”Hej Daniel.
Det var vi som gjorde bilden på korvas och vi är otroligt ledsna för vad vi har gjort. Vi ber så hemskt mycket om ursäkt, vi hade inte tidigare läst din blogg och visste inte att Korvas var en flicka vilket gör det vi trodde var en oskyldig lek med ord väldigt mycket värre. Vi hoppas att du kan acceptera våran ursäkt, vi tänkte inte efter innan vi gjorde bilden men vi förstår att du blir sårad.”

Jag har alltså fått en ursäkt, som jag har accepterat, och nu tänkte jag förklara hur jag resonerade när jag lade upp bilden i min egen blogg.

Jag tyckte, efter att ha rådgjort med både Lisa och Sverker, att det fanns ett diskussionsvärde i var gränserna går – vad som är okej och inte okej. Bilden fanns redan på nätet och om den nu över huvud taget riskerade att göra någon skada, så skulle den skadan bli större om bilden fick leva sitt eget, okommenterade liv.

Läget hade varit annorlunda om jag hade uppfattat bilden som pornografisk. Då hade jag gjort en polisanmälan, skrivit om det, men valt att inte lägga upp bilden, för att minimera risken att den skulle hamna i fel händer. Nu uppfattade jag den inte så och har väldigt svårt att föreställa mig att bilden, oavsett i vilka händer den skulle kunna hamna, skulle kunna göra någon verklig skada för Korvas. Jag har också svårt att tro att det kommer att försätta Korvas i något större chocktillstånd om hon om tio år, mot all förmodan i den miljarddjungel av bilder som finns på nätet, lyckas googla upp den. Bilden är helt enkelt inte tillräckligt dramatisk för det. Och om hon, trots allt, skulle bli illa berörd är jag övertygad om att hon tycker att det är bra att frågan ventilerades istället för att ignoreras.

Jag tycker precis som de flesta andra verkar tycka, att det inte är okej att skicka den här sortens bilder. Att man då har gått över gränsen för vilka friheter man får ta sig. Det har nu ventilerats och dessutom väckt en tankeställare hos upphovsmännen och kanske hos fler – vad vet jag? Jag har svårt att se vad som skulle vara dåligt med det – vad man skulle ha vunnit på att ignorera.

Vidare anser jag att den ångestklump i magen som den här lilla cirkusen med största sannolikhet har genererat hos de ångerfulla och inte särskilt gamla upphovsmännen, räcker gott och väl. En polisanmälan känns lite överkurs. Och det är jag övertygad om att konstapel byxlös skulle ha hållit med om, om hon varit tillräckligt gammal.