Igår sov jag middag med både Korvas och Ahlgren på magen. Det var riktigt mysigt. Katten brukar komma smygande när man ligger på soffan. Först gör hon flera försök att lägga sig på korvas. Man tar bort henne och hon försöker igen och den proceduren upprepas sex, sju gånger sedan lägger hon sig bredvid. När vi vaknade hade Lisa upptäckt att Katten hade bajsat i blomkrukan (den vi häromdagen upptäckte att hon hade kissat i).

Jag vet i ärlighetens namn inte varför vi har en kattlåda över huvud taget längre. Den står i hallen, mest för syns skull och är fylld med väldoftande och oanvända pellets. Det var ingen lätt historia det heller, att vänja henne av med sanden. Katten höll sig in i det sista, sen bajsade hon på golvet. Men till slut fungerade det och det var det verkligen värt. Ingen mer sand över hallgolvet och kisset behövde man inte tömma särskilt ofta. Lådan har två bottnar så att när pelletsena blir blöta av kisset, lukras de upp och faller ner en våning. Sedan Ahlgren blev en gårdskatt har lådan stått kvar för de stunder då hon inte har tillgång till gården. I början använde hon den i krisfall. Hon höll sig först väldigt länge, men gick till slut på lådan.

Katter är märkliga varelser och Ahlgren är en märklig katt. Det här problemet med att hon har börjat kissa och bajsa i blomkrukorna, vet jag faktiskt inte hur man får bukt med, hon har ju vant sig vid jord nu. Det skulle bli väldigt skitigt om man började ha jord i kattlådan och alternativet, att strö pellets över hela gården, känns onekligen opraktiskt. Ska man skaffa en rymligare blomkruka?

Korvas var väldigt gnällig även igår, så belöningen med obegränsat antal mandariner får vänta. Däremot har hon varit ganska glad två kvällar i rad, den tiden då hon normalt har sin griniga timme. Nu har hon istället en grinig dag och avslutar den med en glad timme. Vi börjar sakna den gama rutinen.