-kongressen.

Han inledde med att citera den legendariska socialministern Gustav Möller att ”Bara det bästa är gott nog åt folket” och beskrev hur Alliansen politik ökade klyftorna i samhället.

– Det är inte otur, det är borgerlig politik, sa han.

Karl-Petter Torwaldsson är en av kongressens stora vinnare. Det är LO som länge drivit frågan om ett sysselsättningsmål, de stod, tillsammans med SSU, bakom 90-dagarsgarantin och de fick avgörande inflytande på beslutet om vinster i välfärden.

Den enda större fråga som återstår är att LO vill dela föräldraförsäkringen i tre delar. Beslut i den frågan är tänkt att tas efter lunch. Vad som händer återstår att se.

Genom duon Stefan Löfven och Karl-Petter Torwaldsson i ledningen för arbetarrörelsens två delar är den facklig-politiska samverkan starkare än någonsin. Det bäddar paradoxalt nog för mer och större konflikter i framtiden precis som vi sett på denna kongress.

Tvärtemot partistrategernas tjat sa Karl-Petter Torwaldsson också i sitt anförande att Socialdemokraterna inte ska vara rädda för konflikter. Det är ett viktigt påpekande.

En konflikträdd socialdemokrati stannar i växten.

Anders Lindberg

I dag skriver Tobias Schelin, ordförande för S-studenter i Sundsvall om Ung vänsters distriktsordförande i Örebro som på Twitter jämför Stefan Löfven med Hitler. Tweeten är taggad ”Oexistensberättigande”

I går talade Norges statsminister Jens Stoltenberg om skillnaden mellan demokrati och extremism på S-kongressen. Socialdemokratin är kompromisslös i kampen för demokratin.

Många ombud fick tårar i ögonen när han pratade om Utöya och vad stödet från svensk socialdemokrati och SSU betytt för de norska socialdemokraterna efter terrordådet.

Ung vänsters och Vänsterpartiets ledning borde lyssna på det talet.

Anders Lindberg

Varje dag följer Aftonbladets Ledarredaktion en person på kongressen och rapporterar vad som händer. I går följde vi Maj-Britt Theorin, ombud från Stockholm stad.

– Jag blev väldigt glad när jag hörde Stefans (Löfven) tal och att han markerade så tydligt för jämställdhet. Han gick lite utanför det han brukar prata om som näringspolitik, det måste han naturligtvis göra och det var mycket bra, säger hon.

I går behandlade kongressen de internationella frågorna. Maj-Britt Theorin är sedan många år en av de personer som lyft dessa frågor på kongresserna. Särskilt har hon jobbat för nedrustning och fred. Efter 19 kongresser, och flest inlägg av alla i gårdagens debatt, har hon nu lyckats övertyga partiledningen om en restriktivare hållning till vapenexport.

– Jag är väldigt nöjd med kompromissen om vapenexporten. Särskilt med att tystnadsplikten hävs för exportkontrollrådets ledamöter mot riksdagen. Sedan är kriteriet för demokrati och männskliga rättigheter mycket viktigt, säger hon.

Den kompromiss som beslutades i går handlar främst om två delar. Det ena är att Socialdemokraterna vill se ett kriterium för demokrati och mänskliga rättigheter. I klartext innebär det att ny export till ett land som Saudiarabien inte kommer tillåtas. Sedan uppstår ett nytt gränsdragningsproblem. Får man exportera till Singapore? Möjligen. Thailand? Troligen. Pakistan? Mer tveksamt. Och så vidare.

– Vapenhandeln är en moralisk fråga. Många unga är starkt engagerade och det är viktigt att socialdemokratin tar det här på allvar, säger Maj-Britt Theorin.

En annat beslut i går var att det ska tas fram en vitbok om Afghanistan. Motionen i frågan kommer från Maj-Britt Theorins egen arbetarkommun Stockholm.

– Vitboken om Afghanistan är oerhört viktigt. Hur gick det till när vi blev krigförande efter 200 år i fred? Vi måste få veta hur det gick till, säger hon.

Men allt gick inte Maj-Britt Theorins väg. När hon försökte övertyga partiledningen om att skriva in krav på beslut i FN:s säkerhetsråd för att Sverige ska delta med trupp utomlands gick hon bet.

– Sen förlorade jag JAS, men det visste jag ju, säger hon.

Sammanfattningsvis är hon ganska nöjd med dagen. Det stora är kompromissen om vapenexport. Det är slutpunkten i en lång diskussion över flera kongresser där socialdemokraterna nu äntligen lyckats hitta en linje som de allra flesta kan så bakom.

– Man måste ha respekt för de valda ombuden. Det har inte alla haft. Det är tråkigt. Men samarbetet i min temagrupp gick mycket bra, säger hon.

Maj-Britt Theorins torsdag i korthet

07:15 Frukost
07:45 Delegationsmöte
08:30 Parentation och sen kongressförhandlingar
12:00 Lunch
12:45 Temagrupp om internationella frågor då kompromisserna spikades
13:30 Val av partiordförande
15:30 Internationella frågor i plenum
18:00 Middag
19:00 Nya kongressförhandlingar
01:30 Gick och lade sig

Anders Lindberg

I dag har Dagens Industri rubriken på sin ledarsida: ”Kan vi lita på Magdas syn på skatterna?”

Skulle de ha satt ett smeknamn i rubriken om Anders Borg? Eller överhuvudtaget om en man?

Visst.

Vi föreslår i så fall Ankan. Eller Hästis. Lycka till med rubriksättningen!

Anders Lindberg

Stefan Löfvens första tal som kongressvald ordförande infriade högt ställda förväntningar.

Hans inledning om sin resa från fosterbarn i Ådalen till kongressens scen var mycket stark och tydlig. Hans personliga berättelse är också historien om det samhälle socialdemokratin vill skapa. Där alla får möjligheten att förverkliga sina drömmar oavsett bakgrund.

Inför talet har många varit kritiska till att Löfven varit för tyst i frågor som antirasism och jämställdhet. Det tog han igen med råge, pratade om ”könsmaktsordning” och kritiserade rasism i regeringen. Han citerade Katrine Kielos om feminism, och Jonas Hassen Khemiri om strukturell rasism.

En stor del av talet handlade om arbetsmarknaden och jobben: ”Arbetslivet ska inte krossa drömmar, det ska förverkliga drömmar”. Det är också när han får prata om jobben som det bränner till.

I talet ställde han sig bakom SSU:s krav på att ingen ung människa ska vara arbetslös i mer än 90 dagar. SSU vann kongressen på walkover. Detta säger något om hur han tänker hantera även andra konflikter. Han tar ledningen genom att kompromissa och samla alla bakom en gemensam lösning. Återstår att se om han gör likadant i andra stridsfrågor som vinst i välfärden och föräldraförsäkringen.

Den bild han ville förmedla av regeringen var en bild av passivitet: ”Den som sätter sig och grillar korv när arbetslösheten ökar, blir inte långvarig i regeringen”.

Tema: Partiet, det är jag.
Retoriskt knep: vara den lågmälda, starka killen.
Vad han vill att du ska tänka: Men, är det inte Göran som står där?
Vad han inte vill att du ska tänka: Hur ska han göra konkret för att mer än halvera arbetslösheten.

Anders Lindberg

Vi träffade Nina Wadensjö, 47, Kommunikationschef för Socialdemokraterna för att ställa några frågor. Wadensjö har samma jobb som Per Schlingmann hade i Moderaterna innan valet 2006.

På kongressen finns inte enda röd fana, varför har du tagit bort dem?

– Jag har faktiskt inte ens reflekterat över det. Det var inga röda fanor förra gången heller, när Håkan Juholt valdes. Däremot har vi mycket rosor och vi använder rött ljus för att belysa scenen. Vi måste våga modernisera oss.

Har ni fått mycket synpunkter på det?

– Nej, det kan man inte säga. Jag tror andra saker är viktigare numera för att folk ska känna igen sig. Som partisymbolen. Arbetet ute i partiet med begreppet ”Framtidspartiet” har gjort att det finns förståelse för att förnyelse är nödvändig.

Ni inledde dagen med att unisont sjunga ”Arbetets söner”. En annan vanlig sång är ”Vi bygger landet” där en rad lyder ”Hör hur det sjunger från rem och pistong”. Är det ”Framtidspartiet”?

– (skratt) Allt gammalt är inte dåligt. Klassisk musik har hållit i 600 år. Just ”Vi bygger landet” står inte på programmet men man vet aldrig, brukar ju uppnå spontan sång, särskilt på kvällarna…

Du är ansvarig för ”bilden” av kongressen. Om du fick bestämma, hur skulle partiet uppfattas på måndag?

– Som ärligt. Man kan inte låtsas vara något man inte är.

Anders Lindberg

En dold maktkamp på Socialdemokraternas kongress handlar om bilden av partiet. Partiexpeditionen vill förmedla bilden av en modernt, nytänkande Framtidsparti. Många ombud vill istället känna igen sig i smattrande röda fanor och sjunga ”Vi bygger landet” i pauserna.

Denna kamp kan vara mycket handgriplig. På kongressen i Malmö 2005 var det min uppgift att gömma de röda fanorna i en skrubb.

Bakgrunden var att Skåne, som har väldigt många röda fanor, generöst hade levererat dessa till kongressen. Eftersom hela kongressen var tänkt att gå i rosa och ha modern design kan man sammanfattningsvis konstatera att det skar sig något. Alltså: skrubben.

Vad ingen hade tänkt på var dock att det partidistrikt som är värdar också har äran att inleda kongressen. Alltså skulle Heléne Fritzon, ordförande i Skåne och Marie Granlund, ordförande i Malmö, hålla sitt välkomsttal utan röda fanor. Stor dramatik.

Dessutom hittade någon pigg skåning fanorna i skrubben. Kontraorder, fanorna skulle sättas upp igen. Problemet var att kongressen precis skulle öppna, presstjänsten ville helst slippa just det här bråket på scenen.

Egentligen var jag protokollsekreterare på kongressen och hade väl egentligen ingenting med saken att göra, ändå blev det min uppgift att, inför de förvånade ombuden, springa genom hela lokalen och sätta upp fanorna igen.

På de första bilderna ser det lite konstigt ut. Allt var designat i rosa, kongressymbolen var ett päron. Men längst vid sidan på scenen står en samling röda fanor. Under kongressens gång flyttades de mystiskt in mot mitten, tills partistyrelsens fina design blev en enda röra.

I Göteborg blir det roligt att se vem som vinner kampen den här gången.

Anders Lindberg