När jag tittade på Korvas lade jag märke till att hon satt och sög på tummen. Korvas har aldrig sugit på tummen, det har alltid bara varit napp som gäller, så jag förstod inte riktigt vad det var frågan om. Kanske hade lite grädde från pannkakstallriken fastnad på tummen, tänkte jag.

Då såg jag att Reuben, hennes några månader yngre kompis, satt precis så. En tumme i munnen och en hand på huvudet. Det var fint tyckte jag, för det är så vi bondar vi människor.

Precis som aporna.