Heja pappa
avJag kan eventuellt ha stått på altanen och kissat ut i naturen vid ett par tillfällen. Möjligen. Tomten på baksidan är ingen tomt i den bemärkelsen att man brukar vistas på den, varför man, i de lite tröttare versionerna av sig själv, har tillåtit sig att kissa direkt därifrån istället för att gå iväg en bit på den barriga och steniga marken.
Vid några av dessa tillfällen har det också hänt att Korvas har följt med och tittat på. Det tog mig en stund att lägga ihop ett och ett och förstå att det är därför hon har varit så noga med att också hon ska kissa från altanen. Hon säger att hon ska kissa och man tar av henne blöjan och så går hon omkring på altanen för att till slut ställa sig på den plats där hon har sett mig stå. Jag har envisats med att lyfta upp henne i en sittande ställning och hänga ut henne över kanten, så att dropparna ska landa i jorden. Hon har å sin sida varit lika envis med att hon ska stå helt själv och kissa och så bråkar vi om det där fram och tillbaka. Båda lika orubbliga i sin uppfattning om hur det bör gå till. Hon tycks tro att hennes kiss ska lämna kroppen i en båge och träffa marken nedanför, medan jag sitter inne med vetskapen om att det aldrig inträffar. Istället rinner det längs benen och landar på altanen, på samma ställe där hon vid ett tillfälle även hade fräckheten att bajsa. Det sistnämnda, bör kanske tilläggas, har hon inte lärt sig av mig.
När jag nu äntligen har förstått att hon vill kissa som pappa har jag också kommit till den insikten att jag måste kliva iväg en bit, så att hon förhoppningsvis ska börja härma det beteendet istället. Så nu står jag på en sten en bit utanför altanen.
Det är någonting som tar emot när någon pratar med en när man kissar. Lite beroende på vem det är och på vad personen säger naturligtvis – och på var man befinner sig. Men även om man står på en sten, en bit utanför en altan på landet, och åskådaren råkar vara ens dotter, så är det någonting som tar emot när denne ropar, likt en åskådare på Vasaloppet: ”Åhej, åhej, åhej.”
Bara för att övergå till: ”Heja pappa, heja pappa, heja pappa.”