Jag blev inspirerad när jag hittade ett släktfoto på nätet häromdagen. Nu vill jag åka till Bulgarien och rota i mina rötter. Internet är oslagbart på det sättet, man drar lite i någon tråd och så hamnar man på oväntade platser.

Jag minns från när jag var liten att pappa berättade att hans farfar var general. Eventuellt skröt jag till och med om det när jag var liten. Vet inte om det hade någon större effekt, men det lät märkvärdigt tyckte jag, att ha en gammal general till släkting i ett främmande land. Men det kändes ändå väldigt mycket som en myt, en historia som mycket väl kunde vara påhittad. Jag hade ju aldrig sett några bilder eller bevis. Inte ens träffat min farfar. Vi kunde inte åka till Bulgarien på den tiden och de tilläts heller inte att hälsa på.

Familjen bodde i ett stort hus i Sofia, som sedan delvis blev bombat under andra världskriget. Men pappa bodde där, i den halvan som blev kvar efter bombningen, tills han var fyra-fem år, då kommuniststaten tvångsköpte det för att göra om till sjukhus. Jag brukade fantisera om det där stora huset, att det egentligen var mitt och att jag en dag skulle bo där. Så blir det nog aldrig, även om det är större chans nu än det var på den tiden jag fantiserade om det, eftersom det återigen är i familjens ägo.

Hur som helst blev jag uppspelt av att hitta bilden, men jag upptäckte att någonting fattades. Därför har jag gjort några smärre justeringar och bakat in fler generationer. Korvas är den femte generationen. Det uppstår nästan kusliga åldersförskjutningar i bilden, när Korvas bara är några år yngre än sin farfarsfar och jag är äldre än min farfar. Bilden föreställer en spöklik seans på sent 10- tal, eller tidigt 20-tal, då Korvas och jag plötsligt dyker upp i färg.

Som en hälsning från framtiden.