Blev sjuk igår och kände mig svag och orkade inte skriva. Lite bättre idag, men fortfarande ganska orkeslös.

Och nu, vilse i min egen blogg. Korvasbloggen liknar närmast en dejtingsajt. Vad hände med den oskyldiga småbarnsbloggen?

Kände mig som en riktigt dålig pappa igår, efter att jag hade hämtat korvas på dagis. Hon har börjat gnälla ordentligt varje gång man ska ta henne därifrån nu. Det är väl ett positivt tecken antar jag, men det är skitjobbigt att rulla hem ett skrikande barn varje dag. Och nappen. Hon har blivit som en napp-heroinist. Så fort vi lämnar dagisområdet viftar hon med armen och skriker efter nappen, och igår när jag var som sämst rustad för skärande skrik hade jag naturligtvis glömt den hemma.

Lisa frågade mig om hon skulle ställa in sin träff med en vän efter jobbet och istället komma hem tidigare för att hämta Korvas, eftersom jag var sjuk. Men jag var stursk och ville inte förstöra hennes kväll och tyckte att det inte rörde sig om särskilt många timmar och sa att det inte var några problem. Sedan ångrade jag mig, då jag knappt kunde hålla ögonen öppna och Korvas släpade fram varenda bok hon har och ville att jag skulle läsa för henne. Som om det var boken det var fel på, varje gång jag somnade. Och varje gång jag somnade vaknade jag snabbt igen av att hon sa ”pappa, pappa”.

När jag sedan skulle natta henne samlade jag kraft och busade med henne en liten stund, och då kom det underbara, gurglande skrattet. Men istället för att göra mig glad fick det mig att känna mig usel, därför att jag insåg att hon inte hade skrattat en enda gång tidigare under dagen.

För ett så litet barn är fyra timmar utan skratt en evighet.