Av en slump lärde jag mig någonting nytt om pissmyror häromdagen. Jag har verkligen inga problem med myror i allmänhet, men just pissmyror gillar jag inte, för när man blir attackerad av en sådan så bränner det av bara helvete på huden. Någon har sagt att de har ett gift som liknar brännässlans. Det vet jag fortfarande ingenting om, det var inte det jag lärde mig av en slump. Men det verkar rimligt tycker jag, det är ju samma sorts sveda, fast mycket värre.

Korvas pekade i riktning mot en bok hon ville ha högt uppe på en hylla och jag frågade: ”Är det den?”

   ”Nej den”, svarade hon och fortsatte att peka lika otydligt i luften.

   ”Är det den?”, sa jag och pekade på en annan bok.

   ”Nej.”

   ”Är det den?” (en tredje bok).

   ”Nej den.”

   ”Den?” (en fjärde bok). Och så fortsatte det, tills jag äntligen lyckades hitta den bok hon ville ha. När jag skulle plocka ner den trillade också en annan bok ner som jag lyckades fånga i luften.

Det var boken ”Mera ur Hjärnkontoret” som föll i mina händer och för några sekunder glömde jag bort att Korvas ville ha den andra boken, så att jag stod och höll i båda medan jag med stor aptit började läsa i ”Mera ur Hjärnkontoret”.  Snart gjorde sig Korvas påmind och fick sin bok, samtidigt som jag fortsatte att läsa på sidan om pissmyror, vilken var den första sida som visade sig när jag öppnade boken. Det var inte den första sidan i boken, utan sidan 23, så även där spelade alltså slumpen en mycket stor roll. Hade inte just den sidan öppnat sig hade jag än i denna dag inte känt till det jag nu vet om pissmyror.

På sidan 23 i ”Mera ur Hjärnkontoret” (som förövrigt är en av Mollys gamla böcker) fick jag veta att pissmyran, eller ettermyran som den mer korrekt benämns, har en gadd på stjärten som den sticker in i kroppen på sitt byte och sedan pumpar ut sitt gift.

Jag hade levt ett helt liv i tron om att pissmyrorna, självfallet och logiskt, verkligen pissade på en, att det var det som sved och att det var därför de kallades för pissmyror. Men nu vet jag bättre. Pissmyrorna pissar inte på en, utan i en, vilket om möjligt får dem att sjunka ytterligare i popularitet, i mitt tycke. Det kommer dröja länge innan jag öppnar ”Mera ur Hjärnkontoret” igen.

Ibland kan det vara bättre att leva vidare i okunskap.