Jag läser Klas Östergrens Gentlemen för andra gången. Det var femton år sedan jag läste den senast. Då var det en stor bok för mig – en stor upplevelse. Därför är det lite riskabelt att läsa den igen, om jag inte skulle känna lika starkt för den nu. Då smutsar jag ner den förra upplevelsen litegrann och det vore synd. Samtidigt, om jag skulle känna lika starkt, betyder det att jag inte har utvecklats alls på femton år? Eller betyder det att jag fortfarande är öppen i sinnet eller något, eller att jag älskar repriser, eller bara att det är en bra bok kort och gott?

Men om jag denna gång finner den dålig, vad betyder det då? Vad tycker jag då egentligen om boken? Då har jag ju två subjektiva uppfattningar om den, som är varandras motsatser. Och det jag som är jag nu är ju summan av alla mina tidigare jag, så allt jag tycker idag är påverkat av mina tidigare jag. Om jag nu då skulle påstå att den är dålig så är inte det trovärdigt, eftersom den uppfattningen delvis bygger på att jag en gång tyckte att den var bra. Då måste den vara bra för att kunna vara dålig och det kan ju inte vara helt igenom dåligt. Som ni förstår är det rena rama dynamiten jag håller i mina händer – en yin-och-yang-dynamit. Enklast vore det om jag även denna gång tycker att den är bra, det kan vi nog alla vara överens om. Eller ännu enklare:

Om jag gav fan i att läsa den två gånger.