Jag har svårt att koncentrera mig ibland, ganska ofta faktiskt, och då händer det att jag under långa stunder gör någonting annat istället för det jag hade tänkt. Liksom i väntan på att koncentrationen ska komma. Men det gör den inte, den kommer aldrig bara sådär, man måste tvinga fram den. Det är precis som med inspiration, den måste hämtas. Något som jag tycks glömma från dag till dag.

Bilden nedan togs vid ett sådant tillfälle. Plötsligt avbröt jag all annan aktivitet, eller alla försök till annan aktivitet, i jakten på att ta reda på om jag kunde titta inåt med ena ögat och rakt fram med det andra. Problemet är att när man gör det blir allt så suddigt att man inte kan avgöra om man har lyckats. Om man inte tar en bild förstås, och det var alltså det jag gjorde.

Det lustiga är att om det hade varit det här jag hade haft för avsikt att göra, att titta inåt med ena ögat och rakt fram med det andra, så hade det inte varit något fel på koncentrationen. Tvärtom, då hade den varit knivskarp.

Frågan jag måste ställa mig är alltså om jag verkligen sysslar med rätt saker.