Korvas tittade i Lisas urringning och sa ”rumpa”. Det var väldigt roligt tyckte jag. Mycket roligare än vad Lisa tyckte att det var, tror jag, även om hon också var road. Bara lite besvärad, på det där sättet man kan bli när man blir grundligt studerad – tror jag. Det är i alla fall det närmaste jag kan relatera till. Ingen har någonsin kallat mina bröst för rumpa, så helt säker kan jag inte vara.

Hur som helst krävde läget en anatomisk genomgång. Jag upplyste Korvas om att det var bröst och att även hon och jag hade sådana. Bara lite mindre. Jag petade på Korvas små prickar och sa ”plip” och så petade jag på mina, nästan lika små prickar, och sa ”plip”.

Sedan följde en noggrann studie, 35 ”plip”, som i grundlighet måste jämföras med den gången Korvas upptäckte att också jag hade en navel.